Högre tillväxt skulle ge 100 000 kr per hushåll

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ränta på ränta gäller även ett lands ekonomi
2. Ett avsnitt som allmänbildning om Sverige
3. Därför är tillväxt den viktigaste frågan
4. Vad 500 miljarder mer i BNP betyder
5. "Två ekonomier": märker befolkningen tillväxten?
6. Är det hundra tusen på kontot eller samhällsvärde?
7. Irlands tillväxtresa: från fattigast till topp
8. Hur den eftersläpande tillväxten märks i vardagen
9. En halv miljon undersysselsatta
10. Tillväxtträdet: två grenar och rötterna
11. "Är inte det här bara näringslivets intressen?"
12. Vad Irland gjorde annorlunda
13. Vad Sverige är duktigt på
14. Ingen magisk tillväxtknapp
15. Yrkesutbildning och bra löner
16. Myten om att vi jobbar för mycket
17. "Det finns inga gratisluncher"
18. Vad arbetstidsförkortningen skulle kosta välfärden
19. LO:s bästa argument och svaret på det
20. Hemarbete, produktivitet och psykisk ohälsa
21. Kompetens som inte finns där ute
22. Arbetsförmedlingen som "flyttfirma"
23. "Gör din plikt, kräv din rätt"
24. Fick vi det för bra?
25. Tillståndsprocesser som tar tio år
26. Konjunkturpolitik kontra tillväxtpolitik
27. Varför gör vi inte det här bara?
28. Infrastruktur och energiförsörjning som tillväxthinder
29. Försörjningskvoten: demografisk och inkomstbaserad
30. Stora regionala skillnader i självförsörjning
31. Från 4 procents arbetslöshet till nästan 9
32. Vi måste göra allt på en gång
33. Att övertyga vänstern: arbetets betydelse
34. Pensionssystemet och oron för framtiden
35. Läsarfråga: vad ska vi vara stolta över och oroade av?
36. Sverige i topp på innovation och AI
37. ISK och Europas starkaste kapitalmarknad
38. Läsarfråga: den reglerade bostadsmarknaden
39. En "bostadsadel" i innerstaden
40. Finland som exempel på fri hyressättning
41. Tillväxt möjliggör den gröna omställningen
42. Läsarfråga: är tillväxt ett självändamål?
43. Läsarfråga: ökar tillväxten klyftorna?
44. "De fattiga får det inte bättre av att de rika blir mindre rika"
45. Nollsummespelet: räcker det inte med hundra miljoner?
46. Inkomströrlighet: har den ökat eller minskat?
47. Varför Daunfeldt ändrat åsikt om euron
48. Läsarfråga: varför tjänar man så lite i Stockholm?
49. Platt skatt som "game changer"
50. "Kommer mina barn ens komma in på arbetsmarknaden?"
51. Övertron på akademisk utbildning
52. AI som disruptiv kraft
53. Slopat matkrav och ett roligare Sverige
54. Det sämsta argumentet i tillväxtdebatten
55. Familjen Sverige: tjäna mer eller höja utgifterna?
56. Skillnaden mellan flykting- och arbetskraftsinvandring

Ränta på ränta gäller även ett lands ekonomi

Jan: Du känner säkert igen ränta-på-ränta-effekten från ditt eget sparande. Den där lilla skillnaden som blir jättestor över tid. Man brukar prata om snöbollen som växer och liknande. Men egentligen är det ju bara matte, och det spännande är att lika väl som det funkar i en privatekonomi, lika mycket funkar det i ett lands ekonomi.

Jan: Och det är vad dagens avsnitt handlar om. Vi har bjudit in Sven-Olov Daunfeldt, som är chefsekonom på Svenskt Näringsliv. Hans tes är ganska enkel: om Sverige skulle höja sin tillväxt med 0,7 procentenheter, från 1,8 till 2,5 procent, så skulle det göra ett svenskt hushåll hundra tusen kronor rikare på tio år.

Jan: Det hade gett högre skatteintäkter, det hade gett oss möjlighet att lösa väldigt många av de problem vi har i samhället. Så det här är ett avsnitt där vi pratar om Sverige som land. Vi pratar om allt från kompetensbristen till den höga arbetslösheten. Paradoxen där: hur kan vi ha hög arbetslöshet samtidigt som företagen skriker efter folk?

Jan: Vilka tips ger han till oss med barn som är på väg ut i arbetslivet? Vi pratar om arbetstidsförkortning, bostadsmarknad och väldigt många fler saker.

Ett avsnitt som allmänbildning om Sverige

Jan: Sen ska jag vara helt ärlig. Jag ligger väldigt nära Sven-Olov i åsikter här, både kring tillväxt, kring företagande, kring utbildning och kring att vi har haft en överakademisering i Sverige. Så det här är väl kanske inte det avsnitt där jag utmanar mest, även om jag gör några halvhjärtade försök, typ: vad hade LO eller vänstern tyckt om det här?

Jan: Så jag tänker att du får se det här lite som allmänbildning. Vad har vi att vara stolta över i Sverige? Vad är våra utmaningar? Och vart är vi på väg? Jag ska inte prata så himla mycket mer, utan här kommer Sven-Olov, och så ses vi i kommentarerna sen.

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare.

Caroline: Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Därför är tillväxt den viktigaste frågan

Jan: Varmt välkommen, Sven-Olov.

Sven-Olov: Tack så mycket.

Jan: Du, jag tänker så här: ni avslutar en tillväxtturné, och du gör till och med ytterligare några stopp för att det blev så populärt. För den som bara lyssnar i två minuter: vad är det viktigaste om tillväxt? Varför är tillväxt viktigt?

Sven-Olov: Ja, tillväxt är ju viktigt för att vi alla ska kunna få det bättre. Jag brukar säga att tillväxten börjar hos företagen, och när företagen kan växa, då skapas jobben. Och när jobben skapas, då ökar skatteintäkterna. Och med de ökade skatteintäkterna kan vi finansiera en bättre välfärd och få ett bättre välstånd.

Sven-Olov: Så jag skulle vilja säga att ökad tillväxttakt är den enskilt viktigaste frågan som politikerna borde tänka på inför det här valet, och även i framtiden.

Jan: Mm. Och upplever du att folk är medvetna om det här? Om du fick önska, vad skulle du önska att fler visste?

Sven-Olov: Jag brukar ta ett räkneexempel när vi har de här genomgångarna, där vi tittar på Konjunkturinstitutets prognostiserade långsiktiga tillväxttakt, som ligger på runt 1,8 procent per år. Och så gör jag ett räkneexempel: tänk om vi skulle kunna öka den här tillväxttakten med i genomsnitt 0,7 procentenheter per år. Det låter inte mycket, men det skulle skapa magi över tid på grund av ränta-på-ränta-effekten.

Vad 500 miljarder mer i BNP betyder

Sven-Olov: Bara de närmaste tio åren skulle vår BNP vara 500 miljarder kronor högre 2035 med 2,5 procents tillväxt i stället för 1,8. Det är ju vad hälso- och sjukvården kostar i Sverige per år ungefär. Och fram till 2050 blir effekten ännu större av den här ränta-på-ränta-effekten. Summerar man ihop alla BNP-ökningar fram till 2050, då handlar det om 19 000 miljarder. Vid ett oförändrat skattetryck skulle det innebära 8 000 miljarder mer i skatteintäkter.

Sven-Olov: Och då förstår man att alla de utmaningar vi i Sverige står inför, när det gäller att rusta upp vår infrastruktur, bygga ut energiförsörjningen, bygga ny kärnkraft, satsa mer på försvaret, en demografisk utmaning, allt detta, för att vi ska kunna lösa det, är beroende av att vi kan få upp tillväxttakten i svensk ekonomi.

Jan: Men kan du inte ta hela kedjan? Är man van vid ekonomi så hänger man med, men hur går vi från ökad tillväxttakt till att det blir fler poliser? Som om jag vore tio år gammal.

Sven-Olov: Just det, ja. Om företagen kan växa och få bättre förutsättningar för att växa, då kommer de investera mer, de kommer anställa mer, och då kommer man producera mer. Då kommer vi få en ökad bruttonationalprodukt i Sverige. Och det innebär ökade skatteintäkter, att vi kommer ha råd att satsa mer, till exempel på välfärden.

Sven-Olov: Så ska vi få fler poliser på gatorna? Ska vi få fler lärare i klassrummen? Ska vi kunna ha en bättre vård för våra äldre? Ja, då är vi helt beroende av att få upp tillväxttakten i svensk ekonomi.

"Två ekonomier": märker befolkningen tillväxten?

Jan: Mm. Jag kan uppleva ibland, när man hör dig på Aktuellt eller hör politiker, att det blir som två ekonomier. Det är när vi pratar om Sverige, men hur märks det här? Förstår du att det kan bli så abstrakt med att bruttonationalprodukten ökar, skulle befolkningen även märka det?

Sven-Olov: Absolut. Det är som det här exemplet: om vi får upp tillväxttakten till 2,5 i stället för 1,8 procent, bara under de närmaste tio åren, då skulle i genomsnitt varje hushåll i Sverige bli hundra tusen kronor rikare.

Jan: Mm.

Sven-Olov: Det är den magnituden vi pratar om. Det här är helt kopplat till vårt materiella välstånd, men även till annat. Vi vet att ökningar i BNP också är förknippade med att vi får en bättre hälso- och sjukvård. Vi kan få en bättre livskvalitet i övrigt också. Vi kan jobba mer mot att bekämpa psykisk ohälsa. Vi kan satsa mer resurser på polis och försvar, bekämpa kriminalitet.

Sven-Olov: Så allting hänger ihop, och allting är beroende av en hög tillväxttakt. Och jag är också övertygad om att kan vi få upp tillväxten, då kan vi också satsa mer resurser på att till exempel skynda på den gröna omställningen. Så det är även bra för klimatet. Det är därför jag är ute och tjatar och predikar tillväxt, för jag tycker att det är den enskilt viktigaste frågan.

Är det hundra tusen på kontot eller samhällsvärde?

Jan: När du säger att den här svensken skulle få hundra tusen, så är det sannolikt någon som tänker: ska jag tänka att jag hade fått hundra tusen mer på kontot om jag inte hade spenderat dem? Eller är det mer ett samhällsekonomiskt värde av hundra tusen?

Sven-Olov: Nej, det här är i genomsnitt, och då pratar vi hushåll. I genomsnitt skulle ett genomsnittligt svenskt hushåll få hundra tusen kronor mer i inkomster, till följd av att BNP ökar med 2,5 procent i stället för det Konjunkturinstitutet tror på, 1,8. Så det gör en jättestor skillnad. Det är precis som när ni pratar om att investera i aktier, det är den här ränta-på-ränta-effekten, att man får en avkastning på avkastningen.

Sven-Olov: Det är då man får de här stora effekterna. Och problemet är att vi i Sverige har halkat efter under väldigt lång tid jämfört med andra länder. Vi ser att det finns länder i vår närhet, våra konkurrentländer, där det går mycket, mycket snabbare.

Jan: Ni har en rapport som kom förra året, Tillväxtagenda 2035. Och där, var det inte en jämförelse med Irland? Från sjuttiotalet, tyckte jag det var någon sådan graf. Kan du inte beskriva den?

