Han ställde en avledande motfråga som var helt ot. När han svarar mig ska jag svara på hans avledningsmanöver. I “tråden om urspårade sidospår”.
80% arbete till 100% lön uppnås genom att ta pengar från medborgarna själva. Man köper röster med väljarnas pengar. Omfördelningspolitik eller inflation. Varför inte gå hela vägen?
Kan inte ett ganska enkelt svar vara att det är dumt att gå hela vägen i de flesta frågor? Om det är fyra dagars arbetsdag som föreslås är väl just detta mest relevant att diskutera?
Vi har ju sällan diskussionen om 100 procent skatt eller 0 procent. Dödsstraff för alla brott eller ingen lagbok alls. Nu är detta tillspetsade andra ”gå hela vägen” frågor men många lösningar landar mellan extremerna. Var den perfekta nivån är skiljer nog mellan olika personer beroende på livssituation.
Det blir kanske därför ointressant för @Fotbollsgras att argumentera för en sak han inte står för? Inte tänkt att lägga ord i din mun här utan min reflektion. Lite som att du ska behöva försvara varför alla borde jobba 24 timmar per dygn 7 dagar i veckan om man tar ditt motargument till sin spets. Jag tror inte du tycker det är en bra idé helt enkelt beroende på det extrema i det. Min rimliga tanke blir därmed att extremer ska undvikas och det är därför ingen föreslår eller argumenterar för att förstatliga allas privata tillgångar, att alla ska sluta jobba helt eller att vi borde jobba all vaken tid. Du för en argumentation mot frågor som ingen förespråkar just nu.
De problem som uppstår i extremfallen kan man förvänta sig mer av om man går i den riktningen. Jag ville förstå om det finns en förståelse för fler sidor av problemet. Det intressanta vore alltså om jag svarade på varför vi INTE bör jobba 24/7, t.ex:
Utan dygnsvila och återhämtning skulle produktiviteten sjunka och olycksrisken öka till följd av stress och utmattning. Det skulle krävas ett tydligt ‘varför’ för att det skulle kännas meningsfullt ens en kortare period. Man skulle snabbt må dåligt. Det skulle inte finnas tid för familj, fritidsintressen och vänner.
Av samma skäl undrade jag varför vi inte bör jobba 0% till 100% ‘gratispengar’.
Du vet ju redan svaret på det? För att pengarna inte är gratis. Man (någon) jobbar fram dom. Med mindre arbetstid minskar produktivitet om vi inte kan öka vår effektivitet de timmar vi jobbar. Men frågan är väl lite om den produktivitetsökning som skett sedan vi gick till 40 timmars veckan nu kan genomföras inom många yrken på 32. I vissa yrken är det omöjligt men för andra går det nog.
Så ett försök att jobba mindre för att se om det funkar för samhället kanske visar att nettoeffekten blir positiv. Kanske krävs färre timmar för att vi ska skala bort en massa dötid, meningslösa möten etc. Jag är helt med dig att det sker på bekostnad av något annat - frågan i stort är väl vad vi värderar högst och hur vi tror förändringen ska slå. Någon (alla som jobbar) får betala för detta på något sätt men det kanske är värt det.
Sen kommer nog fortsatt en stor del jobba mer än 32 timmar i alla fall. Trots 40 timmars veckor har jag under perioder i mitt arbetsliv jobbat långt mer än så.
Vi klarade av att gå ner till 40 timmar en gång, kanske kan 32 funka nu och framåt. Jag kan tänka mig att liknande diskussioner fördes även vid omläggningen till 40 och såhär i efterhand har det väl sammanfattningsvis gått rätt bra?
Hur det rent praktiskt ska gå till är kanske en kombination av frivillighet för bolag som känner att det går och med reglering i andra fall för att tvinga till ökad effektivisering. Kanske blir det bra, kanske blir det dåligt.
Nu känns hela debatten mest som valfläsk, men om man nu skulle vilja närma sig 80% varför inte göra arbetstidsförkortningen lite aggressivare?
1 tim förkortning per år över 8 år så tror jag inte ens arbetsgivarna hade märkt nåt?
Det har ju redan implementerats på många håll redan, iaf hos lite större företag och organisationer. Där jag jobbade drogs arbetstiden ner några minuter per vecka succesivt under flera år och resulterade i en tidsbank man kunde utnyttja för ledigheter.
Vet inte exakt hur uppgörelsen såg/ser ut men det var en överenskommelse mellan facket och företagen och kostade arbetstagaren en smärre del av löneökningarna.
Jag är rädd att det handlar om önsketänkande eller dålig kunskap. Det vore inte första gången sådant får styra utvecklingen.
Det var delvis vad jag var ute efter. Då vet jag i vilken utsträckning du är informerad. Eller inte är informerad.
