Våra föräldrar vill hjälpa oss med bostadsköp | Hur lägger vi upp det bäst?

Vardagsekonomi Bostad, bolån och boendeekonomi
1

Hej

Min sambo och jag, båda i slutet av 20-årsåldern och utan barn, planerar att köpa vår första bostad i Stockholms innerstad. Jag tjänar cirka 50 000 kronor i månaden, och min sambo tjänar cirka 40 000 kronor. Vi har sparat ungefär 500 000 kronor vardera till kontantinsatsen.

Även om vi skulle kunna köpa en trea utan hjälp från våra föräldrar, har både mina och min sambos föräldrar tidigare stöttat våra syskon i liknande situationer. Nu anser de att det är rättvist att erbjuda oss samma hjälp, vilket vi är mycket tacksamma för. Vi vill dock säkerställa att stödet sker på ett genomtänkt sätt.

Våra föräldrar är relativt välbärgade men inte särskilt ekonomiskt insatta och har tidigare tillämpat egna hemmasnickrade lösningar när de hjälpte våra syskon, vilket har lett till olika upplägg:

Exempel på tidigare lösningar:

  1. Mina föräldrars lösning: De köpte en tredjedel av min systers bostad kontant (cirka 1 miljon kronor), medan min syster tog ett lån med egen kontantinsats för resten. Vid en försäljning skulle föräldrarna få tillbaka sin andel plus en tredjedel av vinsten. Det är ett lättförståeligt upplägg, men det binder mycket kapital, vilket kanske inte är den mest effektiva strategin.

  2. Min sambos föräldrars lösning: De betalade två tredjedelar av kontantinsatsen och tog ansvar för motsvarande andel av amorteringen. Vid försäljning fick de tillbaka sin ursprungliga insats, men min sambos syskon fick hela vinsten (cirka 500 000 kronor), vilket kanske var något orättvist mot min sambo.

Vi överväger nu tre huvudsakliga mål:

  1. Sänka räntan på lånet (viktigast)
  2. Kunna köpa en större bostad.
  3. Behålla en del av vår kontantinsats för att investera på annat håll med högre ränta

Alternativa lösningar vi överväger:

  1. Borgen eller garanti för lån: Vi betalar hela kontantinsatsen och tar lånet själva, medan ett eller båda föräldraparen går i borgen eller intygar att de står för betalningen om vi inte skulle klara det. Är denna lösning ens aktuell idag eller måste föräldrarna äga en del av bostaden för att få ned räntan?

  2. Föräldrar står för kontantinsatsen: Ett eller båda föräldraparen står för kontantinsatsen och äger motsvarande andel av bostaden. Detta skulle uppfylla vårt mål att behålla en del av vår kontantinsats, men vi är osäkra på om det skulle påverka möjligheten att köpa en större bostad eller påverka låneräntan. I bolånekalkylen är vår månadsinkomst den begränsande faktorn snarare än kontantinsatsen.

  3. Dela upp ägandet: Liknande upplägget mina föräldrar använde, där de äger en andel av bostaden och vi tar ett helt separat lån för övriga bostaden. Detta skulle göra det möjligt att köpa en större lägenhet, men samtidigt binda mycket kapital.

Ber om ursäkt för den längre texten. Vi är också medvetna om att vissa kanske ser oss som bortskämda och tycker att vi borde klara oss själva, vilket vi också överväger. Samtidigt känns det rimligt att våra föräldrar, eftersom de har möjlighet, hjälper till för att sänka räntan och minska onödiga utgifter till banken, vilket annars känns som kapitalförstöring. Det blir extra komplext eftersom vi båda har egna föräldrar redo att hjälpa till, och en ytterligare dimension blir om det finns fördelar med att båda föräldraparen hjälper till eller bara det ena. Vi vill gärna ha era reflektioner och hjälp med att hitta den bästa lösningen.

Tack på förhand! :slightly_smiling_face:

1 gillning
2

Välkomna till forumet @Gurre1212!

Grattis också till en fin ekonomisk situation på egen hand. Att vara i 20-års åldern och som hushåll ha en miljon och ha en inkomst på 90.000 kr i månaden är wow! Hoppas att ni har firat! :clinking_glasses:

Angående hur man ska göra, egentligen spelar det ingen roll så länge alla parter är nöjda. Det som jag, helt subjektivt, hade gått på är en lösning där man får en uppsida motsvarande risken man tar.

Det vill säga i sin renaste form:

  • Bara lån till kontantinsats och inget mer - då får man tillbaka kontantinsatsen i framtiden med en ränta.

