Utnyttja jobbets vårdförsäkring för någon krämpa? Förutsatt att det både finns en krämpa och en vårdförsäkring, förstås. Det är så klart inget som gäller alla, men kanske något att fundera på för vissa?
För egen del har jag ett knä som börjat krångla lite, men inte så illa att jag har känt att jag bör gå till vården med det. Det har blivit lite sämre efter hand, bara. Det skulle kunna vara en idé att utnyttja den vårdförsäkring vi har på jobbet innan jag slutar. Jag tror att det är större chans att få en riktig genomgång av knät via vårdförsäkringen än via min husläkare.
Jag jobbar ju statligt så det är bara arbetsskador som vi får gå på.
Kommer definitivt att kolla på privat försäkring sen när jag bytt stad. I Norrland är det tydligt att det är ett dödslotteri numera. Har redan nästan slutat helt med alkohol och socker eftersom det inte är värt risken.
Du jobbar privat antar jag? Jag har haft lite menisk problem och det var då tydligt att vården inte längre är adekvat, samma med olika symptom som en vc bara säger att de inte vet vad det är.
Ja, det gör jag. Har haft vårdförsäkring via jobbet i massor av år, men det är först de senaste som jag börjat gå sönder och haft nytta av den. Jag ska absolut också kolla på alternativ till privat försäkring. Tydligen ska det även gå att behålla den jag har i jobbet, fast privat, på något sätt.
Jag har förstått det som att det är en lokal grej också. Man bör ta reda på vilka vårdgivare i sin stad som försäkringsbolagen anlitar och höra sig för ang dem innan man bestämmer nåt. Om du har en som du är nöjd med så är det ju värt att ha kvar historiken där istället för att byta men om du flyttar så kan det vara bra med lite detektivarbete innan.
Har varit på VC 3 ggr på två olika och det är tydligt att om man skulle få ett mer ovanligt symptom på en allvarlig sjukdom så kommer de inte att kunna se det eller så kommer det att ta runt ett år innan de har diagnosticerat det.
Det här med att sälja är att jag fn har mycket hög risk och volla i portföljen. Det är oxå så jag har fått ihop stålarna. Ska jag säga upp mig så vill jag antingen göra färdigt den/de spekulationer som är pågående alternativt bara säkra delar av portföljen så risken blir mer rimlig för en person utan inkomst. Helst skulle jag vilja göra det första alternativet och sedan sitta med 100 procent cash och sen i lugn och ro kunna gradvis gå in i olika positioner utifrån min förändrade privatekonomiska status, dvs arbetslös. Jag är i det läger som tror på en hard landing fn och att det inte är så många veckor/månader kvar innan det blir otrevligt även om det rallar just nu. Det gör att jag är inställt på att det blir nån slags försäljningar från mig inom relativt snar tid.
När det gäller resor så har jag inte räknat så noga utan jag har bara kollat lite vad det skulle kosta mig att åka mer avlägsna resmål i 2v, typ usa o japan och lagt ihop det med levnadskostnader hemma och sen utgått ifrån att det är det jag behöver. Det är lite slarvigt men det är ju i underkant eftersom om jag åker till Italien i en vecka en månad eller bara fjällvandrar så kommer det att bli ett rätt stort överskott. Priser på flygbiljetter o hotell har ju fluktuerat enormt på sistone så det är svårt att överblicka.
Nu vet jag ju inte var du bor eller vad du anser att en bostad ska kosta men jag skulle hellre lägga en miljon på att se världen än att investera i en BR men ser såklart att det kan vara en idé om man ändå inte planerar att låna.
Nu kommer dock vissa banker vägra dig att köpa en bostad kontant, som man läst i andra trådar här, verkar såklart helt *** men så verkar det vara
Jsg har Amex eb classic fn, det var ju gratis.
Det verkar inte som du anser att resa är något du prioriterat så då verkar det ju dumt.
Amex funkar ju knappt på hälften av de ställen man använder det på så.
Amex fungerar i 9 av 10 fall för mig, men jag bor i Sthlm.
