Smaken är som baken…
Ja, det är arrogant av kulturarbetarna att förvänta sig resurser utan diskussion.
Men så länge det inte är de som styr bidragen utan våra folkvalda så utövar vi kontroll över resurserna.
När det gäller ursprungsfrågan, fusk så undrar jag hur vanlig den är och i vilken form.
Då är ju frågan: Fanns ingen kultur före den skattefinansierade välfärdsstaten?
Jag vill påstå att hela grundpremissen att vi på något vis skulle bli utan kultur om den inte tvångsfinansieras är falsk. Finns gott om fantastisk kultur som varken går med vinst (eller ens runt) eller får statliga bidrag, men den finns ändå.
Återigen har frågan om man jobbar i privat eller offentlig sektor absolut ingenting med saken att göra. Det finns ”nettovinnare” och ”nettoförlorare” i alla sektorer.
Om andra sponsrade mig så att jag skulle kunna ha min hobby som arbete skulle jag se det som rimligt att vara tacksam. Många FIRE-personer har ju som mål att just kunna göra detta, om än med ekonomin tryggad först.
Menar du nu fusk med föräldraförsäkringen eller fusk i allmänhet?
Som det fungerar i Sverige, med en väldigt hög skattekil blir det i princip nödvändigt med ett stort inslag av offentlig finansiering. Man kan jämföra denna med RUT- eller ROT-avdraget. De har i princip samma syfte. En hypotetisk lösning för den ”kulturskeptiske” vore att individualisera kulturfinansieringen också. Dock skulle det öppna upp för mygel, lite som med de som använder friskvårdsbidrag till att betala för avsugning på någon ”massagesalong”.
På vilket sätt kan vanliga medborgare protestera mot höga skatter? Jo: Överutnyttja välfärden. Om alla gör så kollapsar systemet.
Jag skulle helt ärligt säga att idag är det ”industrialiserade fusket” som utförs av olika (främst) utländska grupperingar blivit så stort att det vore konstigt att göra en stor grej av någon vanlig persons ”fuskande på marginalen”. Sedan kan man ju ändå ha rimlig moral. Klimatförändringen kan vara en möjlig jämförelse.
Ja, att en person fuskar på marginalen gör nog ingen större skillnad.
Men om det finns ett hål i välfärdssystemet och inget sätt att påtala det så kanske varje enskild medborgare ska utnyttja det hålet tills det inte går att förneka längre.
Gå till vårdcentralen 2ggr per vecka. Det kostar bara en hundring. Bli kulturarbetare, sök alla bidrag som finns. Sjukskriv dig för minsta speta. Och så vidare.
I det aktuella exemplet uppfattar jag inte att det fanns/finns något reellt hål i välfärdssystemet. Det finns en mängd saker man kan göra som kan leda till att man kan få ut extra bidrag eller försäkringspengar, för den delen. De saker som är smarta är generellt sådana att de är relativt utbredda. Sedan finns därtill en mängd saker som i praktiken ingen gör, även om de vore teoretiskt möjliga.
Jo, men de som överutnyttjar välfärden kanske inte är tacksamma. De tycker systemet är korkat och vill riva det innifrån?
Jag skulle vilja jobba som fotbollsspelare, men ingen vill betala för att se mig spela. Därför tycker jag att vi ska ta pengar från folk och ge dem till mig.
Så kan de andra människorna arbeta hårt istället för att jag gör det.
Skulle inte förvåna mig om det redan finns kommunanställda fotbollstränare någonstans.
Äntligen någon som ser sport som en del av underhållningsindustrin! 
Jag vet inte det var du som mnde fusk i slutet av ditt förstainlägg?
Jag vet inte vad det är .du avser med detta?
Eller definierar du bara bidragstagandet hos kulturarbetare som “fusk”?
Fast det drabbar tyvärr bara företagen/företagarna. Staten lovar välfärd och lämpar över notan för de första två sjukveckorna på företagen, utöver all skatt företagen redan betalar.
Bra poäng. Men det som drabbar företagen drabbar välfärden i förlängningen.
Min uppfattning är att många företagare är jämnnöjda med det här systemet och blundar för kryphål. Det blir någon form av opinionsbildning om varannan halva av personalstyrkan är sjukskriven varannan vecka.
Men det drabbar företagarna (och övriga anställda) bra mycket hårdare. I praktken ska det mycket till för att det över huvud taget ska märkas hos staten (fuska vidare efter man behöver läkarintyg är svårt). Däremot kommer företagen som utsätts drabbas hårt, men de har för det mesta ingen som helst påverkansmöjlighet.
Jag har inte använt ordet fusk. Det är andra som har kommit dragandes med det här. Det finns i de flesta system olika gråzoner. Vissa saker är olagliga, andra saker är “fel men utan konsekvens” och ytterligare andra saker är möjliga men går utanför systemets ramar. De sistnämnda sakerna kan teoretiskt förekomma men är ovanliga för att de får konstiga konsekvenser eller kommer med ett högt socialt pris. Bland människor som inte har någon social status i Sverige eller som “lever på botten” är dessa saker, i relativ mening, vanligare.
Poängen var att om man är “sponsrad av samhället” i ganska stor omfattning för att man ska kunna arbeta med sin hobby så borde man hålla tillgodo med detta omfattande stöd och inte ägna en massa energi på att försöka hitta kryphål och sätt att få ut mer.
Innan välfärdsstaten finansierades kultur huvudsakligen genom patronage-systemet, dvs man hittade en rik beskyddare. Det finns ju i viss mån idag i annan form genom t.ex. webbtjänsten Patreon vars namn syftar på detta, men det är ju knappast så att börs-VD:ar och fideikommissgrevar håller sig med fast anställda skulptörer och lutspelare nuförtiden. Den folkliga kulturen var i huvudsak rent amatörmässig, många spelmän försörjde sig till exempel som daglönare. Så även idag; brorsan är grammisnominerad folkmusiker men det går bara delvis att försörja sig på, så han är tillika charterbussförare.
Vad gäller frågan för tråden så är det ju ingen som ifrågasätter att man försöker betala så lite skatt som möjligt, inom lagens råmärken. Att få ut maximal nytta med välfärdssystemet är ju samma sak. Det blir bara fult om man försöker fuska.
