Tack för all bra och stöttande feedback, allihopa. Bra forum, det här. 
8 gillningar
Visst att man med huset får hävstång på sin insats och allt sånt, men 20-30 tusen per månad är väldigt mycket pengar som dessutom inte är låsta på något vis.
Lägger man 25000kr i månaden på hög i 5 år har man ändå 1.5 miljoner cash, och man behöver inte bry sig om något underhåll.
I mina ögon är det en fantastisk situation om man trivs i lägenhet, vilket jag gör.
1 gillning
Har du tänkt på att ni kommer få en massa grannar vägg-i-vägg 
1 gillning
Jag har bott i lägenhet förut, både med och utan barn, och jag tycker inte att grannar är något problem. Särskilt inte i ett sådant här 1800-talshus med tjocka stenväggar. Det kommer nog att gå bra.
3 gillningar
Ett exempel jag läste häromsistens.
3 gillningar
Nu handlade detta om ett hus. Men det kunde varit ett arbete, en hobby, en vänskap eller tom en partner.
Det handlar om ifall man är mogen och tillräckligt ärlig mot sig själv och andra inblandade att genomföra en förändring som kan vara nödvändig för att nå närmare sina mål.
(att må bättre ser jag som ett självklart mål)
Och det är en av underdiskussionerna i detta forumet som jag gillar. Ett ekonomiforum som inte bara handlar om bästa-fonden-tipset (det vet vi redan så …) och rent mekanistiska övningar och kalkyler utan det handlar om hur ekonomi är ett verktyg att kunna realisera sina mål, om man har den önskan.
Tankespjärn helt enkelt eller det Jan och Caroline brukar kalla livsresan.
Rikatillsammans är ett humant forum
6 gillningar
Till folk som oroar sig för barnen så blev det folk av barn även förr när man bodde mer trångt i Sverige
Jag hade många vänner som bodde i lägenheter där föräldrarna sov i vardagsrummet och barnen fick eget rum och de alla blev fullt fungerande individer
Jag skulle dock vilja säga att området påverkar mer barnets utkomst i livet än själva ytan på bostaden.
Hellre liten yta i Täby än stor yta vid Rinkeby typ
12 gillningar
Ibland är det som betraktas som “tabu” det som man bör göra och ibland just för att ingen annan verkar göra det.
Gillar att göra det som är tabu, ser det som ett sätt att vidga mina egna men också försöka vidga andras vyer. Ibland när man sätter sig in i dessa “tabun” inser man att “tabut” egentligen är byggt på rätt tveksamma grunder.
Mina grannar håller sig på behörigt avstånd året om, förstår inte vad du menar? 
Men, skulle jag trivts i lägenhet så skulle jag utan tvekan hellre hyrt än ägt en.
Vi har själva gjort en liknande resa, sålde vårt hus en bit utanför Stockholm för två år sedan och köpte en lägenhet närmare stan.
Huvudskälen var pendling, långt till butiker/service, bilberoendet, husfix som blev betungande, området som vi inte trivdes så bra i som vi hade hoppats mm.
Bästa beslutet någonsin! Vardagen och livet är så mycket bättre och lugnare idag i vårt nya område.
Det enda man bör vara beredd på är alla synpunkter från folk i omgivningen. ”Va va vänta vänta… så ni gick från hus till lägenhet…. Varför då?!?” Ungefär som att man man misslyckats med något i livet eller som de hoppas få gotta sig i andras problem (som inte finns). ”Jaaa, det är ju inte så vanligt precis att man hör någon göra så…” Eller när man berättar ärligt varför man flyttade få kommentaren ”Men tänkte ni inte på det innan?!?”
Visst, vi är vuxna som några skrivit ovan. Men kommentarerna från omgivningen är nog det enda negativa jag upplevt kring flytten. Det intressanta är att INGEN hade troligen ifrågasatt om vi istället levlat upp och köpt ett större hus för runt 10 MSEK.
4 gillningar
Men det här med barn och hus, är det verkligen för deras skull? Jag växte upp i enormt hus och massiv tomt men kan liksom inte minnas att det var roligare eller tråkigare än att hänga hos kompisar i lägenhet? Jag kommer ihåg att jag tyckte att det ständiga arbetet huset krävde var lite tråkigt pga mina föräldrar la tid på det istället för roligare saker.
