Du har en poäng här. Jag har tidigare haft invändningar mot idén att personer som jobbar inom vissa områden och har viss profil ”automatiskt” tillskrivs olika egenskaper. Jag tror inte riktigt på den verklighetsbeskrivningen.
1 gillning
Ja det är bara det att konsekvenserna blir olika beroende på position.
Jag tror nog inte att de som lyckas väldigt mycket bättre generellt på gruppnivå är som vem som helst, på både gott och ont! Vi har säkert mer gemensamt än inte men det är nog en skapligt stor del som på något sätt skiljer sig, hur stor del av en person som behöver vara annorlunda för att inte vara som folk är mest är självklart öppet för diskussion!
Även om vi alla lyder under samma naturlagar och är biologiska finns det outliers i både positiv och negativ riktning. Det där brukar vara enklare att acceptera när vi pratar fysiska bedrifter. Väldigt få har potentialen och det krävs något speciellt för att hoppa över 8 meter i längd , springa 100 meter under 10 sek, lyfta 400 kg i mark eller kvalificera sig till 5 milen i os. Det krävs naturligtvis medödda egenskaper om man ska nå eliten vare sig det är inom idrott eller näringsliv som de flesta inte har potentialen till.
Bara för att vissa tar sig dit med egenskaper som kanske i själva inte alla är beundransvärda så är ändå bedriften att ta sig dit imponerande .
Men att det finns outliers på samma sätt när det gäller kognitiva och mentala egenskaper som det gör för det fysiska egenskaperna känns ändå rimligt.
Vi är inte skapta lika!
1 gillning
Edit: raderat inlägg eftersom folk kan ta illa upp. Men det här med att olika samhällsgrupper blandas är inte alltid bra heller. Folk som kan bete sig måste kunna ha miljöer där de kan slappna av och ha det bra också och slippa ha ögon i nacken.
3 gillningar
Jag tycker att det här med att ”lyckas” skulle behöva definieras för att vara möjligt att prata om.
Jag kan hålla med om att en person som Jan Stenbeck har ”lyckats”. Vi pratar då om att göra något individuellt unikt och att resultatet går att sälja för miljarder eller iallafall hundratals miljoner.
Jag är inte lika imponerad av någon som utbildat sig inom ”rätt” område och har en hög intjäning som anställd eller egenföretagare på mikronivå. Inte så att det är något fel eller dåligt med det men det är absolut inte tillräckligt för att på riktigt höja sig över mängden. Samma person hade lika väl kunnat utbilda sig till arkivarie, snickare eller sjuksköterska och då inte höjt sig över mängden alls, jämfört med normalnivån för de yrkena.
Många som kommer från en bättre bemedlad bakgrund har haft en bättre förmåga att göra informerade val. Det kan ha lett till ett resultat som i exemplet ovan eller att man valt att jobba som jurist på en myndighet, ingenjör i kommunen eller kommunikatör i en intresseorganisation.
De som kommer från enklare förhållanden har oftare gjort val som lett till enklare roller. Man har inte haft rätt drivkrafter under rätt period i livet för att navigera rätt. Sedan har man kanske insett senare att de där valen inte var optimala men då har det framstått som ”för sent” att göra något åt dem.
3 gillningar
Har det inte alltid varit så? Det har väl “alltid” varit så att olika samhällsklasser har bott i olika områden och mest umgåtts med människor från samma samhällsgrupp?
2 gillningar
Finns väl två skiften som har bidragit till att förstärka detta, det ena är att man mer sällan bygger nya områden med blandad bebyggelse villa och hyresrätt. Bostadsrättsradhus kan finnas men sällan den där typen av marklägenheter och låga lägenhetshus som man blandade upp villaområdena med tex på 80-talet. Sedan tänker jag att fria skolvalet också har lett till att många barn och unga växer upp med väldigt ensidiga grupper.
Borde det inte vara tvärtom? Tack vare det fria skolvalet gick jag i skola med ett gäng knösar i stället för med mina mindre bemedlade grannar.
1 gillning
Det går säkert att hitta statistik över detta. Men förr var det mer så att alla från socialfall till rikingar hamnade på samma skolor. Vi bussades tom till vissa skolor där det var barn med extremt olika bakgrund. Idag undviker alla medvetna föräldrar det där.
Samtidigt bosätter sig ju alla “medvetna föräldrar” på platser i USA som inte har fritt skolval så att de hamnar i rätt upptagningsområde (“school district”), så jag undrar om det inte har mer att göra med ett kulturellt skifte än ett systemskifte.
