Jag älskar när en påläst och klok skåning bekräftar det en annan enbart känner. 
Skämt åsido, tack för klokt inpass och tydliga förklaringar. Just flexibiliteten jag har och skippandet av portföljbelåning känns extra bra just nu.
4 gillningar
Här är en bra bild från den utmärkta undersökningen Investing in the World av Siamond på Bogleheads. Till vänster ser vi SWR för en 70/30-portfölj med 100 % inhemska aktier och till höger samma portfölj för 100 % globala aktier.
Som ni ser har Sverige historiskt haft den bästa statistiken i världen när det gäller uttag och har man investerat i inhemska aktier har man historiskt under den period detta gäller kunnat ta ut nästan 6 % per år. Har man istället investerat i globala aktier sjunker uttagen man kan göra men håller sig fortfarande strax över 4 % per år. Så oavsett om man investerat lokalt eller globalt så har Sverige historiskt sett ”klarat” 4%-regeln. Har man investerat lokalt har det gått bättre än för jänkarna; har man investerat globalt har det gått lite sämre, men inte mycket.
Däremot är frågan om huruvida det är mer rättvisande att kolla på Sveriges historik än på USA:s. Vad man kanske hellre bör göra är att kolla på alla länder. Här ser vi fördelen med globala investeringar, att det försämrar resultaten för de bästa länderna (som Sverige), men förbättrar resultaten för de sämsta (som Japan och Spanien). Även med globala investeringar kan vi dock se att de länder som haft sämst utfall har haft en SWR på väl under 4 %, så vill man vara konservativ och säga att vi inte i förväg kan veta om landet vi befinner oss i kommer att vara som Sverige eller som Spanien de närmaste 50 åren så ligger den säkra uttagslinjen vid strax under 3 % om man investerar globalt, och under 2 % lokalt.
För den som vill gräva sig djupare ned i siffrorna så finns en utmärkt studie av Javier Estrada vid namn The Sustainability of (Global) Withdrawal Strategies som ger en massa data för historisk utveckling och hur väl olika uttagsmetoder har fungerat i olika länder historiskt. Hans slutsats är rätt pessimistisk:
This article also provides an empirical perspective on both tools, using a comprehensive database of 22 countries over a 120-year sample period. For a base case consisting of a balanced 60-40 stock-bond portfolio and a 4% initial withdrawal rate, the evidence shows, on average across all the countries in the sample, a failure rate of 30.7% and an unsustainability rate of 51.5%. Needless to say, these figures vary considerably across countries, as they do across initial withdrawal rates and asset allocations.
Han ger en risk för misslyckande på 15,7 % för Sverige vid 4 % uttag och en 60/40-portfölj, vilket ju verkar vara i skarp kontrast mot Siamonds data ovan. Man får dock ta det med en nypa salt, då Estradas dataset inkluderar två världskrig, där det är oklart hur signifikanta de är (men det kanske känns mer relevant idag än när han skrev studien 2021).
5 gillningar
Frågan gäller effekten på marknadsviktad portfölj analyserad i en annan valuta, inte effekten av en home bias.
1 gillning
Både Bengen- och Trinity-studien är väl gjorda med 100 % hemvikt, medan många här kör 100 % globalvikt, så jag tänker att båda två är lämpliga att titta på. Den högra delen i min bild är ju en studie på regelbundna inflationsjusterade uttag i stil med 4%-regeln för någon som investerar i en fördelning av 70 % globala aktier och 30 % lokala räntor. Där kan du se effekterna av olika hemmavalutor och olika lokal inflation, även om skillnader i räntornas avkastning säkert är en del av det, också. Framförallt för extremfallen.
Siamond har ingen graf över SWR för 100 % aktier, men vi kan se volatilitet och maxfall på följande grafer:
Som sagt, är du inte intresserad av hemmamarknaden så kan du kolla bara på den högra delen av bilden. Där ser du hur en investering i 100 % globala aktier hade sett ut för olika länder. Värderna är beräknade i lokal valuta, inflationsjusterat. Som du ser är skillnaderna inte enorma, men det är inte heller så att alla får exakt samma resultat oavsett hemvaluta. Sverige har fått en något högre avkastning, men också en något högre volatilitet och högre maxfall än USA.
