Jag investerar för jag tror inte samhället kommer vara så fett att leva i för dem som i framtiden inte sitter på en rejäl hög med pengar, tyvärr.
Villa, Volvo vovve kräver idag ett sparande/investerande ifall du tjänar kring medianlönen, till skillnad mot förr.
Absolut, är man nöjd med sitt egna upplägg så är det ju inga problem. Alla prioriterar olika kring vad de vill lägga pengar på och vad som skapar värde i sitt egna liv.
Jag ställde frågan för detta inlägg mer för att höra hur andra resonerar kring sitt egna långsiktiga sparande vs hur man planerar att använda det.
Finns inget rätt eller fel utan är högst personligt. Kan dock tycka det känns trist om man gör avkall på vissa saker under hela sitt liv för att spara så mkt som möjligt, betala av sitt bolån, och sen sitta där som äldre med ett större kapital som bara går i arv. Själv har jag lite andra planer för mitt kapital under hela livet.
Jag behöver spara så att min nästa flickvän/fru kan unna sig Gucci väskor …
Ditt sparade kapital förändras under tid(förhoppningsvis ökar det) men samtidigt tror jag att det man sparar till förändras. När man är ung och har lite pengar så drömmer man kanske om ett större boende eller finare bil. Men när du blir äldre och har sparat ihop pengarna så prioriterar du istället god hälsa….vilket du hade när du var ung. Vi tenderar att alltid vilja ha det vi inte kan få. Vi tror att gräset är grönare osv. Min insikt är att leva i nuet och uppskatta det du har och inse att du inte alltid behöver jaga något annat.
Jag behöver egentligen inte spara mer nu för huset är betalt och jag har så det räcker till en bra tillvaro som pensionär om (säg) två år.
Men jag sparar ändå och då är det väl till barn och barnbarn. Ett hyggligt stort arv och så en del giving while living hoppas jag.
Jag sparar till FIRE och fyller 55 i mars i år och kommer då att försöka få gå ner till 50%. Går det inte så kommer jag att avsluta mitt uppdrag och försöka få något annat konsultuppdrag på max 50%. Det jag sparar till är att äga min egen tid vilket jag tycker är den största lyxen. Har aldrig trivts med att jobba, och då har jag haft en mass olika jobb. Får jag något uppdrag på 50% så behöver jag inte ta av sparpengarna än. Men annars blir det att börja ta av dem. Nu har jag 5,2 miljoner på Avanza.
Radhuset är belånat till ca 50% och vi har inga planer på att varken öka eller minska.
Jag sparar för frihet och oväntade vändningar i livet och tillvaron. Det är t.ex. inte självklart att man kan eller får jobba så länge som man vill utan det kan komma sjukdomar eller arbetslöshet i vägen. Att bli utan jobb i 55-årsåldern t.ex. kan göra att det blir svårt att komma in igen på arbetsmarknaden och det påverkar ens pension resten av livet. Då är det trevligt att ha sitt sparande att fylla upp med. Eller om det blir någon sjukdom som förkortar ens arbetsliv och därmed ens möjligheter att tjäna pengar.
Jag räknar också med att ålderdomen för mig ser annorlunda ut än ålderdomen för dagens åldringar. Möjligheten att köpa sig till “bekvämare” ålderdom tänker jag kan finnas mera tillgänglig när det blir min tur. Också att den offentligt erbjudna vården och skötseln då kan lämna mycket övrigt att önska. Då är det ju trevligt att ha möjlighet att betala för sig istället. Här i lokaltidningen har det t.ex. varit skriverier om begränsat antal blöjor per dygn på olika boenden för åldringar där. Inte roligt alls!
Och om det “värsta” som händer är att det blir ett stort arv efter mig som kommer det någon annan till glädje så kan jag väldigt bra leva med det också 
Älskar det här svaret. Instämmer till fullo!
Många insikter här. Tycker man hör överallt att folk sparar för mycket och att man inte ska ha med sig pengar i graven etc.
Tänker verkligen alla på det sättet? Jag vill kunna lämna efter mig en stabil pengahög som kan underlätta för mina barn så att de kan ha större valmöjligheter i livet, och kanske sluta jobba tidigare än vad som annars vore möjligt, eller kanske ge dem valfriheten att tacka nej till jobb som inte verkar vara givande.
Jag själv hade t ex aldrig något sommarställe i familjen men kommer ihåg känslan när man följde med kompisar på deras ställen och högg ved, klättrade i träd, åt glass osv. Jag vill gärna både lämna efter mig pengar och en fast punkt i tillvaron (som t ex ett sommarställe) dit barnen kan återvända och fira midsommar, jul och andra högtider. Vill dom inte ha det kvar , så är det bara att sälja 
Vi lever längre idag än för 2 generation tillbaka och vi kommer säkert leva ännu längre i framtiden. För att det skall bli tal om arv så måste båda föräldrarna(i de flesta fall) avlida och vid det laget så börjar barnen närma sig sin egen pensionsålder. Det finns alltså ett potentiellt scenario där arv inte nyttjas utan endast flyttas vidare i släkten tills dess att någon efterlevande verkligen verkligen behöver det. Det är något fint med det och tycker att din tanke att inte själv konsumera upp din egen rikedom är bra.
