Forskning är sannerligen ett intressant ämne och är under ständig utveckling! Några kommentarer som jag tänkte lägga in i debatten.
Det är svårt att dra direkta paralleller mellan samhällsvetenskapliga ämnen (“social sciences” brett tolkat) och naturvetenskapliga ämnen. På många sätt är det svårare att få fatt på bakomliggande effekter och kausala mekanismer inom samhällsvetenskap av flera anledningar. Det är svårare att utföra experiment, det är ofta mer osäkerhet i data och modeller, samhället utvecklas på en helt annan tidshorisont, ofta behöver fler antaganden göras osv.
Angående antaganden och att extrapolera så är det värt att poängtera att även om en studie görs under väldigt specifika antaganden så är det heller inte rätt att helt förkasta den om den faktiska situationen man vill applicera insikterna på är lite annorlunda. Många gånger görs antaganden och inskränkningar av studier på grund av praktiska skäl så som tillgång till data, ekonomisk begränsning, etiska skäl osv. Där förväntar man sig att resultatet, om det är en underliggande kausal mekanism, faktiskt gäller mer generellt än under de förutsättningar studien gjordes. Speciellt om det finns flera studier som pekar åt samma riktning. Men sedan finns det såklart antaganden som är oumbärliga.
Jag ser även många gånger den felaktiga uppfattningen att forskning inte är kreativ eller villig att prova nya saker. Det visar snarare på ett totalt missförstånd om vad forskning är. En stor del av forskning är att lägga fram nya hypoteser och idéer, att tänka tankar som aldrig tänkts förut. Den stora skillnaden mot anekdoter som diskuterats ovan är vad man gör sen.
Många här borde verkligen läsa Expertparadoxen av Emma Frans. Hon poängterar upprepat i boken att man bör lyssna på forskningen men det är en mycket mer nyanserad bild som läggs fram.
Det brukar pratas om att vissa är faktaresistenta men i boken tar hon även den andra ytterligheten, om personer som har en blind tro på allt som kommer från forskare och experter, hon kallar dessa för faktafundamentalister.
2022 publicerades det en studie där över 10 000 deltagare presenterades med ett citat. Till hälften sa man att citatet kom från en forskare, till hälften att det kom från en andlig ledare. Det visade sig att citatet fick mycket högre trovärdighet hos den delen som trodde att det kom från en forskare. Citatet var i själva verket skapat av en algoritm, New Age Bullshit Generator. Man har kallat denna snedvridning för Einsteineffekten.
Skulle du kunna precisera mer vilka du rekommenderar att läsa denna bok? Med tanke på att vi inte är så många som har gjort inlägg i denna tråd och du skriver väldigt vagt i termer av “många här” så blir det svårt att utvärdera huruvida detta är en rekommendation som jag borde ta på allvar.
Det här låter väl som ett helt rimligt och okontroversiellt resultat baserat på den information som förmedlats här? Generellt bör man förlita sig mer på forskare än andliga ledare, såklart med uppenbara brasklappar som att det skiljer sig beroende på ämnet och man bör generellt inte förlita sig blint på någon.
Alla men primärt de som antingen tenderar att vara faktaresistenta eller vara faktafundamentalister. Jag ser dragning åt bägge här, men mer åt den senare klassningen. All diskussion tjänar på att nyanseras och jag tycker att Expertparadoxen bidrar till en sådan nyansering kring ämnet forskning.
Ska man lyssna på den vetenskapliga forskningen är Emma Frans inte heller den optimala källan. Skulle hellre se en samhällsvetare eller en humanist med rätt inriktning om man vill få djupare kunskaper i orsakerna till faktaresistens.
Det finns forskning som diskuterar hur godtrogenheten på sextiotalet och tidigare har bytts ut mot ett falskt och överdrivet kritiskt tänkande. Falskt betyder i det här fallet att man litar mer på sin magkänsla än auktoriteter, oavsett sin egen kompetens att kunna bedöma information. För att kunna få ihop denna världsbild plockar man information som stödjer ens tes utan systematik eller objektivitet. Pendeln från den tidigare medborgerliga godtrogenheten har därför slagit över i den andra extremen.
