Framförallt Friheten och Alternativ, inte bara i investeringar utan även i livsval.
När du vaknar på morgonen och kan åka till Skåne och spela golf, eller bara stanna i hängmattan.
När valen kommer förlorar de “tomma” valen (som skulle fylla egot) värde och man kan mer välja vad man vill, och som sagt har jag märkt att de ofta inte är det dyraste som står överst på “att göra” då.
Jag ändrar inte på mitt upplägg pga. en återkommande förändring under en kortare period, t.ex. sommaren. Det automatiska sparande jag har rullar på som vanligt. Jag tar ändå tillfället i akt att släppa lite på tyglarna genom att jag tillåter mig själv att vid behov ta av bufferten även för roliga saker och inte bara om jag i slutet av månaden inser att jag har sparat för mycket och måste göra det som är mitt vanliga upplägg.
Ganska snart kommer jag att ändra på mitt upplägg mera permanent men har ännu inte riktigt tänkt ut hur, kanske dags att skapa en tråd för den frågan! Jag är 50 och har därför fortfarande ganska långt fram till pension och vill därför fortfarande spara med ganska stor risk. Det allra mesta av mitt sparande har jag i enskilda aktier och det känns rätt för mig just nu. Frågan är hur jag skall tänka kring mitt framtida sparande då min plan är att sluta jobba när jag är 57 år, alltså ganska snart. När ska jag minska min risk och hur mycket pengar ska jag säkra inför eventuella börskrascher om några år? Det funderar jag på inför att jag ska ändra mitt upplägg mera permanent.
Pengar som spenderas nu går till vettig mat, träning, nöjen, längre vintersemester till värmen.
Jag sparar också någonstans runt 10kkr/mån för att kunna lämna landet vid 55 års ålder, inte en “fire” utan mer en “fi”, kommer aktivera mig med olika projekt.
Är uppväxt med en mor som vände på varenda krona för att få ekonomin att funka samtidigt som livsglädjen var 100% så känner inte att jag försakar något när jag sparar för jag har ändå råd att unna mig mer än morsan någonsin kunde.
Jag kämpar med den här frågan nu i den andra tråden med bilköp. Så mitt svar är, om jag ska vara 100 procent ärlig: nej.
Hittade kvittot för vår V70 idag. Köpte den 2011 två år begagnad för 200.000 med 100 tkr i lån för vi inte riktigt hade råd. Det vill säga att det var för 10 år sedan ett större steg ekonomiskt än om jag idag skulle köpa tex en Porsche. Så jag håller mig absolut inom ”staketet” även om staketet idag är större.
För mig handlar det som för många andra om frihet. Att veta att jag behöver inte jobba imorgon om jag inte vill, men jag kan också välja att göra det. Eller att helt byta sysselsättning till något roligare eller där jag känner att jag bidrar till samhället på ett annat sätt än idag.
Jag känner att jag har en bra balans mellan sparande och spenderande idag och snålar inte inom de områden som spelar roll för mig. Känner nästan att det ibland är svårt att göra av med pengarna fast jag har en sparkvot på 75-80 %.
Skulle du säga att det är mer av princip du vill hålla dig till staketet, eller en rädsla för en slippery slope? De är förstås nära besläktade, men tänker att principen är lite mer svartvit medan slippery slopen är lite mer känslobaserad, grundad i oro (kanske till och med ångest osv).
För oss som inte har några dyrare levnadsvanor mer än “svensk standard” med två bilar, en utlandsresa om året, normala driftskostnader osv kommer avkastningen att användas till att frigöra tid. Vi har många hobbies som har fått gå i träda sen vi skaffade barn, och livet börjar kännas mer och mer urvattnat. Att ta hand om familj OCH ta hand om sig själv via hobbies samt att förvärvsarbeta 9 timmar om dagen är en ekvation som för oss i alla fall inte går ihop. Jobbet får stryka på foten helt enkelt, nu i en början via deltidsarbete, och längre fram med en FIRE om allt går vägen och börsen inte kraschar med 80%.
Vi kommer dock ha goda säkerhetsmarginaler och inte leva “snålt”. Det enda orosmomentet är om vi säg får ett rövhål till granne och helt enkelt måste flytta härifrån pga festande, trakasserier osv, då kan det bli svårt att ordna nya banklån och köpa nytt hus, om ingen av oss jobbar. Detta scenario är fullt tänkbart, och inget jag har löst än.
Barnen kommer att få en klumpsumma, om de nu inte är intresserade av att driva pengamaskinen vidare. Kan bli svårt utan någon form av stiftelse.
/H
Det ärliga svaret är nog en rädsla och ovana. 
