Hehe, jo du har en poäng där. Jag kör också lite exkursioner då och då till lite annorlunda och mer blandade miljöer.
Men ofta blir man iofs besviken, Vi hade födelsedagskalas för sonen på ett inomhus-lekland i ett rätt socioekonomiskt blandat område. Det var helt ok men när vi lämnade stället upptäckte vi att andra barn stulit typ hälften av presenterna som vår son fått. Det hade ju inte hänt på golfbanan om man säger så.
Låter som om du studerar djur i bur. Bor du i ett gated community?
Förvisso ser jag folk på forumet som apor i kostym så vi kanske är kvitt? 
Nej det finns ingen grind direkt men ingen utomstående skulle komma hit till villaområdet ändå då det ligger lite avsides vid en sjö utanför stan. Ingen kollektivtrafik. Det finns ingen anledning att åka in hit om man inte bor här och kommer det en Toyota Corolla så bevakas den nog av grannarna. Men hela området är lite exklusivt det får väl erkännas.
Jag har väl nyligen nämnt min granne med Ferrari och två Mercor. Men det finns även Rolls Royce Cullinan, Lamborghini, McLaren, Porsche 911/Taycan/Cayenne, M5, Mercedes GLS, E63 AMG, BMW X7 M60i i området bara för att nämna de jag kommer på på rak arm.
Alla verkar ha pengar här, men det finns fortfarande problem med några fjortonåringar som ringer på dörrar och springer. De har dock fastnat på grannarnas Ring-kameror och hängts ut i vår facebook grupp nu så det lär bli slut på de fasonerna 
.
Pojkstreck 
Låt dom hållas.
Men då blir det väl ingen blandning? Om “ekonomiskt värdelösa” (inte mitt ordval) själva bara umgås med alkisar på parkbänken kan man väl inte samtidigt beskylla andra för att också tycka det är mer intressant att umgås med likasinnade? Det bevisar ju bara att lika barn leka bäst.
Problemet blir större när du tvingas golfa varje dag i tio år, som i skolan. Eller tvingas bo under en parkbänk med en alkis som vid blandade bostadsområden. Det är ju lite så vissa tänker idag; att framtvingad blandning skulle vara bra.
Om du läser igen ser du att det ingenstans i texten nämns något om bara åt något håll. Bästa är väl att umgås brett som beskrivs av LevaLivet härovan.
Människor i samhällets utkant är ofta mer intressanta och ödmjuka. En hel del intelligenta dessutom. Bra mycket roligare samtal med många ur den kategorin än med nån som ser sig som “lyckad”. Testa nångång, vettja!
Ps. Framtvingad gemenskap är bajs!
Ok, nej Men hellre, då? En preferens för den egna gruppen hos individen (man gillar inte mellanchefer på golfbanor) leder ju frivilligt till ett snedvridet utfall på gruppnivå.
Blir lite motsägelsefullt…
Boendesegregationen innebär att utan fritt skolval blir också skolan segregerad. Det fria skolvalet gör att även de i ett “sämre” område kan välja, eller egentligen önska, en skola i ett bättre område.
Jag förstår dock vad du menar och de flesta som bor i ett “sämre” område och väljer en skola i ett “bättre” område är de som ändå är “lite rikare” och det bidrar till ökad segregation.
Det fria skolvalet möjliggör minskad segregation men förutsätter att de det rör gör de valen.
Mycket tankar i en påse här.
Du får oftast betalt för ansvaret du axlar. Som biträde, oavsett bransch gör du det sekundära i huvuduppgiften. Vårdbiträde är ett exempel.
Din synvinkel väljer du själv på det hela men en positiv syn på biträdets roll är att denne lär sig grunderna i jobbet och har god erfarenhet i bagaget inför och efter fortbildning i ämnet. En sjuksysters lön är det inget fel på idag tex.
Du väljer själv din position på arbetsmarknaden, glöm inte det. Det finns CSN att stödja dig genom studierna, men det är klart att utmaningar finns på vägen.
Själv har jag fått en ”uppenbarelse” nyligen. På ett sjukhus fullproppad med morfin såg jag att det var totalt meningslöst att INTE arbeta med sina medfödda talanger. Alla har talanger för något och vi har även motsvarande icke-talanger. Talangerna lyser som fyrar när vi tittar bakåt i vår historia, notera dem och kör vidare på det som gav energi och lycka. Själv gillar jag att tävla med mig själv men har en icke-talang att tåla stress och kritik. (Budgetbaserad lön och alla jävla säljmöten som hör till tex). Mina talanger ligger (kanske tyvärr ekonomiskt sett?) i hantverk. Jag kan svarva en örn av en glasspinne typ. Jag bör för min lyckas skull undvika säljjobb framöver och pyssla med trä och metall istället. Mitt livs krokben syns tydligt nu. Bättre att bli glad vaktis än att som säljare vilja sticka ut huvudet när t-banan rusar in på perongen. Frågor på det …
Klokt tips för dig är att lägga in frasen ”Döm icke och du skall icke vara dömd” i din tankeverkstad och tugga på den som ett tuggummi tills den klarnar och dyker upp varje gång du dömer dig själv eller andra. Den funkar nämligen åt båda håll och friheten kommer med att både sluta döma andra och dig själv. Dömandet är lite som en sjukdom.
Du och alla andra är bra som de är men ibland har vi missat ett tåg och står kvar på en uttjänt station. Vilket tåg ska du hoppa på nu är frågan?
