Människor gör ibland fel, inom allt 
det betyder inte att processen är fel.
Jag tror man missar något viktigt när man klagar på vetenskap. Man missar att det faktiskt inte finns något annat system som kan spotta ur sig objektiv kunskap, fakta. Det tar tid att samla evidens, att hitta fel i tidigare kunskap, visst.
Vet inte vad du menar med klagar, att ha ett öppet sinne kring bristerna med vetenskap, dess utförande, dess tolkningar etc. är ju bara att vara verkligt objektiv. Det handlar ju knappast om att förkasta allt med forskning utan bara ha en mer nyanserad syn på den. Att vare sig vara faktaresistent eller faktafundamentalist utan snarare ligga någonstans på skalan närmare forskningsresultaten men inte ta dem som absoluta sanningar (faktafundamentalism).
Här är en bok som kritiserat vetenskap och diskuterats mycket inom vetenskapsfilosofi. Jag tycker dock inte det finns någon poäng med den. Man menar att pga att människor gjort vissa fel så finns stora brister i själva processen med vetskap. Det finns problem med trovärdighet. Går man ett steg upp till själva filosofin som ligger till grund för vetenskapen så tycker jag inte det finns något fel på processen. Det finns heller ingen väl riktad kritik mot processen.
Jag tror du faller i den klassiska fällan här som jag försökt varna för. Vetenskapen kan inte ta fram sanningar om verkligheten. Det låter som det du antar en övertro här. Vetenskapen gör aldrig anspråk på absolut sanning (som jag tolkar att du menar här). Den tar fram fakta, objektiva sanningar om observationer, det är allt.
Jag antar att det är så du ser på dig.
Om jag skulle placera in dig, utifrån hur jag läser dina inlägg, på en skala mellan ”faktafindamentalism” och ”faktaresistens” så skulle jag förmodligen sätta dig mer mot ”resistens” än vad du själv gör.
För mig som läsare finns det helt enkelt en diskrepans mellan hur du menar att du tänker och det jag läser i dina inlägg.
Och det är såklart okej.
Det är inte heller det jag påstår. Jag är inte faktafundamentalist, jag ser inte forskningsresultat som sanningar i det allmänna fallet (det kan säkert finnas fall då resultat är svåra att bestrida). Problemet är snarare att vissa ÄR faktafundamentalister och betraktar forskningsresultat just som absoluta sanningar i praktiken.
Vad menas egentligen med detta ord ? Om det betyder att man tror på fakta som är objektivt framtagen med vetenskap genom tillräcklig bevisning så skulle jag nog kalla mig så faktiskt.
Faktafundamentalister enligt Emma Frans:
Personer som har en blind tro på allt som kommer från forskare och experter
Alltså som inte har ett öppet sinne för att det där kanske inte stämmer fullt ut. Det blir inte helt objektiva fakta bara för att man använt vetenskapliga metoder, med sina begränsningar. Då bör man heller inte tro blint på detta utan ha ett öppet sinne för att det kan finnas andra förklaringar som kommer fram senare.
Här blir det lurigt.
Jag tycker nog definitivt man kan ha en “blind” tro på det sättet att man inte själv behöver ha samma kunskap som en expert för att fullt ut tro på slutsatsen. Utan detta blir man nog helt utan kunskap.
Däremot ska man definitivt vara kritisk när man läser rapporter. Det finns klassiska tecken på pseudovetenskap som går att hitta även om man inte själv är expert. Om rapporten är skriven på ett sätt att man själv inte kan följa slutledningen eller inte reflekterar över och förklarar bevisning så är det ett tecken i sig självt på pseudovetenskap.
Om en publikation blir accepterad efter att ha följt den vetenskapliga processen blir det definitivt objektiv fakta. Varför skulle den inte bli det? Skulle det finnas något subjektivt ska det inte publiceras som vetenskap. Men igen, det som sägs i slutsatsen är fakta, inklusive alla begränsningar och försiktiga uttryck. Om någon påstår en absolut sanning om den underliggande verkligheten i en rapport ska den inte publiceras.
Det skulle jag inte säga, du är nog faktafundamentalist eller åtminstone väldigt nära.
Forskningsresultat bygger på insamling av observationsdata och statistisk analys. Det innebär att det alltid finns felkällor i metoder, urval och slutsatser. Resultaten presenteras som de är, med angiven statistisk osäkerhet (som inte är 0) och hur man valt att göra sitt urval etc. Grejen är här att det redan i detta upplägg finns en massa saker som gör att många osäkerheter kvarstår, det går då inte hävda att det man kommit fram till är objektiva fakta. Objektiva då möjligen i den mening att man objektivt beskrivit hur man gjort och vad man kommit fram till. Men resultatet kan ändå senare visa sig vara fel.
Jag är osäker på exakta siffran men jag har för mig att Emma Frans skrev något om att när andra forskare senare upprepar samma forskning men på andra urval och kanske med bättre metoder, och man summerar ett stort antal sådan resultat, så är det runt en en tredjedel av ursprungliga framlagda forskningsresultaten som sen inte visar sig hålla.
Givet vetskapen om att osäkerheter ALLTID finns i slutsatser från forskning, och att en så stor andel av resultaten visar sig inte hålla när samma forskning upprepas av många andra, så är det väldigt svårt att se det som objektiva fakta.
