Företagande som livsstil – att starta och driva ett eget litet företag

Del 2 av 2 där vi intervjuas av Monika Molander om vår företagarresa

Vilka är guldkornen och erfarenheterna som man bör få rätt på i ett företagande och vad gör man när det inte går så bra? Det är frågor i denna andra del där vi blir intervjuade av Monika Molander kring att starta och driva ett eget litet livsstilsföretag.

Det här är den andra och avslutande delen om att starta och driva företag. Precis som förra veckan är vår ambition att du ska ha glädje av det här avsnittet, oavsett om du är anställd, funderar på att starta bolag eller redan driver ett bolag. På sätt och vis är det guldkorn och erfarenhet av snart 20 års småföretagande på vår sida.

Våra tips gäller så klart inte alla situationer och alla företag, utan här är förutsättningen att man önskar ett litet företag var syfte är att försörja en själv och några närstående och göra ens eget liv rikare. I mångt och mycket att driva få betalt för det som man redan gör och tycker är roligt.

Att avsnittet blev till är tack vare Monika, en av våra följare, som hörde av sig och hade många riktigt bra frågor såsom:

  • Vad gör man när det går dåligt?
  • Hur hanterar man misslyckande?
  • När ska man ge upp på en affärsidé?
  • Vem ska man lyssa och inte lyssna på?
  • Hur fungerar det med skatt och löner?
  • Skillnaden på NÄR skatt betalas
  • Hur tar man ut pengar från ett bolag så effektivt som möjligt?
  • Vilken ordning ska man prioritera utgifter?
  • Allt i samhället är en stödfunktion för företagare
  • Vilka risker kan man råka ut för som småföretagare?
  • Vilka har varit våra framgångsfaktorer

Vi hoppas att du uppskattar avsnittet. Nästa vecka kommer det vara frågor och svar om bilar och bilekonomi. 😊

Tack för denna veckan!
Jan, Caroline och Monika

De viktigaste guldkornen i avsnittet

Nedanstående är de guldkorn som jag tycker är de viktigaste från avsnittet:

Guldkorn från avsnitt #267
  • Ta ut pengar ur bolaget – Steg 1 är att ta ut en lön till brytgränsen (ca 50 000 SEK/mån brutto för 2023), steg 2 är tjänstepension och därefter är steg 3 är maximal utdelning (i steg 4 kan man investera bolagets överlikviditet). Har man supermycket pengar i bolaget (typ 20 Mkr) så finns det specialregler.
  • Att växa som person – som företagare kommer man misslyckas – eller lyckas missa – väldigt mycket. Man kommer ta fel beslut, få betala när andra gör misstag och det kommer inte alltid att gå som man vill. Samtidigt ger det här ovärderliga kunskaper, erfarenhet och är själva fundamentet för att lyckas på lång sikt. Att driva företag är att konstant växa som person och få mycket feedback.
  • All feedback är inte relevant feedback – med ovan sagt så är det också viktigt att komma ihåg att all feedback är inte relevant feedback – särskilt inte från människor som inte har egen relevant erfarenhet.
  • Skillnad i NÄR skatten betalas – en stor skillnad mellan företag och privatperson är att när man betalar skatt. En privatperson har först en inkomst, sedan betalar man skatt på hela inkomsten och därefter har man sina kostnader. Ett företag tjänar pengar, har kostnader och betalar skatt på det som blir kvar. Blir en reellt stor skillnad i längden.
  • Allt för inkomstens förvärande är avdragsgillt – grundreglerna från skatteverket är att allt som du behöver för att kunna tjäna pengar får du dra av, dvs. räkna av mot dina inkomster innan du betalar skatt

Kolla gärna även i forumet där det sker mycket diskussion till följd av avsnittet.

Tips! Bästa kreditkortet är enligt oss Komplett-kortet. Det är kostnadsfritt, ger 1 % bonus och andra fördelar*.
(*) Rekommendationen förutsätter att du betalar hela räkningen i slutet av månaden. Läs mer

Följ diskussionen i RikaTillsammans-forumet

I RikaTillsammans-forumet finns det en specifik tråd där vi diskuterar det här avsnittet. Följ diskussioen i tråden:

I forumet kan du även ställa en fråga, få svar, hjälpa andra och träffa likasinnade. Välkommen. 🙂

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

För dig som lyssnar eller tittar på avsnittet följer nedan en innehållsförteckning:

  • 00:00:20 Intro
  • 00:03:26 Start och Monikas företagsidé
  • 00:06:10 Hur hanterar man misslyckande och dåliga dagar?
  • 00:10:50 Vikten av andra företagare som påverkansgrupp
  • 00:12:45 Fira våra misslyckanden
  • 00:13:40 Bestämma hur historien ska sluta
  • 00:15:42 När vet man att affärsidén inte fungerar?
  • 00:17:40 Alla framgångsrika företag evolverar
  • 00:18:42 Egot som stod i vägen
  • 00:21:20 Hur vår företagsresa började
  • 00:27:20 Det börjar ofta med en svordom
  • 00:29:25 Vem ska man ta feedback från?
  • 00:34:10 Man kan inte alltid vara långsiktig
  • 00:36:20 Värdet av skattade och oskattade pengar
  • 00:41:00 Bättre privatekonomi med företaget
  • 00:44:30 Maxa välfärden som företagare
  • 00:46:00 3:12-reglerna
  • 00:49:00 Stödfunktioner för entreprenörer
  • 00:53:45 Främsta ekonomiska riskerna
  • 01:00:35 Värdet av jurister för företaget
  • 01:02:25 Våra marknadsföringsstrategier
  • 01:08:35 Var finns mina kunder egentligen?
  • 01:12:20 Var behjälplig och sälj samtidigt
  • 01:13:50 Kundernas kunder
  • 01:18:00 Företaget är till för mig och inte tvärtom
  • 01:19:00 Frågor om varumärke
  • 01:24:25 De 3 avslutande frågorna
  • 01:25:00 Tipsen till oss själva
  • 01:28:00 Våra största misstag
  • 01:32:00 Framgångsfaktorn ”bästa attityden vinner”
  • 01:33:00 Avslutning

Transkribering av Monikas intervju med oss

Jan: Idag blir det en fortsättning på förra veckans del 1 i att starta företag och driva eget. Vi pratar vidare med vår läsare Monika. Det började ju med att Monika funderade över att starta företag och hörde av sig med en hel del frågor kring detta. Vi fortsätter konversationen där vi slutade förra gången, och man kan läsa detta som är del 2 som ett fristående avsnitt. Men vi refererar en del tillbaka till del 1 så det är att rekommendera att du lyssnar/läser del 1 först.

