För mig känns den uppskjutna konsumtionen aldrig som en uppoffring.
Vad skulle jag använda pengarna till om jag inte sparade dem? Jag kan faktiskt inte komma på något som skulle tillföra något till mitt liv.
Vill jag handla mera saker? Nej.
Vill jag köpa dyrare mat? Nej, vi äter redan det vi vill.
Vill jag resa mera? Nja, med den möjliga tid jag har att resa måste jag fördela tiden mellan att resa eller “bara” vara hemma och jag gillar att vara hemma också och därför har jag inget behov av att resa mer.
Just uppskjuten konsumption kanske inte blir kärnfrågan i ett bredare perspektiv, det kan ju handla om andra uppoffringar för valmöjligheter i framtiden.
Uppoffringen blir kärnfrågan, för utan uppoffring blir överflödet av valmöjligheter ett ickeproblem.
Eller tänker du annorlunda där? Är överflödet av valmöjligheter ett problem i sig?
Anledningarna till varför man vill skapa valmöjligheter är säkert mer mångfacetterade, absolut.
Du sätter fingret bra på hur mitt liv har fungerat fram tills Die With Zero dök upp som ett begrepp.
Och för min del handlar hela grubbleriet ifall livsstilskostnaden är “fel”, satt i relation till andelen sparande - med utgångspunkt i tankar kring vilken mängd sedlar som är lagom för att hålla värmen i kistan…
Lite förtydligat: jag har sparat lika “planlöst” som jag känner att du antyder @Thomas86, och säger inte att det är fel - bara det går i linje med någon som helst tänkt Livsplan
Det är ju också ett val. Att leva med alternativ är i mitt tycke mycket bättre än att leva utan eller med väldigt få alternativ. Att hålla sig med alternativ kan kosta men det blir ju också ett val att göra. Det mesta i livet kostar något.
Tack! Kan inte säga annat än att jag älskade det här avsnittet. Frågorna är så inspirerande och viktiga och leder till personlig utveckling om man vågar ta tag i dem. Också -er dynamik är berörande.
När vi var i 20 årsåldern så satt vi också upp ett mål kring att vi ville bo i en villa, där vi körde ca 2 hundår i en etta med maximal sparkvot och det är utifrån denna erfarenhet som vi sen tänkte helt om kring hur vi vill leva vårt liv.
Där vi började med att skapa en grov plan kring hur vi vill leva det dagliga livet samt hur vill vi spendera vår tid (inklusive semester, helgnöjen, arbetsliv osv) med fokus på vad tycker vi är roligt samt ger oss energi utan att försaka oss själva. Den livsstil som vi kom fram till kostar oss idagsläget mellan 30-40 ksek per månad.
Sen får sparande bli det som blir över efter vi har levt livet, enligt hur vi vill ha det. Där vi helt saknar något sparmål. Vårt sparkapital kommer i princip användas för att upprätthålla vår livsstil om något händer annars får det bli ett större arv vid vår dödsbädd.
För mig personligen är det jag ifrågasätter är tanken att man ska fundera kring målbilder utan att först fundera hur vill jag leva livet i nuläget men detta är baserad på mina egna erfarenheter.
Sen har vi också grubblat kring om vi satt livstilskostnad korrekt men har landat i att vi verkligen inte kommer på något som vi saknar som skulle ge oss energi. Snarare är det så att det mesta som vi skulle kunna slösa pengar på kommer främst dränera oss på energi.
Nu har vi ”turen” med att kunna jobba med våra intressen som även ger en relativt välavlönad yrkeskarriär som medför många fördelar ihop med billiga intressen. Men vem vet i framtiden kanske nån av oss lessnar på arbetslivet och då får vi bli förtidspensionärer istället men tills det blir aktuellt kommer vi fortsätta leva i nuet med ett successivt ökande sparbelopp.
Sen är jag inte full rationell kring detta då jag kommit fram till att jag behöver ha en buffert på 300 ksek på ett sparkonto för att jag ska kunna sova gott om natten. Av nån anledning får jag inte samma trygghetskänsla av att ha pengarna på börsen utan pengarna måste ligga på ett sparkonto för att jag ska känna mig trygg.
Vilka risker ser ni för att komma upp i den summan som inte Försäkringar, akassa mm täcker? Intressant hur olika det kan vara. Vi har landat i 30000 kr på sparkonto, resten via kreditkort eller är det större belopp tar vi från mellanriskhinken eller belånar portföljen. Men vi lever normalt på den lägre av våra löner så finns marginal i kassaflödet om båda har kvar jobbet.
Sätt mål först — arbeta, slit och lid sedan så mycket som du behöver för att få fram de resurser som behövs för att uppfylla dem
Skapa dig ett rimligt liv nu — fundera sedan på hur mycket pengar du får över, och hur du vill använda dem
I praktiken behöver det ju vara en mix av dessa två. Man skruvar lite på nuvarande liv för att få mer eller mindre pengar tillgängliga för framtida mål.
Jag har balanserat dessa två för att nå FIRE. Jag har inte levt lyxliv genom åren, men inte toksnålat heller. Och min FIRE kommer inte vara någon överflödig lyx, det är precis så mycket per månad som jag behöver för ett OK liv.
Håller med! Vi är likadana. Ingen av oss gillar att konsumera dyra saker. Segling är ett undantag, det kostar en del.
De stora kostnaderna för oss som behövt mål och väldigt involverade planer handlar om NÄR (Fire) och VAR (ytterligare fastighet utomlands) vi vill leva Dvs inte så mycket om lyxkonsumtion och liknande, även om fastighet i solen kanske räknas som lyx.