Irlands tillväxtresa: från fattigast till topp

Sven-Olov: Jag tycker Irland är väldigt fascinerande. Jag reste till Irland första gången själv 1992 med min kompis Janne. Då var vi inte där för att studera tillväxten, utan mer för att roa oss. Vi hade väldigt kul. Men det var så märkbart att Irland på den tiden var ett ganska fattigt land. Det var, skulle jag vilja säga, Västeuropas fattigaste land. Och det märktes på levnadsstandarden bland människorna som bodde där, det märktes på infrastrukturen, det märktes på bostäderna.

Sven-Olov: Nu åkte jag tillbaka till Irland förra året med min avdelning, just för att studera deras tillväxtresa. Och det är så uppenbart vilken fart de har fått på ekonomin och hur mycket det materiella välståndet har ökat på Irland. De har gått från plats tjugotvå i välståndsligan på sjuttiotalet. De halkar ner till plats tjugotre i den här välståndsligan. Nu är de på plats två. De har haft en helt remarkabel tillväxtresa.

Sven-Olov: De har tagit tjugo placeringar i den här välståndsrankningen. Vi i Sverige har halkat ner från plats fyra till plats tretton. Och det finns inget annat land som har tappat så många placeringar i den här välståndsligan som Sverige. Så de här problemen vi har nu med en lång och utdragen lågkonjunktur, de är högst reella. Men problemen är egentligen större, för vi har tappat tillväxtkraft över tid i Sverige, och det är ännu mer problematiskt.

Jan: Och vad är tillväxtkraft?

Sven-Olov: Jag mäter det som förändringen av BNP per capita över tid. Och när man gör de här välståndsrankningarna, då köpkraftsjusterar man det så att det blir jämförbart mellan olika länder.

Hur den eftersläpande tillväxten märks i vardagen

Sven-Olov: Då är det väldigt tydligt att vi har tappat väldigt mycket i Sverige jämfört med våra närmaste konkurrentländer. Irland är det som har ökat allra, allra mest. Och tittar man och jämför till exempel med USA, så ser vi att USA växer mycket, mycket snabbare och har gjort det. Bara de senaste åren har de dragit ifrån något otroligt när man jämför med Sverige och Europa.

Jan: Och om vi tar ner det här: hur märker den som lyssnar och tittar på det? Hur har vi märkt det jämfört med andra? Är det att vi inte kan resa lika mycket? För vi upplevs väl ändå som ett ganska rikt land. Eller hur ser det ut i vardagen?

Sven-Olov: Jag skulle säga att för den enskilde individen är det att vi fortfarande har det bra i Sverige jämfört med andra. Det här går ganska långsamt över tid, så det är inte säkert att det blir supermärkbart. Inte som nittiotalskrisen, när vi hade negativ BNP-tillväxt tre år i rad. Det märkte alla i Sverige, skulle jag vilja säga.

Sven-Olov: Men det här långsamma, när vi tappar lite grann i tillväxt jämfört med andra länder över tid, det är ingenting som märks tydligt. Det kryper in på något sätt. Det är först över tid man ser de här effekterna.

En halv miljon undersysselsatta

Sven-Olov: Jag skulle vilja säga att om man ska peka på någonting som det här verkligen har betydelse för, så är det att vi inte skapar tillräckligt mycket jobb i den svenska ekonomin. Vi har en arbetslöshet nu där det bara är två länder i Europa, Spanien och Finland, som har högre arbetslöshet. Vi har jättehög ungdomsarbetslöshet. Och vi har någonting man inte pratar så mycket om: ungefär en halv miljon personer som är undersysselsatta. Det innebär att de jobbar, men de jobbar färre timmar än de skulle vilja. Och det är mycket ungdomar, till exempel.

Sven-Olov: Så man kommer inte riktigt in på arbetsmarknaden, och det tycker jag är ett jätteproblem. Hade vi haft en högre tillväxt, ja, då hade också företagen anställt fler. Då hade vi fått fler jobb och då hade folk fått det bättre. Och jag tror att många av de här grupperna i dag har det svårt.

Sven-Olov: Arbetsförmedlingen brukar säga att ungefär sjuttio procent av alla arbetslösa har en svag konkurrensförmåga. Och det är grupper som är långtidsarbetslösa, utrikesfödda, det är femtiofem plus, och det är de med funktionsnedsättningar. De här grupperna kommer längre och längre från arbetsmarknaden ju längre tid de är arbetslösa.

Sven-Olov: Och därför är det så viktigt att vi får fart på tillväxten. Tillväxten skapas av två saker. Det ena är hur mycket man producerar per enhet kapital eller arbetad tid. Det andra är antal arbetade timmar. Så kan vi få fler i arbete och att man kan jobba fler timmar, då kommer det öka tillväxten. Så det är jätteviktigt att vi ökar sysselsättningen i Sverige igen och minskar det här utanförskapet och den höga arbetslösheten.

Tillväxtträdet: två grenar och rötterna

Jan: I den här rapporten har ni det ni kallar tillväxtträdet. Jag tyckte det var väldigt pedagogiskt.

Sven-Olov: Jag gillar den också.

Jan: Kan du inte beskriva för den som lyssnar: vad är det här tillväxtträdet? Hur hänger de olika sakerna kring tillväxt ihop?

Sven-Olov: Jag brukar likna tillväxt vid ett stort, fint, grönt träd. Och vi vill att det här trädet ska bli så stort och fint som möjligt. Då brukar jag säga att tillväxtträdet bärs upp av två grenar. Det ena är produktiviteten, vi behöver genomföra reformer som ökar produktiviteten i det svenska näringslivet. Det andra är antal arbetade timmar. Vi behöver, precis som jag pratade om, öka sysselsättningen och få fler arbetade timmar i ekonomin.

Sven-Olov: Men sen måste man också titta på trädets rötter, för det är rötterna som ger trädet näring så att det kan bli grönt och fint. Där handlar det om reformer som att man lätt kan få tag på kompetens, att vi får bättre regler så att fler startar företag och vill få de här företagen att växa.

Sven-Olov: Det handlar om att vi har bra institutionella villkor i Sverige, så att det ska vara enkelt att starta företag, enkelt att anställa och enkelt att investera. De sakerna är väldigt, väldigt viktiga för att det här tillväxtträdet ska kunna bli så stort och fint som möjligt.

"Är inte det här bara näringslivets intressen?"

Jan: Om jag får vara lite tuff, så är det säkert någon som sitter och tänker: detta låter bra, men du kommer från Svenskt Näringsliv, och det här är väl ungefär vad man förväntar sig att du ska säga. Att det här bara är näringslivets intressen förklädda till samhällsnytta. Vad skulle du säga mot den invändningen?

Sven-Olov: Jag tycker snarare att det ofta är tvärtom. Lyssnar man på en politisk debatt i dag? Jag roar mig och lyssnar på den senaste valdebatten. Då nämndes ordet företag eller företagare en gång under hela debatten.

Jan: På två timmar.

Sven-Olov: Ja, jag tycker det är precis tvärtom. Vi pratar alldeles för lite om företag och företagare. Ibland kan jag tycka att företag bara är en organisationsform. Vi kanske borde prata mer om företagare, för det är de som skapar den här tillväxten. Och jag tror att det är det Irland till exempel har insett. Politikerna där har förstått att det är företagen som skapar tillväxten. De är tillväxtmotorn.

Sven-Olov: Ska vi då ha en högre tillväxt, behöver vi bättre förutsättningar för att företagare ska våga ta risk, anställa och investera. Det är helt fundamentalt. Jag tycker vi pratar alldeles för lite om det i Sverige. Det är väldigt mycket fokus på kortsiktiga krisåtgärder. Man pratar gärna om hushållen, men man pratar nästan aldrig om företagare och entreprenörer. Och det tycker jag i grunden är ett stort problem.

Vad Irland gjorde annorlunda

Jan: Vad är det Irland har gjort annorlunda?

Sven-Olov: Irland och Sverige kommer från väldigt olika utgångspunkter. Vi har haft och har ett otroligt, fantastiskt näringsliv, ett brett, diversifierat näringsliv med många multinationella, innovativa bolag som finns på marknaden överallt och konkurrerar i toppen. Irland, när de började sin tillväxtresa, hade inte ett enda stort multinationellt, innovativt företag.

Sven-Olov: Så det de behövde göra för att få fart på tillväxten var investeringsfrämjande åtgärder. Man behövde få investeringar till Irland, locka talanger och experter dit. Och man genomförde en politik för att lyckas med det, vilket man gjorde. Vi i Sverige har satsat mycket mer på exportfrämjande åtgärder och kanske inte brytt oss lika mycket om det här investeringsfrämjandet.

Sven-Olov: Det har gått bra ändå. Men det är det jag menar att vi nu måste fokusera lite mer på: hur ska vi i Sverige kunna göra det som Irland gjorde? Hur kan vi locka hit investeringar? Hur ska vi få svenska företag att lägga sina investeringar i Sverige och inte i andra länder, vilket de ofta gör i dag? Hur ska vi få de här otroligt snabbväxande bolagen, till exempel inom AI som utvecklas i Sverige och framför allt här i Stockholm, hur ska vi få dem att stanna kvar i Sverige så att de inte flyttar till USA? Det är de sakerna jag tror är väldigt viktiga att fokusera på.

Vad Sverige är duktigt på

Jan: I rapporten har ni också en SWOT-analys. Vad är det vi är duktiga på i Sverige? Det är lätt att få bilden att Sverige är så dåligt. Vad har vi att vara stolta över?

Sven-Olov: Sverige har en enorm potential. Det finns så mycket som är bra i Sverige. Tittar man på näringslivet har vi ett brett, starkt och diversifierat näringsliv. Vi har en otroligt hög kunskapsnivå, många världsledande universitet och högskolor. Vi har stabila spelregler. Vi har låg korruption, vi har en hög tilltro till institutioner och samhälle jämfört med andra länder. Så det finns jättemycket att bygga på.

Sven-Olov: När vi gör våra undersökningar ser vi också att åtta av tio företag i Sverige vill växa. Det här är en jättepotential. Problemet är att åtta av tio företag samtidigt möter minst ett betydande tillväxthinder, och det är bara två av tio företag som växer på fem års sikt. Och då pratar vi jobbtillväxt.

Jan: När ni har besökt olika delar av landet och träffat företag i stället för att ta dem i Stockholm, vad är det vanligaste du hör från företagare runt om i landet?

Sven-Olov: Det vanligaste i alla branscher, alla regioner, är att trots hög arbetslöshet och stort utanförskap så hittar de inte personal med rätt sorts kompetens. Kompetensbristen. Det är nästan svårt att förklara hur det kan vara så, men så är det tyvärr i Sverige i dag. Matchningen på den svenska arbetsmarknaden fungerar helt uruselt. Företagen hittar inte den kompetens de behöver.

Ingen magisk tillväxtknapp

Jan: Vad kan vi göra åt de här sakerna? För det är också så att vi kan höja från 1,8 till 2,5 procent. Är det ett stretchmål? Eller är det "nej, men vi behöver göra de här fyra grejerna"?

Sven-Olov: Jag brukar säga att det inte finns någon magisk tillväxtknapp. Nu önskar jag att det fanns en grön, härlig tillväxtknapp man kunde trycka på, men faktum är att den inte finns. Man kommer behöva genomföra en rad reformer inom en rad olika områden. Och då tror jag att det är viktigt att höra med företagarna själva. Att faktiskt prata med dem och säga: vad är det som gör att ni inte kan infria era högt ställda tillväxtambitioner?

Sven-Olov: Och när man gör det, då kommer kompetensbristen fram som det största tillväxthindret. Hälften av våra medlemsföretag säger att det är ett betydande tillväxthinder i dag. Där behöver vi lägga om hela vår utbildningspolitik. Vi måste börja se till att vi, från grundskola upp till högre utbildning, utbildar efter vad som är näringslivets behov av arbetskraft.

