That’s the point. That’s stupid.
Jag kan ju effektivt ta hand om mina saker, eftersom jag vet hur de ska göras.
Tar man det dumma exemplet med kläder:
Jag vet hur jag vill ha mina kläder vikta. Jag vet vilka jag bryr mig om skall vara fint vikta eller bara slänger i ett hörn i garderoben.
Jag har ingen koll på min dams kläder, eller måste tänka över varenda plagg hur de skall behandlas.
Min T-shirt tar 5 sekunder. Hennes 25. Det är 5ggr så länge. Då kan jag effektivt ta hand om mina kläder, för att bli av med säg 50% av tvättkorgen istället för att ge mig på hennes, som ger resultatet av 10% av tvättkorgen färdig.
Hårddraget dåra såklart.
Å ena sidan har du en poäng. Å andra sidan kanske det går hyfsat enkelt att lära dig hur hon vill ha majoriteten av sina kläder.
Det finns ju också den tredje aspekten att det kanske är värt att ha en suboptimal process om det höjer livskvaliteten för ens partner? Och förstås inte sänker ens egen för mycket.
I ditt exempel kan det ju vara så att hon föredrar att hela tvätten är ordnad istället för halva tvätten och avloppet.
Nr 1: Igår var pasta slut och jag fick information att jag inte fick mat då pasta bara räckte till 2 pers dvs dottern och mannen. Ok men konstigt.
Nr 2: jag satt att plugga tyska med dottern. Mannen skrek i köket p.ga ”du gömde pastaslev”. Jag svarade inte då jag inte gömde den och tyckte att när man lagar mat får man fixa allting själv. Han skrek igen 2 gånger till. Jag blev arg och gick till köket och tog fram den. Jag slängde den på diskbänken. Den låg där i lådan som vanligt. Han var bara slarvig.
Nr 3: jag har haft ont på axeln i 2 månader och vill inte hjälpa till att bära saker. ”Du är lat”.
Allting som har blivit fel är mitt fel. Jag plockar saker undan, lagar mat och tvätta kläder till dottern, duschar henne, hjälper henne på morgonen, gör ren toaletten, rensar och säljer gamla saker men ändå ”Du är lat. Du jobbar 50% och du får göra någonting”.
Idag var jag sur. ”Vad är det som du är arg hela tiden. Jag fattar inte” det fick jag höra. Förlåt att jag skriver så lång. Jag har ingen att prata med (ingen familj här i Sverige, inga riktiga kompisar).
Det där låter inte sunt!
Fick du ingen mat? Lagar vi mat härhemma och ingredienserna inte räcker till, så löser vi det med något annat. Ingen ska bli utan mat!
Du/Ni måste göra något åt detta snarast, eller gå vidare ifrån varandra.
Hårda ord kanske, men hoppas ni hittar en väg till en sundare och mer jämställd relation, eller hittar en annan lösning.
Det låter verkligen inte bra. Så kan du inte ha det. Jag håller med MattiasA90; Du/Ni måste göra något åt detta snarast, eller gå vidare ifrån varandra. ![]()
Hoppas att du finner styrka i att ta tag i detta nu för dig och ditt barns skull.
Oj, jag blir imponerad av att du står ut.
Herregud vad är det för man du har? Han verkar ha 0 i EQ, och kanske IQ också för den delen om han inte hittar en slev som ligger på sin rätta plats… Du förtjänar en man som behandlar dig väl, en riktig karl skulle -aldrig- låta någon annan gå hungrig över sig själv.
Jag hoppas pizzan var god ![]()
… Kläder är ju ett exempel. Disken en annan. Städa undan skor en tredje. Hålla koll på barnens grejer en fjärde. Städa undan leksaker en femte. Räkningar en sjunde. The list goes on.
Jag är även en som hällre gör saker halvvägs än avbryter vad jag gör.
Exempel: Jag tar ut soporna och ser en duplo ligga på golvet i köket. Jag tar med den till barnens rum och lägger den någonstans på vägen, troligen en hylla. Eller kastar in den i barnens rum.
Klossen har nu flyttat sig från köket där den ej ska vara till rummet den ska vara i - medan jag utförde en annan uppgift.
För mig att lägga den där den skulle, hade tagit extra energi och behövt ta av skor och dra in en smutsig soppåse in i barnrummet. Nu är den i rummet och när man städar upp övriga saker tar det en millisekund att även kasta denna kloss i dess låda.
