Så de ska rota fram någon med låg inkomst som inte snålar och som gjort en FIRE???
Vill inte låta dryg. Jag skulle gärna lyssna, men jag har liiite svårt att se detta…. kanske bara köra en FIR och intervjua Allan 82?
1 gillning
Det hade varit intressant, för att reda ut om FIRE är folkligt, eller en grej för höginkomsttagare och de som har haft flyt på bostadsmarknaden.
Om denna grupp inte finns, så är det så, och min nyfikenhet är stillad 
3 gillningar
Ok. Folklighetsaspekten skulle jag gärna vilja se än mer av.
Här är en “vanlig knegare” i form av Jimmy som jobbar på bygg.
Hej Henrik och tack för intressanta reflektioner och fin feedback <3 
Och jag ska försöka svara så pedagogiskt jag kan 
-
Jag jobbar som Scrum Master (certifierad och hela kittet) men eftersom 95% av befolkningen inte vet vad det är brukar jag få extraförklara mig och säga agil IT-projektledare för det är det närmsta de flesta kan förstå
har du en bättre synonym är jag idel öra 
-
Hyresintäkterna på 18000 är beräknade efter skatt. Då jag och Björn driver egna företag kan vi hyra ut musikstudio, massagestudio samt kontor till våra bolag. Eftersom vi har intäkter i våra bolag så blir det en win win på alla håll och kanter. Mindre skatt att betala i bolaget och mer hyresinkomster till oss privat.
-
För mig är en dollarmiljon 1 miljon dollar dvs ca 8 600 000 sek. I aftonbladetexemplet räknar jag i samtliga av våra tillgångar minus pensioner.
-
Tackar som frågar och jo jag är på en betydligt bättre plats idag och har äntligen börjat hitta mitt driv och engagemang igen och känner mig numera både levande och inspirerad. Tillskillnad från den mörka pöl jag var under +8 månader tidigare i år.
Jag har inte gjort något speciellt mer än att jag inte försökte fly allt för mycket från de jobbiga känslorna. Utan istället tillåta att tomhet och meningslöshet, tillsammans med orkeslöshet, sorg och skam var, mer eller mindre, ständigt närvarande.
Samtidigt försökte jag ha tilltro till att det inte alltid kommer kännas såhär (även om jag stundtals tvivlade). Jag vet ju innerst inne det (dvs “this to shall pass”)
Mina meditationserfarenheter och utövandet av desamma tillsammans med mina mediciner hjälper också till. Även om det inte tar bort känslorna av tomhet och meningslöshet så hjälper det mig att vara i känslorna på ett mer konstruktivt och mindre dömande sätt.
Hoppas det gav lite mer klarhet i dina funderingar
//den andra “hemmakatten”
Jag tror att en följd av coaching (och hårt arbete) är högre inkomster…
1 gillning
Tack, skummade igenom innehållet, och han verkar kvalificera in sig i min kategori snål-FIRE, och ingen familj heller. Kul att han lyckas i alla fall
Rent kass om man utgår från @janbolmeson utgifter på 40 000 kr/månaden.
Sen två stycken med median lön som tillsammans blir 49 000 kr/månaden efter skatt.
Det ger en sparkvot på 19% samt FIRE-kapital efter typ 30 år, så det är fullt möjligt.
Nu ska man ha med sig att Jan inte lever speciellt ekonomiskt. Men jag har även inte räknat med något barnbidrag.
Självklart går det lättare om man har högre lön men det går även med lägre inkomster så länge man definierar sin önskade livstil och håller sig tilll det.
3 gillningar
Alltid intressant med olika livshistorier och jag tror att man efterfrågar olika typer av förebilder inom området. Har du tex endast grundskoleutbildning och jobbar som tex undersköterska eller annat låglöneyrke samtidigt som du är ensamstående med två barn då kanske det är lite svårare att inspireras av två höginkomsttagare utan barn även om de gör bra saker inom området.
4 gillningar
Även din del av den obelånade delen av boendet alltså? Det gör saken lite lättare isf.
Jag lär säket falla i din snålkategori också, även om jag kallar det sparsam. Men rent matematiskt tycker jag alla siffror talar för att det går. Hade jag inte lagt slantarna på att betala av huset (SIWKH - single income with kids, half-time ) hade det definitivt varit ännu lättare.
