Var precis på visning och får inte ordet ”skampris” ur huvudet. Bostaden framstår för mig som alldeles för högt prissatt (bara muntligt prissatt, annonsen saknar pris och det var givetvis en ”förhandsvisning” för att inte bränna broarna på Hemmet) och det skulle vara intressant att få lite input: Är det jag som är snål eller säljaren som är girig?
Säljaren köpte bostaden i Vasastan 2021 och har inte gjort något särskilt med den. Han köpte den för 10,1 mkr och vill nu sälja ”till rätt pris”, vilket enligt mäklaren är runt 11,2 mkr - 11,4 mkr.
Enligt statistiken för Vasastan ligger priserna marginellt högre nu än 2021.
Är det bara jag eller är prissättningen helt uppåt väggarna? I min värld har säljaren ställt in sig på ett pris som inte har något med verkligheten att göra. Såklart att säljaren gör precis som han vill och inte behöver sälja om han inte vill, men kan vi börja prata om skampriser nu?
Jag tänker att ett marknadsvärde torde väl ha ett intervall, typ +/-10% Kanske köpte han den till ett bra pris? Och 10,5 eller 11,2…6% ish.
Fräshat till den lite kanske. Blir säkert såld en bit över 10.
Håller med ovanstående att buda det du tycker är ett skäligt pris. Om han som säljer ligger i skilsmässa så är han ju i behov av att sälja lägenheten och rent krasst är ett boende bara värt vad folk är villiga att betala för den. Om han vill ha 11 men ingen vill erbjuda det så får han ju helt enkelt bo kvar. Och mer lägenheter kommer ju att komma ut med tiden
Såklart! Ville mest höra hur andra ser på att ta ut högre priser än under all time high förra året? Oavsett hur marknaden utvecklat sig SKA man ha en dryg mille mer när man säljer.
Jag skulle personligen inte ha några problem att lägga ut mitt hus för ett pris över all time high. Får jag det sålt så good for me, säljs det inte så bor jag kvar
Kommer inte betala säljarens drömpris, om jag ens budar. Känns som ett waste of time så sparar nog kanske energi och engagemang till en bostad med mer realistisk prissättning.
Just när det gäller vissa typer av objekt är det förmodligen så att ”den psykologiska spärren” att sänka priset sitter högre. Jag tänker nu på kombinationen av storlek, prisklass och område. Om du inte är ”desperat” att sälja finns det ju inget som hindrar att man testar lite.
Jag skulle inte bry mig om det här objektet utan ”gå vidare”. Det är mycket möjligt att priset korrigeras ner men det lär ta tid. Att sitta och vänta på det är ingen vettig modell.
Att vissa sätter rimliga priser och andra inte är en del av hur marknaden fungerar i nedgång. Det är inget fel eller konstigt med det.
En del lägenheter har unika lägen eller starkt särskiljande egenskaper. Att en sådan lägenhet kan ”försvara” ett högre pris än vanligt är möjligt. Är det inte så kan man nog glömma det.
Det är väl jämförbart med kraft och energin som kanske-köpare tar från säljaren. Svårt att göra något åt system om vi inte vill jobba med fasta priser.
Det är nog få säljare som inte säljer till utgångspris till slut. Men om du går på en visning där du på förhand tycker att priset är uppåt väggarna, är det inte du som är “kanske-köparen” då?
Då ger man ju snarare säljaren mer självsäkerhet på sitt pris och sitt objekt genom att gå på den första visningen.
Jag tror som du att förväntningarna hos säljaren är för höga. Såg en lägenhet i en fastighet som vi är intresserade av, dock inte av den specifika lägenheten. Det verkar inte ha kommit in några bud på visningarna som hölls tidigare och nu ligger den som “kommande”. Brukar inte vara någon bra taktik, folk känner igen den, inser att den inte blev såld och håller buden tight mot bröstet…
Efter att ha köpt och sålt fem gånger med alla vändor runt omkring så framstår fasta priser som en dröm. Svårförenligt med svenska storstäders bostadsmarknader dock.
Och du har rätt, bara att gå vidare. 