Vi har blivit trötta på att betala mycket för att bo i ett stort hus som vi inte hinner ta hand om för att vi har långt att pendla till jobbet, så vi har sålt villan och kommer att flytta till en liten hyreslägenhet nära jobbet. En hel del personer säger att vi är dumma för att ”man ska sälja och köpa i samma marknad”, medan jag känner att pengarna som jag idag betalar i ränta gör mer nytta investerat i fonder. Vad tycker ni? Är vi tokiga?
Bakgrund
Vi bor i ett ca 200 kvm hus med bolån på 4,2 miljoner. Det fungerade helt okej tills våra bundna lån gick ut i maj och räntan hoppade från under 1% till nästan 5%. Nu har vi ränta och amorteringar på ca 25 tusen per månad plus de övriga kostnaderna som kommer med ett hus, som sophämtning och VA och hög elkostnad. Vi måste också ha en bil för att vi bor där vi bor. Allt detta landar i att vi betalar nästan 40k per månad för att bo där vi bor, som dessutom är lång pendling till våra jobb.
Ny bostad
Vi har nu kommit över en liten hyresrätt där vi kan klämma in oss allihop (med barn) och bo jättebilligt och jättenära jobbet (vi snackar 20-30 tusen lägre kostnader per månad). Då kan vi lägga våra pengar i fonder istället. Både vinsten från huset och större del av våra framtida löner. Men kruxet är att det är en hyresrätt. Personligen känner jag att det inte gör något, pengarna finns ju kvar, men alla runt mig beter sig som att det är tabu att flytta till hyresrätt. Att det inte är något man eftersträvar. Jag är nyfiken på att höra hur andra ser på det.
Jag tror du behöver utgå från din egen situation i första hand. Såsom du beskriver det låter det som en rimlig modell. Därmed inte sagt att det för alla skulle vara en bra modell. Jag skulle aldrig överväga det själv. Dock bor jag i radhus i mer centralt läge och med låga driftkostnader. Det är alltså inget ”drömhus” utan lite mer av ”funktionshus”, även om det ser fint ut mer allmänt.
Är ni ok med livsförändringen (det verkar vara mer än det ekonomiska) så är det HELT RÄTT.
Att köpa hus bara för att andra tycker det är bland den dummaste affär man kan göra. Likaså att inte sälja om det inte är rätt för er.
Det enda är att ni kanske skall överväga annat än en jätteliten hyresrätt att tränga in er i pga barn växer och så vidare. Och kanske begränsa flyttandet för att inte barnen skall behöva bryta upp för ofta, även om det fungerar det också.
Ta en rejäl funderare vad ni gör nästa år, 3 år, 5 år? 15 år. Kan ni bo kvar?
Vår plan just nu är att byta upp oss till större hyresrätt när behovet uppstår. Att köpa lägenhet i området är inte riktigt aktuellt pga priserna, men det kan så klart vara aktuellt att helt enkelt backa på idén och köpa något framgent om det visar sig att detta inte funkar bra. Time will tell. Så tänker vi i alla fall.
Folk befinner sig fortfarande i nollränteåren mentalt. Man gör sin egen analys (vilket du verkar ha gjort) och struntar i ”generella” råd om dessa ändå inte är relevanta för din situation alt. föråldrade.
Många lär sig bara ”kunskap” utantill utan att förstå när den är applicerbar. Det är ju skitbra att någon kan rabbla de första femtio decimalerna i Pi, men vad har det med gurkodling att göra liksom?
Om hyresrätten ligger i ett område där priserna generellt är höga så talar ju det i sig för hyresrätten. Då finns det ett stort dolt värde i hyresrätten och hyran är i praktiken kraftigt subventionerad.
Personligen tycker jag att hus/villa är överskattat. Det är väldigt mycket jobb för en förhållandevis kort säsong. Man måste tycka att det är hyfsat kul att år efter år hålla på och fixa och underhålla. Det finns en norm kring att barnfamiljer ska bo i villa eller radhus åtminstone, men det är en ganska korkad norm. Inte minst bygger den på en situation som varit på nedgång sen fyrtiotalistgenerationen: händighet och praktiska kunskaper har gått ner rejält. Tror att det är många som får en mindre chock när de flyttar till hus och upplever att allt det där som de händiga snor ihop (fantastiska trädgårdar, fina renoveringar) är ganska svårt om man inte är lagd åt det hållet, eller är upptagen med annat.
Tycker mao att ni gör helt rätt. Det är ju dessutom bara att flytta om ni ändrar er, det är inte hela världen!
Vad säger att villan är vettig att stoppa in pengarna till om det medför kostnader och stress som TS inte vill ha och hur skall man veta att den behåller sitt värde?
Går börsen dåligt kommer inte bostäder heller gå så bra, prismässigt. Det enda man vet är att villan medför kostnader som TS inte vill ha och inte heller stressorerna det innebär som kan vara ovärderliga. Däremot måste man noga överväga sitt val så inte nya stressorer tillkommer.
Det är alltså en pregnant kommentar på huruvida den lilla hyresrätten är en bra lösning. Se mitt tidigare svar.
Min kommentar var mer att allt i livet handlar inte om pengar. Visst jag kan också flytta in i en hyresrätt på 35 kvm med fru och 2 barn. För att spara ännu mer i fonder, men vi hade nog inte mått så bra psykiskt.