Jan: Förlåt.

Sven-Olov: Ja, och även satsa mycket, mycket mer på yrkesutbildningar. Yrkesutbildningar i dag, och det är väl en uppmaning till alla som lyssnar på podden, prata med era barn, prata med era barnbarn. Prata om att det kanske inte alltid är rätt väg att gå och läsa en högskole- eller universitetsutbildning. Det bästa kan faktiskt vara att gå en yrkeshögskola.

Yrkesutbildning och bra löner

Sven-Olov: Jag har ett jättebra exempel själv. Min frus lillasysters pojke Martin har precis gått klart en yrkeshögskola nere i Ängelholm som utbildar till högspänningselektriker för järnväg och så. Han fick sitt första jobb nu, och en månadslön på trettiosex tusen. Och sen har man traktor och allt annat ute. Det är fantastiskt att de här möjligheterna finns.

Sven-Olov: Jag vet inte om någon brukar följa programmet Gruvan, som har gått i en av kanalerna.

Jan: Det har jag missat.

Sven-Olov: Nej, det tycker jag också är jätteintressant. Där får man följa arbetstagare vid olika gruvor uppe i mina gamla hemtrakter, i Kiruna och i Gällivare. Och det intressanta där är att det är otroligt många unga, och många tjejer, som är där uppe och jobbar. Och de har jättebra löner.

Jan: Har vi haft en överakademisering i Sverige?

Sven-Olov: Ja, det är tveklöst, skulle jag vilja säga. Vi har en alltför stor tilltro till att alla ska gå en högskola eller universitet, och så utbildar vi alldeles för många, till exempel ekonomer. Ofta får de jobb, men de får inte alltid jobb inom det de utbildar till.

Jan: Ja.

Sven-Olov: Vi måste börja se vad företagen faktiskt efterfrågar för behov av arbetskraft. Och vi ser att många går ut alldeles för sent från högskola och universitet. Jag tror genomsnittsåldern när man tar examen är typ tjugonio år i Sverige. Vi är överlägset äldst när vi tar en högre utbildning. Och då blir det inte så många år man ska jobba innan man ska gå i pension. Alldeles för få, egentligen.

Myten om att vi jobbar för mycket

Jan: Exakt. Men samtidigt upplever jag att det finns en strömning i samhället mot förkortad arbetstid, och det är psykisk ohälsa. Jag tror jag såg en rapport på er hemsida, jag tror det var du eller en kollega som skrev "arbetstidsförkortning gör oss alla fattigare". Kan du ge en introduktion till ämnet? Hur ser du på det här resonemanget?

Sven-Olov: Hela premissen för det här är att man har framställt det som att vi jobbar väldigt mycket i Sverige. Men det är inte sant. När man tittar på jämförande statistik och tittar på årsarbetstid, om man tar hänsyn till att vi har ganska många semesterdagar, ganska generösa regler för föräldraförsäkring, ganska många röda dagar och liknande, då ser vi att det bara finns fyra OECD-länder med en lägre årsarbetstid än vad vi har i Sverige.

Sven-Olov: Så vi jobbar redan ganska lite. Och klart, jobbar vi ännu mindre, med en generell arbetstidsförkortning, då får vi producerat mindre. Som sagt, tillväxtträdet blir grönt och fint av att antal arbetade timmar ökar, och minskar man dem blir inte trädet lika fint, och då kommer vi bli fattigare.

Tillväxtträdet blir grönt och fint av att antal arbetade timmar ökar. Minskar man dem blir inte trädet lika fint, och då kommer vi bli fattigare.

Sven-Olov: Vi har beräknat att en generell arbetstidsförkortning till trettiofem timmars vecka skulle kosta någonstans runt, tror jag, 509 miljarder kronor som vi skulle tappa i BNP. Konjunkturinstitutet har kommit med en liknande siffra. Till och med LO har, med vad jag hävdar är orealistiska antaganden, kommit fram till att det skulle kosta någonstans mellan hundra och tvåhundra miljarder kronor. Det är jättemycket pengar det också.

"Det finns inga gratisluncher"

Sven-Olov: Så det gör oss otvetydigt alla fattigare. Sen förstår jag att det här tilltalar folk. Skulle du fråga någon: "Du behöver jobba mindre, men du får samma lön", det är klart att alla tycker det är bra. Men någon ska ju betala det. Det finns inga gratisluncher, och i slutändan är det en företagare som ska betala lika mycket för att du ska jobba mindre.

Sven-Olov: Om du jobbar fem timmar mindre i veckan, då får du mindre poddavsnitt. Så enkelt är det. Och problemet, som jag ser det, är att vi har den här kompetensbristen i Sverige. I och med att vi har kompetensbrist, vart ska alla de här poliserna, lärarna och folk i äldreomsorgen komma ifrån om alla ska jobba mindre? Jag får inte den ekvationen att gå ihop.

Sven-Olov: Och sen tycker jag också att en miss här är att man framställer det som att vi inte har gjort någonting i Sverige sedan 1973 med arbetstider. Men det är inte sant. Vi har en svensk arbetsmarknadsmodell där arbetsgivare och arbetstagare förhandlar i branschvisa förhandlingar om löner och arbetstider, varje år eller vartannat år, ibland vart tredje år. Och där har det varit arbetstidsförkortningar i massvis med avtal. Många av dem som lyssnar jobbar nog inte fyrtio timmar i veckan. Det står inte det på deras anställningskontrakt, utan man jobbar i realiteten lite mindre än det.

Vad arbetstidsförkortningen skulle kosta välfärden

Jan: Om du tar de här 509 miljarderna mindre, hur skulle det se ut i samhället? Är det så att vi hade fått sämre vård eller färre lärare? Jag upplever alltid att det är svårt att gå från nationalekonomin till vardagen. Hur skulle konsekvensen bli om vi införde lagstadgat inte mer än trettiofem timmar?

Sven-Olov: Vi skulle få mindre pengar att genomföra det med. Sverige står inför jättestora investeringsbehov nu. Bara att rusta upp infrastruktur och försvar, bygga kärnkraft och energiförsörjning. Får vi ett så stort tapp i BNP för att alla ska jobba mindre, då kommer vi inte ha råd med de här sakerna. Och då måste man någonstans börja dra ner. Kommuner och regioner behöver börja dra ner på olika saker, för budgeten går inte ihop.

Sven-Olov: Så det finns en kostnad med det här. 500 miljarder är ungefär lika mycket som hälso- och sjukvården kostar i Sverige per år. En arbetstidsförkortning gör oss alla fattigare. Jag tycker: låt oss jobba med den svenska modellen, som har fungerat väldigt väl, där man förhandlar branschvis om hur mycket man ska jobba.

Sven-Olov: Och jag tror de flesta förstår att olika yrken behöver olika typer av flexibilitet. Det är en väldigt stor skillnad att jobba som sjuksköterska, som tjänsteman, som polis eller ute i industrin. Och det är det som är så bra med branschvisa förhandlingar, då kan man ta hänsyn till det.

LO:s bästa argument och svaret på det

Jan: Jag upplever att efter covid känner sig de flesta ganska stressade på jobbet, att det är högt tryck och att företagen effektiviserar. Där finns en psykisk-välmående-aspekt. Om jag hade tagit hit LO eller en facklig representant, vad hade varit deras bästa replik till det här?

Sven-Olov: Det finns ett argument de har som är bra, det ska jag erkänna. Det är att du har yrkesgrupper som, framför allt efter pandemin, i mycket större utsträckning jobbar hemma och kan jobba väldigt flexibelt. Ofta olika typer av tjänstemannagrupper. Medan du har arbetare som jobbar i mer kontaktyrken, poliser, lärare, sjuksköterskor. De har inte den möjligheten, de kan inte jobba hemma. Och då kan man säga att det är orättvist, och att vi därför behöver korta arbetstiden till trettiofem timmar i veckan.

Sven-Olov: Det skulle jag vilja säga är deras bästa argument. Men sen brukar jag säga att livet inte är helt rättvist, och vi väljer de yrken vi har. Så det här är någonting man måste ta i beaktande när man gör sina yrkesval, att det ser olika ut på arbetsmarknaden.

Sven-Olov: Sen är jag ganska övertygad om, jag tycker mig se en trend nu i näringslivet, att det inte har varit helt lyckat med det här hemarbetet och distansarbetet. Vad jag ser nu är att många företag vill att folk ska komma tillbaka till kontoren. Och jag tror i grunden att det här är ett jätteproblem ute bland till exempel statliga myndigheter, där det ofta är så att du inte ser någon på kontoren. De jobbar hemifrån. Och en arbetsförmedlare som ska träffa långtidsarbetslösa, inte fysiskt utan digitalt, det är ju inte riktigt lyckat.

Hemarbete, produktivitet och psykisk ohälsa

Sven-Olov: Så jag tror att om vi ska kunna öka produktiviteten på våra arbetsplatser, då kommer många behöva återgå till kontoren. Jag tror vi kommer se en ganska tydlig trend mot det. Jag tror också det kan vara förknippat med den psykiska ohälsan, att jobba väldigt mycket hemma och inte få möta medarbetare på samma sätt som man gör annars. Jag är inte säker på att det är något bra. Det är också väldigt svårt för en arbetsgivare att säkerställa en bra arbetsmiljö, att man mår bra, om man aldrig eller väldigt sällan träffar dem.

Jan: Vi ska slå hål på en myt också. Det är ibland så att man säger: om man jobbar mindre, då är det någon annan som kan få de jobben. Vad tänker du om det?

Sven-Olov: Jag brukar säga att jobb inte är som proppar i ett proppskåp. Man kan inte bara byta ut en propp mot en annan propp.

Jobb är inte som proppar i ett proppskåp. Man kan inte bara byta ut en propp mot en annan.

Sven-Olov: Företagen efterfrågar olika typer av specialistkompetenser. Så det kommer inte bli så. Tvärtom: tar du en arbetstidsförkortning med bibehållen lön, då kommer din timlön per definition att bli högre. Då blir det ännu svårare för de som är utanför arbetsmarknaden att komma in, för ingångslönerna blir ännu högre. Och då blir det färre jobb, inte fler. Så det kommer inte lösa det här problemet.

Kompetens som inte finns där ute

Sven-Olov: Det är det jag tycker ibland kan vara svårt att förklara. Ja, vi har den här höga arbetslösheten, det stora utanförskapet. Och så har vi företag som skriker efter personal och inte hittar den.

Jan: Du hör min nästa fråga.

Sven-Olov: Ja.

Jan: Och många i communityn.

Sven-Olov: Jag har försökt lägga ganska mycket vikt vid att förklara att det är för att de här företagen letar en kompetens som ofta inte finns, eller finns väldigt lite av. Och de som i dag är arbetslösa är ofta långt utanför arbetsmarknaden. De behöver utbildning och träning för att ens bli anställningsbara. Det är det som är problemet.

Sven-Olov: Och jag träffar företagare där man inte hittar slaktare, inte hittar olika typer av operatörer, inte hittar industrielektriker, chaufförer, det är allt möjligt, montörer, svetsare. Och det går inte att hitta den här kompetensen. Den finns inte bara där ute. Sen har vi ett annat problem också: folk är nu för tiden väldigt obenägna att flytta dit jobben finns.

Jan: Okej, säg någonting mer om det.

