Jag förstår absolut ditt syfte, sen hakade jag upp mig på frågan om dollarmiljonär. Klart man är intresserad av att nå fram till vad detta egentligen betydde här. Tack för svar!
Som jag skrev så är jag också “dollarmiljonär” vad gäller pensionskapital, med råge, plus X miljoner i privat kapital. Jag har också funderat rätt mycket de senaste åren då mitt kapital har ökat mer än motsvarande 3 årslöner på ett år, och jag är högavlönad. Ska man hoppa av eller inte. Jag har inte landat i frågan än men det tänks mycket…
Jag förstår mycket väl känslan av tomhet. Jag är en person som tänker i förväg och kan föreställa mig hur det kommer att kännas efter framtida handlingar. Väljer jag att hoppa av så vill jag landa i hur jag då vill leva rent praktiskt och vad jag vill fylla livet med. För vissa är detta självklart men inte för mig även om jag förstås har många olika alternativ.
@janbolmeson du är definitivt ingen snålbloggare, men du är rätt snål
Eller rättare sagt ekonomisk! Och det är bra, jätte bra. Jag är likadan, kanske under spenderar i förhållande till min faktiska “förmögenhet”.
Elisabeth verkar dock leva betydligt snålare än vad du gör och uppfattar jag henne så lever på 25k per månad.
Min högst personliga uppfattning är att ekonomisk frihet först kommer när man kan leva fullt ut utan att nödvändigvis jobba. Sen om man kan komplettera sin frihet med att dra it några 100k per år med liten insats är det jätte jätte bra och bara klokt.
För mig, återigen högst personlig åsikt, så kräver alla intressen pengar.
Fantasin begränsar folk och man begränsar omvänt fantasin för att man iaf inte har råd att göra/köpa saker.
Mycket klokt sagt. Det finns alltid någon som blir provocerat av vad en gör. Gäller inte bara inom ekonomi.
Som en klok person en gång sa, ”Alltid retar det nån”.
Vår biologi är under miljontals år formad efter stamsamhällen där kvinnans roll främst varit att föda nästa generation. En man kan bli fader till 100 barn, medans en kvinna endast kan bli mor åt en handfull. Att kvinnor föder barn är en förutsättning för att en stam eller ett folk ska överleva. Män kan inte föda barn, utan har utvecklat andra egenskaper som gjort att stammen och folket överlevt.
Tidigare nämnt är dock väldigt generellt och varken kan eller bör appliceras på varje individ all tid, då alla har olika egenskaper och förutsättningar. Vårt moderna levene 2021 sätter såklart även historiska paradigm på sin spets, där saker som tidigare varit livsnödvändigt idag är i princip försumbart.
Jag är glad att du gjort ett val som du trivs med och som känns rätt för dig och din livssituation!
edit; Jag vill även tillägga att män generellt inte bör prioritera karriär och pengar framför familjeliv, även det är galenskap. Nihilism och egostrykning ger inget frodigt samhälle. Män har dock en generell komparativ fördel att satsa hårt på karriär, då det enklare kan kombineras med familjeliv.
Enig om att ta sig genom rädslor och utmana sig själv. Att tänka ”om det går” och ”hur kan jag/vi göra det” med våra helt unika förutsättningar på gott och ont
Så många dörrar går faktiskt att öppna om man bara vågar ta tag i handtaget på en läskig dörr och kika in. Det är nästan aldrig så farligt som man tror.
Däremot menar jag inte att man nödvändigtvis behöver utbildningar, coacher, terapeuter. Livets ibland hårda skola kan räcka för att inse att det är faktiskt helt och hållet upp till mig/oss.
Jag tror den riktigt stora uppenbarligen för oss kom när vi reste och sedan bodde i utvecklingsländer. Om människor där - ofta mot alla odds - kunde lyckas göra något riktigt bra med sina liv, vilka är mina ursäkter som svensk för att inte kunna göra detsamma? Svar: Inga som biter!
