Det var mest med exet. (Potentiellt allas ex här inne…) ![]()
Levt ihop i 14 år. Vi tjafsar om barnuppfostran, hushållsarbete (vanligast), ekonomi, prioriteringar i livet, politik, ja allt. Viktigt förtydligande här då: vi klarar oftast av att tycka olika utan att bli osams. Jag tror inte heller som många andra att man behöver låtsas vara en enad röst mot exempelvis barnen i uppforstransfrågor. Det blir ofta så att vid middagsbordet övar vi oss på att argumentera för vår åsikt, både vuxna och barn. Återigen, utan att bråka. Oftast. Nackdel en är att barnen har blivit väldigt bra på att argumentera emot ![]()
Kan väll summeras att vi har olika uppfattningar kring vad som är acceptabel nivå av rent i vissa lägen. Jag har ribban lite under hennes märke…
Vi har även infört regel att om man är jättearg på den andra personen får man klämma så hårt man vill i dennes hand/arm(99% min hand som blir klämd) eller räcka ut tungan i överflöd. Brukar snabbt övergå till skratt… rekommenderas varmt…
Man vänjer sig vid stök när man får barn.
Ska vi byta partners? Låter perfekt för mig! ![]()
En hel del i Sverige (och jag pratar bara om dem som är gifta och har barn) verkar kunna planera så att de går och handlar ungefär en gång i veckan och sedan bara kompletterar med lite frukt. Jag förstår inte hur folk har plats med så mycket mat och inte heller hur man kan planera på det viset.
Jag och min fru går ofta och handlar var sin gång per dag, även om jag inte går riktigt varje dag. Min fru fyller på med sånt som vi alltid skall ha hemma och som har tagit slut och jag köper alla ingredienser till mat som skall lagas. Hon litar inte på mig att jag kan handla vardagsgrejorna (Med rätta från hennes perspektiv, eftersom hon får psykbryt om jag köper fel märke. Inget är t.ex. värre än om jag skulle köpa bra bröd. Hon tycker att det är mycket viktigt att vi bara köper dåligt bröd. Jag vet inte varför, hon kan inte förklara, men det är så. Det behöver inte vara billigt, bara dåligt.) och jag måste handla mat som skall lagas, eftersom hon inte kan laga mat.
Muhaha vi tjafsar om allt mellan himmel och jord… Jag har väl en rätt så direkt kommunikation och vill lösa saker direkt som ibland kan upplevas som att jag är totalt förbannad medan damen är mera konflikträdd och gärna undviker all sorts konfrontation som triggar mig enormt ![]()
edit: hon minns fan allt också i evigheter
ond cirkel deluxe
Måst lägga till ännu en sak, jag vill ju inte lägga mig för hon tar som inte upp något eller försöker lösa nåt så om inte jag är den drivande parten så händer absolut ingenting ![]()
Det fanns en anledning till att man hade kombi när barnen var små. Går det att överfylla CityGross största varuvagnar? Ja, det gör det.
Saknar jag det? Nej. ![]()
Vi brukar ju i och för sig gå och handla, eftersom vi bor inne i en by. Men även om man tar bilen så har vi inte stor nog frys eller kyl för såna excesser.
Jag och min fru bråkar förövrigt om allt förutom pengar. Aldrig pengar, men allt annat. Fast om jag skulle köpa ny skog skulle vi kanske få vårt första pengabråk. Med skog har jag ju t.o.m. bråkat med dig, Angaudlinn, om, så det är naturligt.
Jag tror en av våra bästa saker vi gjort varit att dela upp vissa vardagliga saker. Den mentala energin av vems tur det är att göra vad eller att behöva be varandra att göra saker hela tiden var värdelöst. Jag diskar 99% av dagarna, min fru lagar mat 99% av dagarna. När undantaget sker så antingen säger vi till på förväg eller så bjuder vi till. Samma med tvätt, dammsugning, inköpslista, handling, bäddning, avtorkning och andra väldigt frekventa saker som bara behöver fungera.
Är man redan trött för annat så är det riktigt trist när t.ex. köket ser ut som kriget och ingen mat på horisonten. Och ens partners dag var kanske lika tradig. På detta viset har vi löst problemet på förväg. Jag har redan städat köket ganska nyligen och min fru har antagligen redan bestämt vad som blir till mat. Hon tillreder och jag städar.
Sen är där ju mindre frekventa saker som inte är helt automatiska alltid, men det är lättare att antingen bara göra dessa eller prata om dem då de inte är lika vardagliga.
Dela dessutom sysslorna efter där det är lätt på energin. Min fru tycker om att laga mat, men att tänka på städningen efter är jobbigt. Jag älskar inte att städa kök, men det är ganska fridfullt och det tar inte så mycket på min energi då jag gör det varje dag.
