Jag alltså det har du ju rätt i iofs.. det är nu en personlig åsikt, men jag tycker man har ett ansvar som förälder att faktiskt kunna försörja ungar man skapar till världen. Inte bara just och just utan faktiskt kunna ge de vettiga möjligheter.
Visst, men i princip alla som växer upp idag i den rika delen av världen är rikare än 99% av alla människor som någonsin funnits, så jag tycker inte att man ska se det som någon katastrof att växa upp ”fattig” i Sverige.
1 gillning
Nå i mitt tycke spelar det ingen roll om Sverige är 99% rikare än resten av världen, bor man i Sverige så är det de måttet man ska använda, man har ju ingen nytta av att tänka hur någon lever i Iraq om man bor i Sverige 
Det ger kanske perspektiv ja men det hjälper ju inte situationen det minsta, isåfall måst man flytta till Iraq.
EDIT: Irak är det väl på svenska, inte Iraq
1 gillning
Den största risken jag ser är att de får växa upp i ett utsatt område eller liknande. Just boende är en stor nackdel med att ha det sämre ekonomiskt i Sverige.
Vad är huvudorsaken? Om svaret är låg inkomst, hur låg?
Varför folk är fattiga är att man stressar in i olika införskaffanden, man får en sak avbetalt så måst man direkt skaffa nåt nytt som kostar.. Det är som att vissa ska va allergiska mot att inte ha ett konstant utgiftsflöde Har en vän som är precis såhär, först klagas det över hur panka de är och sedan när de äntligen får något avbetalt så tar de två dagar så har man skaffa något som igen kostar varenda månad i flera år
1 gillning
Jag tror diskussionen missar kärnan lite. För de flesta som inte sparar handlar det inte om läsk eller småköp, utan om marginaler.
Om nästan hela inkomsten går till boende, mat, transport, barn och skulder finns det helt enkelt inte utrymme att spara – oavsett hur “disciplinerad” man är.
Forskning visar också att ekonomisk stress gör att människor tvingas prioritera kortsiktigt. Det är inte okunskap eller dålig karaktär, utan en naturlig effekt av små marginaler.
Att fokusera på enskilda köp riskerar att förenkla ett större strukturellt problem.
5 gillningar
och det är resultatet av att man stressar in i införskaffaden före ekonomin håller.. Man har inte magiskt dåliga marginaler.
1 gillning
Precis som när det handlar om övervikt så spelar alla mikrobeslut roll - många små Snickers och andra godsaker utspridda över en månad med obefintlig rörelse kommer att säkerställa att man förblir fet.
Sen har du rätt i att det kan finnas skäl till att man inte kan tänka klart eller är mentalt redo att verkställa förändring men det är trots allt oftast det egna beteendet som gör att man fastnar där man är.
Summan av alla de där småköpen och läsken är det som gör att man inte någonsin bygger marginaler.
Det är ungefär lika dumt som när folk säger “lilla Sverige kan inte påverka koldioxidutsläppen själva så vi skiter i klimatet” trots att en enskild svensk kan påverka mer än en enskild kines, man delar upp en helhet i smådelar för att kunna bagatellisera effekten en förändring skulle ge.
Någon/några enstaka månader av att inte köpa snus, cigg, utemat, energidryck, you name it, skulle bygga en liten men tillräcklig basbuffert där personen inte längre ligger lika mycket i farozonen för att behöva nyttja dyra konsumentkrediter eller avbetalningsupplägg.
Man har då möjlighet att köpa billiga storpack istället för dyra stycksaker och man behöver inte känna den absoluta stress, otrygghet och brist på livskvalitet som du nämnde då man per definition inte lever från lön till lön längre utan har 10-20ksek att ta av.
Från den punkten finns goda förutsättningar att bygga vidare och få en relaktivt sett riktigt fin ekonomi trots låg inkomst.
Det är dyrt att vara fattig men genom att snåla extremt ett fåtal månader initialt kan man slippa vara halvfattig resten av livet.
Jag lever själv på mindre än många låginkomsttagare så jag har svårt att relatera när det påstås att det i normalfallet inte skulle gå.
Med all respekt för att det finns fall där det inte går.
