Fast det spelar ju inte så stor roll om jag har tid och energi om alla andra har fullt upp med jobb, familj och aktiviteter?
Jag tror man behöver hitta ett sammanhang med likasinnade. Hitta nya sociala umgängen som funkar med ens livsstil. Jag inser att mitt liv är rätt sårbart då så pass mycket av den sociala stimulans jag får kommer via jobbet. På jobbet får jag ofta “kickar” av att ha gjort något bra och känna uppskattning från kollegerna eller bara haft roliga samtal på fikat. Såna kickar får jag sällan på fritiden tyvärr.
Du har en poäng, men samtidigt: om det är den absoluta friheten man vill åt, kan man bara ägna sig åt sig själv och de närmaste. Om man börjar jobba ideellt i någon filantropisk organisation hamnar man ändå direkt i att förhålla sig till andras scheman, tidsplaner etc.
Svårt att både äta kakan och ha den kvar - en position med total frihet utan någon som stör går inte riktigt ihop med att påverka saker i ett större sammanhang. Man får välja eller kompromissa mellan dessa, oaktat om det man gör är betalt eller ej.
Finns kanske enstaka undantag. Tänker t ex på en del gamla tiders filosofer och författare som jobbade helt efter eget huvud och vars böcker så småningom fick stort genomslag.
10.00 - Vaknar av att hjulen på flygplanet gör kontakt på landningsbanan och applicerar ett färskt lager läppstift innan jag lämnar planet. Vilken tur att jag följde min instinkt att bara flyga med handbagage, då hinner jag ta en cappuccino på flygplatsen innan klockan slår 11 utan att skämmas - vi är ju trots allt i Italien!
12.00 - En snabb taxitur senare checkar jag på lätta klackar in på hotellet och bekräftar kvällens aktivitet av att lära mig laga riktig gnocchi på kursen som anordnas av en lokal Italiensk nonna.
13.00 - Hittar en trevlig liten restaurang där jag tar ett glas Amarone till risotton samtidigt som jag stakar ut färdritningen och ordningen. Ingen tur till Rom är komplett utan att besöka moderskeppet: Gucci! Är inte de nya sandalerna trevliga? Bästa att skutta förbi och pröva ut storleken. Sedan får vi besöka Miu Miu och Prada, så ingen känner sig förbisedd. Rundar av shoppingen med att strosa på lite snirkliga kullerstensgator - är inte fontänerna fantastiska? Självfallet kan man inte hålla sig från att passera Colosseum och slås av dess storhet.
17.00 - Gnocchi-dags! Förundras av hur dessa gummor lyckas göra exakt samma form, storlek och perfekta utförande på varje liten klump av potatis och mjöl. Han den där charmiga Italienare som också var på kursen som bjöd ut dig på middag? Nja, vi har faktisk viktigare saker för oss då vi behöver boka nästa flyg inför imorgon då nästa stad som vi ska vidare mot behöver bestämmas. Paris? Barcelona? London?
23.00 - Klappar passet ömt innan lockarna landar på kudden. Imorgon väntar ett nytt äventyr.
Om man har ett stort behov av att träffa andra människor kan det förstås bli tråkigt. Jag planerar för en sen RE när min hustru som är åtta år äldre än mig går i pension och då räcker det umgänget för mig.
Begränsningar har man alltid och borde också ha. Skillnaden är att fritt kunna välja begränsningar, projekt, människorna som är en del av dem, fritt kunna LÄMNA de projekten om de inte längre går i linje med sina egna värderingar och prioriteringar.
Livet kommer aldrig vara gränslöst eller problemlöst men man kan till stor del fritt välja vilka begränsningar och problem. Det är den friheten att välja som är och borde vara målet.
Man kanske skulle kunna leva fullständigt utan begränsningar, men det blir en högst sannolikt väldigt kortvarigt och smärtsamt.
Ett kul tankeexperiment på det temat. Tänk att du får frågan om du vill spela ett spel och du svara ja! Där får du tillbaka, toppen du börjar! Inga regler, inga uttalade mål ingenting. Din tur!
Blir ju handlingsförlamande nästan. Målet borde kanske alltså inte vara fullständig frihet utan fullständig frihet att bestämma , regler, begränsningar, mål och syfte, värderings och moral inriktning/ begränsning, fritt kunna välja vilka man vill spela med, friheten att när som helst kunna kliva ifrån etc etc. All den makten lämnar man bort i olika stor grad när man arbetar.
