Ett år består av 8760 h, vi jobbar 2080 h och sover 2920 h. Det finns alltså 3760 h över, eller 10 h om dagen i snitt.
Men tiden upplevs inte räcka till för väldigt många, även fast vi själva ansvarar för att disponera den. Skuld och tvång, familjen, vänner, släkt, träning osv.
Men vad är det man lägger tid på igentligen? Någon som budgeterar eller följer upp sin tid?
Ett lästips är boken “Ut ur ekorrhjulet”.
Det är inte alltid värt att jobba hårt till hög lön om man ser till hela kostnaden i pendling, mående och hur mycket man uppskattar det man gör för lönen.
I boken jämförs utgifter med arbetad tid istället för pengar.
Jag tycker det är ett användbart perspektiv - men man får vara medveten om att man förlorar en ränta-på-ränta effekt (många häver ju in halva lönen i boendet med enorm hävstång och prisutveckling eller i en indexfond) som kan bli dyrt att gå miste om. Det brukar ju kallas för “kvinnofällan” att tänka så. Man får lägre pension och svårt med “fuckoff-kapital” och buffert när man arbetar mindre.
Tid är en aspekt, ork en annan. När folk säger att de inte har tid blandar de begreppen ganska friskt.
Det där är något av en illusion, för de 10h är ofta otroligt fragmenterade. Jobbtiden är ett sammanhållet block om 8 h, men de 10h “ledighet” är små-skvättar tid utspridda över dagen och saboterade av blandade måsten som skjuts in i kalendern.
Själv försöker jag se på tid på liknande sätt som jag ser på pengar. De är mina att disponera på det sätt som ger mig mest glädje.
Samt att skapa mig ett liv som ger mig förutsättningar att lägga mer tid på sånt som skapar glädje för mig. Tid med barnen, sambon, slippa sitta fast i husrenovering, ett jobb jag trivs med, träna osv.
Tråden skapades mer som en lätt frustration mot den allmäna bilden av att man har så svårt att påverka sitt liv, sin vardag osv.
Ja, att se det som en snitttid är inget bra verktyg. Skrev ut det mer för att förtydliga hur mycket tid det handlar om.
Veckodagar kan självklart inte likställas med helger och semester.
Många har det, även om det till viss mån är självvalt. Fiktiv låtsasdag:
Icke-sync mellan skolans starttid och jobbets starttid, pendelavstånd till förskola/skola/jobb, 4h jobb, 45minuter lunch, 4h jobb, pendeltid hem + hämtning på förskola/skola, matlagning + matätning, 30 minuter tomt, därefter transport till någon barnaktivitet, gärna typ en timma lång eller så så man i praktiken inte kan göra något vettigt under tiden, sen transport hem igen, 45 minuter tomt block, nattningsrutin, en timma tomt, göra sig klar för kvällen och gå och lägga sig. Det är säkert minst åtta timmar som gömmer sig där utanför jobbet, men i praktiken är det ingen fritid alls. I alla fall inte om man har intressen med någon form av startsträcka.
Jag är helt med på vad skriver, jag är också småbarnsförälder.
Jag tränar på lunchen eller innan barnem vaknar. Samt att vi är två som ansvarar för barnen så varannan dag läggning,mat lämning/hämtning osv. Vilket också frigör tid.
Självklart, man kan göra det smartare och frigöra lite mer tid. Men att jämföra med att man skulle ha mer faktiskt användbar fritid än arbetstid är väldigt väldigt missvisande för många, inte minst med 2+ barn.
Arbetstid på 8h per dag betyder ju dock inte att man kan vara produktiv resterande 16h per dag, oftast är arbetstiden förlagd på 9h/dag med 1h obetald lunch i mitten.
Sen behöver man ta sig till och från arbetsplatsen, vilket varierar mycket med vilken kund man för tillfället arbetar mot, just nu kan jag jobba mestadels hemifrån, men har på tidigare uppdrag haft långa perioder med 1-1.5h/dag i pendling och även en del kortare perioder med 2.5h/dag ett par dagar i veckan.
Så realistiskt är det 9-12h/dag som är arbetsrelaterad tid, och vill man få 8h sömn per natt blir det bara 4-7h “fritid” (varav en hel del försvinner på måstesysslor som matlagning osv).
Det jag har skrivit är att man har 10 h i snitt över efter arbetstid och sömn. Inte att det skulle vara fritid, vad man nu vill definera som fritid.
Det är ungefär 235 arbetsdagar på ett år. Restarande 130 dagar jobbar man inte.
Vi har alla 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Inget vi vill göra tar mer än det. Jag har inte tid är alltid en lögn.
Ändå säger folk att de har för lite tid. För tid går inte få mer så de kan inte göra något åt det och slipper då ansvaret för att ändra något.
