På äldreboende finns maxtaxa, vilket innebär att ditt kapital har noll betydelse för kostnaden om du har en normal pension. Omsorgsavgiften är maximalt 2660 kronor/månad i avgiftsgrupp 7 (högsta nivå). Ovanpå detta kommer kostnaden för måltider vilket är 3616 kronor/månad för “helpension”. Summa 6276 kronor/månad oavsett hur många miljoner du har på kontot. Sedan tillkommer hyra där du med en pension över 25000/månad i alla fall inte kan få något bostadstillägg.
Så det är i mångt och mycket en seglivad myt att kostnaden för äldreboende knaprar på ditt privata kapital.
Fast det är inte sant i praktiken, för exempelvis hyran kommer bli betydligt högre, eftersom du kommer nekas bostadsbidrag trots låg pension, så länge du har mer än löjligt lite kapital.
Hur mycket av övriga kostnader du räknar upp kommer kompenseras med bidrag, som du inte heller är berättigad till trots låg pension om du har eget kapital? (Inte retorisk fråga. Jag vet inte. Kanske inget, i o m att pensionen antagligen är tänkt att täcka dessa kostnader.)
Vart går gränsen med bostadstillägg och eget kapital, utan avdrag och tillåten kapital-tillgång?
Vi har hört 100 tusen, stämmer det? Alltså du får ha 100 papp och ändå halva hyran betald. Ganska mycket mervärde över tid. Är det förutsatt hyresrätt?
Håller inte med om “mycket mervärde”. Om den med låg lön gnetat och sparat för att få ihop 200k är det extremt orättvist att hälften av kapitalet först ska gå till att betala bostad, som någon med samma lön som istället gjort ett par jordenruntresor får betalt via bidrag. Den enda inverkan kapitalet borde ha är att inkomst av kapital räknas med som inkomst.
Den här informationen är intressant, den räknar med de personerna som gifter sig flera gånger.
Är man runt 30 när man träffas, båda är utbildade, man har trygg ekonomi och inte varit gifta eller har barn innan är det mycket högre sannolikhet att ni kommer vara gifta hela livet.
Ang. tråden så tror jag helt enkelt att de flesta inte tänker så långsiktigt, utan köper det de vill ha. Många tycker också det är jobbigt med ekonomi och siffror och undviker att prata eller tänka kring det för mycket. Flera i min närhet som blir stressade av att prata ekonomi.
Så hur skulle det lösas för alla oss med sjukersättning, som inte kan arbeta? Lägre ersättning? Ännu lägre pension?
Visst behöver många som jobbar bättre pension, men då ska fokus ligga på hur de som kan arbeta faktiskt får bättre pension. Inte att bara fokusera på att öka glappet, vilket leder till större samhällsutmaningar.
Brist på ekonomisk kunskap i samband med curlade barn som aldrig blir riktigt vuxna.
Det var länge sedan det var kris i Sverige och på något vis får man alltid pengar ändå. Tar a-kassedagarna slut får man istället pengar från FK. Har du ingen inkomst alls får du försörjningsstöd.
Sen om man är som dom flesta svenskar som jobbar på dagarna och super på helgerna och är spelberoende så blir det ju inga pengar sparade.
Vad jag läst här på forumet i nåt som Jan skrev klarar inte 60% (jag kan ha fel siffra här) en oväntad utgift på 8000 kr.
Anledningen att jag sparar och investerar är för att min barndom var ett lååååångt lyxfällan avsnitt, konstant stress med pengar. Dom som inte upplevt och är uppväxta med ekonomisk stress förstår inte riktigt även när jag försöker förklara. Det är ren science fiction för dom.
Jag tror forumet kan bidra lite till ekonomiskt vett fast dom flesta människor ärver nog sitt ekonomiska vett.
Jag slog istället bakut och vägrade ta efter min far som brände vartenda öre.
Skönt, men ändå tufft. Räknar med att hamna i liknande sits som pensionär, med låg pension och behov av serviceboende. Kanske fler år än andra.
Så hoppas på att mitt sparade kapital ska göra situationen ok. Sen vet ingen hur ersättningar och taxor ser ut om 25+ år. Kanske blir bättre, eller sämre.
Så vill inte chansa, med tanke på att mycket stadigt blir sämre redan nu.
Fast jag tror aldrig att a-kassan har fungerat som du verkar beskriva den. Det är bara att titta på kapitalbasen för försäkringen. Som nämnts ovan så räcker det att en person utnyttjar försäkringen bara några månader under ett arbetsliv för att de ska få ut mer än de betalat in, resterande månader finansieras med skattepengar. Majoriteten måste därför aldrig utnyttja a-kassan för att systemet ska vara självfinansierande.
Där jag växte upp var det väldigt låg status att gå på a-kassa, det var likställt försörjningsstöd, vilket inte är långt ifrån eftersom 80% av a-kassan finansieras genom skatten. Vilket jobb som helst ansågs bättre än att gå på a-kassa. Det var en sista utväg om man inte lyckades få något jobb alls.
Som jag förstår det, när man pratar om klyftan mellan bidrag och lågavlönade jobb utgår man från att personen är helt frisk och arbetsför, men ändå väljer bidrag. Jag tror inte att någon vill sänka sjukersättningen.
Om du har ett jobb med månadslön på 40K efter skatt. Blir uppsagd, blir erbjuden ett jobb med månadslön på 20K. Du har utgifter på 20K, Givetvis hoppar du av a-kassan+inkomstförsäkring och tar det nya jobbet.