Ni i tråden som svarat att ni köper er fria från tråkiga arbetsuppgifter och/eller ”kastar pengar” på problem för att lösa dem, och samtidigt har barn i hushållet, hur resonerar ni kring vilken verklighetsuppfattning det ger dem? Ser ni någon risk med detta gällande hur det påverkar deras egen ”verktygslåda” och driv?
Hej!
Forskare i psykologi/kognition här. Mycket intressant diskussion och väldigt spännande frågor. Till sin grund så handlar det mycket om meningen med livet, som många kämpar med att hitta.
TS pratar om en slags rädsla att man i framtiden kommer att ångra sig att man inte unnade sig saker medan kroppen var fullt fungerande. Detta är fascinerande, rent psykologiskt. Det blir att man idag är orolig för att man i framtiden kommer att ångra sina livsval.
Jag stämmer nog in i beskrivningen “sparsam och investerande utan att lida”. Orsaken är enkel för mig. Jag blir inte lycklig av att spendera pengar, och när jag har ett jobb så brukar lönen alltid vara så hög att det blir pengar över. Jag blir lycklig av att skriva (vetenskapliga) artiklar, spela avancerade spel, umgås med människor och idrotta på amatörnivå. Det enda som jag lyxar med är att äta på restaurang och dyr mat alldeles för ofta. Annars lever jag som en student med barn.
Jag har drömmar om att vissa aspekter av samhället ska kunna förbättras, och jag jobbar med det på fritiden. Jag hjälper andra människor med mina kunskaper om familjerätt, psykologi eller ekonomi, eller min vishet. Jag blir lycklig av att kunna hjälpa andra människor. Så, för mig handlar inte pengarna som jag investerar om mig eftersom jag inte offrar någonting. Ibland betalar jag någon ensamstående förälders hyra så hen slipper bli vräkt. Detta är saker som jag tycker att mina pengar ska användas till vid tillfälle.
Om jag är rik när jag blir riktigt gammal (vilket förefaller sannolikt), så kommer jag att skicka dessa till mina barn. Deras eventuella barn ska inte behöva växa upp på samma sätt som jag fick växa upp. Min plan att bygga upp en ekonomisk struktur (aktieportfölj) som skapar trygghet på mycket lång sikt. Jag uppfostrar och undervisar mina barn om hur jag vill att de ska agera i framtiden, dvs ha aktieportföljen som trygghet men jobba på att investera mera och utöka portföljen hela tiden.
Tips 1: Skriv ned en lista på saker som verkligen betyder något för dig. Min hypotes är att flera av dessa saker kostar absolut ingenting. Genom att göra de saker som inte kostar något men ändå gör dig lycklig innebär att du inte behöver offra något samtidigt som du kan ha ett sparsam och investerande livsstil.
Tips 2: Jämför dig inte med andra människor.
Det är ofta så folk blir olyckliga. Livet är inte relativt, utan absolut. Alla människor är unika i sina erfarenheter och drivkrafter, och då kan man inte kika över vad andra gör i hopp att kunna nå vare sig lycka eller insikt. Så länge du sköter din hälsa och ekonomi och inte tillfogar skada på andra människor kan ingen döma dig. Pengar kan mätas och jämföras, men inte upplevelser (även om många försöker på sociala medier). Vad är värdet på följande aktiviteter:
Tips 3: Frikoppla ditt människovärde från din inkomst eller tillgång till resurser. En det blir besvikna när de inte får den löneuppgradering som de hade hoppats på, och uttalar sig att “chefen tycker inte att jag är värd mera än så”. Detta är ett stort misstag. Istället gör man nog klokt i att tänka om lönen är tillräcklig eller inte och fundera om man tycker om ens arbetsuppgifter.
/Clebo
Jag spar för tryggheten. Jag har redan slösat tillräckligt men det är inget jag ångrar överlag på det viset. Nu har jag testat det och det var ju kul då. Nu är jag inte så gammal heller så jag hinner spara till både pension och annat.
Jag har inga särskilt dyra intressen. Den extrema konsumtionen har jag lagt bakom mig. Men jag tänker absolut inte snåla som typ FIRE-anhängare, känns som en tom tillvaro. Och jag känner inget behov av att sluta jobba om några år.
Jag lever ett bekvämt liv, köper det jag vill ha, köper inte basic-produkter i affären utan det som är gott (oftast bättre kvalitet). Unnar mig det jag vill. Har inga lån. Har ett hus. Har en rätt fin bil. Är nöjd med tillvaron.
Förutom pensionsspar så finns det olika målspar. Har väl någon form av dröm att bygga eget hus någon gång så det skulle väl vara det. Men har ett fint hus redan som jag är fullständigt nöjd med så det är inte supernödigt. Skulle vara om jag blir ensamstående någon gång. Då unnar jag mig att bygga ett nytt hus där jag ska bo i min ensamhet. Det låter sorgligare i skrift än i min fantasi. 
