Hallå!
Jag tror att vi alla som läser den här bloggen blivit medvetna om att det finns gott om vetenskapligt stöd för att aktiv investering inte lönar sig. Det finns liksom ingen idé att välja enskilda bolag som ska försöka slå börsen när inte ens professionella investerare klarar det över tid. Likaså finns det stöd för att marknadstajming är en dålig strategi som leder till sämre avkastning. Statistiskt är vi dåliga på att tajma börsen, ännu sämre på att tajma räntemarknaden och säkert lika dåliga på guld. Detta får man väl ändå säga är basen till den filosofi som är Rikatillsammans. Om jag själv skulle sammanfatta det för någon annan så skulle jag säga att det grundar sig i fem antaganden underbyggda med forskning:
- Antagande 1: Ingen kan förutspå aktiebörsen och det går inte att tajma aktiebörsen. Den som försöker att hoppa av innan nedgång och bara vara med på uppgången kommer statistiskt sett att ha gjort ett dåligt beslut jämfört med att bara behålla. Detsamma gäller för andra marknader.
- Antagande 2: Aktiebörsen kommer att gå upp och ner, men över lång tidshorisont kommer den att gå upp ca 6-8% per år.
- Antagande 3: Det går inte att slå index över tid genom att plocka ihop enskilda aktier till sin portfölj.
- Antagande 4: Ränteobligationsfonder kommer över lång tidshorisont att gå upp mindre än aktiebörsen, men de kommer också att variera mindre.
- Antagande 5: Aktier, obligationer och guld beter sig olika i olika ekonomiska klimat. Aktier går bra i tillväxtmarknad. Vid börsras brukar oron öka och räntan sänkas, vilket gör att guld och obligationer går bra.
Slutsatsen blir då att det inte finns någon mening med att omfördela andelarna i portföljen efter det ekonomiska läget. Inte heller finns det någon mening med att spara ihop en klump pengar att investera vid börsnedgång. Detta eftersom att pengar som inte är investerade är pengar som inte är i arbete, vilket är en suboptimal strategi enligt samma argument som finns mot marknadstajming. Argumenten mot marknadstajming håller nämligen oavsett hur stor andel av den totala kapitalet man försöker marknadstajma med givet antagandena.
Det som får en att klia sig i huvudet är när varken Jan eller internationella profiler som Warren Buffet och Ray Dalio följer denna strategi till punkt och pricka…
I avsnitt #148 av Rikatillammanspodden pratar Jan och Caronline om förändringar de gör i portföljerna. Bland annat att de upptäckt likviditetsrisken i Spiltan Räntefond och därför ersätter de sina korta rändefonder med ett sparkonto. Detta är naturligtvis ett sunt val med det argumentet, men hade de gjort likadant om räntorna var högre? Om inte, varför omfördela baserat på det ekonomiska läget om vi konstaterat att det är en suboptimal strategi?
I slutet av avsnitt #146 av rikatillammanspodden pratar Jan och Caroline om att sprida inköp på flera månader och hur stor andel av kapitalet man ska investera per månad på om man vill komma in på börsen nu. Är man observant så säger Jan: “Jag kommer nog att köra en artondel eller en tolftedel” [0], vilket betyder att Jan själv har en klumpsumma sparade pengar som inte är investerade just nu. Om det är så att han har sparat ihop en klumpsumma pengar att investera vid börsras – varför försöka marknadstajma? Om detta är pengar som kommer ifrån Bufferthinken som han investerar med ökad risk som följd – varför göra omplaceringar baserat på det ekonomiska läget och inte på förändrad risktolerans?
I samma avsnitt pratar Jan också om att när börsen faller kan man överväga öka risken i sitt sparande om man vill. Varför öka risken i sitt sparande utefter börsens läge om man ändå inte kan göra antaganden om att den kommer att gå upp mer än 6-8% per år?
Warren Buffet har länge varit tydlig med att man inte kan tajma marknaden. Ändå har hans företag Birkshire Hathaway under uppgången de senaste 10 åren ökat likvida medel från 23 miljarder USD till 128 miljarder USD [1]. Även om man såklart bara kan gissa anledningen så är det rimligt att anta att det handlar om att göra billiga investeringar eller köpa tillbaka aktier i det egna företaget när börsen faller. Varför spara en klumpsumma pengar och försöka marknadstajma om det varit bättre att bara ha satt pengarna i arbete istället?
Som tidigare nämnt här i forumet så har Mister all-weather-portfolio himself, Ray Dalio, nyligen gått ut och sagt att att “You’d be pretty crazy to hold bonds right now” [2], trots att hans allvädersportfölj ska innehålla 55% statsobligationer [3]. Varför talar han emot sin egen strategi om att man bör ha en diversifierad portfölj som ska hålla i alla ekonomiska lägen?
De enda rimliga slutsaserna från allt detta blir att antingen:
(1) Vi behöver lägga till antaganden om marknaden:
- Antagande 6: När börsen är låg finns det högre potential för avkastning än 6-8% per år.
- Antagande 7: Börskrascher är återkommande fenomen som brukar komma ungefär vart 8e-10e år i regelbundna cykler.
Lägger man till antagande 6 och 7 så betyder det att potentialen för avkastning för aktier är som högst direkt efter en börskrasch och sjunker sedan med tiden. Förenklat gäller det omvända för obligationer och guld. Dessa antaganden skulle förklara varför Jan, Buffet och Dalio resonerar och agerar om de gör. Antagandena förändrar dock den optimala strategin.
Istället för att fördela kapitalet mellan tillgångsslagen enbart efter sparhorisont och risktolerans så bör man också ta hänsyn till längden på nuvarande bullmarknad. Med dessa nya antaganden blir den optimala strategin att öka andelen aktier i sparandet direkt efter en krasch och sedan sänka andelen allt eftersom, i väntan på nästa krasch. Alternativen till börsen kan vara antingen ökad andel guld eller obligationer i portföljen eller att helt enkelt bygga upp en klump pengar att investera vid nästa börsras. Det blir som en form av marknadstajming fast med lång horisont.
Motiveringen till detta är att om börsen har krascher i regelbundna cykler så innebär det ju att risken att vara med om nästa krasch ökar med längden på bullmarknaden. Att vara smart investerare måste då handla om att balansera den konstant ökande risken för att vara med om nästa krasch, med risken (och den lägre avkastningen) som kommer med att vara överexponerad mot alternativa investeringsslag som obligationer och guld. Samma gäller för den lägre avkastningen (och risken) som kommer med att sitta med likvida medel.
(2) Framstående profiler som förespråkar att man inte ska föröska tajma marknaden går emot forskningen inom området och även sina egna råd, och kan förvänta sig lägre avkastning och/eller högre risk som följd.
Efter denna lilla roman till inlägg är min fråga: Vilken slutsats är rimlig att dra? (1) eller (2)? Om min fråga redan besvarats någonstans på bloggen så hänvisa mig gärna dit.
Referenser:
[0] https://youtu.be/0PM55dTzkvE?t=6429 1:47:00 – 1:48:00
[1] https://www.cnbc.com/2019/11/04/warren-buffett-has-128-billion-in-cash-to-burn.html
[3] http://www.lazyportfolioetf.com/allocation/ray-dalio-all-weather/
P.S. Jag har inte skrivit här förut och vill bara passa på att säga sort tack till Jan för allt arbete han lägger ner på bloggen och podcasten. Jag har lärt mig så otroligt mycket och vill knappt tänka på hur mycket pengar han sparat mig i alla dåliga köp jag aldrig gjorde. Tack!