Bilar har vi provat nya och dyra och det kan vi hoppa över nu känns det som.
Resa har vi gjort mer än vi någonsin kunnat tänka oss. Massor privat och ännu mer i jobb. Det lockar mer att ha enkla resor mellan fasta punkter vi gillar, kanske en åldersgrej också. Barn och husdjur räcker som projekt på resa
Mat äter vi mycket på restaurang (men inte mycket i Sverige), iofs en lyx antar jag. Annars inte så dyr mat.
För mig ingår också “dra åt helvete” pengar i bufferten. Jag vill känna att jag kan säga upp mig utan att ha nytt jobb på gång om jag vill. Jag har utnyttjat den möjligheten en gång men behövde aldrig använda några pengar eftersom jag direkt fick ett nytt jobb.
Med det jobb jag har nu måste jag ha bil och är absolut inte intresserad av att ha en gammal bil. Därför är det ny bil som gäller men jag har råd att spara också.
Åker gärna på dyra resor, kostar oftast minst 100000 för två, men inte så ofta. Pga. pandemin var det flera år sedan nu.
Äter väldigt sällan på restaurang, ett par gånger om året. Det är trevligt och oftast gott men det är ändå skönt att sedan komma hem!
Samma här. Jag tittar på de märken som har minst antal fel / defekter i första hand (dvs asiatiska märken), sedan pris. Men ofta får vi firmabil och då behöver vi inte välja.
Som jag sagt tidigare så önskar jag detta funnits når vi startade att sätta nya målet så där för en 15 år sedan
Med nya målet menar jag vad vi vill göra med våra liv när vi inte behöver jobba för pengarna och hur vi ville leva fram till dess och därefter.
Gamla målet var väl det nedärvda, jobba till 65, spara, köpa på oss mer materiellt och söka status.
När det gäller själva processen så tänker jag
Jag är inte säker på att det i alla fall är bäst att göra frågorna först separat sedan tillsammans. Jag förstår att det hos många är nödvändigt för att inte färgas av förväntningarna på mig, utan autentiskt vad jag vill. Dock, om man tror sig kunna hantera det så ser jag väl fördelen med att göra det helt tillsammans från start vara
Att målen växer fram, blir inte en chock för partnern
Att man under tiden kan jämka lite för det är ju ändå målet att det ska vara ”familjens” mål.
Målen är något som jag tror många måste återvända till många gånger, typ årligen. Vi har väldigt öppen kommunikation men ibland ändrar sig saker inombords och uppfattas först av partnern senare. Tex har vi diskuterat boende set-up många gånger där min fru ändrat sig fram och tillbaka flera gånger. Viktigt att ”touch base” både på gemensamma och individuella mål så man synkar kontinuerligt under resan. Typ vi satte dessa målen, är det fortfarande det som gäller? Och sedan diskutera där det skaver.
Lyssnade till detta avsnitt tidigare i veckan när jag inte hade möjlighet skriva, så jag la små minnesanteckningar i MyMind. Nu plockar jag fram dem och läser:
Så kul att @carolinebolmeson var påa istället för @janbolmeson! Blev så uppenbart att det går snabbt att bli van vid hur saker och ting är och att det märks när det förändras. Snyggt där!
Som flera varit inne i redan så saknade jag, delvis, ett slags erkännande av att delar av nuläget garanterat också ÄR, eller åtminstone HAR delar av det önskade läget i sig. Att enkom titta framåt på ett tänkt läge utan att stanna upp och kolla vad jag har i nuet som funkar, som är bra, som jag vill bära med mig framöver också, känns väldigt linjärt och måhända västerländskt.
Sen påmindes jag, vid något tillfälle som jag nu inte kommer ihåg, av vikten av att sova på saken. Det är en himla god idé - att inte nödvändigtvis agera på varje impuls, utan att emellanåt, eller ibland, sakta ner till livets hastighet, och inte göra ogenomtänkta saker. Helt klart en balansgång!
Och sen reagerade jag nån gång på hur Jan sa något om att tiden bara går och går… och då tänkte jag på det Inga-Lill i min Mastermind sa en gång när jag gav uttryck för något liknande:
Dessutom får jag tillstå att detta avsnittet knuffade mig över kanten till att haka på RikaTillsammans-programmet, vilket jag verkligen ser fram emot!
(Men @janbolmeson - borde inte programmet finnas länkat under Plustjänster på hemsidan? Jag hittade det genom att klicka på senaste avsnittet och därifrån hitta länken… kunde nog synas lite bättre, tror jag allt!?! )
Jag håller med dig till 100%.
Nu efter drygt 30 år i arbetslivet kan jag säga att jag ogillar det starkt. Att någon arbetsgivare eller kund ska bestämma över min begränsade tid i livet gör mig helt deprimerad. Jag har jobbat på några ställen med olika uppgifter och kan säga att jag gillar inte något av det. Ibland har det varit lite roligt i början när man lär sig nytt. @janbolmeson Du är rätt kritisk till FIRE, men från vårt perspektiv (vi som siktar på det) så kan man jämföra vår syn på lönearbete är det samma som din syn på att jobba som konsult på Ericsson efter examen.
Vi har alla en begränsad tid i livet, jag vill inte använda en stor del av den till att vara tvingad att gå till ett jobb och få min tid styrd av en arbetsgivare eller kund.
Dvs inte så mycket om lyxkonsumtion och liknande, även om fastighet i solen kanske räknas som lyx.
)