Verkligen svårt att välja en faktor. Så klart är det en kombination av flera.
Jag försökte vända på det och tänka vilken faktor som skulle göra mest ont att försämra, och det är helt klart tryggheten. Men det känns inte som om den metoden fungerar, för det var ju inte så att vi valde platsen eller huset utifrån någon trygghetskarta (om en sådan funnits). Men trygghet är en del av platsen, liksom många andra faktorer är det (närhet till arbete/karriärmöjligheter, skola, service…).
Sen spelade boendets utformning också stor roll. Praktiskt, tillräckligt stort, inte lägenhet med grannar vägg i vägg, möjlighet att kliva ut genom altandörren. Och där blir det svårt att väga faktorerna mot varandra. Hur mycket sämre boende i samma/likvärdigt område skulle vi acceptera innan vi letade ett bättre boende i ett sämre område, och vice versa (givet nån slags budgetram så klart)? Vi hade helt klart gjort vissa avkall på platsen (typ längre pendlingsavstånd) för att nå en “basnivå” i boendet, t.ex. viss boyta. Villa i förort mot liten lägenhet i city var ett ganska lätt val för oss när det närmade sig att skaffa barn. Men vi hade inte flyttat till en annan stad eller ut på landet för att kunna bo i hus, om det var enda alternativet. Då hade vi nog klämt ihop oss i en lägenhet för att kunna behålla närheten till jobb och service.
Sen förändras det över tid. Lägenheten i city var rätt när vi var yngre och barnlösa. I framtiden när barnen lämnat kan jag tänka mig både att flytta ut mer lantligt och att flytta tillbaka till city, givet tillgång till fritidsboende.
Summa summarum är det ändå platsen som är viktigast. Men det alternativet överlappar också med närhet och trygghet tycker jag.
Valde Annat och tänkte då på utomhusmiljön dvs trädgården. Sen är arkitekturen på huset (som väl också får sägas rymmas under annat) också viktigt för mig men hade inte hamnat högst upp.
Hamnade på landet 80 mil från platsen jag växte upp. Då var det ett hus inom vår budget vi inte tänkt köpa utan bara titta på. Barn 2 var på väg och hyresrätten vi hyrde i stan skulle renoveras och gå upp över 100 % i hyra.
Så fort jag klev ur bilen kändes det som hemma. Det här är min by. Det råkar vara nära havet vilket jag älskar och även om jag som är uppvuxen i hyresrätt kan dagdrömma om en lägenhet i stan (särskilt när snöstormar gör det svårt att ta sig in till jobbet 6 mil bort ett par gånger/vinter) så är det här jag slappnar av.
Barnens pappa bor några hundra meter bort och det är ett stort plus att barnen lätt tar sig emellan.
Huset behöver renoveras, är gammalt och opraktiskt på många sätt. Men har det stått i över hundra år lär det stå i hundra år till och vi har det vi behöver, och mer därtill.
Då får jag väl svara själv också och jag kan enkelt säga att närheten avgjorde när jag (och då vi) hamnade här. Mitt ex har inte körkort så kollektivtrafiken behövde fungera. Närheten till arbetsplatsen var ett plus, men ändå inte så nära att det blev jobbigt. Service på orten, vettig barnomsorg och skola samt mina föräldrar på nära håll under småbarnsåren bidrog också.
Eftersom i stort sett allt detta nu spelat ut sin roll nu så är jag inte alls så knuten till den här platsen längre. Men bo behöver jag och flytt känns inte aktuellt förrän jag och särbon möjligen kombinerar våra boenden i ett… var det nu skulle kunna bli.
För mig var det utsikten (havsutsikt) som gjorde att jag valde specifikt denna lägenhet. Samtidigt fanns det förstås skallkrav gällande närhet, hyra och annat.
Bor numera ensam (min sambo dog för knappt 2 år sedan) i bostadsrätt centralt i Stockholms innerstad. 3 rum, 80 kvm. Boendekostnad c:a 8 500 kr per månad (bolåneräntor + månadsavgift i vilken ingår el och bredband).
Tycker mycket om min bostad. Känner mig relativt trygg här, trots psykisk ohälsa med mycket oro och katastroftankar. Har boendestöd för att få hjälp med att få vardagen att fungera.
Saknar körkort men har nära till Stockholms Centralstation. Och det är perfekt för mig, för jag har en gammal mamma som bor 7 mil norrut, och en gammal pappa med vidhängande hustru som bor 6 mil söderut.