Det är precis sådant som Expertparadoxen tar upp. Emma Frans resonerar kring olika förhållningssätt och med rötter i historiska händelser. Tanken är att man ska få mer förståelse snarare än att man ska landa i något “läger”.
Från bokens baksida:
Expertparadoxen ger dig de verktyg du behöver för att ta hjälp av andras kunskap på bästa möjliga sätt
Men det du beskriver är inte ett anekdotiskt bevis, utan ett statistiskt samband. Semmelweis kunde uppvisa att kvinnorna överlevde genom en viss praxis. De andra läkarna borde ha gått över till att göra likadant oavsett om det gick att förklara, helt enkelt för att statistiken var så överväldigande. Det är långt ifrån alltid som man kan förklara ett orsakssamband på en gång, man kan bara visa att det finns. Nu försöker läkare ofta arbeta utifrån vilka samband man kan se, till exempel om man ser att en behandling ökar överlevnaden dramatiskt så går man över till det och så försöker man hitta orsaken efteråt. Jag läste om ett exempel på det nyligen men minns tyvärr inte vad det var.
Edit: Vad jag menar är att läkare förstås inte ändrar behandling hur som helst, utan bara om det finns säkerställda kvalificerade bevis för att det fungerar. Men ibland förstår man inte riktigt helt och hållet varför något funkar.
Bra formulerat. Exakt detta är det som är hindret för de allra flesta. Man likställer icke vetenskapliga källor, politiska påståenden och liknande med riktiga fakta och tvivlar, debatterar och landar i dumma beslut Jag kan lägga till intuition till den där listan som leder till dåliga beslut. Vissa forskare menar även att empati är en känsla som vilseleder mer än den leder.
Vad menas med vad som kan hända i det “andra extremfallet”? Dvs att man litar fullt ut på objektiv fakta från vetenskap? Jag ser inget egentligt problem med att man grundar sina beslut på fakta. Vetenskap är det enda sättet att ta fram kunskap.
Jag tolkar det som faran att inte hela tiden ha mental beredskap för att forskningsresultat kan vara missvisande och att inte hela tiden vilja ompröva det man tror sig veta.
Det betyder å andra sidan inte att ständigt misstro fakta och hellre lita till egna åsikter/magkänsla.
Vetenskapliga resultat kan inte motbevisas av åsikter, endast av nya vetenskapliga resultat.
Man kanske kan säga forskningsresultat kan vara misstolkade eller ha kommunicerats fel av någon i media kedjan.
Om ett forskningsresultat är missvisande finns det en inbyggd process inom vetenskapen som löser det problemet. Det är inte något som man själv som “slutkonsument” ska behöva tänka på tycker jag.
Att man övertolkar data från forskarna, som faktiskt kanske inte ÄR objektiva fakta i praktiken, det ser bara ut så. Ett gäng upprepade studier på samma sak visar sig nämligen leda till helt andra resultat i väldigt stor andel av fallen. Boken visar på många sådana fall som kan sluta med att forskaren tragiskt nog inte heller backar då anseendet och karriären bygger på att upprätthålla de felaktiga resultaten, åka runt i världen och hålla föredrag om detta etc.
Enligt boken nämns även det där med att massmedia notoriskt inte kan skilja på korrelation och kausalitet, vilket de flesta i allmänheten inte heller förstår. Ännu mindre förstår man att det finns avgränsningar kring slutsatsernas giltighet. Och då det råder konkurrens om att bli publicerad så kan framställningen redan hos den instans som publicerar en rapport lägga fram det på ett sätt som liknar hur media gör, bara för att få publicitet.
