100% att det kan vara fruktansvärt tufft beroende mkt på exet. Och barn är barn. Men att som vuxen sätta nedlåtande epitet på barn, särskilt utsatta bonusbarn, är I mitt tycke osmakligt.
4 gillningar
Nu avsåg inte jag det som nedlåtande utan bara som ett konstaterande att det kommer ex+barn på köpet. Och går man in i det får man vara beredd på att det inte alltid är helt rättvist (som vuxen).
Kanske lät illa, men det var inte meningen.
2 gillningar
@villewalle jag var tidigare sambo och vi hade precis som ni skillnad i tillgängliga pengar. Jag valde att gå in med mycket mer i huset som vi ägde 50/50, reglerat med skuldbrev (i efterhand, men det löste sig - skulle ha gjorts innan). Personen hade möjlighet att gå in med sin del men jag tog en för laget så att denne kunde ha en rejäl pott på börsen. Det är kanske inte för alla, men jag såg det som viktigt då vi delade samma dröm om att kunna sluta jobba, eller få ned i tid. Jag är inte stormrik, men hade några miljoner utöver min insats om ca 2.6m.
Vi valde 50/50-ägande, dvs vi delade på eventuell vinst eller förlust när huset såldes. Vi delade kostnad för ränta och allat annat som rörde huset, maten och sånt där. Båda har barn, olika många.
Även om vi senare separerade så ångrar jag mig inte. Lite missad avkastning är allt jag förlorade, men jag var generös och omtänksam och det är i linje med mina värderingar.
hitta något som funkar och som ni båda är nöjda med, annars blir det en dålig start. Tycker att du fått flera tänkvärda tips av andra redan.
5 gillningar
Jag förstår. Känner man dig förstår man säkert att det var sagt utan illa uppsåt. Tyvärr är främst internet fullt av folk som till synes med bristfällig empati gör det till en sport att tala nedsättande om t ex barn.
1 gillning
Fast, det blir ju fel, förutsatt att lånet är delat 50/50. Det förutsätter däremot att man räknar ägandeandelen korrekt, d v s med kontantinsats + halva lånet som insats per person, och inte bara förhållandena på kontantinsats. T ex, om A och B köper ett hus för 5 miljoner, A går in med 200 000, B med 800 000, de tar 4 miljoner lån, så blir ägandeförhållandet 44% / 56%. Men båda har då lånat 2 miljoner var för sin ägarandel, så det är rimligt att man betalar halva räntan var.
Första frågan är väl, kan hon finansiera 50% av bostaden utan att ta dåliga lån (blanco etc)? Isf är ju boendebiten löst på det viset att ni kan skuldsätta er hur mycket ni vill individuellt och kan också äga det 50/50 så alla framtida investeringar i boendet (byta ut kylen) drabbar er likvärdigt.
När det gäller att hon har ett barn och ni således behöver ha ett större boende än ni hade behövt annars är väl detta något man får räkna med. Det är lite som om man träffar någon som sitter i rullstol och helt plötsligt behöver man en lägenhet med större dörröppningar eller liknande, det är ju en uppoffring man gör för den personen.
Men visst, pratar man Stockholm innerstad och ett extra rum för barnet helt plötsligt är 2 miljoner kronor kan jag förstå att tanken på vem som ska bära den kostnaden kommer upp i skalle .
Fast om de köper ett halvt hus var för 2,5 miljoner, varför ska B låna 2 miljoner om han/hon har 800 000 att lägga in kontant? B behöver ju bara låna 1,7 miljoner.
1 gillning
För att om man lånar gemensamt är man solidariskt ansvarig för lånet, så det blir i praktiken 50/50, om man inte vill krångla med att ha två separata individuella lån (vilket jag inte ens vet om banken skulle gå med på).
Förstår inte. Jag tror du behöver räkna och fundera lite mer, eller i alla fall motivera varför inte med mer än magkänsla. I fallet där man bara har 25% ägarandel kommer insatserna vara en stor del av hela ägandet, och då kommer fortfarande 50% av lånet höra till “dina” 25% av totala ägandet. Om vi räknar på exemplet med A 25%/B 75% ägande på huset med lån för 5 miljoner, och vi tar maximalt möjligt lån för att ö h t få den fördelningen, d v s 2,5M lån, så blir det:
A: Kontantinsats 0kr, Låneinsats 1,25M
B: Kontantinsats 2,5M, Låneinsats: 1,25M
Så, fortfarande helt korrekt att räntorna delas. (Sen tar A en stor risk i o m i praktiken 100% belåning. )
Ett lite rimligare exempel, lägre belåning och kontantinsatser från både A och B. Så, säg en belåning på 2 miljoner totalt:
A: Kontantinsats 250000, Låneinsats 1M
B: Kontantinsats 2,75M, Låneinsats 1M
Fortfarande korrekt.
