Jag har köpt kursen Wealth Triggers från Ramit Sethi och börjat fundera när han säger let’s look at some of the toxic money beliefs from the past, some of your Financial Programming that might be holding you back today
Så fort jag spenderar pengar på mig själv tänker jag alltid vad kommer andra tycka om detta
Varför stoppar jag mig när jag vill använda pengar för att underlätta något? Vad kommer folk tycka – varför slösar han på detta?
Varför känns pengar jag använder för att må eller fungera bättre som slöseri, trots att jag har råd?
Om ingen annan fick veta vad jag köpte, skulle jag fortfarande tveka lika mycket?
Exempelvis jag köpte denna kurs för länge sedan men har inte berättat för någon. Det är ett exempel på att jag har haft detta synsätt länge även innan skilsmässan
Och jag har på sistone lagt rätt mycket pengar på massage nu har jag börjat fundera på botox behandling som skulle kunna hjälpa för besvär jag har efter min stroke
”Varför är jag rädd för att berätta när jag har lagt pengar på något jag egentligen har råd med?”
Och sedan: ”Vad tror jag skulle hända om någon tyckte att det var onödigt"
Det är intressant att fundera på varför en tänkt utomståendes bedömning får en plats i kalkylen.
Ett annat exempel är jag har börjat fundera på att ordna en dyr 50-årsfest även trots jag har mycket att fira t.e.x. att jag har återhämtat mig exceptionellt efter min hjärnblödning jag hade mycket väl kunnat vara borta idag
Är det fler som tänker så här och känner igen sig
Varför känner jag att jag behöver förklara mig inför andra hur bör jag hantera detta synsätt
Vänd på det, vad hade du tyckt om någon annan betede sig så? Utgå från att de flesta vettiga människor kommer tänka på det sättet, inse och acceptera att det utöver dessa alltid kommer finnas en andel idioter och att det är sundare att försöka skita I, snarare än anpassa sitt liv efter, vad idioter tycker/säger.
Med ökad personlig mognad minskar behovet av extern validering något.
Jag känner aldrig något behov av att förklara mig och jag funderar aldrig på vad andra skulle tycka om det jag gör/köper. Mitt eventuella “problem” i den häraden (om det ens är ett problem) är att jag själv är ganska sparsam och aldrig längtar efter dyra prylar. Om det är en medfödd egenskap eller en betingad reflex vet jag däremot inte. Mina föräldrar var sparsamma och ekonomiska, men inte nödvändigtvis snåla. Jag är inte heller snål, men jag är nog delvis uppvuxen med att alltid fundera ett varv till innan jag gör kostsamma inköp.
När jag däremot behöver lägga ut pengar så är det inga problem, har i sommar haft en målarfirma som målat om hela fastigheten och det var en kostsam sak. Men det var helt enkelt dags och jag upplevde inte betalningen som något att fundera på. När fakturan kom så betalades den samma dag och nu ligger den kostnaden arkiverad djupt i minnenas arkiv.
Att däremot se en ny bil hos grannen och sedan rusa iväg till bilaffären för att köpa likadan är ingen tanke som någonsin skulle korsa mitt huvud.
Så jag vet inte om man måste problematisera allt, men såklart om man går omkring och själv suktar efter saker man har råd med men våndas och avstår av rädsla för vad grannarna eller andra utomstående skulle ha för åsikter, då kanske det är något av ett problem
[EDIT] Längtardu verkligen själv efter att arrangera den där lyxiga 50-årsfesten du nämner? Eller är det ännu ett exempel på samma problematik, bara sedd från andra hållet? Dvs en/din egen upplevelse om att alla lyckade, lyckliga, framgångsrika, sociala människor måste ju ha sådana 50-årsfester, så vad skulle isf avsaknaden av en sådan fest för dig säga till din omgivning? Att du isf i omgivningens ögon skulle riskera att framstå som något av en mindre lyckad människa som mer eller mindre saknar socialt liv!?
Hoppas du får mass olika svar, som ger olika infallsvinklar på frågan.
Här är min:
Jag gör vad jag vill och vad jag tror är rätt. Om andra dömer mig efter sina preferenser så spelar det endera ingen som helst roll för mitt beslut, eller om de dömer så mycket att relationen påverkas, så kanske vi inte passar så bra ihop eller att relationen kanske bör justeras något.
Ovan så menar jag saker som jag gör för mig. Gör eller avstår. Har fått massor med kommentarer genom året som jag besvarat med “vilken tur att det är jag som lever mitt liv då och inte du”.