Sven-Olov: Om vi tar mina gamla hemtrakter uppe i Kiruna. Senast jag hörde från vår regionchef fanns det tjugosex stycken öppet arbetslösa i Kiruna. Man kan väl namnen på alla personer ungefär. Medan i delar av till exempel Skåne är arbetslösheten uppe i tretton procent.

Arbetsförmedlingen som "flyttfirma"

Sven-Olov: När jag växte upp i Kiruna, då var det tufft. Då gick det knackigt för LKAB och det var dåligt med jobb. Och då kallade vi Arbetsförmedlingen för flyttfirma. Det enda de gjorde var: du får ta ett jobb söderut, och om du inte gör det, då förlorar du a-kassan. Och varsågod, här har du ett flyttbidrag. Det var jättemånga som åkte ner till Stockholm och Göteborg för att jobba när det var tufft på den tiden. Men jag ser inte riktigt något flyttlass gå från söder till norr.

Sven-Olov: Det är någonting som har ändrats i hela samhället sedan 80-talet. Jag tror att vi över tid har fått, vad ska man säga, en svagare arbetsnorm. Vi har i Sverige haft en väldigt stark arbetsnorm. Jag är född i en arbetarklassfamilj. Mamma var butiksbiträde och pappa var busschaufför. Och jag fick höra från tidig ålder att man ska arbeta och göra rätt för sig.

Sven-Olov: Man ska inte ligga samhället till last. Även om de hade rätt till bidrag, så ville de inte ta emot bidrag. Det var extremt starka arbetsnormer, som man sen ville föra vidare till nästa generation. Men de här arbetsnormerna har på något sätt eroderats över tid. I dag är de inte lika starka längre.

Sven-Olov: Och det gör att folk är obenägna att flytta dit jobben finns. Man tycker kanske inte att det är så farligt att leva på bidrag i stället för att arbeta. För skillnaden mellan att gå på bidrag och att arbeta har också minskat över tid. Därför är det viktigt att man får i gång de här drivkrafterna att arbeta, och att vi kan återupprätta den starka arbetsnormen.

"Gör din plikt, kräv din rätt"

Sven-Olov: Och där har myndigheter ett jättestort ansvar, som till exempel Arbetsförmedlingen. Att man ser till att de krav som faktiskt finns på att folk ska flytta dit jobben finns också efterlevs. Det gör de inte i dag.

Jan: Med risk att låta gubbig: var det inte så här förr, var det inte Socialdemokraterna som sa "gör din plikt, kräv din rätt"? Sen försvann väl "gör din plikt" någonstans, och det blev bara "kräv din rätt". Och i dag är det knappt att man ska kräva sin rätt, utan man ska få det serverat.

Sven-Olov: Ja, absolut. Och det är också någonting jag får höra ofta från många företagare, framför allt när jag pratar med småföretagare. Samtidigt finns det otroligt många unga talanger och jätteduktiga unga, jag vill inte klanka ner på alla unga. Jag vet att det finns många som är otroligt duktiga och drivna. Det är en heterogen grupp.

Sven-Olov: Men sen får jag faktiskt ganska ofta höra: "De här unga har helt orealistiska förväntningar på yrkeslivet. De ska komma in på en jättehög lön och ett toppjobb och avancera direkt. Man sjukskriver sig för minsta grej, man åker iväg på semester utan att meddela det." Det finns massvis med sådana saker jag får höra från arbetsgivare. Och det är ett tecken på att arbetsnormerna har försvagats över tid. Det är någonting jag tror att man behöver jobba med om vi ska få fler i arbete. Då är det också viktigt att jobba med hela den här normbildningen.

Fick vi det för bra?

Jan: Nu blev det ett sidospår, men jag tror att många har glömt bort, eller inte känner till, att Sverige var ett jättefattigt land. För hundra, hundrafyrtio år sen. Vi hade väl en vision, det var lort-Sverige, och vi hade en stor vilja att göra det bättre. Är det så här att vi fick det för bra?

Sven-Olov: Ja, jag tror det. Jag tror att i mina föräldrars generation var det så att du behövde arbeta för att kunna försörja dig. Så enkelt var det. Och då etablerades en stark arbetsnorm. Sen, över tid, har vi byggt upp en väldigt fin och stark välfärdsstat, och då har skillnaden mellan att till exempel gå på bidrag och att arbeta minskat över tid. Egentligen bygger ju välfärdsstaten på att vi ska arbeta.

Sven-Olov: Så en av de starka arbetsnormerna var egentligen själva fundamentet för att vi kunde bygga upp en stark välfärdsstat. Men sen tenderar den starka välfärdsstaten i sig själv att erodera de arbetsnormer som är fundamentet för välfärdsstaten. Så det är det här som jag tror i grunden är ett problem som vi har. Att vi kanske, som du säger, har fått det lite för bra, och behöver tänka lite grann på det.

Sven-Olov: Och jag tror mycket på att etablera någon form av vision om vart vi vill. Det är där jag tycker att vårt arbete med tillväxtagendan och att få fart på Sverige är bra, för det är framåtblickande. Vi pratar inte den här mandatperioden eller nästa. Vi pratar 2050, vi pratar långt fram. Vi pratar om hur viktigt det här är för Sverige och det svenska välståndet, att vi får fart på Sverige på riktigt igen.

Tillståndsprocesser som tar tio år

Sven-Olov: Alla möjligheter finns, bara vi genomför rätt sorts reformer för att få fler växande företag. Då kommer det här gå bra. Vi har en enorm potential i Sverige. Jag tycker Sverige är ett otroligt fantastiskt land, och vi har så många styrkor. Det handlar bara om att spela på de styrkorna och inte se till att vi utvisar oss själva.

Sven-Olov: Jag kan tycka ibland, bara sådana här grejer som tillståndsprocesser för företag. Jag var och träffade ett företag i södra Sverige som ville göra en klimatsmart, stor investering. Jag tror det skulle skapas typ tvåhundra jobb av den investeringen. De fanns i femtiotvå länder, och så fick de reda på att det skulle ta åtta till tio år att få det här klart från start till mål, med alla tillståndsprocesser. De gjorde investeringen i Finland i stället, där det tog fyra till fem år.

Sven-Olov: Och det här får jag höra återkommande från företag, att det går mycket snabbare i våra konkurrentländer att få till olika typer av tillstånd för stora investeringar. Jag tycker vi straffar ut oss själva. Investeringarna sker inte här i Sverige, jobben skapas inte här i Sverige, för villkoren är så mycket bättre i andra länder. Och de stora företagen finns ju på massvis med olika marknader. Det är inte självklart att de ska investera här i Sverige.

Konjunkturpolitik kontra tillväxtpolitik

Jan: Upplever du att du blir hörd, till exempel av politiker, i det här att vi konkurrerar med andra länder och behöver ha den här bilden? Jag kan ju sakna, apropå partiledardebatten, jag säger ibland: "Vad vill ni då?" En större vision. Hur känner du? Blir du lyssnad på?

Sven-Olov: Vi mäter lite grann sådana här saker. Sen vi började prata om tillväxt och tillväxtens betydelse, det vi ser väldigt tydligt är att intresset för just tillväxt har ökat jättemycket, och man pratar väldigt mycket om behovet av ökad ekonomisk tillväxt. Det är i grunden bra.

Sven-Olov: Problemet, som jag ser det, är att man tenderar att inte konkretisera: vad är det för reformer ni vill genomföra för att få fart på tillväxten? Där tycker jag ofta att det fallerar. Det blir väldigt mycket konjunkturpolitik. "Ja, nu ska vi stötta hushållen, så att de ska kunna konsumera mer här och nu." Men det är inte tillväxtpolitik, det är konjunkturpolitik. Tillväxtpolitik är att genomföra reformer för att långsiktigt höja vår tillväxttakt. Det är riktig strukturpolitik, och det är det jag tycker fortfarande saknas väldigt mycket i debatten. Det är någonting vi försöker påverka, naturligtvis.

Sven-Olov: Jag kan ta ett annat exempel när det gäller olika regler. Då kan vi komma tillbaka till Irland. Där har företag fått dra av trettio procent av kostnaden för investeringar i forskning och utveckling. Här i Sverige har man fått dra av tjugo procent av arbetsgivaravgiften, upp till ett belopp på trettiosex miljoner. Och tänker du på ett stort företag som AstraZeneca, trettiosex miljoner för dem, det är ju...

Jan: Kaffepengar.

Varför gör vi inte det här bara?

Sven-Olov: Så risken är att den typen av företag, som har mycket investeringar i FoU, och vi vet att det är en jätteviktig faktor för att driva ekonomisk tillväxt, det finns en enorm risk att de lägger investeringarna i de länder där det är mer gynnsamt än i Sverige.

Jan: När man lyssnar på dig sitter jag här och tänker: varför gör vi inte det här bara? Det är lite hål i huvudet. Vad är problemet?

Caroline: Eller så här gjorde jag också.

Sven-Olov: I grunden tror jag att det handlar lite grann om, jag är ju ute och pratar väldigt mycket med företagare. Och företagare, de vill egentligen, det de helst av allt önskar, det är bra förutsättningar för att driva företag, och att de också ska vara stabila över tid. Stabila spelregler. De är väldigt långsiktiga i sina beslut. Ska du ta ett investeringsbeslut och bygga en ny stor fabrik, så ska den vara på plats ganska länge. De vill ha generellt goda, planerbara förutsättningar.

Sven-Olov: Politiken är ju per definition kortsiktig. Den är en mandatperiod, och man måste ofta ha konflikt. Man måste visa: det här är det jag vill göra, och ni vill göra det där, men ni är dumma och vi är bra. Det är inte de breda reformerna för att lyfta Sverige och få fart på Sverige.

Sven-Olov: Så det man kanske skulle önska av politiken ibland är: kan ni samlas? Att få en tydlig majoritet för en politik som faktiskt ökar vår tillväxttakt. Att ni kan sluta med det här politiska käbblet och försöka fokusera lite mer på de reformer som behövs.

Infrastruktur och energiförsörjning som tillväxthinder

Sven-Olov: Vi måste rusta upp infrastrukturen, väg- och järnvägsnätet i Sverige. Det är enorma investeringsbehov där. Gods och leveranser för våra storföretag kommer inte i tid i dag, vilket är ett jättestort problem. Arbetspendlingen fungerar inte. Vi har jättestora problem också med energiförsörjningen.

Sven-Olov: När vi frågar våra företagare så är det uppe i Norr bara sju procent som tycker att energiförsörjningen är ett betydande tillväxthinder. Nere i södra Sverige, elprisområde fyra, där är det tjugofem procent.

Jan: Jo, jag vet, i Malmö som jag kommer från, Pågen ville ha en ny fabrik. Och det var så här: nej, vi kan inte leverera den ström eller tillräckligt mycket kraft som ni behöver.

Sven-Olov: Jag har även varit och besökt NKT nere i Karlskrona. Och där var det också väldigt tydligt att de hade haft korta strömavbrott. Vad de berättade kostade det dem, om det var förra året, trehundra miljoner kronor. Bara de här korta avbrotten, som gör att det blir produktionsstopp och att man måste starta om igen. Och det visar att här har vi också ett jättestort problem.

Sven-Olov: Sen har vi den demografiska utmaningen, att vi blir allt färre i arbetsför ålder som ska försörja allt fler som inte är i arbetsför ålder. Det är en utmaning vi också har. Så det finns massvis med utmaningar, och jag tycker därför att politiken behöver samlas och vara lite mer långsiktig. Vi behöver bygga mer kärnkraft i södra Sverige för att få den här baskraften, till exempel. Och det är ett långsiktigt projekt. Det är någonting man behöver enas om i politiken, och företagen behöver veta att det här kommer att komma på plats. Det löser inte någonting här och nu, men det är viktigt att det sker.

