Hoppade av råttracet efter min första långresa(som jag tog pg.a depression från att arbeta 5×7.5) nu 13 år senare har jag kvar samma jobb men jag säger upp mig varje år för att åka i väg på äventyr. Men det är inte utan uppoffringar såklart.
1 gillning
Jag fattade tidigt ett intuitivt principbeslut: att jobba av intresse och lust, inte för pengar. Så jag utbildade mig inom mitt största intresse, hittade en nisch som jag blev bra på och såg sedan till att ha så låga fasta kostnader som möjligt. Har aldrig ångrat det.
Jag har i slutändan även tjänat helt ok på det också, i alla fall i perioder. Men har aldrig behövt en fet lön bara för att familjen ska gå runt.
3 gillningar
Som IT intresserad så här jag alltid försökt jobbat med sånt som rör det.
Nördar ofta in på grejer hemma så som att prova alla dom stora Linux distributionerna, vilket får positiva effekter på jobbet.
Men allt är inte som IT och jag har väl tur att just den branschen är bra.
Tycker att yh utbildningar är perfekt för övrigt om man vill göra något annat.
1 gillning
Pengar är outnyttjade gentjänster. Vill jag kunna köpa tjänster av andra som skiter i vad jag vill ha så får jag göra tjänster åt andra jag skiter i. Idén om att man inte skulle behöva göra något åt andra för att få det man själv vill ha av andra är en väldigt egoistisk inställning.
Motivationen hittar jag i att det tråkigaste som finns är att gå på jobbet oproffesionellt och fundera på hur meningslöst, osocialt och underbetalt det är. Var är nöjet i det? Är det socialt och meningsfullt? Man kan ju gör sig själv både pank och deprimerad av att gå och tänka så.
Därför har jag fattat beslutet att sträva mot att göra jobbet så proffesionellt, socialt, meningsfullt och välbetalt som möjligt. Nöjet ligger i att se att man blir allt proffsigare, folk bli allt gladare över att se en, samtidigt som man får allt bättre betalt. Och kan göra allt kostsammare roliga saker när man är ledigt. Det tycker jag känns meningsfullt att sträva mot.
6 gillningar
Dom flesta hittar motivationen i att dom har lån som måste betalas. Jag bestämde mig för 22år sedan (31år gammal) när jag skilde mig och sålde huset att aldrig mer ta lån. Har sen dess bott billigt, billigt bilägande, billiga resor, tillverkat eget snus, bryggt egen öl, lagat mat hemma och haft matlåda på jobbet. Träffade min nuvarande fru för 17år sedan som bodde i fint hus med nästan inget lån så bor billigt nu också. I boendet ingår att jag lagar, underhåller och bygger nytt och det är inga problem eftersom jag är snickare. Har betalat 3000kr/mån för boendet i 17år så kunde spara ca. 20000-25000kr/mån när jag jobbade. Nu när jag är 53år måste jag inte jobba längre har varit hemma sen december 2023. Vi odlar allt möjligt själva och äter gott fast vi är båda noga med att titta på priser. Reser fyra-sju gånger om året utomlands när det inte är högsäsong. Staten vill ju att alla ska ha enorma lån för då är du en duktig tennsoldat som står i givakt på morgonen på jobbet varje dag, så det skulle inte fungera om alla gjorde som jag.
17 gillningar
Jag kanske är udda, men tycker det är roligt att arbeta. Mitt nuvarande jobb är varken roligt eller tråkigt i sig. Oaktat trivs jag med att jobba. Sådan är min mor med.
En annan sak som motiverar är familj med två barn. Man kan snåla och man kan slösa, men pengar måste in.
Hittar man andra värden i livet så tyvker jag man kan se det som nödvändigt ont.
Är det verkligen en plåga man inte kan motivera så bör man leta efter en ny arbetsgivare.
Värt att tänka på: några har tråkiga jobb, några har roliga, de flestas är ok. De riktiga drömjobben är det ytterst få som landar, men roligt när någon gör det.
3 gillningar
Det sistnämnda är sjuk dränerande på mitt nuvarande jobb, att ständigt behöva höra allt tjafs samtidigt som man ber att få låta bli att vara en klagomur.
Detta är egentligen det enda jag behöver hitta en lösning på för att trivas.
2 gillningar
Jag hittar motivation i två saker tror jag. Dels är det är stimulerande att åstadkomma saker med andra vuxna i ett team. Det är inget jag direkt upplever utanför jobbet. Att kontinuerligt utvecklas i det hantverk jag håller på med är också givande.
4 gillningar
Jag fattar och jag lider med dig, ta upp det med chefen under ett medarbetarsamtal och diskutera vilka utmaningar du kan ta dig an för att motivera dig personligen.
Kom på nu vad som motiverade mig som mest när det begav sig; effektiv altruism.
För varje krona du inte gnetar ihop och skickar dör en unge i Afrika. Om du jobbar över, sparar till max och investerar långsiktigt kan du rädda hur många som helst om 50 år.
