Jag brukar driva tesen att de första åren på börsen tenderar att påverka vår framtida strategi väldigt mycket. Typ att det är en väldigt formativ period.
Jag började som tidigare sagt investera 1996 och upplevde tidigt en stor nedgång som upprepades 2008. Det gör att jag har svårt för att ta 100% aktieexponering även om jag borde, för att jag bär med mig känslorna från dessa nedgångar - trots att jag rationellt vet att t.ex.
Man behöver ju inte sälja för att det går ner.
Idag hittade jag en rapport från Vanguard som visar på samma sak, de kallar det för: “First impression bias: Enduring effects of early experiences”
First-impression bias refers to the long-lasting effects of early experiences in the market on long-term risk-taking. For example, investors who began their investment experience during down markets, such as the bursting of the dot.com bubble in the early 2000s, tend to continue to hold more conservative portfolios decades later.
This is true even though they likely are younger and have a longer time horizon than those who started investing just a few years earlier, in the 1990s, when the stock market was generating strong positive returns.1 The consequence is that investors who started investing in down-market environments may miss out on excess returns while those who started during a strong stock market may take on too much risk.
Bildtext: Source: Vanguard administrative data for about 2 million Vanguard Personal Investor clients with taxable accounts and/or IRAs as of December 31, 2022 who opened their first accounts between 1995 and 1999 or between 2001 and 2005. Past performance is no guarantee of future returns. The performance of an index is not an exact representation of any particular investment, as you cannot invest directly in an index.
Tror det gäller det mesta i livet. Våra egna personliga i relation till hela världen högst begränsade erfarenheter och upplevelser skapar vår bild av verkligheten. Den bilden är ofta så känslomässigt stark att vi har svårt att bortse från den eller agera i strid med den även om vi har teoretisk kunskap och vetenskap som säger annat.
Jag började med aktier på 80-talet och har sett några ordentliga nedgångar, men det är inte vad som har påverkat mig mest ekonomiskt.
Istället är det Bengt Dennis riksbankstid med 500% styrränta och efterföljande tvåsiffriga boräntor som spökar i mitt huvud.
Jag är skuldfri trots att jag förstår teorin om hävstång via bolån vad gäller aktieinvestering.
Är det kanske i ett sånt här läge man bör boka möte med @RicardNylund för att få mer klarhet kring sitt risktagande för att varken ens rädsla eller hybris ska hinna orsaka för mycket skada?
Kollade av lite med Chatgpt om hur globala börsen betedde sig under mina tonår och i 20-årsåldern. Fick fram denna graf och sammanfattning, för mig som är född 1981.
Här är grafen som visar ett globalt börsindex (exempelvis MSCI World Index) under åren 1994–2010. Den markerar viktiga perioder, som den kraftiga uppgången under dotcom-eran (1994–2000), nedgången från kraschen (2001–2002), finanskrisen 2008 och den gradvisa återhämtningen fram till 2010.
Förklarar väl en del, varför jag gillar lagom riskfyllda investeringar idag.
Min familj hade det kämpigt ekonomiskt under 90-talskrisen och sen IT-kraschen i början på 00-talet och det oroliga världsläget, färgade troligen mina placeringsbeslut starkt kring mitten på 00-talet.