När de lätta sakerna bara funkar så är de svårare sakerna ofta mycket lättare också då man har tid och ork till dem. Möjligheten att slappna av tillsammans är mycket mer tillgänglig. Desto fler saker som äter er tid och ork, desto mer hjälper det att komma överens om struktur. Vi har försökt andra system tidigare, men att dela dagar och sånt funkade väldigt illa för oss. Om den ena är bortrest så gör man såklart allt som behövs, men i övrigt har vi våra områden som vi sköter.
Det blir ju för enkelt. Lite problem måste förhållandet ha. ![]()
Såhär tänker jag också väldigt mycket. Att man fokuserar på att fixa de saker som tar lite energi och är lätt för en själv först.
För en person är det inget problem att rensa avlopp även om de säkerligen kan tänka sig roligare saker. Andra får kvälvningar när de snurrat upp vattenlåset. Den första personen kanske däremot hatar att tex hänga tvätt…
Min fundering är hur man får partnern att se sånt?
Därför tar jag tex hand om mina kläder först, då tar det iaf bort nästan hälften av tvätthögen. Men sedan kanske något annat rycker tag i mig (bokstavligen med 2 små).
Damen ser tvätthögen som ohanterad och att jag var självisk som bara tog hand om halva.
Jag ser det som att det är påbörjat och hälften redan är omhändertaget.
Att jag därefter rensade avloppet som hon ropade på mig att hon ville att jag skulle göra, är oväsentligt. ![]()
Man får ha lite tålamod och eget driv först innan man begär det av ens partner. Man måste ju inte dela allting direkt, eller dela allting överhuvudtaget. Lägg förslaget och ta din egen del av det och gör det som om det vore näst intill yrkesmässigt. Kritisera inte om din partner inte är helt på banan direkt utan visa istället att det är ett skönt koncept att veta att vissa saker blir gjorda utan att man behöver tänka på dem. I vissa läge kanske båda parter hatar att laga mat t.ex. och då är det svårsmält att fånga den ene i den rollen. Vänd blad på det som funkat dåligt och ge din partner tid.
Allt är svårare med småbarn då de tar mycket mentalt utrymme och tålamod. Tack och lov är våra inte så små längre. Medan där är nya bekymmer så är de också mer självständiga.
Om du ser något som tröttar ut din partner så bjud på det. Under en period så hade vi en kvällsrutin där jag läste sagor för barnen, och sen över åren har det skiftat så min fru gör det periodvis fortfarande, dock med fantasy-böcker. Det tog bort en del stress på slutet av dagen och alla varvade ner samtidigt. Och vik all tvätten och lägg undan om det gör din partner glad. Fokusera på saker som syns och känns, bonus om det är sånt din partner gärna slipper, först tills din partner hittat lite ‘‘zen’’ och är mer medgörlig. Det kan ta några veckor att ställa om.
Det gäller också att prioritera att man verkligen gör sakerna. Jag jobbar dygn, så jag gör mina saker innan jobbet trots att jag är morgontrött och vill chilla innan jobbet (vilket jag oftast inte hinner alls) samt ofta ganska snart efter jobbet trots att jag vill njuta av friheten när jag kommit hem. Rutiner ger mer energi i helhet, men man måste hålla sig till dem även när det är lockande att låta bli.
Du får förstås ta hennes kläder först och dina sedan om du hinner.
Nu har jag tröttnat på att det läggs bilnycklarna överallt och åt helskotta. Hen verkar inte kunna förbättra sig på den punkten. Då får jag lösa det istället. Beställde precis 4 airtags.
Ska bli skönt att slippa tjafsa mer om det. Det är nämligen något som verkligen stör mig.
Tjafsa är väl att ta i men golvsmulor i köket. Helt otroligt hur de kan hamna där gång efter annan.
Jag skulle vilja tipsa om ett förebyggande arbete - en investering i samsyn kan vi kalla det.
Checklista för en jämställd vardag (utgiven av Region Skåne):
Hehe, vi “tjafsar” om typ allt
Dock inte pengar, där är vi märkligt nog helt överens
men annars har vi inte samma åsikt om nånting och det är en fullständig gåta hur vi nånsin kunde bli förälskade, skaffa en hög ungar och hålla ihop i 30 år (hittills). En kompis sa första året att “det där kommer aldrig att hålla!” ![]()
Nåja, vi har inte tråkigt iaf ![]()
Är nog hälsosamt att bråka av sig lite ibland. Så länge man snabbt blir överens igen och inte är långsint.
Det är bra att få ventilera sina känslor
Liknar kontrollbehov, som tyvärr kan spåra ur och bli värre.