Hm, mycket händer under ett liv och det är ibland svårt att från en punkt räkna hem exakt hur det kommer att se ut i en annan framtida punkt, helt enkelt eftersom man inte vet vad som händer däremellan.
Största risken som jag ser utan en examen är att man blir inlåst hos nuvarande arbetsgivare. Examen är ett bevis på att man kan ta till sig mycket information, strukturera det och använda det. På så sätt blir en examen som ett körkort. Dörren är öppen för att söka andra jobb. Rätt eller fel så blir det som en kvalitetsstämpel.
En annan orsak att skaffa sig en utbildning är som min far sa ”det du har i huvudet kan ingen ta ifrån dig”. Enkelt sagt från en far med 6 års skolgång men ju äldre jag blir desto mer sant upplevter jag det.
På ett helt annat spår som inte går att kvantifiera ekonomiskt är hur förbannat kul man hade som student Inte nog med det, man fick dessutom nya vänner för livet. Skulle inte byta ut studieåren även om jag skulle ha gått back på det rent ekonomiskt
Jag får ursäkta mig själv först, för jag är inte alls emot studier…Men
En examen är inget annat mer än ett licensiat på att man har uppfyllt kriterierna för examen. Jag personligen är besviken på nivån på de flesta som examineras med master inom mitt område. Deras examen säger absolut ingenting om kvalité och deras nivåer varierar något helt otroligt. Inte ens deras betyg säger något om deras nivå
Dvs examen är ingen kvalitéstämpel. Det är en administrativ licens. Samt jag har själv en bekant som inte har avslutat någon utbildning men jobbar med de med master och är ledande utvecklare inom sitt företag
Vänner kan man få under hela livet, det är upp till personen. De flesta sitter bara hemma eller umgås med samma människor och utsätter sig inte för nya miljöer. Att behöva studera för att få fler vänner är lite väl drastiskt enligt mig då det är fullt enkelt görbart på utan.
Jag är inte emot studier, jag har själv studerat. Jag tycker bara det glorifieras för mycket.
Jag tycker det här är en klurig fråga och tror att det handlar väldigt mycket om vilken person det är och vilken typ av utbildning. Jag själv skulle nog gjort om min studietid annorlunda med den vetskapen jag har idag. Jag hade nog läst mer efter intresse - förmodligen mer humanoira - än som jag gjorde där jag läste teknisk fysik för att få ett jobb.
Samtidigt så brukar jag från tid till annan återkomma till: “Jag klarade tentor i elektromagnetisk fältteori, kvantfysik och fasta tillståndets fysik, inget jag har kommit i kontakt med efter det har varit i närheten lika svårt.” Det vill säga att det har gett mig en lite “hur svårt kan det vara?”-attityd.
Sedan jobbade jag mycket under min studietid, det hade jag nog gjort lite mindre och engagerat mig mer i studentlivet. Märker idag hur det finns vissa kompisgäng i finansbranschen som gör sjukt mycket tillsammans och alla känner alla från studenttiden. Så nätverket underskattade jag verkligen som 20-åring. Men det kräver ju också ett stort socialt engagemang.
Så jag skulle nog säga till mina barn idag: “plugga vidare, men inte för att skaffa ett jobb, plugga brett och det som intresserar dig, engagera dig i studentorganisationer och ha roligt”. Men det förutsätter ju givetvis en viss ambition.
Jag uttryckte mig otydligt - kvalitetsstämpel i anställarens ögon.
Inte fasen så lätt att få vänner på jobben i alla fall - i Sverige springer ju alla in med andan i halsen, från möte till möte, däremellan med hörlurar på vid skrivbordet och sen rusar iväg för att hinna med allt annat
Jag har kompisar som ”jobbat sig upp”. Det var lättare förr, men även de vittnar om inlåsning och att det är svårt att slippa förbi HR granskningen hos en arbetsgivare där man är okänd.
Men visst är man superbegåvad i ett visst område eller besitter specialistkunskaper inhämtat genom learning by doing så kan man ju skippa studierna. Men den större mängden ökar nog sina chanser till en bra karriär med en utbildning.
Själv har jag jobbat utomlands i olika länder och inte en chans att jag hade fått de jobben utan en examen. Rätt eller fel, i många länder räknas utbildning fortfarande högt. Så jag är rätt nöjd med det jag gjort. Jag visste ju inte att min utbildning skulle vara kritisk i ett senare skede. Det är det jag menar med att livet är långt och mycket kan hända som man inte räknar med.
Absolut, examen är galet viktigt för att få de jobben, ingen snack om saken! Jag är inte emot studier utan värderat det högt av just den anledningen. Men däremot tycker jag inte studierna säger mer än så.
Och håller helt med att många på arbetsplatsen kan vara svåra att bli vänner med. Många har ganska rigid vänskapskretsar upplever jag efter ca 25 års ålder. Min poäng är att det finns fler sociala forum än arbetet.
Studerq för att man vill eller bara vill ha jobben det kan leda till.
Jag har själv spelat det meritokratiska spelet och skaffat mig saker på CVet som är totalt meningslösa och säger inte ett skit. Men anställare ÄLSKAR titeln jag fick från det!
Jag läste inte vidare efter gymnasiet, 4-årigt teknisk. Jobbade som reseledare ett tag, körde coverband på krogar efter det. Hamnade sen i detaljhandel som säljare, butikschef osv. 33 år gammal blev jag försäljningsdirektör och började känna behov av att bli mer påklädd gentemot CFO osv. Läste en MBA på halvfart parallellt med jobbet, fick en mängd teori bakom min praktiska erfarenhet.
Aldrig försent att plugga, och när man gör det för att man själv känner att man har det faktiska behovet är det både extremt kul och man är väldigt motiverad.
Sen 10 år är jag nu dotterbolags vd i ett internationellt bolag och hade inte fått jobbet utan att ha en akademisk utbildning, om än sen och ”kort”.
För att kasta in en brandfackla. Akademisk utbildning värderas ofta bara av andra med akademisk utbildning. Jag själv älskar ju t.ex. SpaceX anställningspolicy:
Akademisk utbildning inom relevant ämne ELLER
Passion för ämnet och något att visa upp i det relevanta ämnet
Nu har jag inte anställt supermånga, men jag väljer ju motivation / driv / engagemang vilken dag som helst över akademisk utbildning.
Men det är väl ändå två olika saker - formella kvalifikationer och personlighet/driv
Formell utbildning tar en till intervju-bordet. Åtminstone är det så på de flest lite större bolag. En qualifier för att få chansen.
Personlighet och driv är det som landar jobbet.
Jag har väl anställt en 50 pers under åren och jag vill ha både och. En examen där vi även testar förmågan så det inte varit någon som ”tenta lätt”. Samt bland det urvalet bedömer personlighet i förhållande till teamet, eget driv mm.
Inte nog med det, man fick dessutom nya vänner för livet. Skulle inte byta ut studieåren även om jag skulle ha gått back på det rent ekonomiskt 
Eller bara en sådan övervintrare som varje korridor har… 
.