Damen blir istället irriterad över att den inte är där den ska och att jag inte färdigställer uppgiften. Jag anser att jag inte ens gjorde uppgiften, utan bara underlättade den framtida uppgiften.
Du behöver verkligen inte be om ursäkt för att ditt inlägg skulle vara långt. Skriv av dig så mycket du vill och orkar ![]()
Jag håller med tidigare inlägg från @MattiasA90 och @QueenofNight, hoppas att du finner den styrka som behövs för att detta ska lösa sig på ett eller annat sätt.
Jag förstår, men det är en skillnad mellan klossen och tvätten. Gör du halva tvätten tvingar du din partner att göra andra halvan, vilket partnern kanske inte räknat med eftersom att du stod där.
Kläderna kan partnern inte heller ignorera, klossen däremot kan flyttas vidare vid ett senare tillfälle.
Det är väl som för en del andra, lite småsaker emellanåt. Risken ökar väl också när båda är trötta småbarnsföräldrar som snart tagit sig igenom det första året.
Nåt som dock glädjer mig är att vi aldrig tjafsat om pengar, jag vet inte hur pass vanligt det är i en par-relation, men glad att vi aldrig hamnat på kollisionskurs där ännu…
Ber om ursäkt om jag är framfrusig, men:
- Är detta mannen du vill leva med resten av ditt liv?
- Är det på riktigt, innerst inne, ok att din partner behandlar dig på detta sätt? Ni ska vara likvärdiga partners. Kommentaren om mat (men även de andra) är för mig helt obegriplig.
- Jag levde själv i ett dåligt äktenskap och kunde inte förmå mig att skiljas, men tittar jag tillbaka så var det 1000 ggr bättre att leva själv (även om det initialt var ensamt) än att vara i ett i förhållande som inte var kärleksfullt, givande och ömsesidigt stöttande.
Behöver du någon annan hjälp än att få skriva av dig? Vet du vart du kan vända dig för att få hjälp om du behöver det?
Tack så mycket.
- Nej
- Nej
- Det är ekonomi som styr nu. Att hyra ett rad hus i närheten (det finns inte lägenhet här) kostar det 17-18 tkr/månad. Jag behöver jobba mycket mer för att klara mig ekonomiskt eller jag behöver hyra ut halva huset. I alla fall innebär det att jag inte har tid för dottern som jag har nu.
Idag sa jag till dottern att att leva med en person som har b.la annan åsikt funkar inte (vill förklara mer till dottern men vi var i bilen). Det blir inte bra för någon.
Vi var på familjerådgivning en gång men han ville inte fortsätta.
Igår hittade han inte en sak och vände till mig ”Var la du den? Det är bara du som flyttade på den”. Återigen var det inte jag. Jag gjorde ingenting. Till sist hittade de grejen i en låda. Jag tror att han har psykiska problem eller låg självförtroende eller han misshandlar mig psykiskt. Nej, jag vet inte vem jag ska vända mig till för att få hjälp.
Är det “bara” psykisk misshandel? Psykisk misshandel är absolut inte heller okej men om han slår dig, ring 112 om du kan. Om man vill prata med polisen, det känns som att du kanske skulle göra det för att höra vad de tycker om din situation, kan man också ringa 11414.
Det första steget är kanske att prata med någon. Du kan prova Hjälplinjen och se om det är något för dig. 90390 eller 08-52449910.
Du ska veta att du är värd bättre! ![]()
Jag har nu tittat på inlägg du har skrivit i andra trådar.
Om jag tolkade det jag läste rätt har du ett bra jobb med helt okej månadslön men jobbar inte heltid. Stämmer det?
Om du kan borde du börja jobba heltid och flytta ifrån mannen som inte förtjänar dig. Du skriver att du inte skulle ha tid för dottern men många ensamstående föräldrar jobbar heltid och får ändå ihop det. Jag vet inte om din situation är speciell, kanske funkar det inte för dig.
Ta hand om dig. ![]()
Ja, det stämmer att jag har ett bra jobb med bra lön. Det är mycket lugnt på jobbet. Jag har även en assistent som är mycket duktig. En nackdel är att jag inte får jobba hemifrån.
Om jag jobbar heltid, har jag råd med vad vi behöver.
Men jag behöver jobba deltid för att ha tid för mig och dotter. Jag behöver utveckla rutiner för henne.
Jag tror din dotter mår bättre av att bo själv med dig även fast du jobbar heltid än att se sin mor vara deprimerad och undergiven… Du kommer ju även visa för din dotter att man inte tar skit från sin partner.