Haha typ så, har en polare som gift sig med en smålänning och han har verkligen börjat snåla nu. Funderar på om det kanske är den vinnande strategin.
Scenarion som kan uppstå (men troligtvis inte):
Dina föräldrar bestämmer sig för att leva ut livet till fullo, säljer allt och lever lyckliga i Monaco i 3 år.
Du blir arbetslös vid en lågkonjunktur och dina 500 kkr äts upp på 2 år.
Sen en tråkig en:
Hälsan. Vi eller våra närstående kan tyvärr bli sjuka.
1 gillning
Vilken spännande diskussionstråd du startat! 
Jag kan inte annat än att hålla med föregående kommentarer om att fortsätta spara, iaf en del av inkomsten. Varför?
Som nybliven mamma känns plötsligt världen förändrad. Jag vill ge all tid jag möjligen kan ge till min lilla grabb! Och syskon vill jag ha så småningom… vilket kräver ännu mer tid, därmed också pengar. Till er i forumet behövs ingen förklaring för samband tid/pengar/fire/alternativa jobbmöjligheter o.s.v. Halleluja för det! 
Jag och min man är i samma ålder som dig. Vi har som du en god situation idag med indexfonder på ca X00kkr. 2,5M villa med 60% belåning, samt övriga obelånade tillgångar (semesterboende, landareor, buffert m.m.) värt ca 1,5M. Vi har kämpat hårt och har varken fått eller väntas få något arv. Men vi känner oss verkligen inte “färdiga” just för att vi vill spendera massor med mer tid som familj.
Vet du vad vi lyxat till oss? Ingen sportbil, ingen flådig båt och heller ingen Gucciväska. Men gemensam ledighet 5 månader totalt av grabbens första år, varav 3 av dessa månader varit i Spanien 
. Du ska se hans anknytning och trygghet gentemot oss båda. Jag är så innerligt tacksam för vårt äventyr som varit möjligt just tack vare vårt sparande <3
Även om vi är unga har vi också båda hunnit drabbas av livets knuffar, som tur är under korta perioder där vi kunnat repa oss. Familjemedlemmar från flera håll som råkat ut för uppblossade krig, naturkatastrofer som förstört hem, 7 dödsfall relaterade till covid, arbetsplatsolycka med sjukskrivning som följd, en tuff graviditet med HG 9 månader, neo med sonen som vid förlossningen var nära att mista livet. Mer än så har tyvärr hänt och ännu mer kommer att hända framöver, så som livet ju ser ut. Men att ha en påse pengar som kunnat hjälpa/praktiskt stötta/underlätta vid dessa tidpunkter har varit guld värt.
Jag är ingenjör, just som du. Supernördig i siffror, struktur och planering. Min bästa investering? Inträdesbiljett och drinken på baren där jag träffade min nuvarande man. För mig är han bäst. Vi hade aldrig stått där vi är idag utan varandra. Vi stöttar varandra till 110%. Ekonomiskt, hälsomässigt, lyckomässigt har jag vunnit livets lotteri dagen vi träffades. Trots alla som tyckte att svart och vitt inte passade ihop, trots alla missförstånd i kommunikationen i början så är jag världens lyckligaste som bär hans ring på fingret och att just han är pappa till vår son.
Om det är något som du saknar, kan det vara en partner? Du verkar vara fantastiskt bra på ditt jobb och din privatekonomi. Tänk att få dela ditt driv med en partner, och låta partnern dela med sig till dig. Finns det något du kan göra för att komma närmare ett sådant “mål” i ditt liv? Med familj/partner upplevde jag själv att mina framtidsdrömmar och vad vi därmed ville göra med våra pengar blev tydligare och “närmare”.
Jag hoppas att vår historia inte avvek från ämnet. Det jag vill skicka med är att vara förberedd för framtiden men också att våga framtidsdrömma! Lycka till
23 gillningar
Det är lätt att glömma av världsläget med stigande inflation och höjda räntor…
Du kan mycket väl bli tvungen att ta hela ditt sparkapital för att minska ditt bostadslån om räntorna stiger för mycket och det blir ohållbart att ha så höga räntekostnader.
Om bostadsmarknaden sjunker tillräckligt och du måste sälja till kraftigt reducerat pris, ja då ryker ju sparpengarna att betala resterande lån.
Då du är belånad till 80% av bostadens värde, så är det nog en bra idé att fortsätta spara i dagens klimat.
Tack för kommentaren, det var upplysande.
