Vilka antaganden kan man göra om marknaden? [Teoretisk]

Hallå!

Jag tror att vi alla som läser den här bloggen blivit medvetna om att det finns gott om vetenskapligt stöd för att aktiv investering inte lönar sig. Det finns liksom ingen idé att välja enskilda bolag som ska försöka slå börsen när inte ens professionella investerare klarar det över tid. Likaså finns det stöd för att marknadstajming är en dålig strategi som leder till sämre avkastning. Statistiskt är vi dåliga på att tajma börsen, ännu sämre på att tajma räntemarknaden och säkert lika dåliga på guld. Detta får man väl ändå säga är basen till den filosofi som är Rikatillsammans. Om jag själv skulle sammanfatta det för någon annan så skulle jag säga att det grundar sig i fem antaganden underbyggda med forskning:

  • Antagande 1: Ingen kan förutspå aktiebörsen och det går inte att tajma aktiebörsen. Den som försöker att hoppa av innan nedgång och bara vara med på uppgången kommer statistiskt sett att ha gjort ett dåligt beslut jämfört med att bara behålla. Detsamma gäller för andra marknader.
  • Antagande 2: Aktiebörsen kommer att gå upp och ner, men över lång tidshorisont kommer den att gå upp ca 6-8% per år.
  • Antagande 3: Det går inte att slå index över tid genom att plocka ihop enskilda aktier till sin portfölj.
  • Antagande 4: Ränteobligationsfonder kommer över lång tidshorisont att gå upp mindre än aktiebörsen, men de kommer också att variera mindre.
  • Antagande 5: Aktier, obligationer och guld beter sig olika i olika ekonomiska klimat. Aktier går bra i tillväxtmarknad. Vid börsras brukar oron öka och räntan sänkas, vilket gör att guld och obligationer går bra.
En portfölj bör innehålla lite av varje sorts innehav för att ge lägre risk utan att ta för mycket ifrån avkastningen. Från dessa fem antaganen kan man dra slutsatsen att en optimal strategi blir att månadsspara varje månad, investera på lång sikt och fördela kapitalet mellan aktieindexfonder, ränteobligationsfonder och guld enbart efter risktolerans och längd på sparhorisont. Gärna med så låga avgifter som möjligt. Detta gäller oavsett läget på marknaderna eftersom de ändå inte går att förutspå. Eftersom att marknderna inte går att förutspå blir också räntor, inflation, hushållens skuldsättning, världspolitiskt läge, bostadspriser och andra konjunkturindikatorer helt irrelevanta och inget man ska bemöda sig att spekulera i.

Slutsatsen blir då att det inte finns någon mening med att omfördela andelarna i portföljen efter det ekonomiska läget. Inte heller finns det någon mening med att spara ihop en klump pengar att investera vid börsnedgång. Detta eftersom att pengar som inte är investerade är pengar som inte är i arbete, vilket är en suboptimal strategi enligt samma argument som finns mot marknadstajming. Argumenten mot marknadstajming håller nämligen oavsett hur stor andel av den totala kapitalet man försöker marknadstajma med givet antagandena.

Det som får en att klia sig i huvudet är när varken Jan eller internationella profiler som Warren Buffet och Ray Dalio följer denna strategi till punkt och pricka…

I avsnitt #148 av Rikatillammanspodden pratar Jan och Caronline om förändringar de gör i portföljerna. Bland annat att de upptäckt likviditetsrisken i Spiltan Räntefond och därför ersätter de sina korta rändefonder med ett sparkonto. Detta är naturligtvis ett sunt val med det argumentet, men hade de gjort likadant om räntorna var högre? Om inte, varför omfördela baserat på det ekonomiska läget om vi konstaterat att det är en suboptimal strategi?

I slutet av avsnitt #146 av rikatillammanspodden pratar Jan och Caroline om att sprida inköp på flera månader och hur stor andel av kapitalet man ska investera per månad på om man vill komma in på börsen nu. Är man observant så säger Jan: “Jag kommer nog att köra en artondel eller en tolftedel” [0], vilket betyder att Jan själv har en klumpsumma sparade pengar som inte är investerade just nu. Om det är så att han har sparat ihop en klumpsumma pengar att investera vid börsras – varför försöka marknadstajma? Om detta är pengar som kommer ifrån Bufferthinken som han investerar med ökad risk som följd – varför göra omplaceringar baserat på det ekonomiska läget och inte på förändrad risktolerans?