  • Tar man ett ägarskap i tillgången - då lägger man motsvarande kontantinsats, bär motsvarande del av lånet, amortering etc.

Allt annat tenderar - som du skriver ovan - bli struligt. Ett råd till föräldrar och egentligen alla som lånar ut pengar till någon annan - se det mentalt som gåva. Få saker ställer till det i relationer som lån.

Med ovan sagt, med er ekonomiska situation, om det inte krävs så skulle jag tänka:

  • Ta eventuellt emot föräldrars stöd som en ren gåva och blanda inte in dem i husägandet.
  • Använd föräldrarna för att köpa ett större boende. Det tenderar löna sig om man kan tänka sig bo där i 10-ish år.

Så tänker jag spontant. :slight_smile: Ping @Skogstomten och @Monica, jag har för mig att ni skrivit om liknande innan och varit på sidan som förälder som hjälper barnen. Mina barn är ju fortfarande lite för små för att ha upplevt denna problematik.

2 gillningar
3

Blanda inte in era föräldrar. Ni behöver ju inte det. Kan ni få ihop bolånet själva så är det enklast att hålla de utanför. Ni är bara i 20-års åldern. Det kan hända mycket och om oturen kommer att ni går isär så blir det rätt jobbigt att sambons föräldrar har ett ägande i er bostad. Tanken är ju att vid en eventuell vinst så skall sambons föräldrar hämta hem kapitalet, men vad händer vid en förlust? Det är ingen naturlag att fastighetspriserna går upp hela tiden.

Sen får ni tänka att era föräldrar kommer känna sig delaktiga i er ekonomi så ni har vävt in det i ert bostadsägande. Plötsligt så kanske ni inte borde köpa den där prylen för x-pengar eller göra de resorna. Så jag säger det återigen.

TA INTE EMOT “hjälpen”. Ni förstår inte hur jobbigt det kommer bli i framtiden. Det är ingen hjälp. Det är bara mer kontroll. För om det hade varit rent hjälp. Då hade ni fått pengarna.

12 gillningar
4

Äga bostad tillsammans med svärmor? Nej tack!!!
Äga bostad där svärmor ska ha del av vinsten vid ev försäljning? Nej tack!!!

När jag och sambon köpte så gjorde vi det själva även fast det fanns vissa möjligheter till hjälp från våra föräldrar och jag råder er att göra detsamma.
Ni båda tjänar tillräckligt för att kunna köpa utan föräldrarnas hjälp så gör det.

Om föräldrarna prompt vill hjälpa så acceptera bara rena pengar som gåva till kontantinsats och håll alla former av ägande och vinstdelning utanför.

11 gillningar
5

Jag håller med övriga, i princip. Samtidigt ser jag att ni kommer inte att ha råd med en trea i innerstan med ”bara” en miljon i kontantinsats och era löner. Om vi höftar på att trean är 75 m2 lär det landa på minst 7,5 miljoner och det är lågt räknat.

Så antingen måste ni satsa på något mindre, eller ta hjälp av era föräldrar. Själv skulle jag föredra att låna framför att ha dem som medägare, på så sätt har de inte rätt att lägga sig i på samma sätt.

Jag skulle köpt en liten tvåa på runt 45m2 och klarat allt på egen hand. Alternativt inte köpt i innerstan.

5 gillningar
6

Förskott på arv med gåvobrev. Håll föräldrarna borta från ägande i bostaden.
Nu har bättre användning för pengarna nu än när föräldrarna går bort om 15-30(?) år.

5 gillningar
7

Medlåntagare är en sak (det är t ex jag) men inte delägare.

Jag bad mina päron att inte lägga sig i sonens köp heller. Det blir bättre om man får rodda merparten själv med guidning från erfarna.

6 gillningar
8

Hej

Tack för alla kloka kommentarer! Det verkar kanske bäst att klara sig själv så mycket som möjligt.

Enligt SEB:s bolånekalkylator skulle vi ändå kunna köpa en lägenhet för 6,5 miljoner med 1 miljon i kontantinsats.

Drömmen vore en 3:a på cirka 70 m² på Kungsholmen, vilket inte känns helt orealistiskt, även om inget exakt sådant ligger ute just nu. Här är till exempel en sekelskiftes-3:a på 60 m² på Kungsholmen för 6,25 miljoner:

https://www.hemnet.se/bostad/lagenhet-3rum-kungsholmen-stockholms-kommun-kronobergsgatan-22-21428981?utm_source=app&utm_medium=link&utm_campaign=tipsa&utm_content=android-mobile

Och här är en 3:a på 75 m² på Söder för 6 miljoner:

https://www.hemnet.se/bostad/lagenhet-3rum-sodermalm-stockholms-kommun-fatburs-brunnsgata-22,-2-tr-21422406?utm_source=app&utm_medium=link&utm_campaign=tipsa&utm_content=android-mobile

Jag tänker att vi skulle kunna bo där i cirka 6 år och få första 1-2 barnen. Ska precis börja arbeta som ST-läkare och då finns det en tydlig löneutveckling, där man tjänar 20-30k mer som färdig specialist om 5 år. Då kanske vi kan byta till en större lägenhet med ett extra rum.