Jag såg t.ex. inget om demografiska förändringar till följd av importerad arbetskraft, hur försvarsförmåga och krisberedskap eller förhandlingar med stormakter i vår närhet påverkas, hur man ska möta den ökade försörjningsbördan till följd av åldrande befolkning och misslyckad integration av människor som också snabbt blir äldre. Inget om hur polis och rättsvårdande myndigheter ska få pengar eller personal med krympande statsbudget och arbetstid. Eller hur sänkt produktivitet till följd av grön omställning ska mötas, samtidigt som den massiva andelen bidragstagare vill ha mer.
Frågan är mycket enklare för människor som inte förstår eller bryr sig.
Edit: Sry, det handlade om 0% arbete till 100% lön genom inflation och omfördelningspolitik. Då skulle ju de som har pengar flytta dem utomlands eller sluta jobba och man skulle tvingas tvinga fram tjänster och begränsa användandet av tjänster, samtidigt som vi gör oss beroende av utländsk personal med diverse märkliga värderingar. Att bara gå till 80% för 100% lön skulle vara ett steg i den riktningen.
Vanligt inom industrin. Förmodligen har de flesta industriföretagen någon form av arbetstidsförkortning i en tidsbank.
Min hustru får timmar motsvarande ungefär sex dagar varje år och redan när jag jobbade inom industrin för drygt 20 år sedan hade vi arbetstidsförkortning.
Det som jag funderar på är hur det ser ut inom stora, viktiga, yrken inom t.ex. vården och polisen. Har de redan arbetstidsförkortning och har de i så fall fått det “gratis”? (Om arbetstidsförkortning har betalats med minskade löneökningar tidigare behöver de kompenseras om alla ska få arbetstidsförkortning utan sänkt lön.)
Inom skolan finns vad jag känner till ingen arbetstidsförkortning så där blir resultatet av kortare arbetstid direkt att arbetstiden minskar. Alternativet är effektiviseringar men om de som bestämmer inte vill effektivisera för att minska lärarbristen kan jag inte tänka mig att de vill effektivisera för att vi ska få jobba mindre.
Det som man önskar är ju uppenbarligen en höjd timlön.
Är det då bättre att behålla nuvarande lön och gå ner i arbetstid, att behålla nuvarande arbetstid men gå upp i lön eller att ha möjlighet att välja mellan dessa två?
Är problemet egentligen att timlönen nu är för låg eller att det finns en norm att arbeta 40 timmar i veckan och att en del verkar ha svårt att välja om de vill arbeta deltid?
I mitt yrke är det norm med deltid. För mina anställda är det alltså bättre att ha möjlighet att välja mellan högre lön (vilket de har) eller deltid (vilket alla kan välja). Att tvinga alla att arbeta mindre skulle inte bli populärt.
Måste tillägga att det ju blir skrattretande när man har som argument att ” fler skulle orka jobba heltid” om man klassar 32 timmar som heltid. Om det ändå är antalet timmar som är det viktiga spelar det väl ingen roll om det kallas heltid eller deltid. Fler personer behöver ju anställas oavsett…
Det blir en del av ett brett paket politiska förslag som slår emot ekonomin. Miljöpolitik, humanitär stormakt och nu fyra dagars arbetsvecka.
Hur ska det finansieras? Via lån och inflation (riksbanken tvingas sänka räntan för att kompensera för ansvarslös politik). Sverige borde då hamna i en situation liknande Japan.
Eller hur @Marknadstajmarn?
Men det struntar såklart enskilda väljare/ arbetare i.
Upplyftande och svenskt. Ganska bra för P1 dock vår högsta önskan som människor är att bli värderade som en positiv rad i en budget det är vårt socialdemokratiska syfte på jorden.
Jag arbetar 4,5 dagar i veckan, vilket innebär att jag jobbar 5 dagar en vecka och 4 dagar veckan därpå, och så vidare. De extra lediga dagarna får jag genom min arbetsgivare som en del av deras program för ‘‘hållbar anställningsbarhet’’. Tanken bakom detta är att om man är utvilad och frisk, blir man också mer produktiv. Och mindre risk på burn-out etc… Det har fungerat väldigt bra, och både jag och mina kollegor har visat att vi är mycket mer produktiva sedan detta infördes för fyra år sedan. Numera får vi 36 timmar till arbetsuppgifter som måste utföras, och om vi blir klara tidigare får vi också sluta tidigare.
Detta system finns i Nederländerna, och jag märker att de ligger lite före här när det gäller sådana initiativ och har ett mer modernt synsätt. Jag inser att detta upplägg kanske inte fungerar för alla typer av företag, men jag tror att det skulle kunna vara effektivt för en stor del av dem.