Kul tråd! Mina största intressen är friluftsliv, att skriva noveller och att lära mig nytt. Mitt drömliv skulle ha mer av det i kombo med nåt ideellt engagemang och umgänge med nära och kära (fast jag har inget emot mycket ensamtid, särskilt nu som trött småbarnsförälder ). Doktorerar just nu, och när det är som bäst är det typ som att plugga och få betalt för det. Men vore ju himla skönt att slippa den enorma prestationsångesten…
En drömdag i FIRE, som är så långt bort i framtiden att mina småbarn inte längre är småbarn, skulle kunna se ut så här:
Morgon: vakna runt 7, njuta av en lång frukost och en extra kopp kaffe.
Förmiddag: långpromenad i skogen eller träning, sedan läsa en spännande bok.
Lunch: en vällagad måltid hemma, ute i naturen eller med familj eller vän.
Eftermiddag: skriva, engagera mig ideellt eller gå på en föreläsning.
Middag: god mat tillsammans med familj, vän, eller i eget sällskap.
Kväll: avsluta med en riktigt bra film eller tv-serie.
Du låter lite som min man. Han har inget behov av socialt umgänge utöver familjen. Han är dessutom ointresserad av resor med. Han vill bara vara hemma, gneta i trädgården, renovera huset, pilla på bilen, på båten och leka i garaget hela dagarna. Då hade han levt som en kung. Han skulle nog kunna anpassa sig till en FIRE-tillvaro bättre än vad jag kan
Ja, jag är nog ganska lik din man. Dock älskar jag verkligen att resa men inte billigt så jag räknar inte med att göra det om jag ska leva på sparade pengar några år tills jag får pension!
Kanske udda men inser att jag kan staden jag bor i rätt dåligt så jag skall utmana mig själv att ta cykeln minst en gång i veckan o ta en ny väg i stan, beta av alla småvägar o bara planlöst titta lite på “min” stad..
Och att cykla olika vägar till banan (tar bilen idag) . . . besökte just mor o tog en ny väg hem, lite kul
Bara för att bättre hälften jobbar hemifrån . Går ju definitivt argumentera för egentid på gymmet med! Även om fru ofta är där samtidigt iallafall en del av passet.
Men då är enda tiden jag är helt ensam ( essentiellt för mig) då hunden går och lägger sig i sängen med frun efter kvällspromenaden:blush:
Känner igen mig. Blir också värre med åren. Kl 7 är absolut senaste tiden jag vill gå upp. Några dagar om året kanske jag sover till 9, men då har det varit festligheter och sent dagen innan.
Att vakna och känna mig inspirerad att göra precis vad jag vill. Kanske göra en utflykt med en kompis. Eller spela brädspel hela dagen. Bidra med kod till ett open source-projekt eller komponera en låt. Läsa en bok. Göra någon samhällsinsats. Det finns nog många olika perfekta dagar för mig.
Jag provade på en långledighet för några år sedan. Såg typ ut så men jag hade mer familjetid.
6-7 promenad med frun
7-9 fixa frukost åt barn och fru, morgonrutin
9-11 träning
11-13 Lunch med Yotube i första hand, valfritt ämne
13-16 Diverse fix hemma, handla om inget att göra en långpromenad
16-18 fixa middag till familjen
18-22 Möjlig träning 2 dagar i veckan annars familjetid
Typ så gick det runt. Hur skönt som helst speciellt över sommaren då 13-16 var tid med de som kommit upp efter långsov. Sen blev det väldigt mycket tråkigare när skola och allt drog igång. SÅ då började jag jobba igen. Funderar starkt på att ta 3 månader nästa år med liknande upplägg.
Finns inga regler för vilket vin till vilken mat. Är helt upp till individen. Jag dricker ofta rött till fisk tex. Man dricker helt enkelt det som är gott😀
). Doktorerar just nu, och när det är som bäst är det typ som att plugga och få betalt för det. Men vore ju himla skönt att slippa den enorma prestationsångesten…
Några dagar om året kanske jag sover till 9, men då har det varit festligheter och sent dagen innan.