Det vore förstås trevligt med några extra kvadratmeter redan nu, men om ni tror att det innebär för mycket krångel att ta hjälp från föräldrarna kanske det är bäst att undvika det.

Jag tror tyvärr inte att de skulle ge oss pengar kontant just nu, men jag är förstås inte helt säker. Det handlar nog inte så mycket om att de behöver pengarna själva, utan mer om ett gammalt synsätt där arvet överförs först den dag man går bort, ungefär som kungens syn på tronföljden. Det verkar som att de känner att det är mer acceptabelt att hjälpa till på andra sätt.

Det jag har funderat mest på är räntan på lånet. Finns det något sätt att få ner den med lite hjälp? Våra föräldrar, särskilt hennes, har som sagt god ekonomi och inga egna lån. Om de exempelvis lånade 5,5 miljoner skulle de kunna få den lägsta möjliga räntan på lånet. Finns det något smart sätt där vi kan “låna” deras kreditvärdighet, som de ändå inte använder, till exempel att de symboliskt äger några kvadratmeter, för att sänka vår lånekostnad. Eller fungerar det inte så? Och är det i så fall värt besväret för den besparing vi skulle göra varje månad?

Tack för att ni tar er tid att läsa mina funderingar. Det är trots allt ett av livets större beslut, och något jag grubblat mycket på den senaste tiden.

4 gillningar
9

Dessa konstiga dealar låter som något man kan göra vid gymnasie-/högskolestudier på annan ort. Tycker det luktar lose-lose istället för win-win.

Låter som risk att allt ska explodera fullständigt både om barnen skiljer sig eller föräldrarna skiljer sig. Anledningen till att föräldrarna ska få tillbaka pengarna är väll för att de behövs till pensionen. Om ni då inte flyttar till villa om 10-15år och löser ut dem blir det grinigt.

5 gillningar
10

Är ni läkare skulle jag tro att ni får bättre ränta ju mer ni lånar. Allra bäst ränta blir det om ni betalar överpris för massa andra banktjänster och produkter. :grinning:

Att föräldrar belånar sina hus och sedan lånar vidare hör man en del om, men brukar mest vara för att få ihop kontantinsats, inte pressa räntorna.

1 gillning
11

Föräldrarna kan va medlåntagare utan att äga något. Det minskar risken för banken och bör ge lägre ränta. Det innebär att de blir betalningsskyldiga ifall ni skulle sluta betala.

2 gillningar
12

Ni behöver kika runt och skaffa er en kunskap om marknaden. Om man tittar närmare på de två lägenheter du listar så har den lilla lägenheten ett pyttelitet ena sovrum vilket knappt verkar gå att ha en vanlig säng i. Den större lägenheten har en rätt hög avgift, 7296 kr, vilket drar upp månadskostnaden en del. Så man behöver lära sig att dechiffrera priserna och varför prissättningen ser ut på ett visst sätt och lära sig att läsa annonserna.

Om jag skulle rekommendera något till en kommande barnfamilj så försök att hitta något i markplan med en uteplats, en balkong erbjuder inte alls samma möjligheter. Långt ner i huset har ofta något lägre pris pga att det blir mörkare, men det är mycket som är praktiskt med att vara i markplan när man har vagnar och mycket att bära. Om ni vill satsa på en trea, ta en med två bra sovrum, helst så att två små barn kan dela (dvs sängar får plats). Då går väldigt små treor bort. Det är inte säkert att man pallar att flytta med två små barn, det kan vara skönt att kunna vänta några år.

Sedan kan det vara värt att fundera över hur man klarar föräldraledigheten rent ekonomiskt. Det kan vara tufft att ha maxat sina lån och ha en så pass mycket lägre inkomst.

Vad det gäller lån/ränta är det inte säkert att föräldrarna får bättre ränta, mycket handlar om hur bra man är på att förhandla. Ni kan ju testa och se var ni landar och bestämma er efter ni har konkreta erbjudanden på bordet.