Målet med samtalet är inte bara att ge tips till dig som tänkt starta företag eller redan har gjort det. Vi vill också ge tankar och råd till dig som jobbar i en organisation där det sker försäljning och har tankar kring det. Företag är ju inget mystiskt, utan det är människor som är grunden, och vi människor vill ju lösa problem. Det är människor som skapar produkter eller tjänster som löser problem helt enkelt.

Även om du inte hade tänkt starta företag kan du få ut matnyttigheter från detta avsnittet. Till exempel hur din chef tänker och vilka mål hen har, hur man kan tänka för att höja sin egen lön. Idag pratar vi dessutom mycket om den emotionella sidan av att ha företag, att utvecklas och våga misslyckas till exempel, oavsett om man har företag eller inte.

Vad tog du med dig, Caroline?

Caroline: Det var roligt att prata om den emotionella sidan av företagande och livet, plus att Monika har en massa bra och genomtänkta frågor.

Jan: Det blev mycket kring framgångsfaktorer, råd till sig själv, skatt och hur ett företag kan hjälpa ens privatekonomi. Risken med att ha företag är heller inte så stor som gemene man tror. Nu släpper vi på Monika.

Jan: Hej Monika! Väkommen tillbaka. Jag ska börja med att be om ursäkt. Carro kom till mig och frågade efter förra inspelningen om jag visste vad du ville starta för företag. Och det har vi ju inte pratat om faktiskt. Kan du inte berätta vad det är du vill göra?

Monika: Jag måste erkänna att det var ganska skönt att inte prata om det. Men jo, jag håller på att utbilda mig till wellness coach, och kommer att jobba med holistisk hälsa. Jag har en historik av ätstörningar, depression och över-prestation. Jag vill hjälpa andra med liknande problematik. Framförallt över-ambitiösa tjejer som strävar efter perfektion.

Jan: Jag kan säga att det gäller även oss killar, det här med över-prestation och hur det tar sig i uttryck. Jag hörde någonstans att överprestation är ångest som är fångad och riktad åt ett sprecifikt håll.

Låt oss börja med dina frågor, Monika.

Vad gör man när det går dåligt?

Monika: Det var en sak som slog mig efter förra veckans samtal. Visst kan man ha funderingar kring allt det praktiska och tekniska, till exempel bokföring och skatt, hemsida etc. Men det som slog mig är ”mindset”. Det är där det börjar. Vad gör man de dagar när man inte har inspiration eller motivation. Man kanske har misslyckats med något, en produkt eller lansering. Vad gör man när det går dåligt?

Caroline: Det dagarna finns absolut.

Jan: Det som har varit en stor framgångsfaktor i mitt liv just när det gäller den här frågan, är att jag har haft fantastiska människor runt mig. När det skiter sig för en, man misslyckas och är mentalt på ett dåligt ställe – då ska man ha människor runt sig som inte alltid säger det man vill höra eller förväntar sig. Men de säger det man behöver höra.

Ett typiskt exempel är att jag inte har fått empati av mina kollegor, utan snarare ”Grattis, det har gått åt skogen! Låt oss fira detta, och sedan letar vi efter guldkornet i situationen.” De borstar av en och säger att det kommer en erfarenhet utav det hela. Det kanske inte känns som om man har lärt sig något, men det finns alltid ett guldkorn och man kan alltid ställa sig frågan ”Vad är det mest fantastiska i denna situationen, att jag fick ett nej, att det känns skit etc.? Det är verkligen inte det jag vill höra då, jag vill bara vältra mig i självömkan.

Caroline: Man behöver få tycka synd om sig själv en liten stund.

Jan: Man kan inte träna på att misslyckas. Det ingår i att driva företag att misslyckas hela tiden. Kommer man då från en hög-prestaterande bakgrund där man är van vid att lyckas med det mesta, och ger sig på försäljning blir det precis tvärtom. Det är normalt att få nio nej och ett ja. Det man inte tänker på är att varje nej är ett steg mot det där ja:et. Det blir ett stort skifte för en. Man får hitta sina sätt att klara av att tänka och känna nytt, man får hitta sina ”sayings”. Ett sådant saying som jag har är att allt som händer är en träning inför det som komma skall. Då kommer jag att vara redo inför nästa match.

Jag kan inte träna på att inte trilla av hästen. Det enda jag kan träna på är hur lång tid det tar innan jag tar mig upp på hästen igen. Det kan jag påverka.

En kollega till mig råkade ut för ett nedelag nyss. Han har ett företag i tio år och jobbade med en stor kund som de haft länge. De hade haft för-diskussioner och skulle planera hela säsongen, de hade anställt personal eftersom det behövdes. Och sen fick de veta att tilldelningen av arbete inom deras område som är service av industri hade skett, och de hade inte fått något jobb alls. Från att 80 procent av deras omsättning kom från den stora kunden, gick den till ingenting nästan. Hela företaget höll på att gå onkull, det var panik på riktigt. Efter den stora smällen, insåg de att de fått chansen att diversifiera sig, och göra en omorganistaion och effektivisera hela företaget. Nästan ett år senare kom storkunden tillbaka och ville ha dem som leverantörer igen, lite med mössan i hand.

Caroline: Då har din kompis företag hunnit med en rejäl utvecklingsrunda under det året. Och storkunden tillbaka, så de har gått plus ur det hela.

Hur hanterar man misslyckande?

Jan: Jag skulle se det så här med misslyckande, Monika: Du har inte misslyckats, du har lyckats missa. Och har du lyckats missa, så har du sparkat bollen på mål och försökt . Där finns alltid en lärdom. Det andra jag vill trycka på igen, ha alltid bra människor omkring dig. Andra företagare, skaffa en coach eller en mentor, eller båda. Någon som inte säger ”vad var det jag sa?”. Någon som istället hjälper dig med rörelsen framåt.

Caroline: Det är viktigt att veta att man kan träna upp sin förmåga att göra om ett misslyckande till något positivt. Det där med att göra en ”re-framing” och sätta misslyckandet i ett annat ljus är en framgångsfaktor. Det går att träna upp så att man inte blir så nedslagen av misslyckanden. Och man måste våga kolla på det vad som hände, även om det svider och man skäms. Så gör ju stora företag världen över, för flygbolag till exempel, så handlar det om liv och död om man ska hårddra det.

