Det är helt sjuk statistik som jag har svårt att förstå och tro på. Hur kan hälften i Sverige inte ha mer än 25k vid sidan av? Har de missförstått frågan kanske?
Jag har aldrig i mitt liv sedan högstadiet inte inte (!) kunnat skramla fram 25 tusen inom en bankdag (fanns inte internet bank så man måste gå med bankhäftet till banken). Det är pengar som komit från en 50 lapp av farmor/mormor här och där, sommarjobb, juljobb, extrajobb. Jag hade ett tag en kassabok med penna och papper. När jag gick ut gymnasiet precis innan IT bubblan hade jag ett par 100 tusen, de mesta av pengarna låg i dyra Roburfonder som farsan blivit rekomenderad och satt en del av mina pengar i. Även efter krashen hade jag kunnat få fram pengarna från bankkonto och fonder.
Kommer ihåg vänner som måste spara för att åka på semester medans jag redan hade sparat eftersom jag tänkt två steg innan. Så det är nog där problemet lite ligger men att det är så utbrett?
Är inte alls så förvånad. För många år sedan var jag själv en sån som hade haft mycket svårt att skramla fram 25000kr med kort varsel. Iofs hade både jag och min dåvarande sambo låga löner, men vi var båda fast anställda på heltid och hade alla möjligheter att spara. Men vi hade en ”det löser sig alltid” attityd, och det var mycket roligare att spendera än spara.
Det var först när vi gick isär som mitt ekonomiska intresse vaknade. Till stor del för att man är mycket mer ”sårbar” när man är ensamstående med barn varannan vecka. Allt blir dyrare som ensamstående, och man har ingen som kan hjälpa en ekonomiskt om man blir arbetslös eller sjukskriven.
Det svåra är nog att komma igång, jag tror att lyckas man börja spara, och kanske investera också, så är det nog vanligt att det rullar på. Men just att komma över den där tröskeln, att skippa onödig konsumtion och snabba belöningar för någonting bättre längre fram är inte så himla enkelt för många människor.
Oerhört hög siffra får man väl säga. Varannan skulle ha svårt alltså och omöjligt för var femte.
Men innan man blir nedslagen över denna nyhet så tycker jag vi ska tänka ett varv till. I mina ögon är det bra att många lever på marginalen och måste kolla priser på mjölkpaketen osv. Om alla hade en stor summa på kontot hela tiden så skulle inflationen skena.
I min mening så var det ju just detta som satte igång hela inflationsspiralen kring 2020. Helt plötsligt regnade det manna från himlen i USA. Snabbmatslönerna gick från 8 till 15 dollar över en natt i princip och lite då och då damp det ner 2000 dollarcheckar för varje man kvinna och barn.
Det var långa köer till de lokala Louis Vuitton och Prada-butikerna där jag bor. De som stod i köerna såg mer ut att komma från en trailer park snarare än de vanliga kunderna som man sett innan helikopterpengarna. Helt plötsligt kände de sig som miljonärer och slutade nagelfara priser och samla kuponger till LIDL-inköpet. Och vi ser ju vad det ledde till.
Så visst är det på sätt och vis sorgligt att var femte svensk inte ens har en marginal på 25 000kr. Men samtidigt absolut livsnödvändigt för oss andra om vi inte inom kort vill betala 200 spänn för pad thai i thaikiosken.
Tänker du tillräckligt länge finns ju inga oväntade händelser kvar
Men för egen del har jag en härlig lista;
Bergvärmepumpen
Avloppet (eget avlopp)
Vattenförsörjningen (egen brunn)
Kopplingen rasar på bilen
Hästen försöker dö (händer orimligt ofta)
Alla går ju att förutse och därför förebygga med ett periodiserat sparande. Därför är jag en som besvarar enkäten med ”inga problem alls”-alternativet.
De med låglönejobb har det extra tufft med alla ökade kostnader. Där kan jag verkligen ha medkänsla.
Elkostnader uppåt 20k för en dålig månad.