Jo så är det absolut, om du känner till något träd där dom växer får du gärna säga till.
11 gillningar
Hej, min röst går på Neej, sluta inte spara!
Orsaken - du vet inte vad som kommer hända i livet framöver, det är bra att ha ett större kapital som ger dig säkerhet oavsett vad livet slänger i din väg. Du kan ex vilja flytta till större, bli långtidssjukskriven, bli arbetslös etc etc.
Och eftersom du nu planerar att spara dina 500k fram till pension så ska du ju inte använda dem, så du har alltså ingen buffert som du kan använda om du behöver. Jag skulle definitivt minimum spara ihop till en buffert. Personligen tycker jag att en årslön är lagom för det.
Sen säger du att du kommer få x antal miljoner i arv, men som jag förstår det är det i form av en gård som du inte kommer sälja, så de pengarna är ju låsta och inte tillgängliga för att användas. Så skulle inte räkna det arvet som pengar, utan ist räkna på de potentiella inkomster som kan komma av den. (och skulle också vara försiktig med att räkna med ngt där, man vet aldrig vad som händer.)
En gyllene bur, om man så vill. Ytterligare en anledning att fortsätta månadsspara.
Gosh, blir otroligt uppenbart vilka trygghetsnarkomaner (referens till bok) vi i forumet är. För ja, känslomässigt håller jag med alla och de teoretiska riskerna finns onekligen där så skriver vi.
Men som @janbolmeson börjat säga, du är inte ett träd, så rör på dig om saker förändras! 10 % sparande är 10 % arbetstid. 4 h ökad arbetsbörda per vecka kommer du kunna anpassa dig till om nu situation a-ö händer om du inte skapar otroligt dumma och tidskrävande vanor.
Så, ska du öka dina utgifter för att matcha dina inkomster? Det skulle jag säga nej till, betydligt mer riskfyllt och problematiskt. Svårt att arbeta snabbare om det behövs i framtiden pga dygnets 24 h.
Däremot, sänka din arbetstid med 10 % tycker jag absolut! Vem vet, kan skapa möjlighet att du söker andra jobb, får billigare vanor i vardagen mm som gör att det blir ett nollsummespel.
Jag är i typ samma sits och är 32 år och jag har minskat bördan till 60 %. Dock blivit pepp på företag så är uppe och jobbar 90 igen men det är för att roliga saker uppkom nu när jag hade mer tid att reflektera på mitt liv och upptäckte att det är lite tråkigt att vara hemma så mycket bara som jag var.
Så ja, sluta spara nu (du kan börja igen om 2, 15 eller 40 år) och minska arbetsbördan skulle jag rekommendera. Men skulle inte öka arbetsbördan.
5 gillningar
TS Du använder ordet gneta så du har nog ett jobb, men vad du har för inkomst skrev du inte.
Jobb kan försvinna, särskilt om det blir lågkonjunktur.
Humankapital på 17 mille. Det är bara en hypotetisk siffra sim inte betalar dina räkningar.
Du har lån 1,2 mille som ska betalas även om du blir inlagd på sjukhus, eller blir handikappad och blir av med jobbet.
Räntan på dina lån kan nog stiga till minst 4%.
Om hälsan sviker om 20 år och du då är skild från en kvinna du behövde köpa ut för massa milioner ur bostaden, då är du nog glad om du sparat mer.
Du är ung och tror allt ska gå bra och att du är odödlig, men man sparar för man inser att oförutsedda saker kan hända.
Jag är smart och välutbildad, men begränsas av hälsan. Trots att jag sköter den mycket noga.
Trygghetsnarkoman, jo det är verkligen min räddning. Det ordnar sig inte av sig själv.
2 gillningar
Om 40 år är TS över 70 år och kommer sakna kraft och energi att spara ihop något då.
Jag tycker du borde prova lite dyrare salami, det kan du väl unna sig 
eller varför inte lite marmorerad entrecote från valfri regional fin-slaktare/gård.
Lite lyx har du råd med, och skulle nog bara vara roligt.
Såna där medelåldersgrejer som man kring mitten 30 upptäcker är riktigt najs. Offset grill i gjutjärn där du röker en brisket 16h (på släktgården 
), en stark grogg på fin whisky efter bastun i din feta badrock. Underskatta ej.
Men mer konkret så det klart du ska fortsätta spara, kan alltid vikta om och amortera mer. Som andra sagt är känslan att vara skuldfri riktigt schyst. Och lite roligt.
