Precis, transaktionen går ju åt två håll. Vill man inte ha lönen behöver man inte jobba.
Jämfört med att sköta all kontakt med skatteverket och kunder tycker jag nästan jag som anställd utnyttjar företaget. De gör ett jäkla skitjobb som tar all risk, står för lokaler, administration, marknadsföring, schemaläggning och inventering. Fy fan för att dra hela det lasset själv 
Man är ju alltid ytterst ansvarig för sitt liv och sina handlingar. Det har varit min devis hela livet.
Med den värderingen har jag sökt mig vidare när det antingen blivit tråkigt, företagskulturen toxisk, usel chef eller när löneökningen inte motsvarade mina krav. Har både varit anställd och drivit flera bolag i många år.
Drivkraften har länge varit att dra in så mycket pengar som möjligt, med pengar har man valfrihet på ett annat sätt. Jag har kunnat bo, äta, resa och vara generös mot mina vänner helt enligt egna önskemål.
Nu kan jag ta ett kliv bakåt och chilla på jobbet och snart helt sluta lönearbeta. Men det hade inte varit möjligt om jag inte hade skottat in i ladan åren innan.
Så pengar har varit din motivation?
Ja, ytterst har det nog varit det, eller egentligen det som pengar kan omvandlas till. Har aldrig hittat kombinationen ”hobbyliknande jobb” + stora inkomster.
Jag tror vi pratar förbi varandra här. Jag har kommit till den punkt när jag inte planerar att byta jobb mer. Allt jag gör är i någon mening långsiktigt. Jag har kollegor som jobbat väldigt länge på samma ställe och jag kommer också höra till den gruppen. Jag har redan jobbat ganska länge men den tiden är alltså inte tillräcklig för att spela i den högre divisionen.
Skulle jag befinna mig i ett läge där jobbet är något man byter ut ganska ofta skulle jag nog se annorlunda på det hela. På den tiden när jag hade sådana jobb var också min nöjdhet med de jobb jag hade betydligt mer varierad.
Att bränna ut sig, jobba överdrivet hårt eller liknande verkar bara dumt. Ofta är sådana beteenden ett tecken på att man inte ”jobbar smart”. Sedan är möjligheterna till det olika i olika jobb. Det jag är ute efter är mer att ha en professionell attityd. Ytterst sett är det ett sådant beteende som chefer brukar ha. Jag ser det som önskvärt att agera ungefär så. Det kan man tänka borde göra det lättare att bli chef. Det stämmer säkert men det är inte det som är min poäng. Jag ser det mer som ett egenvärde.
Byt jobb. Är det en arbetsplats som var dålig är det med stor sannolikhet arbetsplatsen som var dålig. Är alla arbetsplatser dåliga är det nog TS själv som behöver ta en funderare.
Hitta något du gillar att göra, tillsammans med kollegor som du gillar.
Jag har arbetat i närmare 35 år. Ibland hamnar man på ställen i arbetslivet där man verkligen inte trivs. Har hänt mig två gånger. Det är verkligen hemskt, men det går oftast att lösa. Bytt roll, projekt, team, arbetsgivare.
Arbetslivet förr (90-tal) var hårdare, mer macho. Man förväntades jobba över vid behov på ett annat sätt än nu. Personalutveckling fanns knappt. Det var tydligare hierarkier. Men jag trivdes bra med det också.
Det viktigaste är att man gillar det man gör, har stöd och förtroende uppifrån och bra kollegor.
Professionell javisst, håller helt med. Åsyftar inte att man ska vara en clown på jobbet.
Kan du utveckla?
Det är möjligt att blanda ihop begreppen. Om du har gjort det vet jag inte. Man kan mena:
TS är lite ospecifik och det finns variationer i vad olika personer menar. Jag är själv helt inne på variant 2. Variant 1 har jag inget större intresse av.
Om jag ändå skulle försöka mig på variant 1 så skulle det främst handla om att försöka hitta smartare metoder, ta fram vägledningar etc. Hur realistiskt sådant är varierar mellan olika yrken och roller.
Jag byter helst inte jobb utan anledning men jag trivs av att vara med och se en långsiktig utveckling i mitt ansvarsområde. Lönen är nog det sista som motiverar mig att kliva upp när jag bara vill ta en dag för mig själv. Snarare är det så att jag har försökt sätta upp milstolpar för mig själv som jag kan använda som hävstång för bättre förmåner, de brukar ge mig motivation att fortsätta gnugga.