Men visst har man köpt en bostad för alldeles för mycket pengar som man inte har råd med så är det ju bra att hitta något annat för att sänka sina kostnader.
Att gå från 200kvm till en liten hyresrätt hade varit en väldigt stor omställning för min familj i alla fall.
Låter väl toppen om hela familjen är med på omställningen. Det behöver ju inte heller vara något permanent eller dåligt utifrån ett timingperspektiv ekonomiskt att sitta i en hyresrätt idag. Personligen skulle jag tro på en svagt sjunkande eller ganska stabil bostadsmarknad för hyfsat många år framöver.
Sen kommer ju en tid då barnen kanske ska byta skolor och och då år det ju smidigt att enkelt kunna välja var ni vill bo utan att behöva fundera på att sälja ägt boende och vad den pusselbiten är värd.
Så jag tycker ni ska skita i vad andra tycker och gör det som känns bäst för er.
Nu är det ju lite sent att fråga, men nja, jag hade aldrig gjort det. Inte för att jag låtit det ekonomiska läget avskräcka mig, utan för att jag svurit en blodsed till mig själv att aldrig, aldrig bo i hyresrätt eller ens flerfamiljshus igen. Jag är en lättstörd person som gillar att stå i kalsonger på altanen och grilla, spela hög musik när jag vill eller låta barnen ha fler kompisar över på filmkväll i vårt stora allrum som inte inkräktar på resten av huset. Dessutom är jag allergisk mot grannar.
Sist men inte minst är det i mina trakter betydligt enklare att sålla bort trista element från ungarnas närmiljö, skola och liknande om man bor i ett renodlat villaområde. Hyreskvarteren i min stad har mer utpräglad miljonprogramskaraktär och är genuint omysiga samt brottas med mängder av sociala problem.
Rent ekonomiskt kan det vara en god affär att hyra om du har disciplin i investerandet, men det är mycket svårt att slå den avkastning som en investering i bostad med 4-500% hävstång kan ge. Hur framtiden ser ut vet dock ingen.
Gällande ”vad andra tycker”, inklusive jag själv, kan du väl skita i det, du är väl vuxen?
Jag vill bara klargöra att den PRIMÄRA orsaken till att vi flyttar är att vi vill komma närmare jobben och göra våra liv enklare, genom att skala bort alla måsten som har med ett hus att göra. Men ekonomin var det som fick oss att faktiskt ta steget, efter att ha pratat om det i flera år. De höga räntorna liksom pushade oss till handling. Sedan finns det många andra parametrar som spelar in, som att vår familj flyttat härifrån och att vi inte är nöjda med skolan. Så det är klart att vi har övervägt andra aspekter än de ekonomiska. Jag formulerade det så eftersom detta är ett forum för privatekonomi och jag var nyfiken på hur folk ser på just aspekten äga/hyra och normerna med det.
Angående bostäderna i praktiken: vi flyttar från villa i ett dött bostadsområde i Södertälje till lägenhet på Södermalm, Stockholm, så vi byter till en betydligt mer ”kvalitativ” miljö, med många butiker, mataffärer, skolor, kaféer runt bostaden, vilket vi värdesätter.
Jag tror det är bra att komma ihåg att boende inte främst är en ekonomisk fråga. De rent ekonomiska aspekterna bör vara underordnade, även om “det här är ett forum för privatekonomi”.
Tycker att det låter fantastiskt att ni fått tag i en hyresrätt så centralt i Stockholm – grattis! Med tanke på vad det måste kosta att köpa en bostad med sådant läge tycker jag att det låter rimligt att välja hyresrätt. En anledning till att inte fler gör det är väl att det är så svårt att få tag på, tänker jag? Min man och jag bor i bostadsrätt nu men vi planerar att sälja och flytta in i centrala stan när kötiden i bostadskön tillåter det (har köat i snart tolv år nu). Vi har räknat på att det blir bättre för oss ekonomiskt då vi hellre investerar våra pengar för att om några år gå FIRE.
Hur stor är lägenheten? Jag är uppvuxen i hyresrätt, en 3,5:a på 80 kvm. Där bodde jag med mamma, pappa och lillebror. Vi bodde några hundra meter från ett stort grönområde likväl som några hundra meter från en hållplats där spårvagn gick var tionde minut in till stan på en kvart. Kunde cykla överallt. Det var toppen!
Du har fått många bra kommentarer och jag sällar mig till de andra - det spelar ingen roll vad andra tycker.
Jag och Caroline lär gör samma skifte som ni i sinom tid. Hyresrätt är ett underskattat boende enligt mig.
Jag tänker att det viktigaste är som du skriver att livskvaliteten ökar och ni sparar tid. Jag upplever att ju äldre jag blir desto viktigare blir tiden och mindre viktiga blir pengar.
Så jag skulle säga grattis! Lycka till, fira och skit i alla andra som ofta snarare projicerar sina farhågor på er.
Jag har gjort den resan. Från stor villa lite utanför stadskärnan till en hyresrätt relativt centralt.
Bästa jag gjort i hela mitt liv, livskvalitén höjdes med 634% (uppskattat värde och ej baserat på tidigare historik).