Det är inget problem att man säger saker som innehåller osäkerheter. Det är däremot viktigt att man beskriver alla osäkerheter i sin slutsats. Om alla experiment visar samma resultat givet osäkerheter är det ändå objektiv fakta. Men det räcker med ett experiment som motsäger slutsatsen för att det ska bli subjektivt.
Om du inte tycker att en slutsats som innehåller väl beskrivna osäkerheter (de flesta) kan bli objektiv fakta, hur tycker du eller Emma Frans att objektiv fakta kommer till världen / uppstår ?
Ett tankeexperiment:
Säg att du får en låda med en knapp på. Om du trycker på knappen så öppnas en lucka så man kan titta in. Anta att du trycker på knappen 10 gånger och följande händer:
Säg att du har jättemycket tålamod och gör detta 1000 gånger och får exakt samma resultat mellan utfallen. Sen skickar du lådan till andra personer runt om i världen som ockås ser samma resultat.
En av de andra vill dra en slutsats efter att ha samlat in resultaten från alla lådtryckningar: “Om man tycker på knappen så är det större sannolikhet att se något rött än att se något blått”. Han tror på detta eftersom han har tagit del av ett jättestort antal tryckningar". Men han medger att det inte är helt säkert att man ser något rött varje gång. Ibland kan man till och med se något blått.
Är han en fakta fundamentalist? Om man trycker en gång så är det osäkert om man ser något rött. Det är ca 20% att inte får se nått rött till och med, dvs väldigt långt från 0.
Problemet är ofta att när någon beskriver något som objektiva fakta med en lös referens till någon forskningsrapport, är att man oftast utelämnar diskussionen kring osäkerheter, man går snarare åt andra hållet och extrapolerar fram någon slag allmän giltighet i det sammanhang man tycker att det passar. Jag föredrar att undvika att kalla det objektiva fakta när det kvarstår osäkerheter.
Detta innebär i princip att du förkastar all vetenskap utom ren filosofi och matematik. Självklart kan något med känd osäkerhet vara objektiv fakta. Även om det senare visar sig vara felaktigt betyder inte att det är icke objektivt nu.
Exemplet är skruvat. Om det blir exakt samma efter 1000 gånger så antyder detta att utfallet inte har en slumpmässig fördelning utan att det är en sekvensmaskin som styr utfallet. Är det en sekvensmaskin så kan den vara programmerad att ge ett annat utfall efter första 1000 gångerna dessutom. Det finns inte mycket att forska på här. Så jag kan inte kommentera frågan om faktafundamentalist här.
OK Säg att sekvensen mellan utfallen är helt slumpmässig, men att fördelningen mellan utfall är mer eller mindre konstant. Säg att sannolikheten att får se rött i en öppnad lucka är 80% ±2%-enheter. Påståendet i slutsatsen säger att det är större sannolikhet att se rött än blått.
Det spelar ingen roll. Eftersom det rör sig om ett slags apparat så vet man inte hur den är konstruerad/programmerad. Därmed är det bara gissningar kring hur den beter sig i framtiden. Kanske byter den till en annan algoritm efter 5000 tryckningar. Kanske tar batteriet slut innan dess så resterande utfall blir “ingen lucka öppnas alls” etc.
Ja, då är vi tillbaka i vad jag skrev ovan om ett antagande om övertro på vetenskap. Det är upp till en filosof att uttala sig om hur “lådan är programmerad”, att göra gissningar hur den uppkom och vad som kan hända i framtiden. Det har ingenting med vetenskap att göra. Vetenskap handlar om observationer. Rent filosofiskt går det inte att dra några vetenskapliga slutsatser om vad som finns inuti lådan, om man inte kan öppna den och titta. Slutsater i vetenskapliga experiment handlar om att förutsäga vad som kommer att hända nästa gång man trycker på knappen, ingenting annat. Man kan säga att påståendet är objektiv fakta, om alla expermiment stödjer påståendet. Det spelar ingen roll att det finns osäkerheter inblandade. Det viktiga är att alla osäkerheter och felkällor beskrivs och förklaras, och att slutsatsen har tillräckligt mycket historiska bevis till sitt stöd.
Jag skulle säga att personen som tror på påståendet inte är en fakta fundamentalist.
Frågan är ändå: om man inte köper att vetenskap / empiri kan ta fram fakta, var kommer fakta ifrån ?
Men nu var det ju inte detta det handlade om, utan om man är faktafundamentalist och tror blint på det. Man kan väl tro på det lite på temat “verkar rimligt så här långt” och inta en mer nyanserad uppfattning. Det är av den anledning jag inte vill kalla det för objektiva fakta. Man kan kalla det för “forskningsresultat”. Ofta handlar det ju om att något korrelerar, men man har inte klarlagt om det finns någon kausalitet. Så bara av det kvarstår rätt mycket osäkerhet.
Jag är intresserad av hur man tänker här med ditt eller Emma Frans resonemang. Om man inte kallar vetenskapliga empiriska resultat för objektiv fakta: anser man att ingen objektiv fakta finns eller kommer den någon annan stans ifrån ? I så fall varifrån ?