Försörjningskvoten: demografisk och inkomstbaserad

Jan: Du var inne på det här ett par gånger, försörjningsbördan. Kan du inte förklara vad det betyder? Var är vi någonstans?

Sven-Olov: Det kan man mäta på lite olika sätt. Det vanligaste sättet är vad man kallar en demografisk försörjningskvot. Då relaterar man alla i arbetsför ålder, tjugo till sextiofyra år räknar man, mot de som inte är i arbetsför ålder. Och när vi har räknat genomsnittet för alla Sveriges kommuner, då får vi svaret 0,91. Det innebär att varje person i arbetsför ålder måste försörja 0,91 personer som inte är i arbetsför ålder. Och det här ökar över tid.

Jan: Och det är dåligt.

Sven-Olov: Det är dåligt, ja. Men det viktiga att komma ihåg är att den här mäter egentligen bara ålderssammansättningen. Den mäter inte riktigt försörjningsbördan. För du har väldigt många i arbetsför ålder som antingen inte arbetar eller jobbar för få timmar för att kunna försörja sig själva på sin inkomst. Dessutom har du de som inte är i arbetsför ålder, det vill säga som är lite äldre, som jobbar längre. Och vi har också en ökad grad av olika individbaserade pensioner, till exempel tjänstepensioner, som tillfaller den här gruppen.

Sven-Olov: Så vi har i stället tagit fram, det här är en rapport som inte har kommit än, men kanske när vi sänder poddavsnittet är den utgiven, där vi räknar ut något som kallas inkomstbaserad försörjningskvot. Den relaterar andelen självförsörjande i landets kommuner till de som inte är självförsörjande, oavsett ålder.

Jan: Och då?

Sven-Olov: Och då är helt plötsligt siffran uppe i 1,24.

Jan: Så om man tyckte att det var dåligt innan, så ska man tycka att det är ännu sämre.

Stora regionala skillnader i självförsörjning

Sven-Olov: Ja. För varje person som är självförsörjande behöver man alltså i dag, i genomsnitt i landets kommuner, försörja 1,24 personer som inte är självförsörjande. Och där finns det enormt stor regional variation. I vissa kommuner nära storstäderna, som Solna och Täby, har de väldigt låga försörjningskvoter. Men även vissa glesbygdskommuner, som Gällivare och Kiruna, har det, för de har så bra arbetsmarknad. Men sen har du andra, som Simrishamn och Filipstad, som har extremt höga försörjningskvoter.

Sven-Olov: Så det är en jättestor spridning bland landets kommuner. Och det är klart att det här är en jätteutmaning, att det är så få som jobbar och kan försörja sig själva på sina inkomster, som då behöver lyfta upp resten av befolkningen. Det är inte hållbart på sikt.

Sven-Olov: Det som ändå är lite positivt är att vi ser att den inkomstbaserade försörjningskvoten faktiskt har minskat över tid. Så den demografiska försörjningskvoten ökar, men den inkomstbaserade minskar, från höga nivåer, dock. Och det visar att den demografiska utmaningen vi står inför, den kan vi faktiskt motverka, just om vi får fler i arbete och fler arbetade timmar.

Sven-Olov: Så återigen är en nyckel att vi får en bättre fungerande arbetsmarknad i Sverige. Det är en nyckel till väldigt, väldigt mycket. Och det är också en nyckel till den här demografiska utmaningen. Det är väl också någonting jag önskar politikerna.

Från 4 procents arbetslöshet till nästan 9

Sven-Olov: Innan 90-talskrisen pendlade arbetslösheten mellan 2 och 4 procent. Jag vet att Ulf Adelsohn någon gång var uppe i talarstolen och var mäktigt förgrymmad på Socialdemokraterna och sa att de hade skapat en massa arbetslöshet. Då var arbetslösheten 4,4 procent. Jag tycker det ger lite perspektiv. Det är på något sätt så att vi har gett upp.

Jan: Vad är den nu?

Sven-Olov: Nu är den uppe i nästan 9 procent om man mäter enligt AKU. Och sen har vi väldigt många som är undersysselsatta, det ska vi också komma ihåg. Det räcker med att jobba en timme under mätveckan för att definieras som sysselsatt. Så du har väldigt många som jobbar väldigt få timmar och egentligen inte har några höga inkomster från sin sysselsättning. Det är ett annat problem.

Sven-Olov: Och jag menar att det här är någonting som politiken verkligen borde ta tag i. Hur ska vi genomföra reformer för att få fler i arbete? Det är en av de absolut viktigaste åtgärderna. Och det är inte viktigt bara för samhällsekonomin. De sociala kostnaderna av det här är jättestora. Vi vet att ökad tid i arbetslöshet, om man inte riktigt kommer in på arbetsmarknaden, om någonting är förknippat med psykisk ohälsa, missbruksproblem, kriminalitet, utanförskapsområden.

Sven-Olov: Det är verkligen någonting som det är bra att försöka reda ut. Vi vet också att det går i arv. Ser du inte dina föräldrar gå till arbetet på morgonen, då är det mycket mer sannolikt att du inte heller kommer att göra det i framtiden. Det finns sociologiska studier som visar på väldigt tydlig grad av persistens där. Och det här är oroande, och därför menar jag att politiken även inom det här området behöver ta ett krafttag och samla sig för en rad olika reformer.

Vi måste göra allt på en gång

Sven-Olov: Och jag kan bli lite frustrerad ibland, för ena sidan pratar om att vi behöver öka drivkraften att arbeta med olika skattesänkningar och annat. Och det är jättebra. Men den andra sidan pratar om vikten av utbildning, och det är också bra. Men det är som att vi måste göra mycket mer. Vi måste göra allt. Vi måste satsa mer på utbildningen, vi måste öka drivkraften att arbeta, vi måste förbättra matchningen på arbetsmarknaden. I dag är det bara en tredjedel av företagen som använder sig av Arbetsförmedlingen, och två tredjedelar av de företagen är missnöjda eller mycket missnöjda.

Jan: Ja, jag känner typ ingen som använder den. Men jag tänker så här, för mig, när jag sitter och lyssnar, är jag bara "ja, ja, ja, vad skriver jag på?" Men jag fattar också att det finns andra som tycker annorlunda. Så om vi leker med den politiska skalan: skulle du prata med dem på vänstern, hur skulle du sälja in det här? Hur pratar man med min dotters kompisar som är vänster? Hur förklarar jag det här?

Sven-Olov: Jag tycker ändå att det har funnits, även på vänsterkanten, ett intresse för det här. Tidigare kunde man höra mycket: nej, men det är inte så bra med alldeles för mycket tillväxt, och det tär på våra resurser, man kan inte ha tillväxt i all oändlighet. Den typen av argument hör jag knappt längre. Det är väldigt sällan man hör dem, och det tycker jag i grunden är bra.

Att övertyga vänstern: arbetets betydelse

Sven-Olov: Sen har de på vänsterkanten ofta andra mål, men jag skulle prata, för att försöka övertyga, det handlar väldigt mycket om det här. Och det är kanske också för att jag själv kommer från en arbetarklassfamilj. Just det här med arbetets betydelse. Att vi får fler i arbete, att folk kan infria sina livsdrömmar, att det finns en chans att göra en inkomstkarriär. Att vi får in ungdomar på arbetsmarknaden, att de inte ska behöva gå och jobba deltid här och ta ett deltidsjobb där, utan att det ska finnas schyssta, bra jobb där man faktiskt kan tjäna bra med pengar och bygga sig en karriär.

Sven-Olov: Och sen kanske prova på någonting annat senare i livet, kanske ta en utbildning. Men jag tror att när man pratar med den sidan av politiken, så brukar jag trycka på just den biten, vikten av att vi får en bättre fungerande arbetsmarknad. Sen gillar de inte alltid skattesänkningar, så det är någonting man kan ha svårare att nå fram med, betydelsen av till exempel att vi behöver lägre skatt på arbete för att det ska löna sig mer att arbeta.

Sven-Olov: Och att det kanske är ett problem att vi har höga bidrag. Som det är i dag, är du en familj med två barn och båda går på bidrag, då lönar det sig inte alltid att arbeta. Och det är klart att det är ett problem. Jag får höra återkommande från företagare, framför allt inom restaurangbranschen, hur de har haft arbetssökande som har tackat ja och ska börja jobba, och sen inser: jag förlorar ju pengar på det.

Jan: Mm.

Sven-Olov: Då väljer man att inte jobba. Det är ett grundproblem. Man måste återupprätta det här, att det alltid ska löna sig att arbeta framför att gå på bidrag. Det är ett sätt att också stärka de här arbetsnormerna.

Pensionssystemet och oron för framtiden

Jan: Mm, precis. Jag brukar koppla det till försörjningsbördan, att många är oroliga för pensionssystemet. Just det här att vi blir äldre och färre som arbetar. Ser du ett hot mot det, eller behöver man oroa sig? Eller är det lugnt de kommande åren?

Sven-Olov: Nej, jag tycker absolut att man behöver oroa sig. Framför allt kanske för de grupper som inte har... Det finns grupper i dag, vilket är väldigt bra, där vi har ganska generösa tjänstepensioner. Och det är någonting vi ser ökar i utbetalningarna över tid. Det kan motverka att den allmänna inkomstpensionen antagligen blir bara lägre och lägre, och att vi måste jobba högre och högre upp i åldrarna.

Sven-Olov: Så jag tycker absolut att vi måste vara oroliga. Det är också skälet till att vi måste få fler in i arbete och fler arbetade timmar i ekonomin. För annars går inte den här ekvationen ihop. Men samtidigt finns alla möjligheter att lösa det här. Det är absolut inte en omöjlig uppgift, utan det handlar återigen om den här lite visionära politiken. Hur får vi fler i arbete? Att inte acceptera att det är en naturlag att vi ska ha typ åtta procents arbetslöshet, för det är det inte. I andra länder faller arbetslösheten, medan den ökar i Sverige.

Sven-Olov: Det går faktiskt att få ner arbetslösheten med rätt sorts åtgärder. Sen har vi ett stort problem i Sverige jämfört med många andra länder. Många av våra arbetslösa har stått utanför arbetsmarknaden under en väldigt lång tid, har låg utbildningsnivå. Många har också problem med svenska språket och liknande, vilket gör att det är ett större problem i Sverige än i många andra länder. Men man måste ändå försöka lösa det och trycka ner arbetslösheten.

Läsarfråga: vad ska vi vara stolta över och oroade av?

Jan: En läsarfråga här, Magnus S. Han undrar: finns det någon statistik eller indikator som du tycker att fler borde veta om och vi borde vara stolta över? Och någon statistik eller indikator som de flesta inte vet om, och som borde oroa oss? Du får ge en balanserad bild.

Sven-Olov: Egentligen det vi pratar om just nu, det vi håller på att ta fram, det här med den inkomstbaserade försörjningskvoten, det är en sådan. Den beräkningen har inte funnits tidigare, när man tittar på självförsörjande oavsett ålder ute i landets kommuner. Den tycker jag är lite skrämmande läsning, att varje person som är självförsörjande ska försörja fler än en person som inte är det. Den får man en klump i magen av när man hör det, och man känner att det här faktiskt är allvarligt.