Om man erkänner för sig själv att det inte är för lite tid utan för mycket åtaganden blir man själv ansvarig för att fundera på vilka man ska prioritera och vilka man ska avsäga sig.
Men många gånger är gnället över tidsbrist inte menat som ett verkligt problem utan ett
deltagande i allmänt gemenskapsgnäll eller påpekande om hur duktig man är som är involverad i så mycket. Ett fiske efter empati snarare än ett verkligt problem.
Det där är ett av de dummaste påståenden som finns. Det är i någon sorts teori sant, men i praktiken otroligt missvisande.
Menar du på allvar att den ensamstående mamman som måste jobba heltid för att klara hyran har samma möjligheter att utnyttja sina 24h/dygn som den som byggt förmögenhet nog att inte behöva löneslava och kan betala för alla vardagssysslor och måsten så som matlagning, städning, tvätt nanny, m m?
Jag tror inte direkt att ensamstående mammor är överrepresenterade på det här forumet. Snarare medel/överklass.
Självklart finns det olika grupper av människor som har olika ekonomiska förutsättningar, och därför inte har lika stor möjlighet att disponera sin tid.
Jag tror att färre män med hög lön har nära relation till sina barn, än kvinnor med låg lön. Men alla har lika mycket tid.
Jag känner många i min närhet som har det bra ekonomiskt men som helt missat att värdesätta sin egen tid. Det är framförallt dem jag tänker på.
Matlagning/-hämtning, måltider, personlig hygien, pendling, logistik, sociala medier, marktjänst, träning, mejl/bank/ekonomi/myndighetskontakter etc.
Har man barn kan man lägga skjuts, fritidssysselsättningar, nattning/tröst, skäll, samtal, fredagsmys etc.
Bokar man in en eller två semesterveckor på resande fot så går ju bara där sisådär 16 timmar om dygnet x 7 x antal semesterveckor.
Jag är helt enkelt inte förvånad.
Jag är inte ett dugg förvånad att folk upplever sig inte hinna med.
Du ska borta tänderna två minuter två gånger om dagen, samt tvätta händerna minst 15 sek, låt oss säga 4x så en minut om dagen.
5 minuter om dagen i ett år är 30 timmar. Lägg till tiden du gör nummer två så går bokstavlig talat mer än en hel arbetsvecka åt i badrummet. 
Vid olyckor eller idrottsprestationer upplevs tiden annorlunda än när man har långtråkigt eller gör rutinärenden. Jag vet inte vad fenomenet kallas, men jag tror det har med stresspåslag att göra.
Idag lyckades jag t.ex. hinna väldigt många ärenden på kort tid. Väldigt intensivt men tidsuppfattningen var helt annorlunda. Varje minut räknades, till skillnad från i morse när jag hade sovmorgon och två timmar kunde försvinna på ett ögonblick.
Jag tror det har med stresspåslag och fokus att göra, men är inte helt säker på hur man kontrollerar det. Jag tror å ena sidan det är vad som kallas att vara “närvarande” eller in the zone eller i flow eller zen. Jag associerar det med hälsa. Men det är ju också vad som får folk att gå in i väggen i långa loppet.
Jag antar att man ska växla mellan fokus och vila. Beta av det nödvändiga snabbt under fullt fokus så man hinner återhämta sig tillsammans med familj/vänner eller under pendling och tråkiga rutiner på jobbet.
Om tiden “upplevs” inte räcka till kanske det är något skevt med när man fokuserar och när man vilar? 
Jag menar; upplevelsen kan vara frikopplad från objektiv tidsbrist.
Jag har tagit det där på stort allvar i flera år. Valt bort jobblunchen, flyttat 2 min från jobbet och tagit föräldraledigt en dag i veckan. 32 timmar och 16 min “jobbtid” inkl pendling. Sedan lite återhämtning på eftermiddagen och gott om tid för annat. Men fyller man inte den tiden väldigt aktivt så tycker jag inte det är så stor skillnad mot när man jobbade+pendlade+hade raster i 10 timmar per dag. Veckorna flyter ihop lik förbannat.
Jag tror man måste planera in kickar och unika aktiviteter för att vara medveten och minnas allt man faktiskt hinner med. Nu minns jag mest ljudböckerna man lyssnat igenom på jobbet. Annars gick senaste året på nolltid.
Glöm inte ladda tandborsten samt shölj den efteråt också. 
Nu är jag inte arbetsfri som vissa andra, så jag står inte och bevakar tandborsten för att dra ur kontakten det ögonblick den är laddad för att undvika onödig kwh på räkningen 
Nu menade jag att ladda den med tandkräm. Det ligger ju utanför tvåminuterspssset.