Jag tror exemplet du ser framför dig är A går in med 500k, B går in med 1,5M, de tar ett gemensamt lån på 3M, och sen räknar de ägandet som att A äger 25% och B 75% baserat på förhållandet vad de gått in me kontant. Men då är problemet inte lånet, utan att man räknat ägarandelen helt felaktigt.
1 gillning
Oavsett vilket, så är olika andelstal fel sätt att lösa problemet. Rätt sätt är delat ägande, delat lån, och sen skuldbrev/avtal sinsemellan som korrigerar för skillnaden i insats, vilket också tas upp i avsnittet. Inte minst för att man är solidariskt ansvariga för gemensamma lånet, så i fallet där någon inte går in med något kontant alls, är det faktiskt inte den med “25% ägande men 50% lån” som tar den verkliga risken, utan partnern med solidariskt låneansvar för en del av lånet där låntagaren har 100%ig belåningsgrad.
1 gillning
Är du villig att förlora del av din insats om du tänker skriva skuldebrev? (Vilket inte är så tryggt som folk tycks tro.)
1 gillning
Jag är också i all välmening nyfiken på en del saker i er relation:
Hur kommer det sig att din sambo flyttat in med barn hos dig om din lägenhet är för liten? Har hen lämnat en lagom stor lägenhet för att bo hos dig? Eller har hen flyttat in direkt hos dig från tidigare relation? Eller något annat?
Hur länge har ni varit tillsammans innan ni nu förbereder/beslutar er för att köpa ett gemensamt boende?
Är det en hyresrätt du har nu?
Hur ser vardagsekonomin ut just nu?
Och så här skulle jag gjort:
- Absolut INTE gå in med mer kontantinsats.
- Ha en egen separat ekonomi - viktigt- samt en ekonomi som är gemensam.
- Dela 50/50 på allt med boendet
- När barnet är lite större (äter mycket) eller om du upplever en snefördelning med matpengar så kan föräldern absolut lägga in en slant extra per månad.
- Inköp av kläder, saker, fritidsintressen m m till barnet står föräldern för.
- Vara överens om när ni ska använda era gemensamma pengar eller era separata vid vissa tillfällen. Det ska vara ditt val. T ex kanske du inte alltid vill betala för en och en halv om ni äter ute, reser eller något annat. Då kan föräldern betala för sig och barnet. Du betalar för dig. Och du kan få vara bussig och bjuda när det passar dig.
4 gillningar
Korrekt. Problemet är väl snarast att det inte finns något sätt som är säkrare. Visst, det skulle vara att båda går in med lika mycket kontant, äger lika mycket, och delar på lånet. Men om den ena sålt en lägenhet t ex och den andra inte har pengar blir det istället en stor begränsning i vilket boende man har råd med + en ev skatteeffekt i o m att den som sålt antagligen inte kan skjuta vinstbeskattningen framåt för att det nya boendet blir “för billigt” för att täcka hela vinsten.
1 gillning
@rydan la fram exempel som visade tankevurpan, men själv tycker jag ofta det är bäst att ta till riktiga extremexempel för att förstå principer.
Tänk dig ett hus som kostar 1Mkr.
Person A och B köper det med ägarförhållandet 90% till person A, och 10% till person B.
Person A betalar 900kkr kontant.
Person B betalar 100kkr med lån.
Borde person A betala 90% av person B’s räntekostnader? För det är vad du säger att den bör.
2 gillningar
Klart som korvspad 
“Extremexempel för att förstå principer” - det tar jag till mig. Tack för det!
Mycket enklare att förklara/förstå det så!
1 gillning
Uppskattar verkligen alla svar och åsikter! Imponerande respons på mitt första inlägg.
Såhär då, vi tänker ett scenario där vi vill köpa en lägenhet för 2 miljoner.
Jag lägger in 700 tkr i kontansinsats.
Min sambo lägger in 300 tkr i kontantinsats.
Resten lånar vi för gemensamt?
Jag äger då 70% av lägenhet och min sambo 30%. Lån på 1 mkr och delar 50/50 på räntekostnaderna.
Vi skriver samboavtal och skuldebrev (?) för att vi inte ska riskera en 50/50 delning av bostaden om vi skulle separera.
Min lön är ca 40,000kr och min sambos är ca 60,000kr.
Missar jag något?
Skriv samboavtal, skuldebrev och testamente.
(Siffrorna lämnar jag utan kommentar, den fixar någon annan.)
1 gillning
Om du går in med 1,2 miljoner och din sambo går in med 800k så borde ju ägarförhållandet vara 60-40, inte 70-30.
Skuldebrev blir väl också överflödigt med det upplägget om det finns samboavtal.
1 gillning
Parternas olika kontantinsatser regleras inte i samboavtalet utan måste regleras separat i ett skuldebrev. (Så både samboavtal och skuldebrev behövs).
EDIT: Detta inlägg är starten till en diskussion längre ner… här ovan i inlägget har jag felaktigt inte tagit med i beräkningen att ingen skuld finns då ts planer var att äga procentuellt 60/40 och att de båda skulle gå in med handpenning i linje med det. Mitt misstag.