Skulle kunna tänka mig något mer i denna stilen:
Varifrån riskbegreppen kommer och varför de spelar roll för dig
När vi pratar om risk i det här sammanhanget menar vi investeringsrisk. Det vill säga de risker som påverkar din långsiktiga förväntade avkastning. Det är ett mer specifikt begrepp än vardagens risk, som ofta handlar om oro, känslor eller enstaka händelser. För att förstå varför vissa risker är värda att ta och andra inte kan det vara hjälpsamt att se hur forskningen utvecklat synen på risk.
Den första insikten: all risk är inte samma sak
På 1950-talet visade Harry Markowitz att risken i en portfölj inte främst kommer från enskilda aktier utan från hur tillgångarna rör sig tillsammans. När man äger många bolag försvinner nästan all bolagsspecifik osäkerhet. Detta var startpunkten för modern portföljteori och första gången man tydligt skiljde mellan risk som går att sprida bort och risk som alltid finns kvar, oavsett hur bred portföljen är.
CAPM: uppdelningen i två typer av investeringsrisk
På 1960-talet tog William Sharpe nästa steg med modellen Capital Asset Pricing Model. Den byggde vidare på Markowitz och delade upp investeringsrisk i två delar.
Idiosynkratisk risk
Det här är risker som är knutna till ett enskilt bolag, till exempel vinstvarningar, ledningsproblem eller produktmisslyckanden. Eftersom dessa risker försvinner när man äger många aktier behöver marknaden inte kompensera investerare för att ta dem. De påverkar bolagets kurs, men inte den långsiktiga avkastningen i en bred portfölj.
Systematisk risk
Det här är risk som påverkar alla bolag samtidigt. Det kan handla om konjunktur, inflation, räntor, geopolitik eller globala kriser. Den går inte att diversifiera bort. Alla investerare drabbas av den, oavsett hur många aktier de äger. Det är dessa risker som ligger bakom den riskpremie som aktiemarknaden historiskt har betalat ut.
Varför systematisk risk ger betalt i praktiken
Det här är ofta den svåraste punkten att förstå, men mekanismen är enkel när man ser den från rätt håll.
Systematisk risk är risk du inte kan fly ifrån. Ingen aktieportfölj i världen kan skydda dig från en global lågkonjunktur eller en bred börsnedgång. För att investerare ska vilja utsätta sina pengar för den typen av osäkerhet måste den förväntade avkastningen vara högre än på ett riskfritt konto. Annars skulle ingen välja aktiemarknaden framför sparkontot.
Kompensationen uppstår genom priset. Aktier prissätts lägre än de hade gjort i en riskfri värld. Ett lägre pris betyder högre framtida avkastning. Det är så marknaden betalar investerare för att ta systematisk risk. Den skickar inte ut någon separat premie. Den bygger in kompensationen i priset redan från början.
Idiosynkratisk risk fungerar tvärtom. Eftersom investerare kan sprida bort den helt gratis finns det ingen anledning att kräva extra avkastning för att ta den. Den påverkar kursrörelser i enskilda bolag men syns inte i priset i form av en premie.
Fama och French: fler risker som inte går att diversifiera bort
På 1990-talet analyserade Eugene Fama och Kenneth French stora mängder data och visade att det finns fler former av icke-diversifierbar risk än bara den breda marknadsrisken. Mindre bolag, värdebolag och mer lönsamma bolag tenderar att ha högre avkastning över tid, eftersom de bär på bredare risker som inte kan elimineras ens i mycket stora portföljer. Dessa mönster återkommer i både amerikansk och global data och ligger till grund för modern multifaktorforskning.
Den viktiga lärdomen: all risk är inte värd att ta
Sammantaget visar forskningen att den risk som går att diversifiera bort inte ger någon extra avkastning. Det är därför koncentration till enskilda aktier ökar risken utan att höja den förväntade avkastningen. Marknaden erbjuder ingen premie för idiosynkratisk risk, eftersom den är frivillig och enkel att undvika.
Den risk som inte går att komma undan, den systematiska risken, är däremot den som historiskt gett betalt. Det är denna risk du får kompensation för när du investerar i aktiemarknaden.
Varför detta spelar roll för dig som sparare
När du sparar i en global indexfond försvinner nästan all idiosynkratisk risk automatiskt. Det gör att du blir kvar med den enda risk som historiskt har betalat sig över tid. Det är därför breda, globala och billiga indexfonder fungerar så bra. De tar bort den risk som inte ger något och lämnar kvar den risk som faktiskt driver avkastningen.