För transparensens skull ska tilläggas att jag inte aktivt ogillar “golfbanegruppen”, mer att jag sällan finner dessa särskilt intressanta. Och det är en annan sak 
Problemet är att ingen väljer sina talanger.
Jag ser inte ett biträdes roll som nödvändigtvis sekundär.
Jag kommer inte acceptera att strukturella system åläggs individuellt ansvar.
Fria skolvalet ger möjlighet att bryta segregationen, det är inte motsägelsefullt att alla inte nyttjar den möjligheten.
Jag håller självklart med att det finns ”lyckats” av olika nivåer och att tydlig definition i sådan här diskussion kan vara bra! Jag tycker ändå generellt att min poäng står även för människor som utbildar sig för de iallfall flesta jobb som har lite bättre betalt!
Det krävs nog i de allra flesta fall ändå minst normal begåvning och intelligens och i många av yrkena behöver man nog upp i övre spannet av det normala eller t.o.m. upp lite till! Jag tror heller inte att vara driven eller ambitiös ör något man kan välja att vara och koppla på , det är också till stor del medfödda egenskaper som naturligtvis också existerar på skala!
En väldigt stor andel har sannolikt inte förmågan till utbildning och utförande av de lite mer välbetalda jobben! Iallafall inte de allra flesta av dom!
Om boendesegregationen är väldigt tydlig, vilken den är på väldigt många ställen, behöver inte särskilt många utnyttja det fria skolvalet för att minska segregationen. Det räcker att några som bor i ett “sämre” område väljer en skola i ett “bättre” område för att segregationen ska minska och fler från olika “grupper” ska blandas.
Jag förstår inte vad jag ska svara på det, jag har väl inte angett någon siffra?
Värner Rydénskolan är konstant i botten. Men de har ju elever likväl. Tror inte många av dem pendlar till Rosengård direkt, de bor nog där.
Jag säger inte att det ena eller andra är rätt/fel, konstaterar bara att det finns ett val att göra men alla gör inte det valet som vi kanske tycker de borde göra. Vissa har säkert aktivt valt sin närmsta skola av olika skäl, det får varje förälder välja själv utifrån sina förutsättningar. Alternativet är att vi ska ha en statlig fördelning och kvotering av barn, finns säkert fördelar med det men jag skulle inte förespråka det.
Du skrev att inte alla nyttjar möjligheten.
Det räcker att några gör det för att skolsegregationen ska minska.
Tänk också på att vårt ekonomiska system bygger på att det SKA finnas arbetslösa, så att inte arbetarna kan kräva högre löner så enkelt. Ju fler arbetslösa, sämre ersättning och villkor för dem under tiden de är arbetslösa, desto bättre skrämselpropaganda mot de som har ett arbete att inte klaga på sin lön och villkor. De politiker som säger sig vilja få bukt med arbetslösheten ljuger. Fråga vilken nationalekonom som helst om sambandet mellan arbetslöshet och nationalekonomi.
Likadant har vi en klassbaserad ekonomi och moral som bygger på att du inte ska vara nöjd, utan alltid sträva uppåt, konsumera, bidra till tillväxten etc. Klasskillnaderna ska kännas.
Så du ska inte känna dig ekonomiskt värdelös. Du ingår i ett raffinerat men sjukt system som ställer människor och grupper mot varandra.
Alla, även de rika eller “lyckade” kan dock bli både sjuka eller plötsligt hamna i en negativ spiral mot den ekonomiska botten pga skilsmässa, konkurs etc.
Ingen förtjänar sina högre löner. De pratar om hur de kämpat, men glömmer att den med betydligt sämre inkomst har kämpat lika mycket eller ofta mer. Det handlar om att ha tur. Födas i rätt samhällsklass och med rätt genetiska förutsättningar, till exempel hög IQ.
Vårt samhälle idag är en meritokrati då de som har akademisk förmåga kan klättra på samhällestegen. Och löneskillnader förklaras med ens meriter och prestationer.
Tidigare system har byggde enbart på att vara född av rätt person. Du fick titeln/jobbet oavsett dina prestationer eller talanger.
Så enda sättet att hantera att samhället ser en som mindre värd är nog att inse att hela systemet är hittepå.
Ju mer tur man har desto mindre behöver man väl “kämpa” - eller vad vi ska kalla det. Betyder inte att de som “lyckats” bara haft tur. Du kan ju kämpa på hur mycket som helst utan att lyckas.
Man kan födas med fem silverskedar i munnen och ändå hamna på gatan, bli olycklig, ha ett skitjobb, eller vad som nu räknas som värdelöst.
Det blir vanskligt att prata om “bara tur/otur”, det är ju vad du gör av given situation som spelar roll.
Skulle för övrigt hävda att högt IQ sällan betyder varken lycklig eller lyckad, normalt IQ är nog att föredra.
Jag vet faktiskt inte hur det egentligen ligger till med detta. Vi har en betydande utbildningsinflation idag.
På många högre utbildningar går idag ganska många personer som inte har någon akademisk tradition i släkten och potentiellt sämre gener. Det är förstås mycket varierande men det går inte längre att jämställa att ha en viss utbildning med att ha någon sorts bättre egenskaper.
Min tes är att det viktigaste är att ha motivation och drivkraft i rätt ålder. Det är ofta något man får med sig hemifrån. Att man har ”rätt föräldrar” bidrar förstås också. Många andra behöver längre tid för att landa i kloka val och då kan det upplevas vara för sent.