I samma avsnitt pratar Jan också om att när börsen faller kan man överväga öka risken i sitt sparande om man vill. Varför öka risken i sitt sparande utefter börsens läge om man ändå inte kan göra antaganden om att den kommer att gå upp mer än 6-8% per år?

Warren Buffet har länge varit tydlig med att man inte kan tajma marknaden. Ändå har hans företag Birkshire Hathaway under uppgången de senaste 10 åren ökat likvida medel från 23 miljarder USD till 128 miljarder USD [1]. Även om man såklart bara kan gissa anledningen så är det rimligt att anta att det handlar om att göra billiga investeringar eller köpa tillbaka aktier i det egna företaget när börsen faller. Varför spara en klumpsumma pengar och försöka marknadstajma om det varit bättre att bara ha satt pengarna i arbete istället?

Som tidigare nämnt här i forumet så har Mister all-weather-portfolio himself, Ray Dalio, nyligen gått ut och sagt att att “You’d be pretty crazy to hold bonds right now” [2], trots att hans allvädersportfölj ska innehålla 55% statsobligationer [3]. Varför talar han emot sin egen strategi om att man bör ha en diversifierad portfölj som ska hålla i alla ekonomiska lägen?

De enda rimliga slutsaserna från allt detta blir att antingen:

(1) Vi behöver lägga till antaganden om marknaden:

  • Antagande 6: När börsen är låg finns det högre potential för avkastning än 6-8% per år.
  • Antagande 7: Börskrascher är återkommande fenomen som brukar komma ungefär vart 8e-10e år i regelbundna cykler.
Antagande 6 följer inte alls efter antagande 2 även om man kan få det till det om man inte tänker efter riktigt. Antagande 2 säger bara någonting om förväntad framtida avkastning oavsett var börsen är för tillfället.

Lägger man till antagande 6 och 7 så betyder det att potentialen för avkastning för aktier är som högst direkt efter en börskrasch och sjunker sedan med tiden. Förenklat gäller det omvända för obligationer och guld. Dessa antaganden skulle förklara varför Jan, Buffet och Dalio resonerar och agerar om de gör. Antagandena förändrar dock den optimala strategin.

Istället för att fördela kapitalet mellan tillgångsslagen enbart efter sparhorisont och risktolerans så bör man också ta hänsyn till längden på nuvarande bullmarknad. Med dessa nya antaganden blir den optimala strategin att öka andelen aktier i sparandet direkt efter en krasch och sedan sänka andelen allt eftersom, i väntan på nästa krasch. Alternativen till börsen kan vara antingen ökad andel guld eller obligationer i portföljen eller att helt enkelt bygga upp en klump pengar att investera vid nästa börsras. Det blir som en form av marknadstajming fast med lång horisont.

Motiveringen till detta är att om börsen har krascher i regelbundna cykler så innebär det ju att risken att vara med om nästa krasch ökar med längden på bullmarknaden. Att vara smart investerare måste då handla om att balansera den konstant ökande risken för att vara med om nästa krasch, med risken (och den lägre avkastningen) som kommer med att vara överexponerad mot alternativa investeringsslag som obligationer och guld. Samma gäller för den lägre avkastningen (och risken) som kommer med att sitta med likvida medel.

(2) Framstående profiler som förespråkar att man inte ska föröska tajma marknaden går emot forskningen inom området och även sina egna råd, och kan förvänta sig lägre avkastning och/eller högre risk som följd.

Efter denna lilla roman till inlägg är min fråga: Vilken slutsats är rimlig att dra? (1) eller (2)? Om min fråga redan besvarats någonstans på bloggen så hänvisa mig gärna dit.

Referenser:

[0] https://youtu.be/0PM55dTzkvE?t=6429 1:47:00 – 1:48:00

[1] https://www.cnbc.com/2019/11/04/warren-buffett-has-128-billion-in-cash-to-burn.html

[2] https://www.bloomberg.com/news/articles/2020-04-15/ray-dalio-says-investors-would-be-crazy-to-hold-bonds-now

[3] http://www.lazyportfolioetf.com/allocation/ray-dalio-all-weather/

P.S. Jag har inte skrivit här förut och vill bara passa på att säga sort tack till Jan för allt arbete han lägger ner på bloggen och podcasten. Jag har lärt mig så otroligt mycket och vill knappt tänka på hur mycket pengar han sparat mig i alla dåliga köp jag aldrig gjorde. Tack!

Jag har lärt mig två saker av corona kraschen: 60/40 portfölj är lagom risk för mig. Svårt att säga att man inte ska röra pengarna på 30 år. Samt att dela upp sparande per månad istället för en klumpsumma om året.