Huvudfrågan du bör ställa dig är i vilken valuta du ämnar spendera pengarna.
Ska du göra merparten av inköpen i USD bör du ha mer USD. Ska du göra merparten av inköpen i SEK bör du sitta på mer SEK.
Detta för att inte sitta med volatilitet vid köptidpunkten.
Avkastningsmässigt bör valutaeffekten teoretiskt gå mot noll över tid.
There we go! Det är det jag undrar! Samma innehåll i portföljen, presenterade i olika valuta.
Det är ändå en del skillnad alltså:
-
Avkastning:
- SEK: typ 6.3%
- USD: 5.5%
-
Volatilitet:
- SEK: typ 18.5%
- USD: 17.5%
-
Max drawdown:
- SEK: 54%
- USD: 47%
(Ovan siffror är vad jag tolkar när jag försöker läsa av i diagrammen, men de har inte så noggranna axlar.)
Det känns spontant som tillräckligt små skillnader för att det ska vara OK att köra MonteCarlo på USD-data även för oss i Sverige.
3 gillningar
Ja, men frågan är om vi kan lita på att Sverige i framtiden kommer att bete sig som Sverige i det förflutna? I så fall så borde vi ju alla investera i endast svenska aktier. Om vi säger att vi investerar globalt för att vi inte vet huruvida våra lokala aktier kommer att prestera bättre eller sämre än globalindex så kan man ju göra samma slutledning angående valuta och inflation. Vi vet inte om Sverige kommer att vara ett av de bättre eller sämre länderna om man gör en likadan graf över de närmaste 50 åren. Vill man i så fall vara konservativ så får man kolla på de länder som haft sämst utveckling i den grafen. Om våra nästa 50 år är mer som Schweitz så ligger vi ju sämre till. Inga hårresande skillnader, men de sämsta länderna har någon procent lägre realavkastning och kanske 10 % högre volla.
Och tittar man på den första grafen jag postade, där man kollar på säkra uttagsnivåer för en investerare med lite lokala räntepapper i portföljen så blir skillnaderna ännu större.
1 gillning
Sedan kanske man ska beakta att inflationen i praktiken är mer lokal än vad som syns i dessa grafer. Den som bor i Marbella har nog till exempel fått se betydligt större fördyringar än den som bott i någon avfolkningsort i inlandet. Så jag tror att aggregeringen på nationell nivå döljer en hel del av variationen/volatiliteten.
Det kan vi inte. Men det gäller ju å andra sidan alla marknader, länder och valutor.
Precis; det var min poäng. Så ska man göra en analys av det så räcker det inte att se på ”hur gick det för USA?” eller ”hur gick det för Sverige?” utan man bör titta på hela utfallsrymden. För vissa länder gick det bättre, för andra sämre, och så får man avgöra lite hur konservativ man vill vara i sina antaganden. Den försiktige bör planera för att hamna i något av de sämre länderna. Det är ju till exempel relevant att Förenta staterna, som de klassiska 4%-studierna är baserade på, har den näst lägsta volatiliteten och det allra lägsta maxfallet av alla länderna i undersökningen.
3 gillningar
För räntor är dock innehållet helt olika, så där kommer helt annan komplexitet. Där är det uppenbart skillnad.
Jag ville dock bekräfta att vårt osynliga antagande om ”samma innehåll, samma beteende” verkligen håller när vi är i annan valuta.
Lämnar inte stort svar men ett exempel som jag har.
Har en Globalfond hos MS i USA. Den har i år gått upp med 14% och det tycker jag är ganska bra men den fonden värderas i USD och inte SEK. Då SEK har höjts väldigt mycket i år så har de flesta utländska investeringar inte gått så bra mätt i SEK men svenska investeringar har inte heller gått så bra. Vårt breda index har i år gått upp 1.5% och är inte så lysande.
Vad jag vet så är det bara rubeln som gått upp mer än kronan men jag vägrar ändå att investera i rubel.