För mig var avsnittet exakt det här. Sen har debatten i denna tråd snurrat in på tolkningar där vissa har vägt in sina egna tankar om vad gästen tycker. Har svarat på flera kommentarer i tråden där man ondgör sig över att gästen vill pressa anställda att jobba upp emot 60h/vecka fastän han aldrig sa det en enda gång.
Andas och lyssna på att gästen vill leva i ett samhälle där vi har råd att satsa på infrastruktur, där vi har råd att ha välfärd och att så många som möjligt skall kunna försörja sig och sin familj.
Tex så har @janbolmeson flera gånger i flera olika avsnitt avfärdat förfrågningar och diskussioner om skatteplanering med motiveringen att staten behöver pengarna och vi skall vara stolta över den välfärden vi har.
Angående denna statistik, hur räknas den, är det per anställd oavsett deltid/heltid? Tänker att tex Tyskland väl fortfarande har en ganska stor andel hemmafruar som rimligen inte ingår i statistiken. Det kan vara så att den större andel av deltidsarbete som vi har i Sverige drar ner vår statistik och att motsvarande våra förutsättningar inte finns i flera av dessa länder vilket i så fall gör statistiken lite missvisande.
1 gillning
janbolmeson
(Jan Bolmeson)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
186
Jag förstår inte varför jag får den här frågan hela tiden. Det framgår ju i tråden var den kommer ifrån. Det var EkonomGubben som skickade länk till denna statistik för att “bevisa” att lönerna inte alls var låga i Sverige om man tar hänsyn till ditten och datten.
Kommer moderera hårdare i tråden nu för att slippa sidodiskussionerna eftersom jag upplever att de är uttömda. Låt oss hålla oss till sakfrågan framgent.
Påstående från gästen: “Skillnaden mellan att arbeta och gå på bidrag har minskat över tid”
Kan man få belägg på detta? Detta går nämligen helt stick i stäv med min bild av verkligheten så det vore intressant att få lite fakta här som motbevisar min bild.
Du använde ju iofs siffrorna som ett argument för motsatsen. Tycker att de är lite vanskliga. De verkar beräknade per hushåll. Det skulle kunna vara en förklaring att vi har fler hushåll med bara en vuxen, det är viktigt att veta om jämförelsen är rättvis och om man tagit hänsyn till diverse sociala skillnader. Jag upplever (anekdotiskt) att många svenskar verkar ha det betydligt bättre ställt än vad motsvarande yrkesgrupper har åtminstone i södra Europa.
Jag vill gärna lyssna igenom det delavsnitt du nämner en gång till där det påståendet ingår, men jag minns tyvärr inte alla de exakta meningarna helt så jag hittar inte igen det
Snarare att skillnaderna hade minskat både i värdering (färre som ser det som ett problem att gå på bidrag när man inte behöver) och inkomstskillnad som minskat. Eller så uppfattade jag det åtminstone.
Att behovet är att det ska löna sig mer att arbeta och att gällande regler ska användas (tex genom att flytta till jobben).
Jag hittade det stycket och exakt som du säger så har @Gabriel antingen skrivit fel eller missuppfattat för S-O.D säger ju tydligt att “skillnaden mellan att gå på bidrag och att arbeta har minskat över tid”.
Jag fick inte heller ihop det där, men då var det nog bara en liten obetydlig lapsus
Men jag skulle ändå vilja påstå att jag iaf har trott att den lilla skillnaden mellan lön vs bidrag ändå har förändrats lite det sista decenniet drygt, tack vare bla. jobbskatteavdragen (dvs att skillnaden trots allt har ökat lite de senaste årtiondet). Men jag kan ha fel…
Nästa sak man kan fundera på är ju den minimala skillnaden mellan de lägsta pensionerna och garantipensionsnivån. Mycket möjligt så går det inte att leva på lägre nivå än garantipension och mao kan den förmodligen inte sänkas. Men då måste man ju fundera hur det kan anses rimligt att människor som jobbat många årtionden i lågavlönade yrken och med dålig/ingen avsättning till TJP vid pensionering får så låg pension att det eg inte skiljer just något mot den som inte jobbat alls.
Det är väldigt svårt att jämföra länder. Vi har olika förutsättningar. Sverige har relativt en liten befolkning, landet ligger i utkanten av Europa, landet är stort och infrastruktur är dyrt, däremot har vi mycket naturresurser.
Ett land som Nederländerna har stor befolkning och är litet till ytan. Naturresurserna är så vitt jag vet inte lika rika som Sveriges. Däremot ligger landet bra placerat på kartan. Transporter, nära till andra stora länder, osv.