7 gillningar
13

Tack så mycket förresten, det var snällt sagt! :smiley:

1 gillning
14

Okej, då verkar det förhoppningsvis som att månadskostnaden inte kommer att skilja sig så mycket även om vi står för lånet själva. Min partner är ekonom och kommer kanske tjäna mer än mig en vacker dag, men löneutvecklingen i den branschen känns mer oförutsägbar, med större spridning. De flesta läkare tjänar ungefär lika mycket efter ett visst antal år i yrket.

15

Ja, medlåntagare kanske också kan vara ett alternativ! :grinning:

16

Jag håller med om att den lilla lägenheten är ungefär 11 kvadratmeter för liten. Men den har ett bra läge, är en sekelskifteslägenhet och har kommod i Carraramarmor. Just nu är jag 26, och vår 10-årsplan innefattar att skaffa tre barn. Min 6-årsplan, den tid vi planerar att eventuellt bo i lägenheten, har ett eller två barn som målsättning. Om vi bara får ett barn skulle den mindre lägenheten fungera, men det är nog klokt att ta höjd för om det skulle bli två. Om vi kompromissar med Carraramarmorn och fiskbensparketten kanske vi kan hitta de extra 11 kvadratmeterna.

Jag har ingen egen erfarenhet av barn ännu, så ytterligare en fråga jag har är när behovet av eget utrymme börjar inträda. Jag förstår att det kan bli svårt att tränga ihop två tonåringar på en liten yta, men vid vilken ålder ungefär brukar behovet av ett eget rum börja bli påtagligt?

Den större lägenheten hade en driftkostnad på 7 296 kr/år och en månadsavgift på 3 902 kr/månad. Jag har dock inte läst årsredovisningen, så det är möjligt att något annat bidrar till den lägre prissättningen. Min poäng är i alla fall att det kanske inte är helt omöjligt att hitta en 3:a i innerstan för 6,5 miljoner, men vissa kompromisser kan behövas – och det vore förstås välkommet med ytterligare en miljon. :slightly_smiling_face:

1 gillning
17

När det gäller våra föräldrars eventuella hjälp förstår jag det hittills så här:

  1. Försiktigt fråga om våra föräldrar kan tänka sig att bidra ekonomiskt. Om båda föräldraparen hypotetiskt, i en annan verklighet, skulle swisha oss en halv miljon var, så skulle vi kunna lägga in dessa pengar tillsammans med våra egna sparade. Om vi bedömer att vi klarar föräldraledigheten och övriga utgifter, skulle vi då kunna köpa en lägenhet för 7,5 miljoner istället för 6,5 miljoner.
  2. Köpa den lägenhet vi har råd med på egen hand, utan någon ekonomisk hjälp från föräldrarna. Räntan på lånet blir kanske inte så mycket högre utan deras inblandning. Lägenheten kanske inte blir perfekt, men jag tror ändå vi kan hitta en okej trea i innerstan.
  3. Om banken krånglar med orimliga krav, kan vi överväga om våra föräldrar kan vara medlåntagare. Men att ge dem andelar av bostaden skulle förmodligen inte vara så bra.
  4. Låta föräldrarna köpa in sig i bostaden som en sista utväg.

Eller tänker ni annorlunda? :slightly_smiling_face:

18

Ni fokuserar på fel grejer. Om ni ändå ska ha barn så är det lika bra att köpa radhus eller en större lägenhet direkt. Flytt med barn blir jobbigt. Förskolan på Kungsholmen blir jobbig med kön osv. Närhetsprincipen till föräldrar/svärföräldrar är viktigt.

Planer i all ära. Den dagen du får barn så inser du att alla planer är just planer.

4 gillningar
20

Närhetsprincipen för arbete och svärföräldrar uppfylls väldigt bra på just Kungsholmen. Arbete (St. Görans sjukhus), och svärföräldrarna ligger på gångavstånd. Jag har inte hunnit sätta mig in i förskolorna där ännu, och det kanske blir en utmaning, men jag har samtidigt svårt att tro att det bara bor barnlösa figurer på Kungsholmen. Jag strävar just nu efter att stanna i innerstan, men jag förstår att jag kanske behöver tänka om längre fram. Det är möjligt jag vid nästa bostad tvingas ut till ett radhus. Men då kan det ha varit roligt att ha fått uppleva livet som innerstadsbo ett tag iaf!

1 gillning
21

Ni kommer behöva få extra pengar från föräldrarna/svärföräldrar om ni absolut ska stanna kvar i Kungsholmen. Men det är vad det är. Ni har inte råd själva idag. Pengarna räcker inte. Så ett privatlån på en mille från släkten, men då får ni räkna med att ni inte “slösar” pengar på onödiga grejer till lånet är återbetalt.