Hursomhelst tycker jag både att utropet “jobba mer!” från de som tjänar 100k eller mer som par kan kännas lite provocerande, på samma sätt som att de som tjänar 25k själva gärna gnäller över att man ju också måste leva (i e semestra utomlands, köpa hämtkäk regelbundet etc).
Men alla typer av FIRE handlar ju om att investera överskottet, hur det än rullar in. Sedan anpassar man livsstil och behov och gör kalkylen därefter. Kommer man fram till att det tar 50 år, då får man skita i det. Kommer man fram till att det går på 10, då kan man välja om det är värt det. Jag tycker inte det behöver vara svårare.
2 gillningar
Jag -som inte har speciellt hög lön, låga utgifter eller en partner med på tåget- tycker att det alltid finns något att relatera till så jag har lite svårt att förstå de som bara känner sig provocerade. Å andra sidan så har jag inga planer på att göra en FIRE innan 40, jag vill bara ha ett vettigt sparkapital till dess😂
Jag tyckte intervjun var tankeväckande och bra. Sjukt hög nivå på uppfinningsrikedom för att få det dära extra kassaflödet. Personligen har jag också ett behov av att höra om upp och nedgångar och hur man hanterat det.
Jag hade rentav gärna lyssnat på ett riktigt:
”all our Grand Failures och hur vi tog oss förbi det”-avsnitt.
1 gillning
3 gillningar
Ja det är ju en tillgång som jag kan använda som säkerhet bla för att låna mer pengar till fler investeringar (vilket vi nu även fått muntligt ok på från banken). Dock har jag “bara” räknat in den värdeökning som mäklaren satt sitt intyg på till banken. Marknadsvärdet skulle tex generera ytterligare en miljon i dagsläget. Men denna marknadsmiljon är alltså inte inräknad.
2 gillningar
Jag har svårt att tala för andra, men jag tänker såhär: Känslan av att veta att jag när som helst skulle kunna säga upp mig från jobbet om jag ville och aldrig gå tillbaka till att tjäna pengar slår känslan av att ha bil, köpa fin mat, köpa roliga saker, et cetera.
Således, om jag får välja att leva en dag i mitt liv med höga omkostnader på diverse nöjen och bekvämligheter eller att gå runt med känslan av att jag när som helst skulle kunna sluta arbeta så kommer jag välja det senare. Det innebär alltså att även om jag föll död ner om fem minuter så skulle mina pengar ha gjort mig lyckligare som sparade än som konsumerade. Så för mig blir att leva “här och nu” att faktiskt hålla i stålarna och se dem växa.
6 gillningar
Håller helt med om det som du skriver @Asp. Med det sagt, det är ju inte antingen eller. Tänk om man kan ha både och? 
Upplever att vi ofta hamnar i dessa antingen eller / välja-situationer. I ett val är ditt svar givet, men tänk om det inte är ett val.
1 gillning
Har läst lite mer om fire nu och jag är säkert en sån eftersom jag slutat jobba iaf för nu, men allvarligt spelar de någon roll om man är f i eller fire?
Jag menar om jag inte bryr mig, är de viktigt för andra att ha etikett på det?
1 gillning
Ja, det finns en del möjligheter för detta. Jag håller exempelvis på en hel del med synthar och andra musikprylar som kostar en hel del pengar. Om jag skulle bli snorrik så skulle jag antagligen fylla ett helt rum med en massa synthar, men jag tror att konsekvensen av detta skulle vara att jag inte skulle lära mig något av instrumenten speciellt bra och att jag skulle fastna i någon slags analysis paralysis när det kom till vad jag ville använda, så slutresultatet och den slutgiltiga lyckan av denna konsumption skulle antagligen bli sämre.
För mig finns det många sådana här områden där jag tror att jag inte är mindre lycklig än någon som konsumerar mer eller att jag skulle kunna bli lyckligare av att konsumera mer.
2 gillningar
Forskning som detta som bygger på statistik, medelvärden skall man alltid tolka med försiktighet, mycket kan gömmas under ytan.
Har du inte tänkt på att lyckligheten hos föräldrarna troligtvis bygger på hur “lyckade” barnen blir, och vilken relation föräldrarna har med sina barn genom livet?