Sen kommer nog familj och barn och då blir det familjebil, sparande till barnen och en massa fritidsaktiviteter tex hockey med full utrustning du betalar 
Grattis för övrigt till bra situation. Att bara luta dig tillbaka en kväll och glädjas åt det du byggt så ung är nog det allra mest tillfredsställande. Förutom offset grillen i gjutjärn då.
2 gillningar
Gör som du själv tycker?
Ok, detta kanske är ett anti-svar då diskussionen kretsar kring “tillräckligt med pengar/mycket kan hända i livet, är det verkligen tillräckligt”. Men jag skulle vilja vända lite på det…människor är tåliga och det går att överleva i dagens Sverige på både generös och knaper budget, men vad finns det i livet som du skulle vilja göra istället? Upptar sparandet/jobbet/den struktur du följer för att bygga tillgångar upp mentalt utrymme som du egentligen vill lägga på något annat? Kanske är jag konstig, men jag känner att den ekonomiska biten är den minsta i frågan. “There is no spoon” etc 
Varför inte göra som lillasyster Investera i från boken Vägen till din första miljon? Fortsätt investera som förut och börja göra kul saker för iallafall en del av avkastningen.
På så vis kommer du hela tiden fylla på ditt arbetande kapital och ändå få pengar över till annat. Inte lika mycket varje år. Men mer och mer ju längre tiden går.
Jag skulle till och med dra det steget längre, vad ska man med 8 miljoner extra till som 64 åring utöver en bra pension? (Om man har haft en relativt hög inkomst hela livet fram till dess)
Lev gott nu istället, men med en buffert såklart. Så tänker jag.
Med det sagt så är det bara extra pengar du inte vet vad du annars ska göra av så är det väl bara att fortsätta sätta in dem på börsen.
Personligen har jag valt att amortera extra på huslånet. Inte för att det är ekonomiskt utan mer för att jag tror det hade varit skönt att vara skuldfri.
Om du slutar spara, vad skulle du i så fall lägga de pengarna på? Hur stor positiv effekt skulle det få på ditt liv?
Om svaret är att skillnaden inte är särskilt stor kanske den extra trygghet och flexibilitet som sparandet ger kan vara värt det.
3 gillningar
Jag resonerar så här: Frihet är så otroligt mycket mer värt än att leva loppan.
Jag har inga problem med att leva på ris och linser för att kunna sluta jobba vid 45 
3 gillningar
Förvisso sant men om jag ska tänka så hela tiden kan jag aldrig sluta spara.
Det har du helt rätt i.
Gården genererar ca 0.5 årslöner per år passivt och troligtvis uppemot 1 om jag skulle vara aktiv. Dessutom kab jag alltid låna för att få ut pengar.
Så där håller jag inte med.
Se citat ovan
Det är sant, lite av en tankenöt för mig, hur jag ska gå vidare där.
Är sugen, men det lockar snarare att spara tills jag kan minska 20% och ta ledigt på måndagar.
Grattis!!!
1 gillning
Ja jag jobbar, är ingenjör och har ca 40k i månaden (du kan räkna ut det från mitt humankapital)
Håller inte med, jag betalar ju mina räkningar med mitt humankapital varje månad.
Får ju akassa och liknande från Sverige dessutom har jag ju försäkringar som gör att jag skulle kunna amortera mycket om jag fick någon värre åkomma.
Det skulle absolut sänka min livskvalite men jag ser inte hur det skulle kunna tvinga mig att flytta.
10% är min smärttröskel, däreftee får jag nog krypa till korset.
Har testat att bo med kvinnor som inte är ekonomiska (du kan se i tidigare kommentarer) det fungerar inte. Behöver hitta någon som är på liknande nivå som mig.
Så är det såklart. Frågan är ju bara hur stor summan ska vara.
68 faktiskt och jag med tanke på pension, arv och det jag har är jag inte orolog för när jag är 68, utan när jag är 30-50.
Vilken salami föreslår du?
Och säg inte peppar 
Kanske börja köra på mer vardagslyx?
Hur definierar du leva gott.
Personligen får jag ett rus av att sätta in pengar på avanza samt stress av att ta ut pengar.
Bra fråga, är mest orolig för aty pengarna skall “försvinna” dvs användas upp utan att jag vet på vad. Med minimal ökning i livskvalite.
Finns en sida son håller med dig, men jag har en annan som hatar linser.
1 gillning