Hur man byggde nya områden på 80- talet måste skilja sig väldigt mycket i olika delar av landet. Här byggdes ingen blandad bebyggelse på 80-talet och i de större områden där det finns både villor och hyreslägenheter finns det också minst två skolor och de flesta i villor går i den ena skolan och de som bor i hyreslägenheter går i den andra skolan.
Det fria skolvalet borde ha lett till att olika grupper blandas mer eftersom barnen inte automatiskt går i den skola som ligger närmast där de bor.
Det här med att blandas. Är det verkligen bra? Det är säkert bra för folk från sämre förhållanden men för de som kommer från ordnade förhållanden ser jag ingen direkt vinst.
De flesta här tillhör väl inte gruppen “ekonomiskt värdelösa” och har väl då erfarenhet från golfbanor, fjällen, flygplatslounger, fina restauranger osv där i princip enbart bättre bemedlade rör sig. För min del är det ju en ren fröjd att vistas i sådana miljöer. Man kan verkligen slappna av och folk vet att bete sig.
Jämför detta med att gå på McDonalds eller plattan eller en skola i ett “utsatt område”. Det är som natt och dag.
Jag bor ju utomlands där det är ännu mer segregerat än i Sverige. Så det kanske är bättre i Sverige, men här finns det ju verkligen miljöer som man rent av bör undvika för sin egen säkerhet. Och många som befinner sig på botten är helt galna, skriker rakt ut och urinerar på gatan osv. I Sverige kanske det finns någon slags miniminivå på hur även “underklassen” beter sig. Men i längden är väl det logiska att man segregerar sig och ser till att vara i belevade miljöer.
2 gillningar
Det fria skolvalet ledde till ökad segregation då enbart vissa valde en annan skola än den som låg närmst. Man kan tänka sig vilka det var.
Den viktigaste förklaringen är likväl boendesegregationen.
1 gillning
Är du seriös? Värsta ställena som finns är ju där golfspelande mellanchefer, som bytt chinos och kulört pullover mot helvit mundering, träffas och trivs. Trevligt och städat, javisst, men oj så tråkigt. 
Pratar hellre med alkisarna på parkbänken än tvingas umgås med folk som ser sig som kulturella och belevade.
1 gillning
I den diskussionen får man nog titta mindre på individperspektivet och mer på vad som är bra för samhället. Jämför med en projektgrupp, man vill i regel inte ett ha ett gäng med samma kompetenser.
2 gillningar
Det där kan man ju tycka väldigt olika om. Jag kan hålla med dig om att det inte finns någon större uppsida med att hänga med utslagna och knarkare men.
Livet blir ganska fattigt mentalt om man bara hänger med gelikar hela tiden. Detta oavsett samhällsklass och förmögenhet. Det blir betydligt större spänst i diskussioner och mycket större utbyte av varandra om man klarar av att ha en diversifierad umgängeskrets. Eller kanske t.o.m. man kan säga ett gränsöverskridande liv som innehåller vänner, aktiviteter, resmönster osv.
Själv tycker jag att det är sjukt tråkigt att bara umgås med folk på min ‘nivå’. Resa “rikt”. Bara äta på finkrogar. Försöka spänna muskler med grannarna. Etc, etc, etc.
1 gillning
Ja exakt! 
Ja här prioriterar vi helt klart olika. Att sätta sig hos en alkis på en parkbänk så får man ju ha ögon i nacken i princip så att man inte blir knivad. Jag tyckcer helt klart det är skönare att hänga på golfbanan där man rent av kan låta telefonen ligga kvar på bordet i restaurangen när man går på toaletten.
Men det kanske beror på hur man klär sig och vad man utstrålar också kan jag tänka mig. Som mellanchef i chinos och kulört pullover blir man väl lite av en måltavla i de sämre miljöerna medans om man har mysbyxor och en stor varg på en hoodie och lite piercingar här och där så blir man kanske väl bemött på plattan osv.
5 gillningar
Ja men där är vi tillbaka i det filosofiska igen Vad är mest imponerande utifrån förutsättningarna? En savant som minns allt denne läser automatiskt medfött eller en med dyslexi som harvat igenom litteraturstudier? Troligen imponerar de båda men på olika sätt.
Jag fattar vad du menar och ja, jag imponeras också av människor som gör saker utöver det vanliga. Som visar ett uthålligt slit och sedan uppnår goda resultat. Samtidigt försöker jag se det för vad det är.
Minns norska skidskytten Johannes Thingnes Bö som i många år slarvade med sommarträningen men ändå höll världsklassnivå år efter år. Klar genetisk fördel. Hans bror höll också hög nivå under sina 15 år i eliten men tränade också mer ordentligt.