Du kan inte ens föreställa dig att folk har liv utanför investeringarna som påverkar deras syn på trygghet va’? Avkastning kan aldrig väga upp vetskapen om att faktiskt ha råd att betala räkningarna, ge barn mat, orka vara förälder till nämnda barn samt att stå ut med att umgås med sig själv och finns där för en partner.
Men för att låna från ett annat populärt uttryck: Have fun staying invested! 
mvh, “både och”
Investera hälften och amortera hälften så har du gått en mellanväg 
Nja det ena utesluter inte det andra jag undviker lån och skulle nog säga att jag är mer ekonomiskt framgångrik än 90 procent utav de i min ålder den skuldfria vägen har gjort att jag vågat ta mer risker med mitt företagande etc än vad många andra vågar göra. 
Hade jag haft stora lån hade jag nog ej vågat hoppat av en trygg anställning för att sedan startat eget.
Jag tror man ej ska underskatta vad lån gör med med mångas psyke blir för många ett “mentalt fängelse” där banken har osynliga handklovar runt den med stora bostadslån.
Man slutar ta dom där riskerna som gör livet vört att leva för att man ändå har lån att betala av trots allt.
Visst kan man låta pengarna man har investerat betala av lånen men långt ifrån alla har nog drt rätta psyket för att det ej ska påberka än negativt vid en nedåtgående marknad.
Fast då kommer det bli betydligt kortare tid som pengarna exponeras på börsen vilket drabbar avkastningen hårt
Man ska alltid ha luftigt i sin ekonomi. Kör man stenhårt på trygghet så kommer man ha en sämre ekonomi vilket i sin tur kommer skapa otrygghet. Tack vare att jag vågade offra lite trygghet under en period har jag nu och många decennier framåt en trygghet som vida överstiger den jag skulle haft om jag istället hade trygghetsknarkat hit. Mycket trygghet är kontraproduktivt.
OK, du tog inte alls in det jag skrev. Det är okej. Vi kan gå vidare.
Många är ju totalt inkörda i att lån är dåligt, hemskt, läskigt och därför känns det psykologiskt jobbigt. Det där skapar ett irrationellt beteende som kostar pengar. Man får försöka KBT-behandla sig själv genom att gå efter det som hjärnan säger istället för känslorna. Jag tyckte det var skitjobbigt att ta csn-lån och tyckte även bolån var jobbigt men rationellt fattade jag att det var bra investeringar så jag gick efter det snarare än efter känslorna. Tack vare mina lån har jag skrapat ihop betydligt mer än jag annars skulle ha gjort. Den främsta anledningen till att jag investerade på börsen och fick bra boost i sparandet är vinsten från min lägenhet som jag tog lån för och tjänade pengar på. Hade inte det skett så hade jag inte ens haft hälften av de pengar jag har idag. Vet inte ens om börsen hade intresserat mig förrän långt senare.
Nej, det gjorde jag inte så du får nog förklara… Eller gå vidare.
Jag tycker nästan att det är tvärtom i min omgivningen där alla maxar ut sina lån och att vara den som undviker lån gör att man “sticker ut”.
Aa många har ju gjort mycket pengar med hjälp av lån det är ju inget att sticka under stolen med.
Jag tror dock många begränsar sig när de tar stora lån man låser fast sig och blir helt plötsligt tvungen att dra in en viss summa pengar per månad och väljer då kanske den trygga anställningen framför att bana vägen för sina egna äventyr.
Dock inget fel med det heller att leva som de flesta svenskar med stora bostadslån och söka sig till en trygg anställning det är nog många som förderar det livet framför det jag levt där levt med väldigt osäker inkomst under många år.
Jag håller med om att det är vanligt att maxa lån för att på så sätt konsumera så fet bostad man bara kan. Sedan är man fast i sitt lån och sina amorteringar. Det är inte heller bra förstås. Mitt mål är att hälften av min inkomst ska räcka för det grundläggande. Resten investeras. Jag har aldrig amorterat och ifall jag köper ny bostad tar jag så mycket lån som bara går och sparar resten på börsen. Tryggheten finns eftersom det finns marginaler och pengarna får växa på börsen istället för att tryckas in i bostaden.