Sven-Olov: Om vi pratar om det jag tycker man ändå kan vara lite stolt över, så pekar jag återigen på att åtta av tio företag i Sverige vill växa. Vi har mätt det här i fyra år, och den är otroligt stabil också. Det visar att företag i Sverige har väldigt höga tillväxtambitioner, och bara vi kan riva ner de här tillväxthindren som gör att de i dag inte väljer att infria sina höga tillväxtambitioner, då har vi en enorm potential att få fart på tillväxten.

Jan: Agaton Sax undrar också, det är många som svartmålar Sverige, och vi har nu också pratat mycket om problem. Så i ett internationellt perspektiv, hur skulle du säga att vi står oss?

Sverige i topp på innovation och AI

Sven-Olov: Jag vill absolut inte svartmåla Sverige. Vi har problem och vi har utmaningar, men vi har också enorma möjligheter. Tittar man på statistik där man mäter innovationsgrad och hur mycket vi spenderar på forskning och utveckling och hur innovativa länder är, då ligger vi i absoluta toppen.

Sven-Olov: Jag har nu haft ett litet intresse av att besöka många av de här snabbväxande AI-bolagen som finns. Det finns lite olika kluster i Sverige, storstäderna Stockholm och Göteborg, men även Linköping har många sådana bolag. Jag har besökt några av dem, och det är enorm tillväxtkraft. Här ligger vi på framkanten. Och nu ser vi att amerikanska venture capital-investerare kommer hit till Stockholm och etablerar kontor här för att köpa och satsa på de här bolagen. Det visar vilken kraft det finns i Sverige.

Sven-Olov: Vi har tagit fram jättemånga företag som har blivit världsledande bara de senaste åren, med Spotify och Klarna och så. Så det finns någon form av tradition av att bygga bolag i Sverige, som är väldigt bra. Det ser jag som någonting väldigt positivt, och vi behöver mer av sådant. Problemet är att de ofta startar upp här, men när de ska skala upp kan de här företagen försvinna. Man skulle gärna vilja att fler stannar i Sverige, att man väljer att investera och anställa i Sverige.

ISK och Europas starkaste kapitalmarknad

Jan: Jag tror också att jag läste någonstans att du sagt att till exempel ISK är något som har förändrat svenskarnas sparbeteende. Att den svenska kapitalmarknaden också är bland Europas bästa.

Sven-Olov: Absolut. Jag säger att vi har Europas starkaste kapitalmarknad. Och nu när man börjar prata om en kapitalmarknadsunion i Europa, då är det så att Europa tittar på Sverige och kopierar det vi har gjort. I många andra länder lägger man sitt sparande i madrassen eller kanske på bostäder. Medan vi har satsat väldigt mycket på olika typer av finansiella tillgångar, vilket innebär att många pensionssparare har haft en väldigt bra utveckling av sina framtida pensioner. Det är otroligt positivt.

Sven-Olov: Och i och med att vi satsar på pensionskapitalet och ISK och så, så gör det att de här företagen också får mer riskkapital. Det är någonting som är otroligt positivt. Den svenska kapitalmarknaden är absolut ett föredöme.

Sven-Olov: Och här tycker jag också att det blir snett, att man ofta pratar om att vi har problem i Sverige för att vi har så hög privat skuldsättning. Ja, men alla hushåll har ju massvis med tillgångar också. Man kan inte bara titta på skulderna, man måste titta på tillgångssidan också. Och gör man det, så är inte läget speciellt problematiskt i Sverige, skulle vi hävda. Tvärtom. Att vi har haft den här kapitalmarknadsmodellen har gjort svenskarna mycket, mycket rikare över tid än andra länder.

Sven-Olov: Jag tror Polen kopierar väl nu ISK typ rakt av. Och som sagt, vi driver ju frågan om en kapitalmarknadsunion i Europa, och där är det Sverige man tittar på som föregångsexempel.

Läsarfråga: den reglerade bostadsmarknaden

Jan: Mm, precis. Några läsarfrågor till. Finsmakaren och Agaton Sax undrar: kan du säga någonting om fri hyressättning? Det har ni också tagit upp som ett tillväxthinder, den reglerade bostadsmarknaden. Hur ser du på den frågan?

Sven-Olov: Kompetensförsörjningsproblemen hänger ofta ihop med att vi har en hyresmarknad i Sverige som är sönderreglerad. Vi införde en hyresreglering i samband med andra världskriget, som sedan stannade kvar. Vi var nära att avskaffa den på 60-talet.

Jan: Det var bostadsrätterna som avreglerades.

Sven-Olov: Vi hade då Assar Lindbeck, Ragnar Bentzel och Ingemar Ståhl som skrev några viktiga rapporter på 60-talet. Och man var supernära att få Socialdemokraterna att överge den här hyresregleringen. Men tyvärr blev det inte så, utan den har blivit kvar. Och i grunden är den ett jättestort problem.

Sven-Olov: Om man ska ta ett exempel: Stockholm. Ska vi attrahera talanger och experter till Stockholm, vi vet att det också driver tillväxten, att vi kan få hit humankapital, men problemet är att det är jättesvårt att få en hyresrätt in i Stockholms innerstad. Det är i princip omöjligt. Jag tror den genomsnittliga kötiden för en hyresrätt i Stockholm är typ tjugo år nu. Men problemet är att den ökar med nästan ett år för varje år som går.

En "bostadsadel" i innerstaden

Sven-Olov: Så det är ingen idé att ställa era barn i en kö för en hyresrätt i Stockholms innerstad. De kommer antagligen vara döda innan de får den. Så illa har det blivit.

Det är ingen idé att ställa era barn i en kö för en hyresrätt i Stockholms innerstad. De kommer antagligen vara döda innan de får den.

Sven-Olov: Och jag beskriver det här som att vad vi har fått i till exempel Stockholm, det är en bostadsadel. Tittar du på Östermalm, så är de som har de där hyreskontrakten sådana som har väldigt goda inkomster och väldigt goda kontakter. Det är inte vanligt folk som får en hyresrätt i innerstaden i Stockholm i dag. Glöm det. Det här leder också till en ganska segregerad hyresmarknad.

Sven-Olov: Och problemet är att man har jättelåga hyror inne i Stockholms innerstad, medan betalningsviljan är mycket högre. Då signalerar inte priserna var det är attraktivt att bygga heller. Och det spelar ingen roll att vi inför en fri hyressättning i det nya beståndet. För det gamla beståndet kommer att vara de mest attraktiva lägena, så det är fortfarande de som kommer att påverka vad marknadshyrorna blir.

Sven-Olov: Så enda sättet att åtgärda det här problemet, det är min fulla övertygelse, är att införa fri hyressättning i hela beståndet. Och sen ha någon form av övergångsregler, naturligtvis. Finland har gjort det, till exempel, och varit väldigt lyckosamt.

Finland som exempel på fri hyressättning

Sven-Olov: Jag hade en kollega som roade sig med att se hur lång tid det skulle ta för honom och en kollega i Finland att hitta en central etta. Och efter typ tio minuter löste den här finländska kollegan det och fick en liten etta femtio meter från sin arbetsplats. Och stackars Fredrik fick leta någon annanstans och hamnade väl i Södertälje till slut, efter en månad eller något. Jag kommer inte ihåg exakt hur lång tid.

Jan: Jag fattar, jag fattar.

Sven-Olov: Det är någonting som är snett med hela det här systemet, och jag tror att vi måste börja prata om det mer.

Jan: Mm, precis. Vissa av de här frågorna hade kunnat vara ett eget avsnitt, men jag tänker att vi ska ta lite läsarfrågor till. Skogen undrar: historiskt har stora värden kommit från förädling av råvaror, malm, skog, torv. Att tillväxten har skett på bekostnad av naturen eller vår miljö. Jag tror också det är en siffra att typ åttio procent av tillväxt måste komma med ett högre uttag. Hur tänker du kring tillväxt med begränsade resurser?

Sven-Olov: Samtidigt har vi väldigt mycket resurser i Sverige. Jag kan inte känna, som någon som också kommer från en gruvstad, att det här i grunden har varit något stort problem. Det är snarare så att vi har enorma mineraltillgångar i Sverige. De här mineraltillgångarna, koppar och olika typer av viktiga kritiska mineraler, de är viktiga för den gröna omställningen. Det är viktigt att vi i Europa kan förädla den här typen av mineraler, för att kunna ställa om industrin i Europa och inte bli lika beroende av till exempel Kina.

Tillväxt möjliggör den gröna omställningen

Sven-Olov: Så jag tycker att det i grunden inte är något problem. Sen tror jag inte att det finns någon i dag som föreslår att vi ska bygga ut vattenkraften mycket. Där kan vi prata naturvärden. Men nej, jag ser det inte i grunden som ett motsatsförhållande.

Sven-Olov: Jag brukar säga att tillväxt, framför allt i ett land som Sverige, ett utvecklat land, snarare möjliggör den gröna omställningen än någonting annat. Nu när vi haft lite lägre tillväxttakt och hushållen har varit väldigt pressade, då blir också sympatin för olika gröna investeringar mindre. Det tycker jag vi ser, att nu är det lite svårt. Man har sänkt till exempel skatten på bensin och diesel återkommande, för att man ser att det här är för stor belastning för hushållen. Har vi en högre tillväxttakt, då tror jag att vi också får en större acceptans för olika saker som kanske är bra för klimatet långsiktigt.

Sven-Olov: Så jag ser inte egentligen något motsatsförhållande. Däremot i vissa länder, länder som kanske är i ett tidigare skede än vad vi är, där är det ofta så att tillväxten skapar mer klimatutsläpp. Det får man vara ärlig med. Men samtidigt är det lite svårt att hävda att ni ska inte få komma ifatt oss och få det lika bra som oss, för att ni då släpper ut mycket mer koldioxid. Det är lite svårt med den motiveringen.

Sven-Olov: Där ser vi att till exempel i Kina händer det jättemycket nu. De satsar jättemycket på olika typer av gröna teknologier. Jag tror vi måste helt omvärdera vår syn på Kina. Jag såg någon statistik nu att de senaste fem åren har de sjufaldigat exporten av personbilar och femfaldigat exporten av solceller. Och det är framför allt elbilar de exporterar. Där ligger de i framkant, skulle jag vilja säga, före oss när det gäller elektrifieringen. Så vi möter en stor konkurrens i dag från Kina. Jag tycker det är lite intressant hur allting håller på att förändras.

Läsarfråga: är tillväxt ett självändamål?

Jan: Mm. BD Bergdahl och OB Wen var lite mer, om jag ska sammanfatta deras frågor: hur kan man fokusera mindre på tillväxt och mer på människa? Är tillväxt ett självändamål? Vi är ju väldigt, jag är också väldigt för tillväxt, jag gillar det här växandet. Hur skulle någon som inte håller med oss argumentera?

Sven-Olov: Egentligen, om man tar en parallell till hushållsekonomin: det är också genom tillväxt och att du får bättre inkomster och ett bättre personligt välstånd som du har möjlighet att skapa dig en frihet. Att kanske vara ledig mer, infria de drömmar du har. Så jag tycker snarare att kan vi få fart på tillväxten, så kommer det möjliggöra folks livsdrömmar på ett helt annat sätt. Det kommer också innebära att vi kanske kan satsa mer på utbildningar. Lönerna kommer att öka, reallönerna kommer öka för de svenska hushållen.

Sven-Olov: Vi kan satsa mer på att sänka skattetrycket, om man skulle vilja det, eller satsa mer på offentlig sektor. Så tillväxt möjliggör ju saker. Det möjliggör livsdrömmar, snarare än tvärtom.