Norge är svårt att jämföra med, de har sin olja, som i sin tur utarmar annan industri. Finland är så där att jämföra sig med, Sverige har nog bättre förutsättningar. Danmark var på 80 talet Sveriges lillebror. Deras mynt hade hål i sig som karusellpoletter. Nu är är lönerna betydligt högre och deras valuta är betydligt högre värderad. Det är ett riktigt mysterium hur det går ihop.
En anledning till högre arbetslöshet i Sverige är att den är betydligt högre hos utrikesfödda. Danmark brydde sig inte om att ta emot flyktingar. De slussade dem vidare till Sverige. De valde att inte ta emot folk som flyr från krig. De tillåter inte ens danskar som gift sig med folk utanför EU att bo i Danmark. De bor i Skåne istället. Det lille land är inget välkomnande land.
Man skall väl inte sticka under stol med att alla flyktingar som kom inte hade högskoleexamen, men i Sverige har vi också ett systemfel i att det är svårt att få tillgodoräkna sig utbildning från utlandet. Sverige har väl de mest utbildade taxichaufförerna i världen.
Helt rätt. Mitt misstag. Han säger att skillnaden minskat vilket jag tycker är konstigt med tanke på alla insatser som gjorts av Alliansen mfl för att öka skillnaden (jobbskatteavdrag, försämring av a-kassa osv). Att fortfarande komma släpandes med det känns som vi är tillbaka till början av 2000-talet så jag blir väldigt förvånad när den där gamla skåpmaten bubblade fram igen.
Okej, jag förstår och jag tänker trots allt lite som du när det gäller att skillnaden äntligen börjat gå åt andra hållet senaste decenniet via tex. jobbskatteavdrag.
Men man får ju minnas att det sannerligen inte var en dag för tidigt och en helt nödvändig, om än ogillad förändring, samt att den inte heller har nått riktigt så långt ännu.
För det är iaf i mina ögon helt orimligt att ha bidragsnivåer av alla de slag som är lika höga (eller tom. högre om man räknar in nödvändiga kostnader för jobbets utförande som att ta sig till/från jobb osv.) som att gå till ett jobb varje dag. Inte undra på att arbetsnormen har eroderat.
Eller så är det lönerna som är/var för låga? Man ska ha i åtanke att ju mer man sänker bidragen och ju outhärdligare man gör det för arbetslösa desto lägre lön och sämre arbetsförhållanden är de arbetslösa villiga att gå med på.
Det är bland annat därför man hos högern hela tiden är framme och ska försämra för arbetslösa. Man vill hålla nere kraven och lönerna.
Det är för mig helt verklighetsfrånvänt att påstå att folk väljer att sitta och leva gött på bidrag istället för att söka arbete. Under hela mitt arbetsliv har jag sökt säkert fler tusen arbeten (både kvalificerade och icke kvalificerade) och jag har aldrig någonsin varit med om att det varit brist på arbetssökande. Tvärtom är det stenhårda krav och armbågande för att ens får komma till intervju.
Jag har också levt som arbetslös. Det var länge sen nu men även där kan jag säga att det inte var en dans på rosor trots att det var länge sen då kraven var lägre på arbetslösa. Jag var till slut villig att ta vilket jobb som helst och sökte i princip varje jobb jag hade minsta lilla chans att få, både i den orten jag bodde i och i andra. De enda gångerna det inte lönade sig att arbeta var när det kom ut jobb som var lågbetalda deltidsjobb.
Det är bara trams att påstå att det sitter en massa lata människor som själv valt att sitta på bänken och leva gott på bidrag. Den där storyn man försöker banka in hos folk håller inte. Jag har aldrig upplevt det själv varesig hos mig eller hos andra och även om det skulle vara så så finns det ett sjukt stort överflöd av folk som är villiga att ta och slåss om de få lediga jobb som utannonseras.
Fast blir det inte case-in-point? Att vi behöver fler jobb, så att de som vill och kan arbeta mer ska få göra det?
Det vill säga att det som argumetneras för är att vi behöver tillväxt-främjande politik, som gör att företag vågar anställa för att just de som vill och kan ska kunna arbeta. Men att problemet just nu är att det är en stor missmatchning mellan de jobb som finns och de som önskar arbeta.
Jag tror ingen säger emot det. Min kommentar var att du beskrev att vad gästen sa var objektiva fakta, när det i själva verket så klart var subjektiva åsikter inblandat. Jag diskuterar gärna de här andra sakerna du tar upp här nu men förstår inte varför du skriver som om jag sagt emot dem.
janbolmeson
(Jan Bolmeson)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
204
Man ska inte heller sticka under stol med att många examina från u-länder är långt ifrån likvärdiga med motsvarande svensk utbildning, så det är inte nödvändigtvis orimligt att “högutbildade” jobbar som chaufförer. India's engineers cannot solve simple math problems - India Today
