Vad tycker du om dagens ekonomiska system

Jag påstår inte att majoriteten av de som bor i utanförskapsområden är kriminella. Det är i stället de stackarna som kanske har mest olägenheter av brottsligheten.

På något sätt måste detta i alla fall lösas. Jag besökte Sydafrika för några år sedan. Där kunde man snacka om gated communities. Det fanns gott om taggtråd på många ställen. Fortsätter det så här i Sverige, är vi där om inte allt för många år.

2 gillningar

Jag tycker att dagens ekonomiska system är det bästa som vi hittills uppfunnit, men jag tror nog att vi kan komma skapa ett ännu bättre system i framtiden. Två problem med dagens system är:

  • Det blir väldigt stor skillnad i bidrag och skatt beroende om man skatteplanerar eller inte. Det borde gå att ha ett bättre system där skatteplanering är en nyckelfunktion för att få lönsamhet i ett företag.
  • Det är fortfarande lätt att känna pengar på att strunta i miljön, och i praktiken lyfta över dessa kostnader på andra. Allt från koldioxidutsläpp till att dumpa farligt avfall borde bättre följa principen förorenaren betalar priset.

Dagens system är, som andra sagt, det minst dåliga vi som människor kommit på. Dock har det sina svagheter, som ojämlikhet osv. Som andra har varit inne på så kan framtidens automation och AI göra att det inte längre är det bästa, och att vi då måste gå åt det mer socialistiska hållet (typ månadspeng från staten). Om detta händer inom vår livstid återstår dock att se.

Livet handlar inte bara om att ha ekonomiska medel nog för att överleva utan vi måste se en mening med tillvaron också. I ett samhälle som vårt där staten tar hand om oss någorlunda väl från vaggan till graven skänker arbetet oss den meningen. Medborgarlön löser inte det problemet.

1 gillning

Om meningen med livet är att vara en kugge i ett socialistiskt maskineri är slutet nära.

De måste väl hitta en annan mening med livet än att jobba då, om det inte finns tillräckligt med arbete. Kommer såklart vara väldigt svårt för de flesta, men kanske det blir lättare för kommande generationer (eller de som blir födda i det).

Kanske mitt synsätt kan vara lite biased dock då jag bestämde mig väldigt tidigt att arbete inte skulle vara meningen med livet :sweat_smile:

Drivet efter att hitta mening i livet är stark men det är inte säkert att det leder till något som gynnar samhället i stort. Det är sånt som vi allt oftare läser om i media.

Absolut, men måste det gynna samhället i stort då? Vad händer när majoriteten av människor presterar sämre och är dyrare än t.ex. robotar, i de flesta jobb. Då får de endera jobba gratis (eller nästan gratis) på arbeten de tycker om, eller hålla på med någon annan passion (som kanske bidrar till samhället eller kanske inte). Generellt känns det som att om människor fick uppfylla sina passionsprojekt, utan att oroa sig över överlevnad, skulle värden bli en bättre plats.

Edit: Vi kanske går väldigt off topic eller mycket längre fram i tiden än menat med tråden :joy: förlåt isåfall :innocent:

Det jag ser som ett stort problem i dagens system är att myndigheter inte samarbetar och ej fritt får samordna sina insatser mot organiserad brottslighet.
Det värsta jag vet är bidragsfusk och låg skattemoral.
Låg skattemoral kan jag dock ha viss förståelse för när jag ser hur stat och kommun spiller med skattepengarna.

Det viktiga för mig är att förändringen sker inom “ramen” för det ekonomiska system som vi har byggt upp. Visst, det är inte perfekt och det kommer det heller aldrig att bli. Jag är dock allergisk mot radikaler som vill offra individen för det “utopiska” samhället i framtiden. Stalin ville offra borgarna för det jämlika och klasslösa samhället. Hitler ville offra en hel folkgrupp. Miljöpartiet vill sänka den enkla människans levnadsstandard för miljöns skull. Alla tre menar att de stått i samhällets tjänst och agerat utifrån godhet.

Problemet är att många människor inte har ett passionsprojekt.

1 gillning

Absolut. Men är det för att människor inte kan komma på något mer uppfyllande än att jobba… Eller är det för att de blev uppfödda i det tankesättet samt inte har tillräckligt med tid att fundera på vad de egentligen vill göra?

Själv skulle jag luta mer åt det senare alternativet. De flesta är missnöjda med sitt jobb men fortsätter ändå för att de måste överleva, eller känner press från samhället att det är så man ska göra, istället för att leta efter något som man har mer passion för - och kommer därför aldrig finna den.

Många är säkert nöjda med sitt jobb också. Men det är säkert så att många känner pressen från omgivningen att livet ska se ut på ett visst sätt. Och så orkar man inte stå emot. Ett nybyggt villaområde i närheten duger som exempel. Alla har byggt pool, alla har pooltak, alla har likadan trädgård med gräs i mitten och häck runt om. Alla har stort trädäck. Alla har stor grill på däcket. Ingen sticker ut.

Det bekymrar inte mig men jag tycker att det signalerar ett bekräftelsebehov och en ängslighet. Men det viktiga dock är att de trivs i sitt område och med livet. Det får jag hoppas att de gör.