Sen finns det många som köper färdigmat flera ggr veckan, luncher etc och uppe på det inte håller i andra utfifter. Kanske också köper allt på barnens vhim, polare har fått motorcykel så klart det ska inhandlas mm.
Fascineras ofta över att hästen, som art, lyckats överleva givet alla kreativa sätt de lyckas ha ihjäl sig själv på. Vi hade en ung tävlingshäst som stod ensam i en stor hage men likväl lyckades bryta sin egen nacke…
Tror inte heller att det är många som verkligen kommer behöver hosta fram 25k på en vecka men det visar iaf vilken buffert man har i sin ekonomin. Vi har ju fått lära oss att man alltid ska ha buffert men av någon anledning verkar det vara många som struntar i det.
Själv skapade jag min första riktiga buffert då har var 20 år. Sen dess har jag alltid haft mer än 20 000 i buffert oavsett hur min ekonomi har sett ut. Till och med när jag levde på fördröjningsstöd hade över 20k i buffert (undangömda från soc förstås). Så, jag vill nog påstå att det är brist på eget ansvar som gör att det är så många som inte har någon buffert.
Ja, risken för oväntade utgifter varierar ju enormt beroende på situation, vilket också är relevant i sammanhanget. Jag bor i hyresrätt, utan barn, har ingen bil, och tar maniskt hand om mina tänder så har aldrig haft hål eller några som helst tandproblem. De enda större oväntade utgifter jag haft har varit att behöva låna ut pengar till en kompis (men då aldrig så mycket som 25 000 kr). Någon som har två barn, lika många bilar, bor i en 50-årig villa, när ett djungelvrålsberoende och borstar tänderna med Jack Daniels kommer att ha helt andra behov av att kunna klara av oväntade utgifter.
Jo, men då behöver man inte skaka fram pengarna på en vecka. Även om rörmockaren kommer imorgon (det gör han inte) så får man en faktura på någon vecka.
Vad för utgifter behöver man absolut ha 25k redo just nu, som man inte kan skjuta på till nästa lön (eller som för mig att föra över från Avanza till min vanliga bank)?
Ska du vara så petig så är mitt svar: Inga utgifter alls om man kan ta det på kreditkortet. Då kanske frågan ska vara vilka utgifter på 25k måste man betala på dagen där inte kreditkort fungerar?
Annars anser jag det är svårare att plocka fram 150k på 10-12 dagar än det är att betala något för 25k på dagen.
Men för att vara tydlig, jag hade en buffert som täckte VP byte då den gamla var 15 år gammal. Hade liksom tagit höjd för en sådan kostnad.
Är fullinvesterad i värdepapper så nog kan jag sälja av för att få fram 25K. Sen har jag och min fru diverse konton med likvider på bankkonto som vi har sparat till semester, renovering, barn, bil. Som tillsammans är över 100K. Så då får man ta av de om det kniper.
Precis äger man inget så är oväntade utgifter nästan omöjliga . Vi bor också i hyresrätt och äger ingen bil och sköter munhygienen och besök till tandläkare religöst. Oväntad utgift för mig är om en plötslig stark vilja att åka tillbaka till Japan för 3e gången på ett år
Ställer du frågan “Är du döende?” till 1500 personer och ger dem 5 svarsalternativ så kommer du garanterat få en spridning över alla svarsalternativ.
Precis som i många andra scenarion får du någonstans välja att acceptera imperfektion eller fortsätta kritisera riktigheten. Jag slåss själv med valet, på RT mer än livet i övrigt. Vilket jag inte riktigt kan sätta ord på varför det är så.
“Varannan svensk upplever att de har svårt att klara en oväntad ugift på 25.000kr” är ju en suddigare slutsats av undersökningen. Sen kanske 80% av dem som valde svarsalternativet faktiskt inte skulle ha svårt att klara den oväntade utgiften. Någon som kan göra en experimentiell studie för att följa upp min hypotes?
Beror väl på var man sätter ribban för att ”klara” utgiften då. Behöver du utnyttja kredit för att hålla dig över ytan så är det inte att ”klara av det”, imo.