Det där tänkte jag inte på men jag minns ju att man blir kollad då. Det kommer jag ju åka på eftersom jag ska byta stad och har lokalt elnätsbolag + storuman för elen. Men det är ju inga stora pengar, jag har dessutom en elförbrukning på 90-110 kwh
Hade vart schysst om kreditkortsbolagen kunde tänka sig nåt liknande att man bara deponerar kreditbeloppet när man tar kortet men det har jag aldrig hört talas om. Det är lite knäppt om man aldrig nånsin mer ska kunna byta kreditkort förrän man börjar ta ut pension.
En tanke: varför inte starta ett AB som investmentbolag och flytta över alla investeringar dit om man börjar ha så mycket kapital? Ok, man kanske tappar möjligheten till ISK, men i övrigt borde det innebära en del fördelar. Du anställer dig själv som förvaltare av bolagets tillgångar, och betalar ut lön (och ev utdelning) för detta. Med andra ord, du fortsätter att vara anställd men blir din egen chef. Men lön från bolaget skattas förstås som inkomst av tjänst i så fall.
Antar att detta diskuterats i andra trådar där för- och nackdelar kanske lyfts fram? Någon får gärna gräva fram dem och länka till dem i så fall.
Det är nog så att det man kan ha det man har ett hyfsat tag.
Jag har delvis liknande läge sedan en tid där närgångna frågor kan resultera i sänkt kreditvärdighet. Pensionär , Jag har bra med pensiontillgångar i olika källor men tar bara ut just nu allmänna pensionen per månad livsvarigt. Verkar inte ge problem löpande. Jag har hört att det kan ge problem i vissa lånesituationer i alla fall när man behöver svar på frågor. En normal kreditupplysning för mig kommer se bra ut. Jag kanske får kicka igång mer pensionskällor livsvarigt om det Verkligen behövs i något läge ex om jag ex mot förmodan lånar till ett hus…
Kreditkort är inget jag egentligen behöver/använder. till vardags men det behövs ofta på resa
*Om man bokat hotellrum.
Om man hyr bil.
Om man vill ha bästa villkoren vid ATM uttag utomlands
Finns det tips om bra kreditkort man kan få även utan att ha lön eller pension? Som fungerar i dessa situationer ovan?. Borde vara möjligt att ha ett minst om man låter större summa pengar finnas på kontot över tid. Vore ok för mig om dom gav hyfsad ränta och man kan använda pengarna vid behov kortvarigt i alla fall.
”Inga fördelar” är kanske att ta i eftersom det bevisligen finns fördelar i form av det jag lyfte (lättare att ta en hyreslägenhet, mobilabonnemang, ta banklån etc) men visst, fördelarna är kanske alltför små för att det ska kännas värt det enbart av dessa orsaker. Det beror väl kanske på om man har andra orsaker till att vilja starta företag, typ att man har tänkt köpa ett hyreshus och försörja sig på uthyrning av lägenheter. Men du har säkert rätt, är pengarna redan skattade och klara är det kanske mest ekonomiskt att behålla dem där (och sätta in en begränsad del i ett bolag av andra orsaker, typ om man har en dröm man vill förverkliga eller så).
Men samtidigt får de betala det dubbla för allt detta. Jag har svårt att få det till en fördel. Är mycket billigare att bara casha det man vill ha istället.
Vad menar du med ”betala det dubbla”? Så mycket merjobb att ha ett bolag är det väl ändå inte nödvändigtvis? Men som sagt, jag skrev redan att det kanske inte är värt det om man inte har andra orsaker för det. Jag är mer intresserad av en nyanserad diskussion än något som blir svartvitt och onödigt polariserat.
Fast så måste du väl inte göra. Snarare: överlåt tillgångarna till bolaget som ett lån från dig själv till bolaget, använd avkastningen för att återbetala lånet skattefritt, lite i taget. Det är först när lånet är återbetalt som du måste börja skatta för dem.
Men det var förvisso inte så jag skrev ursprungligen. Detta borde väl dock vara tekniskt möjligt? Nåväl, ett investmentbolag kommer säkert mest till sin rätt om man använder det för oskattade pengar, från bolagsintäkter och dylikt, dvs innan man uppnått det mål som TS redan verkar vara framme vid.
Ok, fattar. Som jag trodde (hyresrätt). Du var inte så tydlig från början, därav att du fick en del “yxskaft-svar”.
