Hade varit intressant att nyansera diskussionen med info om era inkomster etc. - så att boendekostnaden kan ställas relation till något 
Har ni lyckats landa en HR på Södermalm är det bara att gratulera. Att byta till ngt större är optimistiskt, och ni kommer sannolikt ha ungarna boendes betydligt längre än om ni stannat i Södertälje. Men delad glädje är som bekant dubbel glädje 
Varför lägga alla pengar ni ”sparar” i fonder? Har ni inget annat ni vill uppleva inom familjen?
Roligt hur det kan skilja sig så mellan folk 
Jag är helt tvärtom jag mår psykiskt dåligt av att bo på en stor yta hela den där mysighetsfaktorn försvinner när man bor i en stor villa.
Jag är dock glad att jag fick min uppväxt i villa men kommer aldrig i mitt liv köpa en villa själv vill jag flytta från min lilla lägenhet till något fristånde så kan jag dock tänka mig ett litet minihus på max 50 kvadrat helst mindre
Skulle jag ha barn så skulle det dock kanske se lite annorlunda ut 
Oj, då slår du mig i miniyta. Har haft bostäder mellan 26 - 340 m2 och sitter nu i en kåk på 140 m2, vilket känns ganska lagom.
Well, jag skulle säga att vi tjänar över medel. Jag vet inte vad en medelinkomst är idag, men vi tjänar över 100k/månad tillsammans före skatt, vilket väl kan kallas helt okej. Så vi går inte på knäna av boendekostnader på ca 40k/månad, men det är tråkiga pengar att lägga, tycker jag. Som du säger skulle jag vilja göra något annat kul för pengarna. Jag tänker väl mig att för pengarna vi sparar kan vi berika livet med annat OCH spara en större slant än vi gör idag. Typ så.
Jag har tre barn varav två tonåringar och jobbar dessutom hemifrån…
Hur många barn har ni? Hur stor är lägenheten? 200kvm mot tex 85kvm kommer att bli en stor omställning
Inte bara det, har inte folk gäster över längre för middagsbjudningar och fest? Har bott litet och de räckte man hade två vänner över och det kändes trångt.
Nu kan familjer kommer över och bo här i flera dagar utan att det känns trångt.
Hade mått psykiskt dåligt av att inte kunna ha normalt socialt umgänge och tvingas vara ute hela tiden.
Vi är medelålders och sista barnet flyttar ut snart så vi kommer sälja den stora bostadsrätten och flytta till en mindre hyresrätt innan pensionen.
Har aldrig tänkt så innan men tack vare Jan och Rika tillsammans så förstår jag nu att när man blir äldre får man både loss pengar ett bekymmersfritt boende om man agerar på detta sätt! 
Men det passar ju inte för alla!
Vi har en brokig vänkrets här i London med vänner som bor alltifrån slott till koja. Tycker verkligen inte att kvaliteten på umgänget på varken fest eller bjudning korrelerar med själva storleken. Fast det är såklart enklare att ha klassisk bjudning om man har enskilt matrum, men jag tycker inte det blir roligare. Snarare oftast ganska stelt. Var på fest hos en italiensk kompis som bor i en etta i östra London nyligen. Var fantastiskt roligt att dansa och dricka och umgås med 20+ sydeuropéer på typ 40 kvadrat.
Ja herregud tänk på barnen! Fatta traumat i att växa upp utan dedikerat lekrum!
Dagens i-landsproblem lol
Vi har tre barn varav två tonåringar. Deras sovrum är inte superstora men rymmer säng och skrivbord. På övervåningen huserar bara barnen, det finns tre sovrum och ett stort allrum med soffa och tv. Plats för att bygga Lego, göra läxor, spela spel etc.
Flera av barnens kompisar bor i mindre hus eller lägenhet där det inte finns samma utrymme.
Mina barn bjuder hem kompisar på filmkväll eller har ordentlig plats för att sova över etc. En del andra kan knappt ta hem kompisar alls utan att kolla så att föräldrarna är ok med att ha denna störning i vardagen.
Jag vet ju var jag själv hade velat växa upp…
Tänk vad stelt det hade varit om inte alla hade behövt sitta på golvet…
Något att tänka på kan vara att många av oss som bor litet ofta bor i centrala delar av landet eller med närhet till krogar/restauranger samt har väldigt många som bor litet i lägenheter lokaler man kan boka för större bjudningar
Får man sjukt mycket folk på besök så drar man ut o käkar vill man dansa o ta en öl så går man ner på drt lokala haket etc etc.
Jag bor på under 40 kvadrat och jag har haft folk som sovit över här haft fester på 20 personer etc och varit skitmysigt
Trångt som attan men man kommer varandra nära men det är klart är ju skönt efter ett par dagar när jag får lägenheten helt för mig själv också
Jag umgås dock med väldigt alternativa människor som ofta kanske är något mer öppna för att sova på golv/soffa o umgås på liten yta etc
Tur man har tillräckligt med stålar att bo stort och centralt
Till och med ännu mer chockerande än så, flertalet av oss stod upp, HELA kvällen. Vi åt plockmat med fingrarna, pratade och drack vin som säkert inte kostade mer än 50kr flaskan. My God!
Varför skulle man inte kunna ha plats i en lägenhet? Ligger lägenheten dessutom centralt till skillnad från nån villa i avlägsen förort så blir den en samlingsplats pga läget.
Däremot håller jag med om att man inte kan bo för trångt med tonåringar. Tex är det inte rimligt att två tonåringar delar rum, särskilt inte om de är av olika kön. Man måste få ha lite privacy som tonåring. Detta går ju dock ofta att lösa genom att föräldrarna bor tex i vardagsrummet, om man måste bo smått.
Det finns alltså helt klart en gräns för hur länge barn kan dela rum. Risken är annars att de undviker att vara hemma, sover mkt hos kompisar och partners, och det känns mindre kul. Det straffar sig skulle jag säga om man är alltför dumsnål med boendet när man har äldre barn.
Absolut, men utbudet på lägenheter på 200+ m2 med fem sovrum, två vardagsrum, plats för hemmakontor, gym och därtill garage, grillplats, trädgård och lite annat som jag värderar högt, är ju rätt skrali. Åtminstone där jag bor.
jag hade fått men för livet.
Så kan man också göra
Jag tycker huspriserna är helt sinnessjuka. Har ännu vid 38 års ålder inte ägt hus. Har inte kunnat motivera att dra på mig flera miljoner i lån. Det är helt rubbat i min mening.
Jag tycker heller inte det är roligt att hålla på med hus och trädgård vilket jag anser vara en förutsättning. Ska man ha hus ska man tycka att det är roligt att hålla på med det som följer med att äga ett hus. Annars har man ju sett till att en stor del av sitt liv blir jäkligt trist.
Sambo varje vecka och tre barn varannan. Jag är nöjd med min 100kvm bostadsrättslägenhet, 350:- i månadsränta, under 6k i hyra inkl allt, fotbollsplaner och mängder med skog utanför dörren, gångavstånd till Ica och skola, 30-60min bil till några av Sveriges största städer, jobbar hemifrån vardagsrummet.
Ni gör helt rätt om ni är trötta på huset. Tycker det låter som en ren befrielse. 