Vad skulle risken vara? Snarare borde det väl sporra barnen till att nå en liknande situation?
Vore ju skitsmidigt om det vore så enkelt. Min farhåga är ju att barnen tar dessa saker för givet och ser hur föräldrarna gör idag, inte hur de tog sig till den punkten.
Att ibland göra tråkiga saker som man helst skulle slippa, problemlösning (som inte involverar att ringa någon annan som löser problemet åt en) och uppskjuten belöning är saker som ger barnet verktygen att själv bli framgångsrik… vilket jag upplever att man stjälper. Så även om det är smidigt/sparar energi för en själv som förälder här och nu kanske det inte är så fantastiskt i förlängningen.
Nu lämnade jag inte ett tråkigt jobb (vad de vet iaf) utan lämnade “ett” jobb.
Yngre barn ser inte så långt på saker utan gör mer som de vuxna gör och lever mer i nuet (bra att lära sig av), så om man förklarar hur de funkar så är de nöjda med det (mina iallafall).
Att man kommer hem utsliten och grinig efter jobbet och sätter sig sovande framför tv:n gör nog mer skada än att man jobbat mycket och nu jobbar med annat utan lön (huset, bilen, trädgården…)
Kanske är annorlunda när de blir 16+ men dit har jag inte kommit än
Att vara hemma istället för att gå till ett jobb tror jag inte är skadligt, tvärtom har det varit det normala under större delen av historien. Handlar mer om hur man hanterar problem och tråkiga arbetsuppgifter.
Varenda slant jag sparat ihop kommer lastas in i vårt husbygge. Kommer vara absolut barskrapad när projektet är färdigt. Känns fantastiskt ärligt talat. Vill inte sitta och trycka på pengar tills jag blir gammal och grå. Aldrig!
Och oavsett hur mycket pengar jag plötsligt skulle få i knät, så skulle jag aldrig sluta mitt jobb. Det jag älskar med mitt yrke kan inte köpas för pengar. Boende vid Medelhavet har jag redan och dyra bilar har jag inget större intresse av att äga…
Lägger undan en ganska stor del av lönen utan att lida (som du skriver). Skulle säga att det handlar om mindset och att värdera vad i livet som jag anser ger värde, snarare än att tänka att det är i framtiden som jag ska börja leva. Däremot kan det finnas en målbild och för att nå dit kan det exempelvis vara svårt att spendera hela lönen för tidigt eller gå ner i arbetstid för tidigt. Sen finns det säkert människor som försakar sitt liv för att ha ett stor hög med pengar som självändamål på samma vis som det finns människor som försakar sitt liv för att samla på sig dyra statusmarkörer.
Har man en låg inkomst är det svårt såklart svårt att lägga undan större summor men när man närmar sig medianinkomsten i Sverige (ca 22 000 kr/mån efter skatt) eller medianlön (ca 25 000 kr/mån efter skatt) finns det gott om pengar att fritt disponera. För en ensamboende är levnadskostnaden enligt swedbank ca 10 500 kr/mån + boendekostnad och en familj med 2 barn ca 23 500 kr/mån + boendekostnad. Att spara >30-50% borde det med andra ord finnas utrymme för, särskilt om det rör sig om inkomster som ligger på den övre halvan av befolkningen. Vill man inte spara dessa summor skulle jag tro att det vanliga är att de används till att bo på specifik adress, lyxprylar, löpande konsumtion eller dyra konsumtionsvaror vilket också kan vara bra om det gör en lycklig.
Jag upplever att mycket av det som ger mig glädje i vardagen inte kostar några större summor pengar. För egen del prioriterar jag att inte spendera pengar saker som jag inte tror kommer öka min lycka/allmänna välbefinnande nämnvärt. Det blir då pengar över som jag väljer att spara/investera. Jag ser ett värde i att ha en hög med pengar då det ger mig ekonomisk trygghet så att jag inte behöver oroa mig för väntade/oväntade utgifter och det ger mig även frihet/självständighet att kunna lämna människor/arbeten som jag inte trivs med. Det är pengar som kanske aldrig kommer användas men genom att de finns där ger det ett handlingsutrymme som skapar mervärde för mig.