Och omvänt; om du inte gör det vet ingen hur många döda du är indirekt ansvarig för.
5 gillningar
Nej, förr var det så klart oändligt mycket värre. Folk slet ut kroppen totalt innan de var 30, och dog som flugor. Arbetsmiljö fanns inte som koncept. På samma sätt som “klimat”. De flesta människor från förr samt idag hade gett vad som helst för en arbetsmiljö likt den du beskriver. Vilket inte förminskar din upplevelse här och nu men så är det iaf.
11 gillningar
Sant. Jag ser den äldre generationen på mitt jobb slita med diverse skador efter tiotals år med dåligt golv och utrustning.
1 gillning
För mig hjälper det att zooma ut historiskt. Försök hitta en annan punkt i världshistorien där man behövt jobba så få timmar i veckan, och haft så många möjligheter att byta jobb, yrke, geografisk plats.
Varför känns det som bara siffror hit och dit? Jag upplever att de personer på jobbet som är mest motiverade är också de som har allra bäst förståelse kring helheten - exakt vart vi är på väg och hur varje del hänger ihop. Då blir det inte “siffror hit och dit”, utan siffrorna har en tydlig mening. Så ett sätt att bli mer motiverad är att läsa på och förstå helheten.
Ett problem med detta är att många arbeten har blivit väldigt abstrakta i takt med att samhället blivit mer avancerat. Fanns knappast några affärsutvecklare, varumärkesstrateger eller analytiker förr i tiden.
4 gillningar
Jag har alltid sett arbetslivet som ett spel / tävling / lek.
Jag ska ‘vinna’ mot konkurrenter, branschen, systemet, kollegorna osv.
You win some you lose some.
Älskar problemlösning också - hur f-n fixar vi det här?
Förhandlingar ett annat exempel - bästa jag vet - ska knäcka den ‘j-veln’ 
3 gillningar
Sätt dig i tysthet och reflektera över hur det hade varit att vakna upp nästa morgon i följande läge:
- En planekonomi där du bara får existensminimum oavsett hur hårt/smart/bra du jobbar. Du får inte välja jobb eller arbetsuppgifter alls. Du ska bara göra detta på repeat mellan 20-70 års ålder 11 timmar om dagen.
- Du vaknar upp för 300 år sedan och måndag till söndag går ut på att slita på jordbruket för att säkerställa att dina djur har foder och din familj mat. Misslyckas du med minsta lilla eller får vädret emot dig svälter din familj.
Det kunde alltså varit väldigt mycket värre men vi människor jämför bara uppåt, aldrig neråt för då hade vi stagnerat. Sen kan man vara avundsjuk på tydligheten och syftet man hade i alternativ 2. Inte så mycket att fundera på, filosofera kring eller försöka hitta motivation för med det upplägget utan bara att gneta på med full kraft. Tilltalar det så borde man som minst starta eget eller jobba på full provision för att få känna på en gnutta av samma do or die läge.
Jobba för militären kan också vara ett sätt där du inte behöver motivera dig själv på schemabasis utan det sköter systemet åt dig. Därmeot krävs motivation på annat sätt där.
4 gillningar
Det där systemet som sköter saker åt en i tex militären tycker jag är intressanta tankar. Jag letade själv efter något sådant, jag var bara aldrig särkilt nöjd med de system som fanns och att behöva lämna bort min beslutande och prioriteringsrätt och skapade ett eget. Att metodiskt och disciplinerad följa något man kan bryta utan några direkta konsekvenser kräver ju självklart lite arbete att få in i livet. Vill helt enkelt slå ett slag för att fler ska starta projektet att bygga egna system byggda för specifik utfall. Lyckas man vara disciplinerad och hålla uppe motivationen ett litet tag så inser man ganska snabbt vilken extremt utväxling det gör om systemet är vettigt och bra och därifrån sköter det sig självt och är ganska enkelt. Det stora problemet är att det de flesta strävar efter och vill sällan ger ger det utfallet man verkligen vill ha vilket innebär att systemet blir felbyggt.
2 gillningar
Det finns ju två perspektiv på jobb som gör det meningsfullt. Det ena är att man får pengar som man använder till bra saker(mat, säng, boende, transport, etc) roliga saker (båt, flygplan, etc) upplevelser m.m. Det i sig gör det ju värt att jobba. Det andra perspektivet är ju för högpresterare som gillar att tävla. Det är ett socialt accepterat sätt att fortsätta vinna efter ungdomsfotboll, hockey eller vad det nu varit.
Enda motivationen är priset ofta i form av pengar. Jag jobbar ju inte gratis.
1 gillning
Du borde också med den känslan springa snabbast möjligt mot FIRE så du slipper jobbet. Nackdelen är att det kräver mycket jobb att nå FIRE. Men det du absolut bör göra är att minimera dina kostnader så FIRE går snabbast och enklast möjligt.
Från ett läge av FIRE kanske jobbet plötsligt blir mindre allvarligt och mer drägligt för dig.