Ett återkommande ämne i pensionssammanhang är den så kallade kompensationsgraden, dvs hur mycket du får i total pension i förhållande till din slutlön (lönen du har dagen du väljer att gå i pension). Jag är ofta lite förvånad över hur folk tänker kring detta och skulle gärna vilja höra några åsikter.
Jag tar ett exempel. En person som är 45 år gammal tjänar 50.000 kr. Vid pensionstillfället beräknas personen ha en lön på 70.000 kr. Personen skulle nu vilja ha en kompensationsgrad på 100% av sin slutlön vilket den väljer att finansiera genom att spara mer från 45 års ålder fram till pension.
I detta fall skulle personen alltså ta pengar från sin inkomst om 50k i sina “unga år” för att säkerställa att inkomsten som pensionär är 100% av 70k.
Jag tycker att tankesättet är lite förbryllande. Siffrorna är tillspetsade och hela frågeställningen gäller främst personer med högre inkomster men det är ett medvetet val. Min poäng är varför man vill höja sin kompensationsgrad istället för att planera intäkter och utgifter till rätt plats i livet? Även den som “bara” vill ha 80% kompensationsgrad väljer att höja inkomsterna som pensionär på bekostnad av mitt i livet.
Jag misstänker att många helt enkelt är oroliga för pensionen. Inte lika många som de som konsumerar som det inte fanns en morgondag, men ändå.
En rationell anledning att spara till en pension flera decennier från nu är ju att du har möjlighet att få en fantastisk värdetillväxt på kapitalet. En liten uppoffring idag kan alltså göra stor skillnad när du blir gammal.
Men som ni ser i exemplet så gör sparandet att det sker en överföring av inkomster från en låg nivå av inkomst (50k) till en högre nivå av inkomst (70k). Och min tanke är att de flesta har större nytta av sina pengar i 45 årsåldern än som pensionär.
Man sparar olika mycket vid olika tidpunkter i livet.
De senaste åren med utflugna barn och goda inkomster har vi haft en sparkvot på 50% med siktet inställt på tidig pension.
Marginalnyttan man får som höginkomsttagare genom att spendera 100% av inkomsten jmf med tex 80% av inkomsten är mkt begränsad. I ditt exempel handlar det om att spendera 40kkr vs 50kkr per månad. Det kan tex handla om att köpa en ny finare bil istället för en begagnad enklare bil, eller klara sig med en bil istället för två bilar.
Genom att hålla en sparkvot på tex 20% (10kkr per månad) så vänjer man sig vid en lägre konsumtionsnivå vilket kommer hjälpa om tiderna blir sämre.
Om man inte har en aktiv karriärutveckling har man de sista 10 åren haft nästan 0% i reallöneökningar i Sverige. Iom inflationen innebär det att tex 70kkr vid pension är samma sak som 50kkr idag för den som är hyfsat ung. Därför överför man INTE pengar från när man är mitt i livet och behöver dem som bäst, utan man bara ser till att kunna bibehålla sin konsumtion efter pension när man sparar till pensionen.
Generellt sett har du dock helt rätt i att man inte ska spara för mkt under småbarnsåren, särskilt som låginkomsttagare. Ur ett livstidsperspektiv på sin konsumtion så är det inte särskilt smart.
Siffrorna är reella för att skapa meningsfulla jämförelser.
Men upplever du större nytta av att konsumera 100% av slutlönen som pensionär än som höginkomsttagare mitt i livet? En faktiskt observation är att många reellt har en betydligt högre inkomst senare i livet, dvs slutlön, än vad de har någonstans i mitten. Tittar jag på min föräldrargeneration så sparar de ofta mycket under livet men ännu mera som pensionärer.
Jag sneglade tidigare på FIRE men läste nyligen Die With Zero och har tänkt om
Förlåt, skulle varit tydligare! Jag menar förstås att när man går i pension så tar man ut det som tidigare utgjorde 80% av full lön och använder till konsumtion. Jag menar alltså inte att man ska sikta på mer konsumtion efter pension än innan.
Själv tänker jag justera detta genom att gå i pension när jag har tillräckligt att leva på, dvs jag bestämmer mig för hur mkt jag vill konsumera som pensionär, och går i pension när det är så mycket jag har råd att konsumera. Vi får se om det blir vid 55, 60 eller kanske 75?
Pensionen räknas ju inte på din slutlön, utan på vad du tjänat in under årens lopp. Jag konstaterar själv att efter 8 år så har min statliga pension ännu inte kommit upp till 50 procent av min slutlön.Med min tjänstepension inräknad ligger jag i pension på 64 procent av min slutlön.
Tack och lov har jag sparat till min pension så det fungerar bra ändå. Jag tror inte att behovet att spara till pension är mindre idag…