Är det rädsla som är problemet egentligen? Jag bara undrar för jag själv kan uppleva att det är FRUKTANSVÄRT mycket enklare rent praktiskt att gå upptrampade stigar. Och det gör mig ibland bekväm eller i alla fall lätt avvaktande mot alternativen.
Till och med minimalt avvikande stigar har ett litet inbyggt motstånd. Vi har mer eller mindre bestämt oss för att släppa vår bil och bara använda Volvo M och liknande vid behov. Detta är verkligen inget riskfyllt eller utmanande beslut men ändå: vi känner ingen som gör så och det ”lättaste” vore att bara flyta med och fortsätta äga.
Jag tycker ofta att det känns så att det är svårt att hitta folk som vill och kan gå sina egna vägar på inspirerande sätt. I min verklighet är den absoluta majoriteten väldigt konventionell och följer strömmen, särskilt vad det gäller ekonomi. För mig är det där motståndet finns: antingen hitta orken att trampa upp nya stigar eller hitta förbilder jag kan ta rygg på. Rädd är jag sällan.
Nu har jag tack vare en förkylning och dag hemma för mig själv hunnit sen detta intressanta avsnitt. Jätteintressant, och vilken energi som utstrålades! Som vanligt dyker det upp ett antal frågor som man inte hittar svar på, som kanske någon vet eller kan svara på:
Elisabeth sade att hon var IT-projektledare = Scrum-master? Detta är i min värld två helt olika roller, jag är själv certad scrum-master och har i den rollen inget att göra med vad våra projektledare har för sig. Jag implementerar scrum, coachar teammedlemmarna i scrum och ser till att man följer processen, och har jag tid över systemutvecklar jag. Däremot finns det ett antal kunder som av oförstånd vill försöka få mig att ta på mig projektledar-uppgifter, men där stoppar jag dem direkt.
Det nämndes en summa av hyresintäkter på 18000 kr? En rejäl bi-inkomst med andra ord. Dessa kom både ifrån personerna som hyrde övervåningen men även “internhyror”. Hur funkar detta och vad finns det för fördelar med att hyra bostad/rum av sig själv? Vad exakt ryms i dessa summor, och är det före eller efter skatt? Är alltid nyfiken på detaljer kring vissa summor, det blir annars svårt att förstå hur man gått till väga och varför man gör det. Det blir lite som Lyxfällan där man i förbifarten drar till med en inkomst som är helt obegriplig (om man inte känner till detaljer), t.ex. när en studerande och en arbetslös hade nettoinkomster på 34000 kr.
Det som slog mig när jag lyssnade på resonemanget i podden var just denna beskrivna känsla av “vad ska jag göra nu”, och det är väl het självklart att om du har ett stort mål som du har jobbat och levt för i många år, och sen uppnår detta… vad ska man göra nu? Det är väl inte helt likt en idrottsman som har målet att bli världsbäst i en sport? Eller någon som tränat i 10 år för att bestiga världens högsta berg. Vad gör man sen? Tja, det är nog lite beroende på vad för sorts person man är. Vissa täljer ju guld av detta, andra försvinner och tränar knattelag ideellt…
Vad är en dollarmiljonär? Man drog till med detta flera gånger i podden utan att reda ut vad som menas. Jag förstår att man ska ha tillgångar på ca 8 miljoner SEK, men vilka tillgångar räknas in?
Sen en personlig fråga till Elisabeth; har du tagit dig ur den depression som gjorde att du inte kunde finna någon glädje i någonting? Vill du dela med dig om hur den processen gick? Gjorde du några drastiska åtgärder i ditt liv? Du kunde fortsätta jobba om jag förstod allting…?
Tack för åter ett jättebra poddavsnitt, med väldigt hög igenkänningsfaktor, från ännu en “hemmakatt”.
Ja det är väl andra sidan av rädsla, dvs bekvämlighet med det man är van vid.
Jag tänker också rädsla, vilket faktiskt är det, dvs att starta eget (”klarar vi oss?”) eller att satsa på ny större eller annorlunda jobb (”klarar jag ut det?”). Inte av bekvämlighet utan av ibland befogad rädsla eller undran.