Själv hade jag varit orolig för lifestyle creep ifall jag betalade av lånet Helt plötsligt har du 6000kr mer varje månad. Hur strikt kommer du vara mot dig själv (och dina närstående/familj)? Kommer du att lägga undan dem 6000 varje månad? Eller kommer du kanske köpa lite mer än du gör idag?
Du kan aldrig någonsin veta vad räntan för dina lån kommer vara i framtiden. Du kan givetvis låsa lånet på 30 eller 50 år, men frågan är om det går att göra i Sverige. Dessutom kan du inte anta att man får göra avdrag på 30% av räntekostnaden. (Vilket enligt mig är helt sinnessjukt, men politiker bryr sig enbart om makt.).
Du kan inte heller veta vad avkastningen på en global indexfond kommer vara årligen om 30 eller 50 år. Du vet inte heller hur politikerna kommer att beskatta detta, då politiker enbart bryr sig om att få makt.
Således är det en “risk” oavsett vilken väg du tar. Du kommer sova bättre om natten om du betalar av en del av lånen, men du kan möjligen få bättre avkastning om du satsar på indexfonder.
Inte heller någon garanti att det blir så. 
Helt korrekt!
vad är räntan på ditt lån?
Jag kan inte svara för hur andra gör, men jag fann det väldigt stimulerande att bara “amortera vidare” rakt in i fonder. 
Utan att veta alla detaljerna så låter det som att du har ett ganska förmånligt lån.
Jag hadde delat på pengarna, hälften på att betala på lånet (eftersom du själv har tatt upp det som en strategi så är det nog ganska viktigt för dig), hälften i globala index-fonder. Så börjar du månadsspara i dessa fonder motsvarande det du fått ner dina utgifter och amorteringar på lånet. Gyllende medelvägen helt enkelt
Låter grymt :)!
Som sagt jag är ej anti lån eller liknande bara för att jag föredrar att leva utan jag tror att med din metod så kan man göra riktigt bra ifrån sig ekonomiskt och du låter motiverad och har ett klart mål för hur du ska gå tillvägaså jag tvivlar ej på att det kommer gå bra för dig :)!
Jag tycker bara ibland disktutionen om lån blir lite svart eller vitt där man antingen ej kan se det postiva utan lån samt med lån jag tror det finns för och nackdelar med båda och jag tror det är viktigt att man lör känna sig själv på djupet innan man tar råd från mig eller någon annan på ett forum för i slutet av dagen står man där själv med sina ekonomiska beslut om saker ej går som man tänkt banan är ju ofta inte så rak som man tänkt (livet händer) oavsett vilken väg man tar.
Men alla har inte som mål att generera så mycket pengar så möjligt. Att ha mycket pengar på börsen kan vara en stressfaktor i sig vid nedgångar, fel investeringar osv.
Att ha bostaden helt betald är för många betydligt mycket mer värt, även om man rent ekonomiskt förlorar på det.
Det är inte konstigare än att man väljer ett jobb med lägre lön för att det finns andra fördelar med det jobbet.
Personligen kommer jag nog efter att ha amorterar av det ena bostadslånet inte att amortera det sista (ca 30% av bostadsvärdet) utan investera istället, men det är några år bort så vi får se. Kan göra både ock om jag vill.
Skuldfri är en fin känsla det också.
Tycker det hänger på din personlighet, ålder, hur mycket du tjänar/sparar och vad du har för lån/tillgångar generellt. Buffert är guld värt, kanske sätta 100 tkr på ett räntekonto (varav 50 tkr på lång bindning och 50 tkr på kanske 6 mån?, då kan du lättare ta ut en del vid behov utan att missa allt för mycket inndstående/väntande ränta). Sätt 50 tkr på ett resekonto eller liknande. Restdrande 850 tkr kan du dela 425 tkr amoreting oxh 425 tkr trygga/tråkiga akitefonder (helst indexfonder eller kanske 225 tkr fonder/200 tkr uppdelat i flertalet större investmentbolag typ Investor mm).
Dvs, lite av allt 