Fair enough (utomlands kanske). Jo jag håller med, om Magda & Co börjar f***a med ISK / KF är det inte bra. För mig heller eller nån annan här på RT-forumet för den delen…
Nåväl, vi snackar Brf lgh som inte är Sthlm/Gbg utan en mindre stad som inte är snordyr. I Norrland kanske, som jag förstår dig. IOFS är inte Umeå billigt, men det är ju relativt sett storstad så det är väl inte det vi snackar om.
Här är hur jag skulle göra när jag ska köpa en bra Brf lgh i din sits.
Leta upp en fin lgh som jag verkligen gillar och trivs med på alla sätt, låg avgift är ett kriterium (som du påpekat). Det tar ett tag, ifall du inte är mer “Wherever I lay my hat”… då kanske det är snabbt gjort i stan du ska flytta till.
Sen skulle jag köpa den med 50% kontantinsats, typ. Därefter sätta upp en brutal amortering, antingen en plan typ 100k/mån eller extraamortera bort det snabbt efter tillträdet (om du har 100% rörlig ränta) tills lånet är borta.
Varför? För att det kommer bli rejält irriterande och krångligt för dig att bokstavligen köpa en bostad “kontant” om det rör sig om summor som är ~1 MSEK el mer. Alltså helt utan att låna nåt.
Du kommer måsta be din bank snällt att göra det här jobbet manuellt åt dig, och betala för det (ca 7-8000 typiskt); inkl transaktionen som ska göras till säljarens bank. Och banktjänstemannen som ska manuellt göra det här, kommer ställa en massa närgångna frågor till dig som rör penningtvätt-grejer. Om han/hon inte får bra svar på allt det “var kommer pengarna ifrån”, eller tycker att du inte känns tillräckligt samarbetsvillig i nåt avseende, så blir det inget och du går miste om affären. Det här kan ta tid och energi att reda ut, beroende på vad bankmänniskan tycker och tror om dig och din ekonomi.
Det här strulet slipper du i praktiken undan, iaf nästan helt, om du lånar 50% av köpesumman i din bank. Och har ett fast jobb med inkomst av tjänst.
Först när jag är klar med det här, skulle jag säga upp mig från jobbet. (Man kan väl hoppas att du kan stå ut så länge åtm.)
Tror jag fattar vad du menar att det är ingen större ide att belåna en sådan lgh i den stan du syftar på här, för att få hävstång på din portfölj. Det stadiet har du passerat för längesen, så det är portföljbelåning isf som gäller.
Om jag var du skulle jag ha (minst) 2 kreditkort. Ett Mastercard och ett Visa, men hyfsat höga kreditgränser. Typ 50000+50000 e.d. (Amex är inget jag skulle bry mig om – har haft det men var inte spec nöjd med det trots att det var ett Corporate Card.)
I övrigt så är det ju vad som helst abonnemang av olika slag hos företag och organisationer som kan leda till kreditupplysning av något slag innan du får betala på faktura i efterskott. 6 myter om kreditupplysningar
Vad det skulle kunna vara för grejer är ju inte lätt för nån annan än du själv att söka gissa då det är individberoende vad man är intresserad av. Du har mycket tid sen när du ´är FIRE. Saker som har att göra med gym och träning, t.ex kanske…?
Låter klokt. Spec om det här handlar om en ganska liten stad, där vårdgivar-utbudet är begränsat. Man kanske måste analysera omkringliggande städer som ligger några mil bort också.
OK, fattar helt. Tackar för förklaringen.
Bara att gratulera till att din höga risk och volatilitet har gått hem och du har fått ihop det du behöver för att trycka på FIRE-knappen. Det här låter som en klok taktik nu, det tycker jag:
“göra det första alternativet och sedan sitta med 100 procent cash och sen i lugn och ro kunna gradvis gå in i olika positioner utifrån min förändrade privatekonomiska status, dvs arbetslös.”
Med det sagt: själv är jag investerad i (hoppas på) att det inte blir en hard landing på det sättet du säger. Om Mr Trump vinner valet i höst så all bets off dock så det är ju risk här överallt…
Inte vad jag vet. Och sådär som du beskriver, finns inga kreditkort som fungerar som jag någonsin sett… det är liksom motsatsen till själva syftet med kreditkortet ur utgivarens synvinkel. Så varför skulle de ha ett sådant system?
Det du beskriver finns väl i princip; debit kort hos din vanliga bank kopplat till transaktionskontot.
Men lön från bolaget skattas förstås som inkomst av tjänst i så fall.