Jan: Ta det till och med till överdrift: Fira misslyckandet. En vän till oss ringde för flera år sedan och bjöd in till champagne för att allt hade gått åt skogen i hans företag.

Caroline: Ja, att inte bara fira lyckanden utan också misslyckanden. Vi låter helt knäppa.

Jan: Att vara företagare är att vara lite knäpp.

Monika: Att fira, men kanske också dela med andra? Inte bara när det går bra.

Jan: En coach sa till mig att allt som händer i en kris kommer en dag bara att vara en bra historia. Du bestämmer själv hur den historian ska sluta.

Caroline: Jag har liknande erfarenheter. Under en kurs i just storytelling berättade vår lärare Eric Edmeades om sin semester i Namibia som höll på att sluta illa. Han hade varit med sin fru och hälsat på och bott med san-folket i öknen. De hade massor med film och foton i kameror, mobiler och laptopen. De åkte in till stan och lämnade allt tekniskt i jeepen för att äta lunch. När de kom tillbaka var allt stulet, och han berättade att frun grät i hans famn över att altt var borta. Då bestämde han sig för att storyn skulle få ett lyckligt slut. Istället för att vara distraherade av mobilen eller datorn resten av semestern, kunde de ägna resten av tiden till varandra, givande samtal etc. Det kanske blev några tårar innan dess, men sedan blev det en bra historia och ett lärande-element åt oss på kursen, för restan av livet.

Jan: Mindset is everything. Särskilt när man kommer från en miljö där man lyckas. Här kommer den personliga växten in.

När ska man ge upp på en affärsidé?

Monika: Jag har fler frågor om misslyckande. När vet man om en idé inte kommer att funka och det är dags att prova något annat?

Jan: Nur är jag lite inne på ditt område Carro, biologi. Men sa inte Darwin ”survival of the fittest”? Han sa inte ”survival of the strongest”. Det är de som har störst förmåga att anpassa sig efter miljön som överlever. Dina idéer måste anpassas efter sin miljö. Om du får ett nej från en kund, vad är det som skulle kunna vända det till et ja? Om du frågar, får du fantastisk feedback. När du frågat tio gånger, så inser du att det du vill sälja är inte det som efterfrågas. Oftast kan vi inte förutse exakt vad kunden efterfrågar innan en anpassning till marknaden har skett.

Vi har med vår blogg anpassat och byggt den utefter behoven och bäst sätt att få kontakt med följarna. Det var inget forum från början, ingen podcast heller. Det går inte att tänka ut i förväg. Man kan alltid se den logiska vägen företaget tagit i efterhand.

En varningsklocka för mig är om man inte lyssnar på feedbacken. ”Don´t argue with reality”. Om man är lite perceptev och lyssnar, så…

Caroline: Och inte har superstort ego. Jag kan berätta en historia sen om när mitt ego stod i vägen för mig i en fråga – i flera år!

Jan: Alla företag som överlever gör det för att de evolverar. Nokia gjorde gummistövlar, till att de gjorde däck, och sen gjorde de mobiltelefoner. Play-dough är kanske något som varenda förälder känner till eftersom de gör lek-lera för barn. Först var de ett kol-bolag, sen blev det tvål, och så funkade inte tvålmarkanden för dem. Då gjorde de en massa för väggar för att isolera väggar. och nu är det play-dough. Man måste vara preceptiv och lyssna efter ”vad universum vill säga”. Och funkar inte den strategin, så får man ge sig själv en tidsgräns då man kör på men inte bortom den om idén inte flyger.

Vad skulle du säga kring ego, Caroline?

Caroline: Precis som Jan sa, så gäller det att vara perceptiv och ta in de signalerna man får, och inte hatar feedbacken även om den är ”fel”. Jag skulle ju lära forskare att kommunicera effektivare och roligare, och ett av mina verktyg var hur TED-talare gör sina tal. Det finns en mall, även om den kanske är omedveten för en del av dem. En dag hörde jag i korridoren en senior forskare som ondgjorde sig över det här och han tyckte minsann inte att forskare skulle göras om till TED-talare. Jag tog illa vid mig, och gick i tystehet hem med detta och grät på Jans axel. Jag tyckte att den här forskaren var otroligt taskig och arrogant. Nu, flera år senare, fattar jag att jag borde gått och frågat honom om vad han tyckte att forskarna behövde istället, och att jag ville höra hans förslag.

Mitt ego tog en smäll, och det tog lång tid att fatta guldkornet.

Jan: Visst, det är den personliga växten. Och för det mesta inom företagande, handlar det mer om mod än kunskap.

Monika: Och att våga titta på sin sårbarhet.

Jan: Ja! Många missförstår konceptet sårbarhet. Man tror att andra kommer att utnyttja ens sårbarhet om man de facto visar sig sårbar. Nej, det funkar tvärtom. När du visar dig sårbar, blir du i samma ögonblick mycket starkare. Du ger andra möjligheten att visa sig sårbara också, och då går det att prata om det som är viktigt. Brené Brown har en fantastisk bok och TED-talk om det.

Monika: Det är just det som är grunden till min affärsidé. Jag märkte att när jag delade mina erfarenheter, så hjälpte det andra.

Jan: Ja, det kan jag tänka mig, särskilt om man kommer från en hög-presterande miljö där det är väldigt ovanligt att visa sig sårbar. Där ska man vara en riddare, eller krigare.

Hur vår företagsresa började

Monika: Jag är nyfiken på er företagsresa. Fanns det någon vision? Vad skulle ni gjort annorlunda?

Jan: Jag började min företagsresa 2003 när jag var studentkonsult. Jag var uthyrd och skulle undervisa i programmering. Då förstod jag att det skickades en faktura till konsultbolaget på 500 kronor, och jag fick bara 150 kronor. Der försvinner 350 kronor någonstans, och det var inte ner i min ficka. Det var min första insikt. Min andra insikt kom när någon berättade för mig att man kunde dra av momsen på inköp man gjorde i sitt företag. Jag gillar ju teknik-prylar och insåg då att jag kunde få samma antal teknikprylar, fast för halva priset. Jag hade ingen vision när jag startade företag. Jag behövde ju få inkomster in i företaget annars blev det inga teknikprylar köpta, och för mig har företaget anpassats över tid utefter vad jag vill.