2 gillningar
men där kan förståss också vara andra grunder till att man har det dåligt ekonomiskt.. man blir sjuk, är i skolan eller arbetslös.. sånt kan man inte riktigt påverka.
Nej. Jag undrade, på riktigt, vad det var för stora försämringar i A-kassan som jag missat, eftersom ni båda felaktigt påstod att den försämrats enormt utan att utveckla närmare.
3 gillningar
Antal skäl till att inte spara är oändliga och privatekonomi är till stor del ett beteendeproblem. Det går alltid att hitta anledningar att inte spara, men skippar du ölen varje helg så blir det en 500/1000kr över. Det handlar om prioriteringar. Oavsett när jag har tjänat 15K eller 45K så har jag alltid lagt undan. Jag låter inte livsstilsinflationen äta upp mig.
Sen är det mentaliteten. Är jag ett offer pga omständigheterna eller beror det på mina val som individ? Tänker man att omständigheter styr allt. Då behöver man ju inte göra något och aldrig behöva lägga undan eller praktisera uppskjuten belöning. Tänker man att man kan påverka sitt liv genom val. Då finns större chans till förändring.
2 gillningar
Det finns ganska mycket mellan att ha allt på plats och inte ha något på plats.
Stabilt boende och jobb tycker ju jag är rimligt att ha på plats innan man får för sig att skaffa barn, det behöver ju inte vara en avbetald villa och 100k+ i månaden men något bättre än ströjobb/bidrag och boende i andra/tredje hand.
2 gillningar
Båda sakerna du nämner påverkas ju dock på populationsnivå till stor del av politik, hur ekonomin ser ut vid ett visst tillfälle etc. Om man har en drägligt fungerande bostads- och arbetsmarknad där folk ”vet” (åtminstone upplever) att det löser sig med både passande bostad och arbete vore det snarare positivt om man försökte få till en kultur där folk börjar bilda familj redan under universitetstiden.
Har för mig att det är i Kazakstan där detta ses som helt självklart, och de lyckades få fertiliteten att studsa tillbaka efter katastrofåren efter Sovjets fall och hålla sig på en lagom nivå efter det.
1 gillning
Absolut, även om jag tror det krävs något helt annat för att få människor att vilja skaffa barn under studietiden, jag var tillsammans med min dotters mamma under studietiden, jag hade fast jobb, hon hade stabilt extraknäck där hon hade kunnat gå in heltid och vi hade förstahandskontrakt på en bra lägenhet men att skaffa barn redan då fanns inte på kartan. Men det var ju en bra grund att börja några efter avklarade studier, vi var relativt unga med 28.
1 gillning
Eller så minskar vi i med all byråkrati och krav.. det är ju det som lägger stopp för allt.. sedan undrar man hur kan de va så låg nativitet
Sedan lockar staten med nån tusenlapp för att folk ska skaffa ungar då de redan är 50 000€ på minus alltså faktiskt, det finns för mycket dubbelmoral i detta samhälle man måst sluta bry sig bara, någonting som jag inte har lärt mig.. har ni tips så feel free to share
Helt ärligt - varför är du så brydd om att folk skaffar barn? Du har ju förstört ett antal trådar vi det här laget med din preferens. Tänker du på filmen med Eddie Murphy “The Golden Child”? Det händer inget hemskt om hela din familj dör ut - absolut ingenting.
2 gillningar
En stor försämring, om man tycker att det är en försämring, är att ersättningen trappas ner.
1 gillning
Du menar att den trappas ner redan efter 100 dagar istället för 200? Ja. Det är en försämring. Men det är också ungefär den enda försämring jag hittade. (+ att man inte får 150 extradagar om man har barn).
Att svenskar sparar lite är väl i hög grad en definitionsfråga – lite i relation till vem eller vad?
De senaste siffrorna från Eurostat tyder väl snarare på att svenskarna sparar en bra bit över EU-genomsnittet, även om vi inte riktigt når upp till de sparflitiga tyskarna. EU-snittet ligger på 14.5%, medan svenskarna ligger på cirka 18.17%.
Källa: Households - statistics on income, saving and investment - Statistics Explained - Eurostat
1 gillning