Ja precis, och iom hur du formulerar dig så är det bra att du förtydligar 
När vägen inte känns rätt längre hitta en ny väg gör som du gör reflektera en tid… livet kan ta olika vägar vid olika tidpunkter…. Kanske är det något nytt du vill göra något som känns mer meningsfullt… ge dig själv lite tid och reflektion så tror jag att du finner den väg som bli bra vidare👍
Vissa typer av arbeten är i princip meningslösa. Sedan kan man förstås välja att låtsas som det regnar men det gör inte saken bättre.
En fråga som inte ska underskattas är ledarskap. Med rätt chef på plats kan även i grunden meningslösa jobb/uppgifter upplevas som betydligt roligare och mer relevanta än de egentligen är. Under min tidiga karriär underskattade jag betydelsen av ledarskap betydligt.
Är äldre än dig, men förstår dig fullt ut.
Själv jobbar jag för mat och husrum. Särskilt mycket tid eller pengar för nöje och avkoppling blir det inte över. Hade jag fått välja hade jag jobbat med annat som ingen vill betala mig för.
När jag ändå jobbar försöker jag vara tillräckligt ambitiös för att behålla jobbet och inte halka efter i lön, men inte ett gram till.
För min del ser jag vänsterns kampanj för kortare arbetstid som en valvinnare…det är fan dags nu
I varje arbete jag har haft har min inställning alltid varit att kunna hjälpa andra och att jag gör mitt bästa. Har man den inställningen är det ganska kul att gå till jobbet även om det skiter sig. Att någon inte är nöjd eller att jag gjorde fel. För det mesta ser jag fram emot att gå till jobbet. Även på en fredag och när jag går på semestern.
Jag älskar när min programmerade kaffemaskin börjar bubbla kl 6. Jag älskar det fysiska, hantverksmässiga, det friska utomhus, de olika lunchställerna med fisk, kött, sallad, alla trevliga kunder, solen, regnet, hösten, förnimmelserna precis innan powernapen efter jobbet, duschen, ölen, vinet, middagen, lönen som man kan resa och äta gott för, sömnen som kommer lätt ZZZ
Min profil är att jobba i stora organisationer. Det har jag alltid gjort även om tjänsterna och branscherna varierat.
I stora organisationer är nybörjartjänsterna sällan särskilt spännande. Det är när man kommit upp en bit och får mer ansvar som arbetet blir mer intressant.
Förstår dig helt och hållet!
Jag har jobbat inom 6 olika branscher (har 2 kandidatexamen).
Det jag har märkt är att arbetsbelastningen har ökat markant inom de flesta branscher vilket ofta leder till utbränning.
Sen att man konstant blir matad med motivationstexter på linkedin eller motiverande talare är ytterligare en sak (för mig iallafall) som tar bort min motivation.
Sen tror jag rent generellt att bilden av att de flesta har motivation att utföra sina arbeten är felaktig. Lite likt instagram att det ska målas upp en fasad.
Sanningen är att de flesta inte gör ett 100% arbete utan snarare 50-70%. Så jag säger fortsätt som du gör och se till att ha en exitdröm. På så sätt har du ett ljus av tunneln att se fram emot.
Du är tveksam?
Min generella uppfattning är följande:
Folk tar 1-2 veckor på sig att svara på enklare mail (trots att de har kontorjobb). Likaså gäller telefonsamtal. Detta trots att projekten blir lidande. Detta gäller som tidigare har nämnts chefer/projektledare/konsulter.
Folk tar oftast ut mer semester än vad de har på pappret (oftast 1-3 veckor extra ,föräldraledighetssemester).
Kontinuerligt med vabb eller sjukdom (minst 2 dagar per månad per anställd, iallafall på mina senaste 3 arbetsplatser).
Jag har därför inte en generell bild av att folk arbetar hårt. Iallafall inte de senaste 100-200 medarbetarna jag har haft de senaste 8 åren inom olika branscher.
Sen skiljer det sig såklart mellan branscher och arbetssysslor. Jag syftar främst på de som har egen frihet under ansvar.
Tror frågan var hur det hänger ihop med ökad arbetsbelastning. Är den både hög och låg, generellt?
Eller beror den ökade arbetsbelastningen på prokrastinering? Upplevs den som hög, av andra skäl (arbetsmiljö, pendling, otydliga uppgifter)? Blir den hög för vissa när andra slappar?