När det kommer till vad alla tänker så tror jag att många bara följer livet och samhällets mall utan att räkna på om det blir något överskott på slutet. Man föds, växer upp, skaffar sig en utbildning, hittar en livskamrat, skaffar barn, jobbar, går i pension runt 65 och dör. Jag tror det fortfarande är relativt ovanligt med FIRE, DWZ och att försöka optimera så man inte jobbar för mycket och går i pension för sent.
Ja det där är lite svårt kan jag tycka, ser jag till min familj så gick min mormor bort vid 104år min mor va då 82år o hade inget större behov av det arvet. . så dom pengarna sitter på ett konto med låg ränta nu.
Min mor fick min bror när hon va ung så om min mor får leva o bli lika gammal som sin mor så har min bror ingen nytta av arvet heller. .jag kommer också förhoppningsvis vara +70 innan mor går bort.
Så i slutändan blir det väl barnbarn eller barnbarnsbarn som får arvet från en person dom aldrig kanske ens träffat.
Är det nått att spara ett helt liv för att nån du aldrig sett får pengarna, jag kan tycka nej här
Förstår din poäng men man behöver ju inte vänta tills man dör för att någon ska få ta del av pengarna…
Själv är jag en som fått ett stort arv (enl medelsvenson-mått) som jag med förräntning vill föra över till mina barn.
Jag ser pessimistiskt (el realistiskt) på framtiden för mina barns generation; lägre bostadspriser pga minskad befolkning o att jag anser bostadspriserna har skjutits upp till nivåer som gör att inge kan göra bostadskarriär. Fortsatt flytt av jobb till låglöneländer plus AI som kommer att göra det mycket svårare för våra barn att ha en stabil arbetsmarknad. Högre försvarskostnader som leder till att andra samhällssektorer måste antingen stå tillbaka eller högre skatter. Kraftigt ökad åldrad befolkning med större vårdbehov o färre som ska försörja de som står utanför arbetsmarknaden. Sverige politiker verkar ha missat två grundläggande saker som gjort Sverige rikt; arbetskraftinvandring o AMU-utbildningar. Ökad kriminalitet, ja listan kan säkert göras ännu längre.
Att inför en sådan framtid inte utrusta sina barn med ett rejält startkapital (=livboj) tycker jag vore naivt. De flesta av våra förfäder visste att förr eller senare blir det missväxt pga torka, skyfall, mm för deras barn eller barnbarn, därför sparade de i ladorna under de goda åren för att kunna ta vid de dåliga åren
Vad vill din mamma göra med arvet hon fick? Har ni diskuterat detta? Vill din mamma (förutsatt att hon själv inte vill använda pengarna på ngt sätt) redan nu ge förskott av arv till dig och dina syskon alternativt barnbarn så att hon får en möjlighet att se er få användning av pengarna?
Hus, bil, prylar och barnen. Även hjälpa föräldrar som går i pension snart.
Jag har alltid sparat på ett eller annat sätt. När jag var yngre var det till resor, bättre bil och betala av min bostad.
Sedan hade jag en tanke om FIRE med mitt sparande. När jag hittade RT för några år sedan så har sparandet istället växlat till att ha ett gott liv nu. Resor som är lite bättre och bekvämare än tidigare. Lägga lite mer på min hobby, kunna göra spontana saker som dyker upp och unna min sambo lite extra.
Detta och att sparandet fortsätter att växa.
Sparar för en regnig dag – livet har en märklig förmåga att dyka upp med oväntade vändningar när man minst anar det. Tack vare en vettig lön har jag kunnat kombinera att leva livet med att spara, något jag är otroligt tacksam för.
Jag har världens bästa jobb och ser därför inget behov av att jaga FIRE, åtminstone inte i nuläget. Fortsätter istället på den inslagna vägen och håller tummarna för att jobbet fortsätter vara lika stimulerande.
Hur framtiden ser ut får visa sig – men eventuella överskott får en dag gå vidare till nästa generation 
Mycket bra svar, känner exakt samma.
Jag sparar just nu för framtiden när man har fler utgifter och svårare att spara. Eftersom jag nu inte har några barn, bil kostnader, lagom boende kostnad så går jag in lite extra nu på Avanza, första målet är 1miljon och förhoppningsvis så ska avkastning ge ungefär samma summa som jag sparar idag. Att ha möjlighet att låta kapitalet växa eller till och med kanske plocka ut lite för att betala en resa eller annat till sina barn.
Måste ändå medge att fråga känns svår att svara på när man konfronteras med den.
Spontant tänker jag på flera saker där trygghet toppar listan. Kapital är ju den bästa livförsäkringen. Sedan tänker jag på att familjen ska kunna nyttja livet genom resor och aldrig känna att vi inte har råd med något.