Jan: Kan man säga det väldigt förenklat, att ökar vi tillväxten, då blir det som att vara en hushållsfamilj som plötsligt får en oförutsedd löneökning?

Sven-Olov: Ja, absolut. Det är en bra liknelse, för det är precis det det handlar om. Och över tid, om den här löneökningen är beständig, så kommer det skapa väldigt stora effekter på sikt. Det är det vi behöver, den här långsiktigheten behöver vi fundera lite mer på.

Läsarfråga: ökar tillväxten klyftorna?

Sven-Olov: Och då kan vi satsa mer på andra saker också som är viktiga för oss. För vissa är det kanske viktigt att jobba mycket, för andra är det viktigt med något annat. Det är helt okej, det är så det ska vara. Men med tillväxt möjliggör vi folks livsdrömmar.

Jan: Mm, precis. Och sen undrade också Aktieinvest och Investor: ska vi ha tillväxt? Kan det inte leda till att klyftorna i samhället mellan rika och fattiga ökar? Vad tänker du då?

Sven-Olov: Nej, det är absolut inte nödvändigt. Tittar vi till exempel på Irlands tillväxtresa, så har det varit precis tvärtom. När man haft den enorma tillväxten har inkomstspridningen minskat ganska kraftigt. Så det är inte alls säkert. Sen tycker jag också ibland att det finns en debatt där jag vänder mig mot det här att vi ska ha så låga inkomstskillnader som möjligt. Jag är ju tvärtom så här: vi ska ha miljardärsskatter och bankskatter och allt möjligt sånt. Nej, vi ska ha fler miljardärer. Det är jättebra att vi har många miljardärer.

Vi ska ha fler miljardärer. Det är jättebra att vi har många miljardärer.

Jan: Men det är ju superkontroversiellt.

Sven-Olov: Jag tycker inte det. Jag kan förstå att det kan låta så, men det är det inte. För de här miljardärerna är ju oftast entreprenörer som har startat upp företag, som har gjort att man kunnat skapa en massa jobb och en massa inkomster. De flesta entreprenörer misslyckas. Några lyckas, men för att man ska kunna möjliggöra för dem att lyckas, så måste de också se att det finns en möjlig ekonomisk vinst framöver. Och vi blir ju inte rikare av att vi låter de rika bli mindre rika. Det som är viktigast är snarare vad som händer i botten.

"De fattiga får det inte bättre av att de rika blir mindre rika"

Sven-Olov: Om vi har en väldigt komprimerad fördelning, där botten och toppen ligger väldigt nära varandra, så är det tycker jag sämre, om vi i stället kan lyfta upp botten och kanske lyfta upp de rika ännu mer. Då ökar inkomstspridningen, men de fattiga får det ju inte bättre bara för att de rika blir mindre rika. Kan vi öka tillväxten i hela samhället, så är det bra.

Sven-Olov: Och sen tycker jag också att det blir en väldigt statisk bild av det här hela tiden. Det viktiga är väl att de som har en sämre livssituation och sämre inkomster har möjlighet att förbättra sin livssituation över tid. Att man har möjlighet att göra en inkomstkarriär. Jag skulle gärna se att fler som kommer från låga inkomster kan möjliggöra en klassresa och gärna bli miljardärer. Det är väl jättebra. Här har vi en helt annan bild än vad man har i vissa andra länder.

Sven-Olov: Jag vill ha fler växande företag, jag vill ha fler miljardärer, jag vill att det ska vara möjligt i Sverige att göra en klassresa, att komma från svåra förhållanden och skapa en bra framtid för sig och sin familj. Det tycker jag är absolut viktigast. Inte hur inkomstspridningen ser ut vid en viss tidpunkt. Det är för mig faktiskt ganska ointressant.

Sven-Olov: Jag bekymrar mig över dem på botten. Hur vi ska kunna lyfta upp dem, hur vi kan få fler att bli självförsörjande på sin egen lön och genom arbete. Det tycker jag är genuint viktigt. Men inte att det dessutom kommer sådana här miljardärsskatter, förmögenhetsskatter och arvsskatter som man pratar om. Vi har provat det här tidigare. Det leder till att företag flyttar från Sverige, och att vi inte får hit investeringarna. Det är tillväxtfientlig politik. Det är tillväxthämmande, och det är någonting som kommer dra ner oss som land ännu mer.

Nollsummespelet: räcker det inte med hundra miljoner?

Jan: Jag tycker bara så här: ja, jag håller med. Vi har ju intervjuat Daniel Waldenström, och jag vet att du har skrivit rapporter åt er. Det är så svårt att argumentera när man håller med. Men jag upplever ändå, till och med i vår community, att det ibland finns det här att det är ett nollsummespel, och att om någon blir rik så blir det på någon annans bekostnad, och borde det inte finnas nog? Kan inte han eller hon nöja sig med hundra miljoner? Kan du resonera kring nollsummespelet och "räcker det inte med hundra miljoner, varför måste de ha en miljard"?

Sven-Olov: Det här är ganska vanligt, att man tror att någon får det bra på någon annans bekostnad, att det är ett nollsummespel. Men all forskning visar att så inte är fallet. Genom att göra reformer som får fart på tillväxten, då kan alla få det bättre, både de som har det allra sämst och de som har det allra bäst.

Jan: Är det så att tidvattnet lyfter alla båtar?

Sven-Olov: Ja, så kan man säga. Och sen tycker jag att det handlar väldigt mycket om just det här med inkomströrlighet, att få folk att kunna flytta sig. Att man kan komma från svåra förhållanden och få det riktigt bra. Det är det som är viktigt på riktigt. Att möjliggöra de här livsresorna. Det tycker jag är någonting vi borde prata mycket mer om, i stället för att fokusera på hur inkomstfördelningen ser ut vid en viss tidpunkt och försöka sätta åt dem som har det allra rikast. Ofta är det också sådant som kommer från att man kanske har startat och drivit företag och varit framgångsrik.

Inkomströrlighet: har den ökat eller minskat?

Sven-Olov: Jag vill ju ha fler sådana företag. Jag skulle vilja ha jättemånga fler företagare i Sverige som lyckas på det sättet. För jag vet att det är förknippat med fler jobb och fler investeringar. Och har vi många framgångsrika entreprenörer, då kommer fler att vilja starta. Det blir som ett självspelande piano, kan man säga.

Jan: Mm, precis. Var det något jag skulle fråga, men jag tappade frågan. Skit samma, då går vi vidare. Jo, har det blivit lättare eller svårare att ha den där inkomströrligheten?

Sven-Olov: Oj, det var en bra fråga. Jag är faktiskt för dåligt insatt i den litteraturen för att säga om det har ökat eller minskat över tid. Jag vet faktiskt inte, jag vågar inte svara på den frågan. Du skulle haft Daniel Waldenström här.

Jan: Ja, precis, vi får ta honom i nästa.

Sven-Olov: Ja.

Jan: En fråga, som jag tror, när jag gjorde research, du har ändrat åsikt om euron. Stämmer det? Berätta hur det var förr, hur det är nu, och vad du tänker.

Sven-Olov: Jag var en stor nej-förespråkare i samband med omröstningen om EMU, eller anslutningen till euron 2003. Jag tyckte att det var en extremt dålig idé att vi skulle ge upp den svenska kronan för euron. Mycket av det byggde jag på att jag tyckte att Europa inte var vad man kallar ett optimalt valutaområde. Och händer det då någon chock i Sverige, så måste vi kunna anpassa. Det är lättare att vi anpassar kronkursen än att vi måste börja säga upp folk.

Varför Daunfeldt ändrat åsikt om euron

Sven-Olov: Men jag har, som sagt, över tid ändrat åsikt. Jag tycker att argumenten som talar för att vi skulle gå med i euron har stärkts över tid, och argumenten emot har försvagats. Vi ser väldigt tydliga effekter av att inför man en gemensam valuta, så ökar också handeln mellan länder, och på så sätt också tillväxten. Så återigen finns ett tillväxtperspektiv.

Sven-Olov: Jag tycker också att den svenska kronan på något sätt mer och mer börjar spela ut sin roll. Ärligt talat, jag vet inte ens hur sedlarna ser ut längre. Är det någon som gör det?

Jan: Jag vet att tvåhundralappen är grön. Det är väl på den nivån.

Sven-Olov: Allting sker ju elektroniskt i dag. Så jag tror att det här att gå över till euron i dag är mycket enklare. Sen ska jag säga att det fortfarande finns nackdelar och risker med att gå med i den monetära unionen. Det är framför allt kopplat till att många länder i Europa är väldigt skuldsatta. Så det finns en risk att vi kommer att få betala. Det är en debatt man får ta, men jag tycker ändå att fördelarna överväger nackdelarna.

Sven-Olov: Och rent politiskt: ska vi vara med i EU, så har jag svårt att se att vi på sikt ska komma utanför den monetära unionen. Vi blir ett av få länder som inte är med när alla beslut fattas. Jag tror egentligen inte att det är hållbart på sikt.

Läsarfråga: varför tjänar man så lite i Stockholm?

Jan: Mm. Balance undrade: kommer vi nå europeiska löner i Sverige? Varför tjänar man så lite i Stockholm jämfört med London eller Berlin, när till och med Polen börjar gå om i toppskiktet, till exempel inom tech?

Sven-Olov: Det är återigen det här med tillväxt. Kan vi få fart på tillväxten, så kommer också reallönen och allting öka. Sen har vi någonting i Sverige, vi har haft ett ganska progressivt skattesystem, så att man fortfarande beskattar högre inkomster relativt högt jämfört med andra länder. Och det är klart, vad man bryr sig om är faktiskt vad man får i plånboken efter skatt.

Jan: Mm.

Sven-Olov: Jag tycker personligen att det skulle vara en jättebra reform om vi började fundera på att införa en platt skatt i Sverige.

Jan: Säg någonting mer.

Sven-Olov: En platt skatt på det här innebär att man ska avskaffa den statliga inkomstskatten på sikt. Vi har sagt nu att vi borde börja med principen att alla borde få behålla hälften av en löneökning. Det var en bärande princip bakom skattereformen. Vi borde återgå till den, och då skulle man behöva sänka den statliga inkomstskatten med fem procentenheter. Men på sikt tycker jag nog att vi ska fundera på att ta bort den helt.

Platt skatt som "game changer"

Sven-Olov: Det är inte någon jättestor kostnad, framför allt inte dynamiskt. För de här höga marginalskatterna på lite högre inkomster, inte dramatiskt högre inkomster, de gör ju att folk inte vill utbilda sig lika mycket, inte jobba lika mycket, inte anstränga sig lika mycket, och det är negativt för vår tillväxt.

Sven-Olov: Sen, om vi hade ett sådant skattesystem, då skulle vi helt plötsligt inte behöva någon speciell expertskatt. 3:12-reglerna skulle nog bara börja bli lite mer onödiga. Nu är det också mycket det här med personaloptioner, det är en ganska het fråga. Ett problem för till exempel AI-bolag och andra som vill locka hit experter och talanger från andra länder är att det är svårt när vi har så hög beskattning av löneinkomster i Sverige. Då vill man hellre kunna ge dem ett optionsprogram, att de kan få personaloptioner. Problemet är att de har beskattats väldigt högt i Sverige jämfört med andra länder.

