Var går gränsen mellan att vara snål/dum och ekonomisk/smart?

Jag tycker man är snål/dum om man är så sparsam att man själv eller andra blir lidande av det.
T.ex. äta gammal mat som legat i kylen alldeles för länge och riskera sin och/eller sin familjs hälsa samt att ha för kalla kläder. Att spara in pengar på att ta med kassar till affären, köpa bra grejer begagnat, baka bröd, göra storkok osv tycker jag är smart.

Vad tror ni andra?
Ingen vill ju vara en Ove Sundberg :laughing:

Mvh, Johan

3 gillningar

När det är knytkalas bjuder jag givetvis på salta pinnar!

//Ove

6 gillningar

Jag upplever många gånger att följande fråga hjälper mig i det här sammanhanget ibland:

gör jag rätt sak på rätt sätt eller gör jag fel sak på rätt sätt?

Det är lätt att fokusera på att spara ett par kronor på ICA men helt missa att i jämförelse med bilkostnaden eller semestern så spelar ICA kostnaderna nästan ingen roll.

2 gillningar

En tydlig gräns är såklart uppenbart destruktiva lösningar som att äta skämd mat :slightly_smiling_face:

Sen går jag själv tex i ett ca 18 år gammalt mjukisställ, där det är stora hål här och var, till gymmet. Men det duger för det ska bara täcka kroppen och hålla lite värme :slightly_smiling_face:

1 gillning

Kom ihåg att bäst föredatum är en rekommendation. En dag gammal mjölk är inte giftig om den luktar och smakar bra.

6 gillningar

Och klumpar är bara lite gratis tuggmotstånd :slightly_smiling_face:

Du har tydligen ett söndrigt kylskåp…
Allvarligt talat. Sveriges enorma matsvinn är ett stort miljöproblem.

1 gillning

Dumsnål - hoppar över små utgifter som hade gett stort värde

Ekonomiskt smart - hoppar över stora utgifter som hade gett lite värde

17 gillningar

Instämmer. De flesta saker håller betydligt längre än bäst före datumet.
Nu vet vi ju dock inte om TS menade mat med passerat bäst före datum eller mat som på riktigt blivit dålig.

Själv kollar jag alltid i Willys Svinnsmart hylla först. Både bra för miljön och plånboken. Men sen har ju Jan rätt i att det i sammanhanget inte gör mer än marginell skillnad.
Men så länge det inte skadar någon annan kan jag ju snåla i affären.

1 gillning

Ja, mindre matsvinn är win win. Bra för både plånbok och miljö. Primärt tänker jag på miljön, minskade utgifter får jag på köpet.

2 gillningar

Snål: inte generös mot andra (kan aldrig bjuda på en kaffe och ber om 10 lånade kronor tillbaka tack, ber vänner swisha efter att ha haft dem på middag hemma). Men också mot sig själv, vill jättegärna ha frukt men ”för dyrt” trots god ekonomi :upside_down_face:

Ekonomisk: koll på var pengarna rinner iväg någonstans, full koll på sin ekonomi och kan därför göra väl avvägda val och investera i saker som ger ett mervärde i livet snarare än att de bara försvinner på trams.

5 gillningar

håller med om detta, tror det är viktigt att titta på de stora principerna först. Jag köper extremt lite saker till att börja med och lagar mat från grunden, till exempel. (En utmärkt köksfläkt är den värd investering om man ska koka sina egna bönor är en livsvisdom jag kan komma med). Det har mycket större inverkan på min ekonomi än om jag köper krossade tomater som kostar 4 kronor mer/förpackning än de billigaste. Men om jag hela tiden skulle spara in de små summorna skulle jag kanske inte ha energin att jobba med de stora valen.

1 gillning

Självrisken på bilförsäkringen är 5000 kr
Felparkeringsavgift på attraktiva P platser kostar 1500 kr
Fortkörning kostar ca 2500 kr
Drivmedel till bilen kostar 15 kr per liter
Biltvätt kostar ca 200 kr per gång
Nya sommardäck kostar ca 5000 kr
Bilbyte brukar kosta minst 100 000 kr

Det finns ett utmärkt sätt att spara pengar: Äg inte någon bil
Måste du åka bil så finns det bättre alternativ än att köpa en. Åk taxi, hyr bil med fullförsäkring, åk buss och tåg

Det bästa sättet att spara för de flesta bilägare är att sälja bilskrället!

5 gillningar

Men för att vara helt seriös i frågan.

Det är ju givetvis så att upplevelsen om man är snål eller ekonomisk är väldigt mycket i åskådarens syn. Tror inte så många ser sig själva som snåla, men där andra ser en som snål.

Jag lägger ogärna pengar på saker jag inte är intresserad av, men är definitivt “slösaktig” med annat som jag uppskattar.

edit: Alltså jag kan vara skitsnål med saker som är oviktiga helt enkelt, och slösaktig med andra saker som jag verkligen värderar. Borde kanske skrivit så från början…

1 gillning

Men samtidigt: det är väldigt lätt att matkostnaderna ramlar iväg när man inte är så noga. Har inte räknat i detalj pga div kort mm. Men jag tror att vi betalar mer för mat per månad än för vårt boende (ränta+månadsavg till brf).:see_no_evil:

1 gillning

Absolut. Men det finns ändå en övre gräns på mat på ICA. Det är liksom svårt att haverera en hushållsekonomi eller lägga hundratusentalskronor på matinköp. Jag tänker att det är svårt att få allvarliga konsekvenser av en överkonsumtion i det området. Eller så är det bara jag som har otur när jag tänker. :slightly_smiling_face:

Man får ofta höra att matsvinn är ett stort problem. Men jag har också hört att det mesta av maten slängs inte av privatpersoner utan av företag. Mat som blivit dålig under transporten, affärer som slänger det som inte blir sålt, bönder slänger grödor som inte har rätt utseende osv.

Tillbaka till ämnet: Att inte ha rätt försäkringar och inte för osäker bil är ganska dumt.

Hade gärna sålt bilen men det går inte när man bor på landet. :grinning_face_with_smiling_eyes:

3 gillningar

Brukar själv inom mitt yrke använda mig av ett koncept som kallas Value engineering, som är en metod som jag tycker går att tillämpa väl även på privata inköp/affärer för att motverka att vara dumsnål eller att betala för mycket för en produkt/tjänst som inte ger något mervärde.

Formeln är väldigt enkel:

För att något ska vara värt ett högre pris måste det öka minst lika mycket i funktion eller prestanda för att det ska ge ett högre värde. Och vice versa…

Helst vill man ligga här:

Så för att svara på frågan:

Var går gränsen mellan att vara snål/dum och ekonomisk/smart?

Gränsen går när värdet enligt formeln är på toppen.

Det håller jag förstås med om. Jag menar nog mer att det tex blir bakvänt att se det som en seger att dra ner på några abbonemang man har och tjäna typ 300 kr i månaden när man samtidigt unnar sig att handla mat utan eftertanke. Jag tror helt ärligt att vi skulle kunna dra ner 50+ kronor per dag genom att vara mer prismedvetna när det gäller mat. Det blir som du skrev ovan bara kronor på vissa varor men på andra (tex köttfärs, fisk, mm) är det stor skillnad på reapris och ordinarie. Jag vill inte vara en prisjägare på mat (obviously…) men det blir ändå helt klart pengar av detta i långa loppet.

1 gillning