Sammantaget har jag absolut inget att klaga på när det gäller min bostad. Tvärtom är jag oerhört tacksam för att jag kan bo här. Stockholm är vackert.
Edit:
Fler saker jag gillar med min bostad:
Den helrenoverades 2014, strax innan vi flyttade in, så den är i hyfsat skick.
Vilket är tur, för jag är ohändig som få.
Köper trots detta alldeles för mycket billiga verktyg ur Lidls “Parkside”-kollektion för att vara beredd om något plötsligt går sönder. I regel vet jag dock inte hur, när eller varför verktygen ska användas, så de samlar bara damm.
Ett av många icke ändamålsenliga beteenden som jag försöker jobba med att bryta.
Med all respekt; alla som inte valt trygghet som #1 har nog undermedvetet förutsatt att de får det ändå.
Jag har iaf svårt att tro att någon skulle välja en villa, oavsett hur vackert belägen etc, om sprängningar, rån, och mord skedde var och varannan vecka i närområdet så som tyvärr sker på många platser i landet idag?
Utan grundläggande fysisk trygghet för sig själv och sin familj tappar andra värden snabbt sin attraktivitet.
Ja, men det är skillnad på aktiva och passiva val. Jag hade kunnat ha med alternativen ”utanför krigszon”, ”fritt från radioaktivt nedfall”, ”inte nära tropiska giftspindlar” etc också.
Ja, och poängen jag ville göra är att fysisk trygghet för stora delar av befolkningen (kanske inte av de som hänger här iofs) idag inte längre är ett passivt val. Så det var ett i mina ögon intressant resultat av undersökningen.
I princip alla kompromissar med något för att få något annat. Ser inte trygghet som det största huvudkriteriet, i så fall borde alla bo i byar på landet och inte i storstäder.
“Trygghet” kan ju betyda väldigt många olika saker.
Frihet från plötsliga yttre hot (sprängningar etc) är bara en av många aspekter.
För mig innebär trygghet t ex att jag har nära till en psykiatrisk mottagning där jag kan bli inlagd om jag skulle behöva det.
Att jag har relativt nära till mina gamla föräldrar om de behöver hjälp eller om något skulle hända dem är också en sorts trygghet.
Vill jag ha mat hemlevererad för att jag inte orkar gå och handla har jag bl a 64 olika ICA-butiker att välja på.
Min sambo ägde i många år ett fritidshus som var rätt ensligt beläget i Sörmland. Ett helt underbart ställe. Men dit var det under många år överhuvudtaget inte möjligt att få några matleveranser. En gång när vi beställde möbler med hemleverans ringde transportfirman och sa “Ni bor så himla avigt till så det blir jättejobbigt för oss att leverera. Ni får hämta grejerna på ett utlämningsställe istället.” Och när min sambo fick en hjärtinfarkt ringde de från ambulansen flera gånger och sa att de inte hittade. Det slutade med att sambon, med pågående hjärtinfarkt, fick sätta sig i bilen och köra nästan 7 km till närmaste större väg, och ta taxi därifrån till sjukhuset.
Tycker trygghetsfrågan är intressant. Först och främst har vi definitivt fått allvarliga problem i landet av ett slag vi inte haft tidigare och det är självklart väldigt problematiskt. Men jag upplever absolut att vi har en skev bild av hur otryggt vårt samhälle faktiskt är.
Vi har tex 0,4-0-6 dödskjutningar per 100 000 invånare medans siffran i USA tex är 4,5-5,5 per 100 000 tusen invånare. Offren i Sverige är ju nästan uteslutande livsstilskriminella och risken för allvarlig kroppsskada för den vanliga människan borde vara större att tillförskaffas i trafik än från annan människa.
Det ironiska är att människor verkar känna sig mer otrygga ju tryggare områden de bor i. Sverige är fortfarande ett av världens säkraste länder att leva i. Vi skrämmer upp oss själva på ett orationellt sätt i relation till den absoluta risken.
När man läser på sociala medier, på forum och ibland tragiskt nog även från medier kan man få känslan av att vi lever i krigshärjat u land när verkligen är att vi är topp 20 på nästan alla tänkbara mätpunkter och topp 10 på väldigt väldigt mycket.
Delar av Majorna och Linné nära Slottskogen och Änggårdsbergen.
Gemenskapen och ansvarstagandet från grannar vi har på just vår gård blir ju dock svårt att garantera
. Har du lust att delge vilken stadsdel det rör sig om?