Själv jobbar jag på statlig myndighet. Det är lätt att begära ut lönelistor från HR, så transparensen är stor.
Å andra sidan har första linjens chefer mycket snävt utrymme att ändra löner. Det är ganska vanligt att en duktig handläggare som stannat länge har lägre lön än en nyanställd, och närmsta chefen kan inte göra mycket, eftersom de varje år bara får X kr att fördela på hela sin grupp.
Det finns många sätt att luska ut kollegors löner utan att fråga. Brukar vara lite av en hobby jag haft. Har lyckats hyfsat på de flesta arbetsplatser.
Det är inte därför chefen inte kan göra mycket även om de vill få oss att tro det. Handläggartjänster har tokmånga sökande per tjänst och man får en intern utbildning i hur man ska utföra jobbet. Det är som att vara butiksmedarbetare och kräva mer i lön än det som stipulerats kollektivavtalet.
Verkar som den vanligaste anledningen till skillnader är vid nyanställning då någon går in på vad som borde vara marknadslön.
Jämfört med andra som vart länge på företaget kan det då bli omotiverade löneskillnader (om man ser till prestation och erfarenhet).
Vid nästa lönerevision kan det justeras men gör det ofta inte.
Intressant och det verkar som det enda rationella som anställd är att konstant söka jobb och jämföra lönen man blir erbjuden med den man har på nuvarande anställning.
Stämmer i många branscher med svårt att anställa kompetent personal. De som är anställda har sin lön men nyanställda kan kräva mer.
För många är problemet att det bara finns en arbetsgivare om man inte vill flytta eller pendla.
Ingenting förändrar lönen, men om man låtsas att man inte klarar av en tråkig uppgift så slipper man den - utan att få lägre lön. Då får man samma lön till lägre ansträngning.
Som okunnig får man inte högre lön i kronor, bara relativt den insats man gör. Man kan få en hyffsad lön knappt utan att göra någonting.
Jag kan visa dig en hög med personer som inte ansträngt sig på jobbet eller slappat eller vägrat arbetsuppgifter som sen fått 0% i löneförhöjning under många år. Sen vid neddragningar har de åkt ut …
Inget bra recept att följa med andra ord. Funkar ett tag tills det inte funkar längre.
Samt att inga kollegor respekterar dem längre och skulle aldrig rekommendera dem för andra jobb.
Med förbehållet att det bara funkar om personen inte har inkomst av tjänst från annan källa/arbetsgivare.
Sen finns det annat som kan grumla till det. T.ex. om man tagit ut semesterdagar eller övertid i pengar eller fått någon annan engångsbonus.
Alt. bara semestertillägg om det har varierat hur mycket semester anställda har tagit ut.
Sjukfrånvaro, föräldraledighet, övrig frånvaro/komp etc. kan också påverka.
Om personen dessutom löneväxlar vid brytpunkt har man ingen aning. Då ser det ut som att personen tjänar ca 650k men den kan i själva verket tjäna några hundra k till, eller mer.
Det överskjutande beloppet går in i tjänstepensionen och syns inte alls.
Dock är det väl inte så vanligt att löneväxla om man tjänar extremt mycket över brytpunkt då man ändå får betala statlig skatt vid pension.
Som du beskriver måste man känna till en hög med omständigheter för att kunna bedöma vad någon egentligen tjänar om det är externa källor som är underlaget. Och då har vi inte ens nämnt rörliga inslag i lönen som blir spiken i kistan för att kunna göra en rimlig bedömning av grundlönen.
Hela taktiken med att fixera sig vid vad kollegan tjänar menar jag är fortsatt en förlorande strategi givet ovan förutsättningar. Mycket mer ’lönsamt’ att undersöka vad man kan få hos andra.
Kan man få en betydande högre lön hos en annan arbetsgivare innebär att AG måste göra en faktisk bedömning om personen ifråga ligger fel eller om man bara skall önska vederbörande lycka till hos den andra AG. Att kollegan har högre lön är inte ett argument för att du skall ha högre lön, normalt sett.
Å andra sidan är det uppenbart att AG tar en risk om man sitter med omotiverade löneskillnader.
I samma veva som arbetstagaren fått ett lukrativt erbjudande hos en annan arbetsgivare är det ofta försent att behålla den.
För övrigt är det inte alls omöjligt att höja sin lön kraftigt på det företag man arbetar om man har argument för det och kompetens som arbetsgivaren verkligen behöver.
Nått jag har svårt att förstå som jag ofta ser på jobbet. . .
Nån chef på säljsidan jobbar ca 5år o jobbar upp nått o grejar runt lite med organisationen. . o sen slutar.
Då skall den som nyanställs ha MER i lön än den avgående chefen. . …
Förstår att chefer inom sälj byter jobb ofta. . .ALLA våra försäljningschefer har slutat i år
Min erfarenhet är att det är svårt att få upp lönen utan att byta jobb. Vet inte om arbetsgivaren är rationell eller inte som missgynnar duktiga medarbetare som varit kvar länge. Ett argument för att det är rationellt är väl att många är för bekväma för att byta jobb så man får kvar duktigt folk utan att betala bra.
De enda gånger jag fått upp min lön är genom att byta jobb eller genom att ha fått ett erbjudande och ”hotat” att byta om jag inte får lika hög lön på mitt nuvarande jobb.
Min erfarenhet är tyvärr inte alls att de som tillför mest är de som tjänar bäst. De som tjänar bäst är de som förhandlar bäst eller av en slump (t.ex. börjat när arbetsmarknaden varit väldigt god) som tjänar bäst.
Om du läser mina inlägg i tråden är det precis det jag säger.
Ja, det är lite bakvänt. Logiskt sett borde ju någon som gjort ett bra jobb i flera år ha mycket mer än när man tar in en ny som har en startsträcka.
Men precis min erfarenhet. Gäller även mig själv, fått högre lön när jag bytte till annan arbetsplats på samma position där jag förstås var mindre produktiv i början.
Jag har bara varit statligt eller regionalt anställd och där har det inte varit några problem att höja lönen utanför ordinarie förhandlingstillfällen.
Då är det guld värt att veta vad ens kollegor tjänar för att veta hur mycket man vågar ta i. Självklart bör man samtidigt ha koll på vad den privata marknaden betalar också. Då brukar det inte vara några svårigheter alls.
Allt baseras på en rad faktorer, men en av nycklarna är att man måste vara duktig och att arbetsgivaren vet om det.