Själva grejen med sparande är väl att det är pengar som blivit över när livet tagit sitt. Jag har råd med att förlora hela mitt sparkapital. Det skulle inte ändra min vardag ett enda dugg.
Men det är såklart inte tanken med sparandet. För mig är det en nyckel till frihet. Att kunna bestämma över mitt liv.
Det bästa som skulle kunna hända mig är nog egentligen att allt är bra som det är och att jag inte behöver använda mitt sparkapital. Därför vågar jag också ha en hög risk.
Jag skulle nog vända på frågan till ”Vem har råd att inte ha ett sparkapital?”. Jag kan inte tänka mig tanken på att leva med lika stora utgifter som inkomster, utan sparkapital. Det måste vara otroligt stressande när det händer saker som man inte styr över.
Klart alla vill gå på vinst på sikt, men man kan bli arbetslös under en börscrash. Aktier och fonder är ett långsiktigt sparande då marknaden kan svänga mycket på kort sikt. Om man har en stabil ekonomi är en marknadscrash bara trevligt då det ofta går att köpa med rabatt. Om man sitter i sjön blir man kanske tvungen att ta en stor förlust istället.
Sparhorizonten för aktier och fonder är minst 5 år, men helst 10+ år. När du behöver pengar på kortare sikt är sparkonto eller räntor eller privatekonomiska investeringar såsom amortering på skuld, solceller, isolering etc att föredra.
Det är bara att gå in på avanza och kolla statistiken. Inte många har nått miljonen exempelvis. Och det är statistik hos folk som har avanza konto. Många har inte det.
Fast om man är runt 72 år så kanske inte långsiktigt sparande i aktier eller fonder är en rysligt bra idé! Man kanske förstår att vid 82 års ålder då man sparat i 10 år är det dags att slå klackarna i taket och rumla om med sparkapitalet Tror att jag siktar på sparande med bankränta eftersom jag inser att tiden inte är på min sida eller tänker jag fel?
Beror väl på vad man sparar till. För många som är 72+ lär det vara “bra att ha utifall det skulle behövas för något” samt spara till arv. Är det för arv är ju sparhorisonten antal år tills ens död + arvingens sparhorisont, vilket absolut ofta är 10+ år vid 72 års ålder.
I en FIRE situation där man planerat leva på avkastningen enligt 4% regeln så ”satsar” man ju faktiskt det man inte har råd att förlora om man ska dra det till sin spets…
Precis så här tänker jag också. Det kapital vi (jag och min familj) har i aktier och aktiefonder är kapital vi inte behöver just nu och inte skulle ändra något för oss Däremot skulle det så klart vara skönt att ha de pengarna om de behövs någon gång i framtiden. För att få en vettig avkastning så tar vi vissa risker. Vår kortsiktiga buffert har vi däremot på konton med ok ränta. Just nu är fördelningen 10% på konton och 90% fonder/aktier.
Tror att jag siktar på sparande med bankränta eftersom jag inser att tiden inte är på min sida eller tänker jag fel?