Jag tycker att det låter klokt. Att flytta från Södertälje till Söder låter helt klart som ett lyft. Med lägre kostnader kan ni kosta på er fler aktiviteter utanför bostaden om man gillar sånt. Dessutom blir det ju ett rejält lyft för er ekonomi.
Jag sålde mitt radhus (i Jakobsberg) för fem år sedan och flyttade till BRF-lägenhet närmare stan (i Rissne). Jag fick närmare till vänner, jobb och vettiga kommunikationer. Pendeln från Jakobsberg är bedrövlig och avstängd ett gäng veckor varje sommar. Min kostnader minskade markant, jag slapp det dåliga samvetet med att underhålla huset och fick loss pengar som jag kan investera eller leva för. Jag ångrar mig inte en sekund.
Gillar ni inte livet i lägenheten så är det inte som hindrar att ni flyttar någon annanstans. Stort lycka till!!
Det är ju inte villaidyll eller betonggettho som är enda alternativen heller ;). Mina kompisar i lägenhet hade koja utanför, grillkvällar ute osv de med Där jag bodde då finns inga stora hyreshus, bara små.
Jag själv bor i norra Sverige och skulle må dåligt om jag inte kan ta en skidtur från huset. Så söder för mig låter som en mardröm, dock säger ju såklart inget om någon annan än mig själv.
Men en sak som jag ofta fastnar i av att läsa om folk som verkar ha så otroligt mycket att göra i sina hus är att det sällan finns ett mellanting mellan 200kvm, växthus och ständigt renoveringsbehov och en 3a hyresrätt.
Min granne här på landet har ett 120kvm enplanshus med en robotgräsklippare och traktor som skottar infarten. De lägger väldigt lite tid på tråkigheter, men får fördelarna av att bo på landet. Så fler alternativ finns om man vill.
Nu verkar ni lockas av andra saker som finns centralt, så skit i vad andra tycker och gör det som ni mår bäst av.
Som sagt gör som ni själva vill! Men fundera både en och tre gånger. Men man kan alltid flytta igen. Barnen klarar att flytta på sig, har själv aldrig bott längre än 8 år på ett och samma ställe. Jag är hyffsat ok fortfarande många år senare . Sen får man kompisar på många platser vilket är smidigt när man vill ha gratis boenden en natt eller två.
Gör det inte bara för att det är tufft här och nu, om ni inte verkligen går på knä rent ekonomiskt!
Beror nog mycket på vilka andra personer som råkar bo i korridoren samtidigt med dig, de jag helst ville umgås med råkade inte bo i korridoren där jag bodde ett tag, utan i studentlägenhetskomplexen jag sedemera flyttade till.
Hände inte mycket vilt och roligt i den korridoren f.ö., var mest osämja för nån åt upp andras mat, inte städade undan hårbollarna stora som katter i duschen efter sig, spela musik klockan 4 på natten, eller ännu värre, stå och banka på dörren och föra ett fruktansvärt oväsen för att någon spelar musik klockan 4 på natten. Det var av det senare jag vaknade av.
Hej,
Jag tycker det låter sunt och nästan lite uppfriskande. Är själv uppvuxen i hus på (väldigt) ”fin” och dyr ort. Är tacksam för mina föräldrars slit och sparsamhet (utan att tumma på livskvalitet och skojigheter). Däremot känner jag nu pressen/dåligt samvete med att inte kämpa lika mycket eller ha lika städade rutiner i livet.
Jag och tjejen hyr idag ett hus, och vi letar efter objekt att köpa. Men jag tror att i framtiden kommer det knappt vara lönt att försöka äga ett hus, om du inte är extremt förmögen eller själv är fastighetsägaren och har hyresverksamhet
Det finns gott om barn med dåliga skolresultat och diverse bekymmer just för att föräldrarna fokuserar på att jobba mycket, bo stort och köpa massa prylar för att toppa grannen.
JA! Om det passar er familj bättre så kör på en större hyresrätt och mycket mer pengar/tid/upplevelser tillsammans. Största folksjukdomen är ensamhet och ”psykisk ohälsa”. Det lider man inte av i en trygg och lugn familj där dagarna inte består av stress, press, prestation och kaos…
Vad är det som säger att barn mår psykiskt sämre av att bo på mindre yta? Tror inte att det finns något stöd för detta. Betydligt större sannolikhet att barnen far illa av stressade föräldrar som får långa arbetsdagar om de måste dra in mycket pengar, har lång pendlingstid och inte finns närvarande i vardagen på samma sätt eller är oroliga för att ekonomin inte ska gå i hop.
Det finns stöd för att trångboddhet resulterar i psykiskt ohälsa. Därför finns det riktlinjer från både Boverket, Socialstyrelsen och EU hur trångt man får bo.
OK. Men fanns det mer psykisk ohälsan bland barn på 70-80 talet än i dag? Psykisk sjukdom har jag för mig är ganska konstant över tid och geografi, men den upplevda psykiska ohälsan som ger långa BUP-köer i dag tror jag inte var stor förra millenniet. Nu menar jag inte att det i huvudsak beror på boendet, snarare sammanfaller ökningen med tillkomsten av smartphones.
Berätta hur trångbodda födda 90-99 är, jag är ärligt ovetande.
Försöker förstå olika trender (när och varför skapas nya trender).
Andra årsgrupper förstår jag genom erfarenhet.
Miljonprogrammet gjorde säkert sitt i att motverka trångboddhet men höjde även levnadsstandarden för många i form av WC, varmvatten, elvärme och elspis (Är själv född med vedspis, kakelugn och utedass).
Längre fram i tiden flyttade många familjer från 3 rums lägenheter in i nybyggda villor (minns det väl).
En undran är dock om man definierade trångboddhet och levnadsstandard lika på 60/70-talet som nu.
Tycker ni gör 100% helt rätt. Folk betalar alldeles för mycket för väggar och tak. Och så jäkla kul är det inte att bara bo.
Och det funkar väl utmärkt bo i hyresrätt. Med pengarna ni sparar kan ni fixa städhjälp/nanny och mat från mathem där dom till och med lägger in det i kylskåpet till er.
Dessutom kan ni investera pengarna. Går portföljen upp kan ni ta ut en del av vinsten och göra något kul. Man kan inte sälja av ett par kvm av sitt hus.
Ja om man hade gått på de siffrorna som gällde för trångboddhet förr så hade det sett ännu värre ut. Norm två som det kallas. Då hade ökningen mellan generationerna varit 81 procent trångboddhet.
Jag har bott som minst på 12 m2 och nu på dryga 200 m2 plus tomt på 1500 m2. Problemet är ju att det är svårt att testa att bo på en väldigt liten boyta som samtidigt har tillgång till privat trädgård, eget gym, eget garage etc…
Där jag bodde då finns inga stora hyreshus, bara små.
. Sen får man kompisar på många platser vilket är smidigt när man vill ha gratis boenden 
en natt eller två.