Nu vet jag bättre vad min vision är, och den är att hjälpa människor till ett rikare liv genom privatekonomi. För mig är privatekonomi att hushålla med resurser, inte bara med pengar. Där ingår tid, energi, socialt kapital, humankapital med flera.

Under de här åren har jag testat olika sätt att jobba med den visionen. Jag skulle kunna vara finansiell rådgivare, men det passar inte mig av olika anledningar. Det passar inte mina värderingar och är för ineffektivt. Då kan jag stryka det.

Jag har testat att göra sam-investeringar. Vi gick ihop flera hundra personer och investerade pengar, och ett tag förra december 2021 hade vi 1.4 miljarder i den här strukturen tillsammans. Då insåg jag att det inte heller riktigt var min grej, för när det gick bra för aktien kändes det skönt för det var det var som var målet. Men så fort det gick ner kände jag nästan ett behov av att ringa varenda en av våra investerare och be om ursäkt att det gick dåligt. Allt kring aktiekursen var utanför min påverkan. Jag insåg att jag inte klarar att förvalta pengar åt andra, för jag tar det för personligt.

Jag älskar andra grejer vi har byggt upp mycket mer. Vårt forum är en sådan sak som jag lägger mycket tid på och verkligen uppskattar. Jag vill bara ha ett bra liv och kunna hjälpa andra till samma sak.

Hur var det för dig Caroline?

Caroline: När jag startade mitt kommunikationsföretag så vill jag faktiskt förändra världen. Jag arbetade med att ge forskare verktyg för att bättre leverera sina budskap, om varför deras forskning var viktig. Tanken var att de själva skulle få mer makt och få mer resurser av de som sitter på pengar, till exempel stipendiefonder, EU, politiker och sådana. Jag hade nog kunnat ta det långt. Men du och jag började prata om att jobba tillsammans och det passade bättre för vår livsstil. Vi hade småbarn och jag orkade inte stressa och förlora tid med dem för att förändra världen. Mitt liv blev jättebra.

Det var en stress i sig att tro att jag måste förändra världen med mitt företag.

Jan: Visst handlar det om livs-design för oss. Men ska vi titta på företagande från ett management consult-håll, så är det många företag som startar uifrån en svordom.

Jag har en kompis som svor över hantverkare och tyckte att det var en affärsidé att ha en hantverkarfirma med arbetare som kommer i tid, förklarar vad de gör och hur lång tid det kommer att ta och kosta, och som dessutom städar efter sig.

Caroline: Jag hade en svordom som gjorde att jag startade företag. Den var; varför vill ingen lyssna på mig när jag berättar om min forskning på en fest? Varför går de bara iväg? Vad fan!?

Jan: För mig var det också en svordom. Vem är egentligen ute efter att hjälpa mig med ekonomi? Jag kände mig ensam. När jag gick till en finansiell rådgivare kändes det som om de bara ställde tre frågor; Hur mycket pengar har du? Var har du dem? Hur mycket av dem kan jag få?

Jag vill häjlpa människor med deras pengar, utan att ta pengarna ifrån dem. Idag är Rikatillsammans en community av människor som vill hjälpa varandra inom ämnet ekonomi. Det har tagit 15 år att komma hit. Man behöver inte göra en affärsplan på 20 sidor om vision etc.

Caroline: Men kan man inte göra affärsplanen bara för att tydliggöra för sig själv åtminstone?

Jan: Om det det hjälper kan man göra det, om det inte hjälper så märker man det och kan strunta i det. Det finns inget rätt svar. Och man ska definitivt inte ta feedback från de som inte har gjort samma sak redan. Och definitivt inte feedback från banken.

Vem ska man ta hjälp och feedback av?

Jag har varit med om en händelse på banken kring en ganska enkel företagsgrej. Vi hade haft bloggen i åtta år och skulle bara bolagisera den och sätta i eget bolag. Då skulle jag öppna konto på Swedbank och definierade verksamheten som ”att driva blogg”. Jag fick svar tillbaka från dem att de inte trodde på affärsidén. Hade jag inte drivit företag innan och haft bloggen så länge hade jag kanske backat. Banken är ändå en auktoritet för många.

Men då blev jag arg eftersom jag hade drivit bloggen så länge och bara skulle flytta den från ett bolag till ett annat, en egen juridisk person. Kanske var det någon äldre bankperson som hade en åsikt, vad vet jag? Så ta inte feedback från någon som inte är i din bransch eller har gjort företagsresan själva. Ditt företag kan ju vara väldigt provocerande för någon som kanske drömt om att starta eget, men som inte gjort det.

Eller så kan du få goda råd från vänner och familj, som inte hjälper dig alls. Det är inte av illvilja, utan för att hjälpa dig. När jag höll på att avsluta min civilingenjörsutbildning och startade företag, var min mamma lie orolig för min framtid och undrade ”men sen så skaffar du dig väl ett riktigt jobb?”.

Jag blev ledsen och kände mig inte stöttad, men man kan se det från hennes håll. Hon har varit kommunalt anställd hela sitt liv som lärare, supersäkert och tryggt. Hon vill bara att det ska gå bra för mig och utgick från sina egna värderingar och drömmar. När vi ger råd så ger vi dem alltid från där vi själva befinner oss. Därför känns det också viktigt att poängtera att vi, som har ett ganska nischat sorts företag, inte sitter på någon större sanning kring företagsformat etc. När vi inte längre kännner för att driva vårt livsstilsföretag eller dör, då lever det inte vidare helt enkelt. Det kommer inte att säljas eller drivas vidare av våra barn.

Caroline: Det du egentligen säger, är att man står på ett isflak omgiven av de människor man känner och bryr sig om. Men man måste också röra sig över till ett annat isflak där till exempel företagsmänniskor befinner sig. Du vill inte lämna dina nära men samtidigt behöver du en ny påverkansgrupp.

Jan: Ja, som har andra sanningar som till exempel tycker det är roligt och lätt att driva bolag. Att det är lätt att tjäna pengar etc. Nu är det ju inte så att jag inte har någon kontakt med min mamma. Det var ju någon på forumet som påpekade att min mamma är som en tredje podd-medlem fast som aldrig är där i person. Men vi har alltså olika åsikter om vissa saker, vilket inte hindrar oss från att ha en fin semester ihop i Frankrike och att vi pratar om annat än pengar och företagande då.

Monika: Jag gillar det där med att gräva där man står, och att man inte behöver ha allt på plats när man går in i företagande. Det är så mycket i vårt samhälle som är på det viset och vill ha svar på hur man tänker långsiktigt och vilken plan man har.