Med 100/0 räcker väl att inte röra pengarna på 12 år. Om man investerade på toppen av dotcomkraschen i alla fall. Vid hyperinflation som för 100 år sen har man mer problem än bara börsen.

Håller helt med dig Jacob A.
Problemet som jag ser det, är att det faktiskt är annorlunda denna gång.
Minusränta, enormt skuldberg och money printing etc
Tror att vi befinner oss på helt ny mark och resultatet av detta är högst ovisst.

De tog bort Spiltan som andra, för att de höll deras fond stängd längre än andra. Sen när det gäller en börskrasch så enligt historiskt prestation, efter en nedgång på t.ex. 30% vet du att max drawdown (hur mycket den kan falla) är 40% till. Det vill säga den riskjusterade avkastningen är lite högre när man köper vid en nedgång. Sen kan du ju testa din strategi med att sälja av aktiefonder när det gått bra ett tag för räntor, för att köpa mer aktiefondandelar vid en nedgång. Alltså via någon simulator eller något, portfolio visualizer. Vet inte hur man gör det eller hur man ska gå tillväga exakt.

Ja precis, jag menade det att det är en rimlig anledning att göra sig av med Spiltan. Hmmm, där sa du något. Jag antog att folk vill köpa på sig aktier efter ett börsras för att den förväntade avkastningen är högre, men det är kanske snarare för att risken är lägre? Nu fick jag någon att fundera över. Ja, det hade absolut varit intressant att simulera, men innan jag börjar kolla på det vill jag ju veta om mina antaganden alls är rimliga rent teoretiskt och om det finns fel eller missade nyanser till mitt resonemang. Tack så mycket för ditt svar!

Man kan vänta sig i snitt ca 6-8% avkastning i ett långtidsperspektiv, men under de flesta enstaka åren går börsen upp betydligt mer än så. Börskrascher, lågkonjunkturer och dåliga år drar ner genomsnittet.

Eftersom börskrascher inte återkommer i regelbundna cykler är det mycket svårt att tajma marknaden. Det finns dock några framstående ”profiler” som förespråkar just detta, men det går emot forskningen inom området.

Om du vet vilka fonder eller aktier som slår index, eller om du vet hur man ska tajma marknaden för att slå index, berätta gärna för oss. Vi kommer att vara evigt tacksamma.

Okej, men om börskrascher inte återkommer i regelbundna cykler - då måste ju slutsatsen bli att ens pengar aldrig ska “parkeras” i sparkonton eller obligationer/guld i väntan på nästa börskrasch. Det betyder att när det kommer “köpläge” på börsen så kommer man inte att ha några pengar att köpa för om man gjort rätt?

Hej!

Antagnde 6 håller jag med om, men inte antagande 7.

Så om man har en massa kapital utanför börsen och börsen faller 50 % är det ett bra köpläge. I alla fall mycket bättre än vad det var innan raset. Detta förutsatt att antagande 2 stämmer, men om man inte tror på att investeringar på börsen lönar sig på sikt så bör man göra något annat med pengarna…

Det som ställer till det är att man då måste ha kapitalet utanför börsen länge, kanske så länge att man missar så mycket avkastning att det hade varit bättre att ha allt på börsen hela tiden, trots det 50 procentiga raset.

Så detta sätt att tajma marknaden tror jag fungerar, men på bekostnad av avkastning i de långa perioderna av uppgång. Det man vinner är snarare en riskminskning än en ökning av avkastningen.

Jag tycker att det var fel att ta bort Spiltan räntefond, att stänga fonden var rätt beslut för att förhindra en större nedgång ,när fonden blev öppen för handeln steg fonden varje dag ,sen alla räntefonder har en risk att låna ut pengar är inte riskfritt även fonder som innehåller statsobligationer har en risk ,vem vågar låna ut pengar till Italien eller Spanien i corona tider ?.

Intressant. Du tror inte att om guldet och obligationerna ökar plus att man inte förlorar lika mycket i krascher så kompenserar det för att man inte varit lika exponerad mot aktier under uppgången? Tror du att den riskjusterade avkastningen ökar då om man gör på det viset? Det känns som att man borde kunna hitta en sweet spot där man sänker sin exponering mot aktier med bara lite varje år, men sånt behöver man ju räkna på. Tack för ditt svar!

För er som läser den här tråden i efterhand: Jan har redan mött många av frågeställningarna i ett gammalt poddavsnitt #75 som jag inte hade hittat förrän nu, https://rikatillsammans.se/gult-ljus-pa-marknaden/. Väl värt att lyssa på!