Som förälder har man stor chans att påverka hur “lyckade” ens barn blir, och hur ens relation till barnen ser ut. Som allt annat handlar det om att lägga ner tid och kämpa.
På det sättet kan man styra hur lycklig man själv blir i slutändan. Sedan kan man ju ha otur och saker kan gå snett, så är det ju i livet.
Fråga gärna valfri 75-åring med en fin relation till sina barn och barnbarn hur de känner sig. Jämför sedan med en barnlös eller någon med dålig relation till barn och barnbarn. Jag själv har bevittnat hur stor status det är i denna grupp att ha, och ha en fin relation till, barn och barnbarn.
Finns det forskning som tittar på detta? För mig är forskningsresultaten givna på förhand.
Där har du fel. Fråga hans föräldrar, speciellt om han saknar syskon.
Jag tror även att andra bekanta skulle ifrågasätta. Idag är det dock en ganska känslig fråga att ta upp, stora grupper män har tyvärr svårt att hitta en kvinna att bilda familj med.
Hur ska vi hjälpa de ensamma männen? | Göteborgs-Posten
Jag känner män som får i princip noll svar på dejtingsiter, trots att de är relativt ekonomiskt framgångsrika (tjänar över säg 40 000 kr per månad, har fin bostad, men är inte dollarmiljonärer), snälla och trevliga. År 1821 och 1921 hade de utan problem hittat en kvinna, men på grund av ett antal faktorer har de det mycket tufft år 2021 i Sverige.
3 gillningar
Jo, men inte nödvändigtvis en frivillig kvinna.
2 gillningar
Struntprat! Du kan inte din historia.
Innan välfärdsstaten var utvecklad värderade kvinnor ekonomisk trygghet mycket högre vid partnerval.
Uppgjorda äktenskap var sällsynta för majoriteten av svenska befolkningen även historiskt.
Hur var det då med kärleken? Gifte sig människor överhuvudtaget av kärlek förr, eller var det mer en praktisk affär – en som kanske rentav gjordes upp mellan släkterna? Malin Lennartsson har fördjupat sig mycket i tidigmodern tid, i synnerhet 1600-talet, och funnit en del intressanta fynd från den tiden som kanske överraskar i dag.
– Uppgjorda giftermål var vanligare i högreståndsmiljöer, där ekonomiska och politiska faktorer kunde väga tungt. Framför allt bland kungligheter kunde det inträffa att man överhuvudtaget inte hade träffat varandra. Men ju längre ner i samhällshierarkin, desto större vikt verkar man ha kunnat lägga vid känslor.
## Giftermål av kärlek på 1600-talet
Hon har hittat bevis på kärleksretorik även under 1600-talet.
– Också mellan människor som man inte förväntade sig det ifrån, vanliga bondedöttrar och bondesöner, inte alls några som man tänker sig skulle vara influerade av någon högreståndskultur. De talar om kärlek och de talar om “brinnande hjärta” och att de inte längre vill gifta sig, för ”nu har han vänt sitt hjärta ifrån mig” och liknande formuleringar. Exakt vad de menade med dessa ord, hur mycket de liknade det vi känner i dag, det är förstås svårt att veta, men att kärlek fanns var uppenbarligen ett gångbart argument då man ville gifta sig – och tvärtom.
– I Sverige överlämnas till exempel inte bruden av sin far. Det har inte varit tradition här, och kyrkan har till och med uttalat sig emot det. Här är traditionen att paret går fram tillsammans; kvinnan överlämnas inte från en man till en annan.
## Giftomannen var kvinnans förmyndareGiftoman är ett gammalt begrepp som omnämns redan i medeltida texter. Det innebar att kvinnan hade en förmyndare – oftast hennes far – som friare var tvungna att be om lov för att få gifta sig med henne. Om fadern hade dött kunde kvinnans mor vara giftoman i stället, annars föll lotten på någon av hennes manliga släktingar.
Giftomannens uppgifter och skyldigheter reglerades i giftermålsbalken i 1734 års lag. Där kan man bland annat läsa att giftomannen inte hade rätt att gifta bort sin dotter mot hennes vilja:“Ej må någon till giftermål tvingas; utan bör så kvinnans, som mannens frivilliga ja och samtycke giftermålet fästa.”