7 gillningar
Håller med. Kan också tillägga att när man har tonåringar och bor i Sthlm är det guld värt att bo i lägenhet i stan. Inte minst när de skaffar partners. Det är så skönt att de föredrar att vara hemma hos oss.
1 gillning
Jag växte också upp i villa. Minns fortfarande sommarkvällar barfota i gräset, grillkvällar och egenbyggd koja i ett träd på tomten.
Inomhus fanns stort eget rum, allrum för oss barn och gott om plats för både vuxna och barns intressen.
Sen flyttade jag hemifrån för att studera på annan ort, och chockades av hur överjävligt vidrigt det var att bo i korridor. Flyttade till mer normal lägenhet och insåg att det var bara marginellt bättre.
Så fort jag och min fru hade stabila jobb och det var tankar på barn började vi leta efter ett boende med egen tomt, uteplats och lagom distans till grannar. Bästa vi gjort för familjen.
3 gillningar
Vi gör tvärtom och flyttar från hyresrätt till villa nu. Naturligtvis går det hur bra som helst att bo i hyresrätt. Särskilt nu när det börjar bli kallt och man inte direkt saknar grillkvällar med vännerna i trädgården. Eftersom vi bor centralt, bor även de flesta av barnens vänner i lägenhet så vi sticker inte direkt ut.
Jag tycker annars man ska strunta fullständigt i vad andra tycker. Det är ert liv, då dikterar ni villkoren.
Vi kommer att gå ifrån fasta kostnader på omkring 24 000 kr till över 45 000 kr exklusive ränteavdrag men inklusive amorteringar. Det lär ju kännas lite i plånboken framöver. En kompromiss för att fortsätta bo centralt men i hus. Barnen behöver inte byta skola, jag kan fortsatt promenera till kontoret och det är krypavstånd från krogen (skämt).
Vi har bott i en härlig 4:a nära till allt. Ibland spelar någon granne hög musik, någon annan har en hund som skäller så det ekar i korridoren men utöver det inga problem. Det är bekvämt att bo i hyresrätt. Ingenting att fixa och man är inte lika bunden ifall man vill flytta. Visst, hyrorna rör sig upp varje år och man “bor inte med hävstång”, på gott och ont.
Man bor dock närmre inpå varandra i en lägenhet. Särskilt om man jobbar hemifrån då och då. Barnen kan inte ha hem kompisar och leka hur som helst. TV eller musik kan inte vara för hög. Det finns ingen trädgård att stressa ned i. Men det är ju våra prioriteringar som passar oss.
1 gillning
Vad olika det kan vara.
De tre åren på korridor är nog bland de bästa i mitt liv. 
Tour-de-chambres, förfest med 50 personer, sittning med 50-100 personer, tävling i vem som kan åka flest varv i torktumlaren, korridorsbil och mycket annat galet. Kommer definitivt rekommendera barnen att prova på korridorsliv.
12 år i hyresrätt här… längtar i vissa fall tillbaka från det där stora huset med mycket utrymmen…
8 gillningar
För mig med, men det var inte pga av boendet utan själva studentlivet.
Att avkomman ska få känna på hur det är att köa till den enda toan som delas med en kinesisk familj, en tysk hippie och två franska tjejer med fäbless för lååånga duschar är givet. Skapar driv. 
Haha, okej då. Jag hade dusch och toalett på rummet… Höll dock på att kosta mig relationen med caroline som tyckte att jag inte städade tillräckligt bra… Därav att vi har städhjälp nu.
Jag bodde tre terminer med delat badrum och sen ett par terminer med eget bad fast delat kök, sen fick jag en lyxig plastmattebeklädd etta på 22 m2 med kokskåp och utsikt över en betongvägg.
Man jobbar sig upp, så att säga. 
1 gillning
Annars när man får spunkt på korridorköket och skaffat sig första lyan
(städning – jag satte upp en bild från Aliens, Nuke from orbit, only way to be sure)