Jan: Metaforen jag brukar använda är att vi sätter oss i bilen när vi vet att vi har grönt ljus hela vägen in till stan. Är det rött på första ljuset så stannar vi och anpassar körningen efter det, annars är det bara att köra vidare då.

Hur funkar det egentligen med skattade och oskattade pengar i företaget?

Monika: Jag tänkte hoppa in på skatt, löner och sådana saker. Min pappa är mer intresserad av det här med skatteplanering och så, men jag tycker att det känns torrt. Men låt oss prata om det här med oskattade och skattade pengar i företaget.

Jan: Nu kommer vi in på en av de stora hemligheterna inom företagande, särskilt för livsstilföretag. Grundregeln är att allt som är till för inkomstens förvärvande, är avdragsgillt. Så som företagare så får du dra av på skatten alla inköp du gör för att kunna bedriva din verksamhet och få inkomster in i företaget.

Skatteverket är med på att du kan behöva vissa utgifter för att ens få dina inkomster. I sin enklaste form; du behöver till exempel en massagebrits för att kunna göra ditt jobb. Annars kan du inte massera kunderna och då får du ingen inkomst. Säg att du har skickat fakturor för 100 000 kronor, och britsen kostade 10 000 kronor. Då säger Skatteverket att det är okej att dra av de 10 000 kronorna, och så har du 90 000 kronor kvar, som du betalar skatt på.

Som företagare har man intäkter, kostnader och sedan betalar man skatt på det som blir över. Som privatperson är det precis tvärtom. Du har dina intäkter, du betalar skatt och sedan har du alla dina kostnader. Pengarna i ett företag är alltså mer värda. Ska man dra det till sin extrem, säger vi att man har 100 kronor i företaget. Man behöver köpa en bok för 50 kronor, så efter köp har jag 50 kronor kvar. Efter det betalar jag olika skatter som uppgår till cirka hälften av det jag har kvar, alltså 25 kronor. Jag får ut 25 kronor från företaget och en bok.

Hade jag gjort samma grej som privatperson hade det sett ut så här: 100 kronor är intjänat, 30 procent skatt innebär att 30 kronor försvinner. 70 kronor kvar, och jag köper samma bok för jag är intresserad av ämnet, och då har jag 20 kronor kvar. Sen har vi dessutom moms i Sverige, 25 procent. Som företagare betalar jag inte moms, väldigt förenklat.

Har man då ett livsstilföretag då tjänar man pengar på det man är intresserad av, och plötsligt förflyttas en hel del av de utgifter man annars hade haft privat istället till företagssidan. På det viset är det enklare att få en bra privatekonomi med hjälp av ett bolag. Återigen, här finns det regler, så man anlitar en duktig redovisningskonsult som har koll på dem.

Kan du motivera för Skatteverket att du behöver en utgift för att tjäna pengar, då brukar det gå bra. Ett företag ger dig alltså en helt ny spelplan inom ekonomi.

Monika: Det är lätt att glömma bort att som privatperson, så kommer skatten på ett helt annat ställe kronologiskt än för företaget.

Tumregeln är att du måste fakturera dubbelt mot vad du tar ut privat

Jan: Tumregeln för en företagare som vill ta ut lön att man då måste fakturera dubbelt så mycket. Vill du har 30 000 kr ut, så krävs det att du fakturerar 60 000 kronor per månad på grund av skatter etc.

Målsättningen är att kunna ta ut lön fram till brytgränsen, som ligger på 45 000 kronor i månaden om jag inte minns fel. För då maxar man pensionsavsättning, sjupenninggrundande inkomst (SGI) som är viktig för föräldraledighet och vid sjukdom. På så vid maxar du det svenska välfärdssystemet, som ju behövs vid olika tillfällen i livet. Över 50 000 kronor får du inte mer väldfärd för pengarna.

Caroline: Om man är anställd?

Jan: Anställd av sitt eget företag. Det utgår jag från i detta resonemanget. Nästa steg, om du har mer pengar i företaget, är tjänstepensionen. Minst samma tjänstepension som du hade haft som anställd. Jag benchmarkar alltid mot vad du skulle haft som anställd i något annat än ditt eget företag. För att summera och ta till nästa steg; först lönen, sedan tjänstepension, sedan utdelning till dig från företaget.

Du ska kunna ta ut så mycket som möjligt från företagets pengar. Du skapar ju inkomsterna, det är inget konstigt. I fjärde hand investerar man bolagets pengar. Jag märker att folk ibland tänker tvärtom, att man vill investera och inte ta ut utdelning. Eller att man har låg lön för att kunna ta ut utdelning. Nej, spelet för alla företagare är att kunna ta ut så mycket pengar som möjligt så billigt som möjligt.

Det är detta som kallas 3:12-regeln, som alltid dyker upp i media. Det är tredje kapitlet, tolfte paragrafen i skattelagstiftningen.

Hur mycket kan man dela ut?

Monika: Hur mycket är maxutdelningen?

Jan: I företag med få anställda så säger 3:12-regeln att du kan ta ut utdelning på schablon-regeln, som är runt 190 000 kronor per år. Eller ett belopp som framräknas på procenten lön som betalats ut av företaget (huvudregeln/löneregeln). Då jämför man de två beloppen och tar utdelning på det beloppet som är högst. Detta hjälper din redovisningskonsult dig med.

Ett kryphål i lagstiftningen finns, ingen hemlighet egentligen. Men politikerna gillar det inte, det var liksom inte så här det var tänkt; om man har två bolag, kan man ta ut enligt schablon-regeln på det ena och enligt huvudregeln på det andra. Lagligt, men inte så snyggt. Vi gör inte så.

Caroline: Det kan vara provocerande, det vi pratar om. Men man får komma ihåg att om man har eget företag och sysselsätter sig själv i en anställning, då belastar man så att säga inte samhället. Med det menar jag man inte behöver antingen bli anställd av någon annan, eller bli arbetslös. Det är bra för samhället att det finns företag.

Jan: Jag har en kompis Lennart som har dragit det resonemanget tills sin spets. Han säger att alla funktioner i samhället är stöd-funktioner åt entreprenörer. Varför har vi polis? Varför har vi myndigheter som Skatteverket? De som jobbar där drar ju inte in några egna pengar, utan försörjer sig på de skattepengar som företagare betalat in i skatt. Samma sak med riksdagsledamöter.