Vi behöver inte fastna i frågan. Men min poäng är att det inte är så mycket känslor som hindrar mig som det praktiska upplägget. Man kan jämföra det med att bli vegetarian eller att leva väldigt miljövänligt: det kräver en effort att leva utanför normen. Normen är väldigt uppbackad rent praktiskt, ekonomiskt och socialt. Det är lätt att leva så. Vill man leva på andra sätt, så är det klart att det går men det kräver mer uppfinningsrikedom och att man behöver lägga mer tankekraft bara på att få ihop formatet/upplägget.
Jag tänker tex att om var och varannan människa startade företag så skulle den praktiska tröskeln för oss som i nuläget inte har så många egna företagare runt oss vara lägre.
Hur länge tog det för Elisabeth att få ihop 1 milj dollar eller 8,5 milj kr, mellan vilka år? Var startkapitalet noll? Hur stort var månadssparandet? Var placerades insättningarna?
Jag har faktiskt många positiva erfarenheter av scrum, om man jämför med RUP och annat tunggrott jag jobbade med sen slutet av 90-talet, där man kunde sitta i flerdagarsmöten och granska kravspecar, sida för sida, ord för ord.
Du får en tydligare process, inget göms undan, det blir mer synligt vad folk gör och verksamheten kan lättare reagera på förändringar. De som har jobbigast med scrum är oftast beställarorganisationen som inte ens klarar av att planera 3 veckor fram i tiden utan försöker smyga in saker mitt i sprintarna, eller de som helt plötsligt kommer på att de ska köra demo på produkten på en mässa om några veckor och bara “måste” jäkta fram en massa grejor som måste vara med tills dess.
Sen kan det såklart vara jobbigt för individer som är vana vid att “gömma sig” och låta andra göra grovjobbet. Mitt mål som scrummaster i varje projekt jag har tagit den rollen är att göra mig helt onödig. och överflödig.
Jo, du har helt rätt. Ens referensramar gör det såklart svårare. Tex den förste i en släkt som inser att man kan utbilda sig längre än gymnasiet, eller som du säger att vara den förste att starta eget i bekantskapskretsen och få ”är du helt tokig?” I ansiktet
Kanske även Jantelagen och den svenska avundsjukan spelar in. Att bryta mönster riskerar ju att rubba andras comfort zoner.
Just därför är det kanske extra viktigt att omge sig med olika människor, gärna lite udda med andra uppfattningar än en själv. Så man inte snöar in i sin lilla kokong.
I hear you!!!
För att väga upp någon av alla dessa nötter som går igång på att sänka andra människors livsval genom att gnällyla om krig, katastrof, sorg, skabb och spetälska så skulle jag vilja säga detta:
Känn dig trygg i ditt val för om dagen då du ångrar dig mot förmodan skulle komma, så är hela världen full av barn som behöver vuxna förebilder och kärlek. Och då är du förhoppningsvis ekonomisk fri nog att kunna välja att ge något eller några barn just det.
Är inte en annan gemensam faktor att man tjänar mycket? Finns det några vanliga knegare som lyckats med FIRE?
Du har bra koll på detta @janbolmeson, men med coachning och utan höga inkomster, går det att klara det?
Ett avsnitt med vanligt folk som en större massa hade kunnat relatera till hade varit toppen. Och inte snål-FIRE som firar midsommar på typ 100 kr Minns jag läste någon gång att Farbror Fri körde det stuket.
Till att börja med, tack för ytterligare ett spännande avsnitt! Men angående hur mycket man spenderat så är det är väl lite skillnad om man som i Elisabeths hushåll gör av med 25 000 kr per månad eller 50 000 kr per månad som ni gör?
Alla gör sina val och prioriteringar. Att välja bort bil, barn och dessutom lägga en massa besvär på att anpassa boendet så att det går att hyra ut känns inte alls tilltalande för mig tex. Däremot är det inspirerande att lyssna på hennes motivering till varför hon gjort de val hon gjort .
Minns jag läste någon gång att Farbror Fri körde det stuket.