Fast det var ju så frågan formulerades. Men det är klart att många säkert svarar på något helt annat än exakt den fråga som är formulerad. Kanske vill en del visa missnöje mot att de inte får mer hjälp av samhället och svarar för att skicka signaler.
Ungefär som om frågan är om man klarar högre bensinpris. Är man miljöpartist svarar man ja för att signalera att bensinskatterna kan höjas.
Ja subjektiva frågor blir ju allt annat än exakta. Särskilt över tid!
T.ex. kanske någon på 80-talet kände sig ekonomiskt utsatt om de var tvungna att dricka lättmjölk, medans idag kanske någon tycker det är kärvt när man inte har råd med Netflix och HBO.
Hur lätt och accepterat det är med lån och krediter ändras också över tid.
Men ju fler respondenter man får desto mer blir svaret generellt för befolkningen och då blir det plötsligt intressant igen eftersom miljöpartistens svar plattas ut i mängden.
Sanslöst för mig att inte vuxna människor har 25000 om något oförutsett händer 
Jag kan inte ens få kredit hos tandläkaren, så troligen är fler i liknande sits.
Har helt enkelt för låg inkomst för att vara kreditvärdig, i alla fall hos tandläkaren.
Inte sanslöst, finns gott om låginkomsttagare, studenter, fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa.
Fast tråden säger att hälften har svårt att klara detta och jag är övertygad om att betydligt fler än så kan ta ett SMS-lån. De har alltså svarat på en annan fråga.
Eller så har en hälsosam mängd människor rätt inställning till 
lån.
Jag säger inte att lån är bra men om frågan var formulerad så här så ingår lån:
Ser man till hur många svenskars inkomster och utgifter ser ut, så är resultaten av undersökningen helt logisk, enligt mina erfarenheter och bekantskapskrets.
Jag och troligen många andra har inte snabblån som alternativ, eller ser det inte som en möjlig lösning.
Fast då svarade de som sagt var på en annan fråga än den som ställdes. Fler än 50% kan fixa fram pengarna om de verkligen måste.
Om den där oväntade utgiften inte är nödvändig så är det väl sunt att inte ta den utgiften men om den verkligen är nödvändig fixar man fram pengarna även med lån om så krävs.
För 25 år sedan låg gränsen för statlig inkomstskatt på precis över 20.000 i månaden. 18.000 betraktades som en “bra lön”, eller typlön om man så vill. Jag minns att jag med handelsavtal hade en timlön som motsvarade 14.000 i månaden för en student. De fast anställda hade väl typ 16.000.
25 år med en snittinflation på 3% stämmer var skiktgränsen för statlig inkomstskatt (ca 55.000) och hyror har ändrats. Den lägenhet jag betalade lite över 3.000 för kostar nu nästan 8.000.
Studielån och bidrag var ca 7.000. Idag 12-13.000? Borde det inte ligga närmre 17-18.000?
En bra lön borde ligga över 40.000, men man verkar tycka att 30.000 är en ordentlig lön… 25.000 accepteras idag, men motsvarande då; 10.000 skulle ingen accepterat. “Högavlönade” jurister och avdelningschefer berättar här på forumet om sina löner på 50-60.000 fast under 100.000 borde inte ens finnas på bordet.
Lönerna har absolut halkat efter. Alla politiska partier har varit lika involverade och är lika ansvariga.
Det har hela tiden hetat att rellönerna ökat, men är det verkligen sant? Är det facken som ljuger för oss? Ingen känga, utan en ärlig fråga.
Skärmdumpen från SCB gäller en undersökning som upphörde 2005.
Undersökningen som verkar triggat denna tråd kom från Länsförsäkringar (Varannan svensk har svårt att klara en oväntad utgift - Länsförsäkringar). Deras frågeformulering verkar inte explicit utesluta att ta ett lån, eller för den delen att råna en bank, men det verkar som om syftet är att undersöka personernas egna medel. Detta märks t ex genom resultatkommentarer som “När bufferten väl är tömd tar det lång tid att bygga upp den igen”.
Tolkningen att frågan inte är tänkt att inkludera lån återkommer även i likande frågor/undersökningar. T ex frågar SCB i sin undersökning av levnadsförhållanden, som senast genomfördes 2025, “Skulle du/ni/han/hon, inom en månad, klara av att betala en oväntad utgift på 14 000 kronor utan att låna eller be om hjälp?“.
Kan bekräfta detta, gjorde en SCB enkät förra veckan. Var uppföljning på en enkät jag gjorde för cirka 3 år sen.
Du tolkar alltså frågan som: Har du 25,000 kr i sparmedel?
Då skulle det varit lämpligare att formulera den så.
Ja, jag tolkar att Länsförsäkringar var ute efter sparmedel/buffert. Men att de tagit höjd för att det kan ta tid innan vissa tillgångar kan likvideras och bli tillgängliga för att betala en utgift med.
Jag tolkar därmed inte frågan som: Har du möjlighet att låna 25 000 kr? Men du har definitivt en poäng med tolkningsmöjligheterna. Varje person som svarar gör det utifrån sin egen förståelse av frågan.
Finns ju dock en möjlighet att de 25000/15000 är avsatta till något annat viktigt. Är man tex ung och sparar hårt till en kontantinsats så har man ju pengarna. Men frågan är vilken sorts superakut läge som gör att man prioriterar om.
Frågan handlar väl snarare om man har utrymme i sin ekonomi att kunna avvara 15000.
Det säger väl sig självt… utan lånet klarar ju inte studenten utgiften. Då klarar man ju inte utgiften utan att gå in på minus.
Kanske inte oväntat eftersom man vet exakt hur mycket csn man får. Den som studerar tar ju lånet för att man inte har någon inkomst som student—så att man ska klara av utgifterna man inte har råd med.
Ja det är möjligt att denna oväntade utgiften som de frågar efter inte känns så viktig som andra saker. I det läget är det väl bra att avstå.