De säljer ju ingenting, utan får sin lön från den skatt vi betalar. Men till exempel, så behövs det vägar som underhålls för att företagare ska kunna skicka varor mellan varandra. Alltså behövs det ett Trafikverk. Vi behöver polis för att det ska vara ordning i samhället och på de här vägarna.

För att företagare ska kunna göra affärer sinsemellan och lita på varandra när de har skrivit avtal, behövs Kronofogden. Då behöver vi ett rättsväsende också.

Monika: Jag håller med om att företag är motorn i ett samhälle. Vi har väl i alla tider handlat med varandra. Byta, sälja och köpa. Men jag har inte tänkt så långt att allt i samhället är en stödfunktion för företagarna.

Caroline: Inte jag heller.

Jan: Det är många som inte håller med om den synen. Det är ju annat ett sätt att se på det. Men som företagare blir det väldigt uppenbart hur mycket skatt man betalar. Man får inga ”freerides” som företagare. På vinsten som företaget gör, betalar man 20.6 procent. En del människor kan bli provocerade och tänker att företagare är kapitalistsvin. Som helhet är utdelningen man tar ut privat beskattad till 40 procent. Den är inte lika stor som skatt på lön som ligger runt 57 procent, men jag tycker det är rättvist ändå i slutändan.

Monika: Det som provocerar mig är inte det du tar upp, utan när skatteplanering används på fel sätt. Eller som i finanskriser och att bankerna inte gick i konkurs som de kanske skulle gjort i en marknadsekonomi, och blev hjälpta av staten.

Caroline: Med skattepengar.

Jan: Utan motprestation. Där tog ju samhället en risk, och då skulle vi haft betalt för den risken. Lite filosofiskt så är det ju inte kapitalism.

Monika: Det som är uppe på tapeten nu i och med att det är valtider, är ju vilka branscher som ska vara konkurrensutsatta och inte, till exempel skola, vård, järnvägar etc.

Jan: Ja, vissa branscher skulle inte har privatiserats. Där blir jag mer vänster ju äldre jag blir.

Vilka risker kan man råka ut för som småföretagare?

Monika: Vilka är det främsta ekonomiska riskerna som man som småföretagare kan råka ut för?

Jan: Återigen, använd en bra bokföringsfirma. Vet ni vem som sätter flest företag i konkurs i Sverige? Det är Skatteverket. Så har man två räkningar, och den ena går till en leverantör och den andra är till Skatteverket så ska man prioritera att betala Skatteverket.

Men man kan också låna pengar av Skatteverket. Om man inte har så att man kan betala Skatteveket precis just nu men vet att det kommer pengar snart, så kan man göra detta. Då kommer det en påminnelse på räkningen man inte betalat med påminnelseavgift om 500 kronor. Det kan ju vara ett rätt billigt sätt att låna pengar ett par månader. Överkursgrej.

Men om du fokuserar på att tjäna pengar först så är det mycket som faller på plats. Det är om du drar på dig utgifter utan att ha sålt som det kan bli problem. Man kanske skriver på ett långt kontrakt för ett kontor, eller anställer folk innan man egentligen har täckning för något uppdrag åt dem etc. Det är de värsta finansiella riskerna, skulle jag säga.

Om jag hade behövt ha ett kontor så hade jag bett om att få ha en test-period på tre månader. Om jag inte får ihop försäljningen och inkomsterna tills dess så vill jag kunna säga upp avtalet på dagen.

Så länge du inte har gjort massa åtaganden, lån, leasing, långa avtal etc. så är det inte så mycket eknomisk risk med ett företag. Sedan har du ju dessutom skyddet i den juridiska personen, och så länge du följer reglerna och vad bokföringsfirman säger, så är värsta scenariot att du sätter företaget i konkurs. Om du har uppfyllt alla regler och uppfyllt kraven, så kommer det inte att förfölja dig som privatperson.

Ett aktiebolag är den här egna juridiska personen, så att de som startar ett sådant företag och tar risk, ska kunna ta den risken utan att förlora hus och hem vid konkurs.

Det finns ytterligare regler. Låt oss säga att man sitter i styrelsen för sitt bolag och märker att det inte går så bra. Inom lagstiftningen har man definierat att när halva aktiekapitalet är förbrukat, ska man upprätta en kontrollbalansräkning. Det gör redovisningsfirman. Har du sett att företaget börjar gå åt skogen och du inte har upprättat en kontrollbalansräkning, då har du åsidosatt din skyldighet och kan bli personligt betalningsskyldig.

Men så länge man har gjort enligt reglerna i detta scenario, och det ändå inte blev bättre, då kommer konkursförvaltaren inte dra det längre. Leverantörerna som inte får betalt, tog en risk när de hade dig som kund och det ingår i spelet företagande. De vet åtminstone att du gjort det du kunnat. Har du inte gjort det och agerat bedrägligt, då blir du personligt skadeståndsskyldig.

Bokföringsfirman är superviktig. De kan hjälpa dig med tänket, tipsen etc.

Monika: Man får väl tänka efter själv också.

Jan: Ja. Det ingår att ha sunt förnuft, och inte gå och låna två miljoner när man startat nytt företag.

Det finns också nyanser i allt. I femton år har jag inte fattat värdet med jurister. När vi för två år sedan började göra saminvesteringarna som är stora finansiella strukturer, och det var mycket pengar inblandat, så kändes det väldigt viktigt att göra rätt. Då träffade jag duktiga affärsjurister, och då förstod jag att de sätter upp det där extra skyddsnätet.

Jag var tydlig med dem att jag kunde fronta investeringen. Men om den inte gick bra, så ville jag inte att det på något sätt skulle drabba min familj. Då var det så att alla som investerade fick skriva på avtal etc. Att blanda in jurister kommer ganska naturligt när bolaget blir tillräckligt stort, så det behöver man oftast inte tänka på som nystartad.

Hur säljer man och marknadsför framgångsrikt?

Monika: Om vi ska gå in på försäljning och marknadsföring, vad har varit mest framgångsrikt för er?

Jan: För mig var det att övervinna rädslan att få ett nej. Att kunna definiera försäljning som något positivt. Under min uppväxt var försäljning inte något fint. När jag spelade handboll och vi skulle sälja bingolotter, så frågade mina föräldrar hur mycket de tjänade på varje såld bingolott. Man skulle sälja tio lotter och föreningen tjänade fem spänn på varje. Då betalade mina föräldrar 50 kronor, för de tyckte inte att deras son skulle gå och förnedra sig och sälja bingolotter.