Boken nämner också flera kända fall där Nobelpristagare lagt fram forskningsresultat som vid närmare anblick långt senare, för att de inte ifrågasatts tillräckligt tidigare, visade sig inte hålla. För att allmänheten i många fall tror blint på det som en Nobelpristagare hävdar. Det nämns även fall där man misstolkat medicinska forskningsresultat och ändrat sitt sätt att leva på ett rent skadligt sätt. Att vara faktafundamentalist kan alltså leda både till en skev uppfattning om verkligheten (fakta kanske inte var fakta i praktiken eller att man tolkat dessa fel) eller rent av att faktafundamentalismen fått folk att ändra på sitt liv på ett skadligt sätt.
Det här är ju anledningen till att vetenskapen är en process som leder till kunskap som går att lita på. Det är en styrka att man kan ändra fakta eller dra tillbaka fakta när nya rön kommer fram.
Man får inte glömma att det är människor som ligger bakom allt jobb här. Att det blir fel betyder inte att processen är fel.
Men i många fall är processen otillräcklig. Vissa gör omedvetet eller medvetet fel för att det är viktigt att bli publicerad. Och sen har vi det där med att vissa vägrar publicera nya studier på något, även om resultatet falsifierar ursprungsstudien. Detta tycks ändå vara någon form av processfel.
Exakt så👍.
Det finns dessutom otroligt mycket forskning angående beteendevetenskap som används dagligen till att påverka människors beteenden, utan de är medvetna om det. Är en mångmiljardindustri i det fördolda. IBM, American Airlines, McDonalds osv. Politik är ett annat exempel. Den amerikanska marknadsföringen av sina presidenter är otroligt ytlig och banal, de säger det de tror väljarna vill höra. Men svenska politikerdebatter är iof totalt meningslösa också. Edit: Trump kommer troligen vinna valet i USA om inget händer. Vad vinner han på? “Make America great again” samt “varning för deep state”. Ja jösses.
Går att lita på “så här långt”. Längre fram kan det visa sig inte stämma. Så en viss försiktighet kan behövas. Är det nyttigt att dricka måttligt med alkohol eller inte? Ska man gå på det man läser i media som passar hur man redan lever? Land efter land rekommenderar nu noll intag av alkohol då det ökar risken för cancer från första glaset. Sverige är på gång med att sänka sina rekommendationer kring standardglas. Kanske landar de också vid noll om några år.
Självklart är det vetenskapliga ”systemet” vi har inte perfekt men det är ändå det bästa alternativet.
Jag tycker det är fel att alltför mycket ifrågasätta forskningsresultat och tro att mer än ett mycket fåtal medvetet gör fel.
Ens inställning i stort ligger såklart på en glidande skala från tro till misstro. Jag tror nog mer än du.
Det här läser jag som åsikter och inte fakta du har något material att backa upp det med. Processen skiljer sig från ämnesområde och även inom det beroende på vad som studeras och syftet med studien. Det är det första man lär sig vid högre studier innan man skriver sin första uppsats (iaf på min tid). Har man fel process och metodik i sitt arbete kommer det inte komma långt.
Sen tänker jag inte kommentera mer kring vilka dessa ”vissa” kan tänkas vara.
Jag välkomnar all forskning men tror inte blint på den eftersom jag levt så pass länge att rekommendationer kring vad som är nyttigt att äta exempelvis har ändrats så många gånger över tid. Jag har även varit med och ätit C-vitamin som ansågs vara förebyggande mot förkylning, framlagt av en tidigare Nobelpristagare, men vars forskning inte visade sig hålla måttet när den upprepades av andra senare. C-vitamin kan möjligen förkorta sjukdomsförloppet något. Ändå lever det där kvar idag och många knaprar fortfarande C-vitamin förebyggande, dvs pengar i sjön (via avloppet).
Jag kan lägga till intuition till den där listan som leder till dåliga beslut. Vissa forskare menar även att empati är en känsla som vilseleder mer än den leder.