Sven-Olov: Så här har man pratat om att vi måste hitta ett annat system. Men alla de här typen av specialåtgärder, som vi behöver göra för att vi har en dual beskattning av kapital och arbete, de blir ju inte lika nödvändiga om vi får ungefär samma beskattning på kapital och arbete. Och det skulle bli mycket mindre skillnader om vi tog bort den statliga inkomstskatten. Så ja, det om någonting skulle kunna vara en game changer, tror jag, för svensk ekonomi och svensk tillväxt.

Sven-Olov: Däremot är den väldigt svår politiskt, för när man tar bort den statliga inkomstskatten, då kommer vinnarna kortsiktigt att vara de med lite högre inkomster. Och i Sverige är det en svår reform. Vi har sett att det har varit svårt bara att ta bort värnskatten och det vi hade tidigare, som gjorde att beskattningen var väldigt hög på högre inkomster.

"Kommer mina barn ens komma in på arbetsmarknaden?"

Jan: Mm, precis. En fråga var en oro. Vi har många som lyssnar på podden som är i vår ålder, med barn som börjar bli vuxna. Och oron är ofta: kommer mina barn ens komma in på arbetsmarknaden? Att det är gigekonomi, det är otrygghet. Vad skulle du säga till den föräldern? Vi var ju lite inne på det i början av avsnittet.

Sven-Olov: Jag kan förstå deras oro. Men jag ser också att det finns jättebra möjligheter. Återigen, det här med att prata med era barn om att det kanske inte alltid är rätt väg att gå och ta högskola eller universitet. Prova på de här yrkesutbildningarna. Är det någonting era barn verkligen brinner för, så finns det otroligt mycket bra yrkeshögskolor som man kan gå i dag, och som ger jobb snabbt. Och det är inte ens...

Jan: Om jag förstår det rätt, utifrån ett ekonomiskt perspektiv, är det inte ens en sämre affär.

Sven-Olov: Nej, nej, nej. Ofta är det till och med en bättre affär. Det är en bättre affär, och du får inte en massa CSN-lån.

Jan: Och du kommer in i arbete, du börjar jobba tidigare.

Sven-Olov: Ja, exakt. Det finns massa fördelar. Och det stänger inga dörrar heller. Vill du utbilda dig senare i livet, då kan du göra det. Men jag tycker att det är någonting man verkligen borde prata med sina barn och barnbarn om. Är det kanske här vägen framåt?

Övertron på akademisk utbildning

Jan: Kan det också vara så, för du är professor, jag är civilingenjör, att vi har en lite övertro på den akademiska utbildningen? Det var lite finare för trettio, fyrtio år sedan att ta en ingenjörsexamen, och YH var inte lika bra. Men sen har samhället förändrats. Kan det vara så att det är fördomar kring det här?

Sven-Olov: Ja, absolut. Jag menar att det är det. Jag tycker faktiskt att man ser en liten svängning nu i opinionen kring det här, vilket jag tycker är glädjande. Men det har absolut varit så att "det är klart att du ska gå på högskola och universitet och utbilda dig, det är rätt väg framåt". Det är det som har predikats för oss, att det är den vägen man ska gå om man ska ha en bra livssituation framöver.

Sven-Olov: Men med det sagt är jag också lite grann, vi behöver få fler instegsjobb på den svenska arbetsmarknaden. Jag tycker att vi behöver fundera på hur vi kan få fler i arbete och att ungdomar kan jobba fler timmar när de jobbar. Vi ser en oroande trend nu att arbetslösheten ökar som allra mest bland unga akademiker, som precis har gått ut. Vi ser att många nu förlänger sina studier för att de inte hittar jobb.

Sven-Olov: Sen har vi den här AI-utvecklingen, som i sig är en jättepotential. Problemet är bara att den också slår ut massa instegsjobb i dag. Du kanske är en utbildad jurist, men det är olika AI-verktyg som slår ut de instegsjobb du behöver som jurist, eller som ekonom, eller som HR-människa.

AI som disruptiv kraft

Sven-Olov: Och det här kommer att vara en utmaning, för AI är en sådan här, vad vi kallar, disruptiv innovation. Vi kan inte ens föreställa oss hur det här kommer påverka våra samhällen. I grunden är det någonting jättepositivt, men det kommer också skapa en samhällsomvandling som gör att vissa jobb kommer försvinna och ersättas av andra. Och då måste vi som samhälle kunna hantera det.

Jan: Mm, exakt. Bra. Jag tänker att vi ska börja runda av här. Är det någon fråga jag borde ha ställt, eller något vi inte har tagit upp?

Sven-Olov: Oj, vilken bra fråga. Jag tror att vi varit inne på det mesta som jag tycker är viktigt just för tillväxten. Det som vi kanske inte har pratat så mycket om är det här med regelkrångel och byråkrati. Vi har pratat lite grann om tillståndsprocesser, men det vi också ser, när vi tittar bland våra medlemsföretag, är att det snabbast växande tillväxthindret är ökat regelkrångel och byråkrati.

Sven-Olov: Och det handlar inte alltid om de här tillståndsprocesserna. Många företagare möter reglerna när de är i sin kommun eller möter länsstyrelsen. Där ser vi att det är väldigt stora skillnader ute i kommunerna i hur man implementerar regelverk. Så det handlar inte alltid om vad som står i lagen, utan också om hur man implementerar det ute i kommunerna och länsstyrelserna.

Sven-Olov: Och där, när vi varit på vår tillväxtturné, har vi sett jättestora skillnader. Bara sådana här saker som hur man hanterar serveringstillstånd, om man tillåter inglasade uteserveringar. Jag tror att det kommer bli mycket diskussion nu, när vi får fotbolls-VM här, om hur man ska ordna det med att ha öppet medan matcherna spelas.

Jan: Ja, ja.

Slopat matkrav och ett roligare Sverige

Sven-Olov: Vi har ett jätteintressant, det är också någonting positivt, faktiskt. Det är en stor regelförenklingsreform som har kommit inom restaurangbranschen och besöksnäringen. Det är det här slopade matkravet. Tidigare har det varit så att du som restaurangägare, om du ska servera alkohol, också måste servera förrätt, varmrätt och efterrätt. Jag tror man måste ha fyra stycken av varje också. Och det är klart att för en liten restaurang, som egentligen mer är en drinkbar, då måste de ändå ha ett kök, och du måste bemanna det. Det är en enorm kostnad. Att man tar bort det här matkravet kommer kunna innebära en jättestor förändring för många av dem.

Sven-Olov: Jag tror att vi kommer få ett roligare Sverige, med mycket mer uteställen och mer variation i utbudet.

Jan: Ja, det vet jag ju själv från kompisar, alltså livsmedelskraven, på kök och sånt. Det är inget roligt.

Sven-Olov: Nej, det är verkligen inte roligt. Och jag ser jättemycket fram emot att se hur det här kommer utvecklas. För jag tror i grunden att det kommer skapa mer dynamik. Det kommer skapa mer jobb i branschen, större möjligheter. För besöksnäringen och restaurangbranschen är en riktig instegsbransch för just unga. Det är den mest ungdomsintensiva branschen, tillsammans med detaljhandeln.

Det sämsta argumentet i tillväxtdebatten

Jan: Ja, precis. Bra. Vad är det sämsta argumentet du har hört i den här tillväxtdebatten?

Sven-Olov: Oj, sämsta...

Jan: Eller den sämsta invändningen.

Sven-Olov: Det jag är lite mer oroad över är att samtidigt som partier pratar om behovet av tillväxt, så kommer man samtidigt med förslag som vi vet är tillväxthämmande. Och det handlar om det vi har pratat om tidigare, arbetstidsförkortning. Det slopade karensavdraget i sjukförsäkringen är jag väldigt bekymrad över. Det är redan i dag så att en företagare betalar för din sjuklön de första fjorton dagarna, och sen är det ett karensavdrag.

Sven-Olov: Nu vill man ta bort det här karensavdraget. För företagen, eller arbetsgivarna i Sverige, kommer det att kosta uppemot fyrtio miljarder kronor extra. Dels är det en direkt kostnad av att du får betala en dag till. Men sen leder det också till att fler sjukskriver sig. Och av någon konstig anledning brukar de sjukskriva sig på måndagar, och när det är stora sportevenemang på TV.

Sven-Olov: Det är någonting här som jag tycker att vi behöver fundera på. Och det här är också kopplat till arbetsnormer. Vill vi ha en arbetsnorm, så oroar de här typen av förslag mig. För då tar man kortsiktiga politiska poäng, och det låter väldigt bra. Men det finns inga gratisluncher. Det är någon annan som bekostar det här. Och i längden är det faktiskt alla vi i Sverige som betalar, för följden av det är lägre tillväxt.

Familjen Sverige: tjäna mer eller höja utgifterna?

Jan: När vi har pratat, så får jag upp den här bilden av familjen Sverige, och det du pratar om. Att om vi tjänar mer pengar till den här familjen, då kan vi göra fler roliga grejer, vi kan göra fler viktiga grejer. Och sen kommer någon och säger: i stället för att tjäna mer pengar, kan vi inte bara höja utgifterna? Att det blir så att vi inte främjar tillväxt, nej, nej, vi sabbar liksom för det. Det är bra.

Jan: Du, om man har lyssnat eller tittat, och bara ska ta med sig en enda sak, vad tycker du att man ska ta med sig?

Sven-Olov: Det jag tjatar ganska mycket om nu, för jag tycker det är en grundläggande viktig insikt, det är att tillväxten börjar hos företagen. Det är företagen som skapar jobben, och med jobben ökar skatteintäkterna, och då kan vi stärka vår välfärd.

Tillväxten börjar hos företagen. Det är företagen som skapar jobben, och med jobben ökar skatteintäkterna, och då kan vi stärka vår välfärd.

Sven-Olov: Den här kedjan tycker jag är viktig att förstå. Ska vi få fart på tillväxten i Sverige, då behöver vi också bättre generella förutsättningar för företagen. Och de behöver vara mer långsiktiga. Företagen måste veta vad som gäller. Vi är utsatta för en jättetuff internationell konkurrens, och vi vill att svenska företag ska investera i Sverige, skapa jobb i Sverige. Och vi vill gärna attrahera företag från andra länder, och vi vill gärna attrahera talanger och experter att komma till Sverige och jobba och bidra till den svenska välfärden.

Skillnaden mellan flykting- och arbetskraftsinvandring

Sven-Olov: Där är det också någonting som jag tycker hamnar helt snett i debatten. Vi måste lära oss att skilja på flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring. All forskning, det kom ju nyligen från Konjunkturinstitutet som visar att arbetskraftsinvandringen är en vinstaffär för samhället. De kommer hit från dag ett och arbetar, och har inkomster som gör att de kan försörja sig. Det är i grunden inte ett problem.

Jan: Mm, precis. Om man vill komma i kontakt med dig, var hittar man dig? Vilka rapporter, eller vad tycker du att man kan läsa om man vill botanisera?

Sven-Olov: Ett bra sätt är att följa mig på min LinkedIn-sida. Där lägger jag återkommande upp olika saker. Sen kan man gärna titta på Svenskt Näringsliv och bara leta på mitt namn, så kommer det upp mycket av det jag är ute med i debatten, och rapporter vi skriver. Så jag är relativt tillgänglig. Jag finns även på Facebook, inte på X så mycket. Men nu vet jag att det pågår kanske att vi ska börja spela in lite TikTok-grejer och sånt också. Så där är jag inte än, men kanske snart, vi får se.

Jan: Ja. Sven-Olov Daunfeldt, tack så hemskt mycket.

Sven-Olov: Tack för att jag fick komma.