Således hade jag själv en ganska negativ syn på försäljning, och det tog ganska lång tid innan jag kunde ser försäljning som något roligt. Det är ju en inbjudan, det är något som skapar värde. Det var klurigt att komma dit. Plus att jag ju kom från en miljö där jag lyckades med allt till en försäljningsmiljö där jag lyckades mycket mer sällan.

Man ska heller inte ta ett nej personligt. Det är ju sannolikt inte så att någon sitter och väntar på ditt samtal eller mejl, utan folk är upptagna med sitt. Så din tajming kan vara fel, därför tackar någon nej. Det handlar inte ens om mig.

Caroline: Det kan ju också ta lång tid att ens få ett nej. Man sysslar med annat som hör säljet till. Det är nätverkande, och alla tycker att det man gör är en skitbra idé. Man få positiv feedback men ingen har tackat vare sig ja eller nej.

Jan: Våga fråga efter ordern.

Caroline: Ja, man har en skön känsla, men man kommer inte till avslut. Det fick jag ju lära mig av dig. Jag tyckte efter en tids utveckling att jag var tydlig med att jag ville komma till avslut, men det går liksom ändå att linda in det så att det inte blir tydligt.

Jan: Kul att det fortfarande verkar vara lite jobbigt för dig.

Caroline: Jag har inte haft tillräckligt många försäljningar för att bli van.

Jan: Man får vara lyhörd också i en försäljningssituation.

Caroline: Ja, det går ju dessutom att fråga varför man får ett nej. Fråga efter feedback.

Jan: En lek vi hade på ett företag jag jobbade, gick ut på att få så många nej som möjligt. Det ger ju sig att man då också får ett och annat ja, och att man helt enkel är ute och säljer. En kille hade fått 29 nej, och det var fredag eftermiddag. Han vill ha 30 nej och ringde ett samtal för att få det där sista nej:et. Tio i fem följde han upp på en offert, men fick alltså ja istället. Snopet. Men kul ändå :)

Tankar om marknadsföringsstrategier som fungerar för oss

Monika: Har era stategier skiljt sig åt beroende på vad ni sålt inom Rikatillsammans? Jag tänker inom bloggen eller podden till exempel.

Jan: Ja. Då får man sätta på sig chefshatten som vi pratade om i förra avsnittet. Man får fråga sig de klassiska frågorna; var finns mina kunder någonstans, var kan jag träffa dem, var kan jag få exponering. Hänger de i en facebook-grupp? Vad är deras svordom?

Man behöver hitta sin säljtratt. Var finns alla de människorna som kan vara intresserade? Hur tar jag dem till nästa nivå i säljtratten? Men jag tror att det är overkill att börja rita på säljtratten. När man är ny företagare får man testa sig fram och man kan till och med ha en aning om var kunderna finns. Sen kan man då jobba metodiskt med Customer´s journey, hur man fångar upp de som trillar av längs vägen etc.

Men om jag ska ge ett generellt råd; börja samla in kunduppgifter till en lista. Epostadresser, följare etc. Så att du har en kundbas, så att du har någon att skicka ut ditt budskap till. Har man ingen kundbas alls, kan man börja i sociala medier och prova sig fram där.

Låt oss säga att jag har öppnat en restaurang som är specialiserad mot svamp. Då kan jag börja hänga i facebook-gruppen Svampklapp för svampintresserade. Det gäller att vara behjälplig där. De flesta sociala medier har regler kring försäljning. Speciellt i grupper, så tillåts ingen ”self-promotion”.

Någon där kanske frågar hur man tillagar en viss svamp. Då kan jag vara behjälplig och skriva hur vi gör på min svampfokuserade restaurang, och ge recept, de bästa knepen etc. Till exempel mer kring hur man rensar den och så.

Caroline: Det är ju att skapa content.

Var behjälplig och sälj samtidigt

Jan: Ja, och ingen administratör kommer att motsätta sig det. Var behjälplig och sälj samtidigt. Men jag upplever att de flesta inte vet hur man gör det. Om jag ska vara vulgär, så är det kanske så att man inte gillar försäljning, och man går in på discoteket (motsvarande försäljningsmöte) och frågar: Någon som vill knulla? Så har man liksom laddat upp för det där och blir förvånad över att folk undrar vad fan man håller på med. Man har inte bjudit på någon drink, man har inte pratat och intresserat sig, och haft roligt tillsammans.

Har man gjort det mjuka arbetet, är det inte lika svårt. Då är det liksom lättare att fråga om vederbörande vill hänga med på efterfest.

Jag upplever tyvärr, om man kollar på många företags sociala medier, just precis det jag beskrev innan. Sätter man deras försäljning i en annan kontext så är det inget tillfört värde eller finess.

Caroline: Ett tag hängde jag på ett ställe där olika sorters kommunikatörer och andra företag höll till. Då kunde jag erbjuda de som skötte stället och gjorde kul arrangemang, att jag kunde hålla föredrag gratis. Jag kunde ge deras kunder ett värde, och för personalen var det nog skönt att jag kunde göra något kul där, utan att ta betalt. På så vis fick jag också kunder genom det där gratisföredraget. Det var exponering och sälj, men också ett värde för två parter.

Vems kunder har glädje av det som du säljer?

Jan: Expertnivå är att man frågar sig själv, vems kunder som har glädje av det jag kan erbjuda. Exempelvis: om jag jobbar med massage så kan jag jobba med enskilda kunder. Men jag kan ta det till nästa nivå och sälja tjänsterna till en arbetsgivare, för arbetsgivaren är mån om att dess personal ska må bra. Då har jag i ett enda steg en stor kundgrupp hos den arbetsgivaren.

När jag arbetade med Balansekonomi, ett företag med fokus på privatekonomi bland annat, så försökte vi fylla till exempel Oscarsteatern i Stockholm för att kunna hålla föreläsningar. Då kollade vi till exempel med fackföreningen Unionen om de var intresserade av att erbjuda sina medlemmar bättre ekonomi och större självförtroende inom det området. Det blev en win-win eftersom Unionen kunde erbjuda sina medlemmar en bra grej, vi kunde hålla föreläsningen och erbjuda vidare utbildningar.

Det är ett svårare sätt att sälja, men det är mycket mer hävstång. Vems kunder har alltså glädje av min tjänst?

Monika: Fungerade det bra, så att ni fick människor som ville gå utbildningar hos er?