Jag tycker att jag har ett kul jobb som jag trivs med och arbetar just nu (minst) heltid. Även om jobbet är kul hade jag hellre minskat arbetstimmarna något och ökat fritidstimmarna istället. Kan rent ekonomiskt gå ner i tid nu men väljer att i dagsläget fortsätta med heltid 3-4 år till för att snabbare nå till en viss punkt i karriären (som då innebär mer handlingsutrymme på ett personligt plan) innan jag planerar att gå ner i arbetstid. Går såklart att diskutera det rimliga i det men tror det är det bättre alternativet för mig även om det går att argumentera för att redan nu gå ner i tid. Som positiv bieffekt gör det även att jag kan spara mer och snabbare bygga upp en avkastningsmaskin. I framtiden (närmsta 40 åren) kanske arbetsmarknaden förändras eller att jag inte längre tycker att mitt jobb är kul. I ett sådant läge vore det behändigt att ha möjligheten att kunna leva på avkastningen av kapitalet/gå FIRE och ägna sig åt något annat jag finner meningsfullt, men som kanske inte är avlönat/inkomstbringande. Skulle det inte bli FIRE gör avkastningsmaskinen att jag kan gå ner ännu mer i deltid eller spendera mer om jag i framtiden skulle finna glädje av det.
Så skulle sammanfattningsvis säga att det för min del inte handlar om att vänta på någon punkt där livet ska börja utan snarare om att ha en framtidsplan och alternativet skulle egentligen inte vara att spendera mer utan snarare att arbeta mindre.
Jag har en delvis annan ingång i detta “problem” jämfört med många av er som sparar mycket av inkomsten. Jag har alltid försökt men aldrig riktigt lyckats spara pengar pga dyra omkostnader främst för barnens fritidsaktiviteter (alla barnen tävlar i utförsåkning vilket kostar mycket pengar både för resor, boende och utrustning). Däremot fick jag ett oväntat arv från en amerikansk släkting för ett par år sedan vilket helt ändrade mina ekonomiska förutsättningar. Jag kom ganska snart fram till att jag främst vill använda pengarna här och nu när barnen bor hemma och vi alla är friska. Självklart har jag satt upp en pengamaskin för att pengarna ska räcka även i framtiden men här och nu är faktiskt det enda jag just nu vet något om varför jag tycker det är viktigt att leva nu.
Så jag sa upp mig från ett relativt välbetalt jobb och jobbar nu istället för betydligt lägre lön i en välgörenhetsorganisation men där betalningen istället kommer i “meningsfullhet”.
Jag har alltid tyckt om att bjuda vänner och bekanta och kan nu bjuda på middagar, resor och dylikt i än större utsträckning.
Jag har alltid avsatt 10% av min lön till välgörenhet vilket jag fortsatt med. Nu har jag även kunnat avsätta 10% av arvet vilket ger mig möjlighet att använda dessa pengar för att hjälpa till när behov uppstår i världen, i familjen eller i vänskapskretsen.
Min fru har också sagt upp sig från sitt lärarjobb och börjat läsa till samtalsterapeut. Något hon tänkte på i många år men aldrig riktigt haft möjlighet att göra.
Resor är det vi helst lägger pengarna på. Så nu blir det fler resor men framförallt kan jag med gott samvete äta och dricka gott utan klumpen i magen att jag egentligen inte har råd.
Jag kör samma bil som tidigare. Ser inte behovet av en lyxbil även om barnen tjatar att vi borde köpa en finare.
Jag bor i samma radhus som tidigare. Skulle kunna tänka mig en finare utsikt än vi har från vårt radhus men lägger hellre pengarna på andra saker.
Jag tittar så smått på fjällstuga eftersom vi älskar snö och berg men just nu är känslan av att vi har råd att köpa tillräcklig. Så jag avvaktar med ett eventuellt köp till covid-hysterin förhoppningsvis har avtagit och nytillkomna köpare av fritidshus tröttnat på att det tydligen ska skötas också…
I stort lägger jag alltså pengar på “meningsfullhet” vilket passar bra för mig. Jag tänker lite lagom på morgondagen så att inte pengarna försvinner men eftersom jag inte dras till lyxkonsumtion och lever ett relativt enkelt liv så räcker pengarna väl till för de små förändringar jag gjort.
Tack för att du delar med dig @Haugstvedt och välkommen till forumet. 
Riktigt bra ämne med många intressanta svar!
För mig handlar det idag mestadels om frihet och trygghet. Känslan av frihet att kunna göra det jag behöver och vill. Sen tryggheten för familjen att vi klarar oss ekonomiskt om någon skulle bli sjuk.
Det har inte varit såhär för mig i många år utan för bara några år sedan handlade det om att bli rik och köpa vad jag ville. Saker, resor osv. Men efter en allvarlig sjukdom följt av en kurs så hittade jag vad som låg bakom allt, friheten. Det fick mig att börja prioritera mer i nuet men ändå fortsätta mot mina framtida mål på ett mer balanserad nivå.
Jag har min fru att tacka för att jag kunnat konkretisera vad friheten och tryggheten ska innehålla. Innan dess så prioriterade jag fortfarande sparandet över det mesta.