Jan: Ja, det funkade så bra att vi hade 300 live-event om året, så jag och Charlie Söderberg som också höll i det, var knappt hemma. Då förändrade vi hur vi arbetade efterhand, för det var inte ett rikt liv för oss när vi jobbat så ett bra tag.

Jag upplever att det kan gå åt fel håll för en del företagare; att jag finns där för företaget och inte tvärtom. Företaget blir en egen organism som håller mig i ett koppel. Där är det viktigt att komma tillbaka till vad en själv vill. Så kan du inte resonera om du är Storytel och har externa investerare, men i ett livsstilsföretag går det absolut.

Hur ska jag tänka kring varumärkesbyggande?

Monika: Hur tänker ni kring varumärkesbyggande? Man har ju alltid ett varumärke, men om man tänker på till exempel grafisk profil som går in i varumärke, hur kan man tänka där?

Jan: Nu kommer en kontroversiell åsikt. Jag tycker att många överskattar både varumärket och hemsidan något kopiöst. Anledningen till att någon alls går in på din hemsida, är ju för att de har kommit i kontakt med dig, antingen träffat eller sett på annat sätt. Du kan som ny företagare bara länka till en enkel sida med kontaktuppgifter. Om du ska ha en bra hemsida, så kostar det 20 000 kronor om det är billigt, om du använder till exempel Upwork där grafiker från hela världen erbjuder sina tjänster.

Då är det mycket bättre att du är ute och säljer. För dina första kunder, så kan jag nästan garantera att din hemsida inte spelar någon roll, utan att det är du som spelar roll. Och visitkort, vem använder visitkort idag? Connecta på LinkedIn eller skicka kontaktuppgifter på telefonen. Jag tror mycket på att bootstrappa.

Visst är det viktigt att fundera över vilket varumärke du har. Då gillar jag den enkla frågan: Hur låter snacket om mig när jag inte är där? I sin renaste form är det någon form av varumärke. Om du fokuserar på att skapa värde, då kan snacket vara att människor fick hjälp av dig, att du var trevlig och fokuserad på att hjälpa etc.

Då är vi tillbaka på att överträffa förväntningarna. Ett exempel är när en nybliven pappa hörde av sig till en prenumerationstjänst för investeringar som jag har tillsammans med en kompis. Pappan ville avbryta prenumerationen för att han inte kände att han hade råd just det året. Då strök vi avgiften för honom den perioden så att han ändå fick fortsätta prenumerera ett tag till. Vi fick ett fint mejl tillbaka, och sannolikt kan han prata gott om den här prenumerationstjänsten efter det. Han kommer att vara ett fan, helt enkelt.

Och tvärtom, om någon är missnöjd så lär en sådan person prata om det.

Caroline: Man får heller inte vara rädd för att någon ska bli missnöjd. Det finns ju gränser och integritet.

Jan: Ja, men man kanske kan fånga upp det. Jag skulle säga att du är ditt varumärke till att börja med, kanske upp till fem-tio anställda. Efter det när man får större ordrar, eller kommer högt upp på Google, så börjar det spela roll hur hemsidan ser ut. Vad tänker du Monika, som har jobbat längre än jag med marknadsföring, och säkert mer strukturerat?

Monika: Jag tänker att många är mer fokuserade på sin produkt, än på kunden. I vissa fall tycker de till och med att kunderna är jobbiga och ställer för mycket krav. Att de nästan inte vill ha några kunder. De är så stolta över produkten.

Jan: Ja, så undrar de kanske varför försäljningen inte funkar och tänker att lösningen bara är att göra en bättre produkt. Du kan ha en sämre produkt, men bättre story och marknadsföring, och då säljer du mer.

Sista frågorna: Framgångsfaktorer, största lärdomen och tips till er själva

Monika: Avslutningsvis, vad är en framgångsfaktor hos er? Och vad är den största lärdomen ni har gjort genom åren. Sist, vilket tips hade ni gett till er själva om ni kunde gå bakåt i tiden?

Jan: Tipset jag skulle ge till mig själv är att det bara är en lek. Det är allvar men det är också en lek. Vi har hittat på att saker ska vara på ett visst sätt på till exempel en bolagsstämma. Pengarna är poängtavlan. Jag glömmer bort den här leken, går upp i leken att jag glömmer bort att leka.

Caroline: Gör det som är kul. Kul och prestation är inte samma för mig. Det är lätt att gå andra vägar än den som leder till kul, för att man tror att det förväntas av en.

Jan: Framgångsfaktor jag tycker är viktig är att vara lyhörd och ta feedback. Att ha företag är att hela tiden utvecklas. Största misstaget/lärdomen är svårt att säga något enskilt. Många misstag har lett vidare till bra grejer. Jag ”sov” en gång på ett styrelsemöte och glömde reservera mig mot ett beslut, och det höll på att kosta mig flera 100 000 kronor i skadestånd. Men det lärde mig massor kring styrelsearbete. Jag tog i många år alldeles för lite betalt. Fortfarande. Jag underskattar hur stora Rikatillsammans är. Det är också det som är charmen.

Jag kollade i vårt Patreon-community vad de ville att vi skulle göra mer av. Jag har alltid trott att det som är viktigast är att komma igång med sitt sparande, men det kom på 21:e plats. Jag var helt snett på det vad vår community önskar. När jag väl frågade och lyssnade, så blev det något helt annat. Apropå marknadsföring.

Caroline: Misstag jag har gjort är att låta egot stå i vägen. Och att inte prata om misstagen, för det har varit skämmigt.

Monika: Skammen är nästan den värsta känslan. Men delar man med sig så får man mycket tillbaka.

Jan: Man får ett värdigt och autentiskt samtal. Då får man prata om det man har gemensamt på en djupare nivå.

Caroline: Jag tänker på framgångsfaktorer nu, och då främst attityden. Vi brukar säga att ”bästa attityden vinner”. Det säger vi också till våra barn. Och med det menar vi….ja, vad menar vi Jan?

Jan: Man kan inte styra externa faktorer, men det jag kan styra är min attityd. Okej, nu gick det åt helvete, fast jag gör det jag ska ändå, utan att klaga, med ett leende på läpparna. Den fick vi av Charlie och Pia på Balansekonomi.

Nu får vi tyvärr avsluta, men får du ihop fler frågor kör vi igen Monika!

Monika: Ja! Det är jätteroligt, och kul att få vara med. Tack :)

Jan: Vi följer din resa!

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök