Från snittlön till ekonomisk frihet på 10 år

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen till ett community-avsnitt om FIRE
2. Vem var Jesper innan FIRE?
3. Du tjänar ju samma som mig
4. Jobbet i Svenska kyrkan
5. Konkreta tips, men ingen instruktionsbok
6. Boendet och lånebördan
7. Tryggheten i att bo kvar
8. Ränta på ränta, fast med lån
9. Den sista amorteringen 2013
10. Behovet av trygghet
11. Inte en extremsparare
12. Var går pengarna?
13. Dyra intressen och fyndarglädje
14. Lego och alternativkostnad
15. Olika vägar att gå
16. Att förstå sig själv över tid
17. Hur lång tid tog det?
18. De stora frågorna i livet
19. Att läsa på och förstå sin ekonomi
20. Vilka var uppoffringarna?
21. Ketchup eller snöboll?
22. Hur investerade du?
23. Hur mycket pengar hade du?
24. Boendet i kalkylen
25. 25 gånger årsutgifterna
26. Räkna baklänges
27. Att lära sig leva på en tredjedel
28. Been there, done that
29. Är vägen mot FIRE rak?
30. De två viktigaste sakerna
31. Börsen som världens bästa kasino
32. Indexfonden som roulettebordets nolla
33. Är det obelånade huset en del av kalkylen?
34. Oförutsedda höga utgifter
35. Amortera eller låna upp?
36. Känslan av att vara skuldfri
37. Avsnittet om kläder
38. Hur många t-shirtar har Jesper?
39. Att träffa någon med dyr livsstil som blivit FIRE
40. Skam och att sticka ut
41. FIRE före och efter femtio
42. Fem nivåer av bollar
43. Chokladbollar och ränta
44. Golfbollar och hårt arbete
45. Knasbollar och studielånet
46. Knasbollar i communityn
47. Kanalisera pilleriet någon annanstans
48. Att försvara sina val
49. Balls to invest
50. Vad hade du gjort annorlunda?
51. Marginaler i ekonomin
52. En riktning, inte en stig
53. Lingvistikprofessorn
54. Gemensamt kapital i en relation
55. Har du hjälpt barnen ekonomiskt?
56. Uttagsstrategi i korthet
57. Ett systematiskt regelverk
58. Tio år med minus två procent
59. Vad tjänar man på YouTube?
60. Synten och cigaretterna
61. Södermalm eller Malmö?
62. Malmö-viben

Välkommen till ett community-avsnitt om FIRE

Caroline: Välkommen till RikaTillsammans och dagens community-avsnitt om ekonomisk frihet och FIRE, och hur man gör. Det här avsnittet är med Jesper, eller Angaudlin som han också kallar sig i communityn. Vi fick in massor av frågor till honom, för han har varit med två gånger tidigare och beskrivit hur han tog steget ut i ekonomisk frihet för ett år sedan.

Caroline: Vi har ett avsnitt med honom om livet i FIRE, vad man gör på dagarna och vad andra säger. De mer psykologiska och sociala bitarna, det är ett rikare liv-perspektivet. Samtidigt fick vi in jättemycket frågor om hur han gjorde. Vad investerade han i? Hur lång tid tog det? Vad hade han för sparkvot?

Caroline: Hur relaterade han till huset? Vad önskar han att fler visste? Vad hade han gjort om? Vilka är misstagen? Var det en ketchup- eller snöbollseffekt? Vi pratar också om höjdpunkterna från hans egen YouTube-kanal, FIRE på svenska. Det här är det perfekta avsnittet för dig som är intresserad av FIRE och ekonomisk frihet, eller lite nyfiken på det, och framför allt vill höra det från en helt vanlig svensk i alla de mest positiva bemärkelser.

Caroline: Det är så lätt att tänka att FIRE antingen handlar om totalt självplågeri, att man käkar brödsmulor och torra havregryn, eller om att det var lätt för någon som sålde ett företag för många miljoner. Men Jesper har, som han själv säger, haft en snittlön nästan hela livet. Han har barn, han har villa, han har haft Volvo.

Vem var Jesper innan FIRE?

Caroline: Den sålde jag precis. Och jag lånar liksom sonens vovve. Så att i mångt och mycket. Och det är som någon skrev till honom: men hur har du gjort? Du har ju haft lägre lön, eller samma lön, som jag har haft. Så det blir alla de ekonomiska aspekterna. Jag tänker att jag ska vara tyst, och här kommer Jesper och Caroline. Och som sagt, en puff för hans YouTube-kanal FIRE på svenska.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Caroline: Varmt välkommen tillbaka, Jesper.

Jesper: Tack så mycket.

Caroline: Angaudlin också, i forumet. Sist du var med, två avsnitt tidigare, 367 och 316, konstaterade vi att det var slagverk på tolkienska eller på alviska. Inte riktigt?

Jesper: Nej.

Caroline: Vad var det då?

Jesper: Det är maskinmusik, kan man säga.

Caroline: Okej, fast på alviska?

Jesper: Ja, precis.

Jan: Så fattar jag inte alls. Vad snackar ni om?

Caroline: Han heter Angaudlin.

Jan: Ja, Angaudlin.

Caroline: I communityn, ja.

Jesper: Ja, men precis. Det är sindarin för järnmaskinmusik, tror jag det är från början.

Du tjänar ju samma som mig

Jan: Och nu är folk såhär: vad har jag hamnat i för podd? Men jag tänker att vi ska prata om din resa mot FIRE och ekonomisk frihet. Det som jag tycker är så himla roligt är att du inte var höginkomsttagare innan. Vi hade till och med en kommentar, jag tror det var någon på din YouTube-kanal, som skrev: men du tjänar ju samma som mig. Hur har du råd att vara ekonomiskt fri?

Jan: Men jag tänker att vi tar avstamp, vi ska svara på den kommentaren också. Vi tänker såhär: vem var Jesper innan FIRE?

Jesper: Oj, men jag tror att jag var som de flesta, tänker jag. Och pratar vi om någon sorts medelsvensson, så har man relation och barn. Ni har pratat lite om Villa, Volvo, vovve, lite slarvigt. Jag har ingen hund, men...

Caroline: Men Volvon hade du tills du sålde den, och villan har du.

Jesper: Villan har jag, ja. Nej, men skämt åsido. Jag jobbade heltid, och det försöker jag trycka på när folk frågar mig: jag hatade verkligen inte mitt jobb. När jag har analyserat det själv tror jag att det är en stor del av att min resa har blivit som den har blivit.

Jesper: För hatar man sitt jobb, då är det bättre att man söker ett annat jobb.

Jan: Exakt.

Jesper: Jag tänker, börja där. Funkar det inte sedan, så kan FIRE säkert vara en variant för många.

Jag vill aldrig ge det rådet att man ska söka sig till FIRE för att man hatar sitt jobb.

Jan: Nej, jag brukar säga att det blir en snabbare lösning att byta jobb än att göra såhär.

Jesper: Ja, precis. Det blir lätt lite så. Det är också en av kärnpunkterna: söka sig till någonting, inte från någonting.

Jobbet i Svenska kyrkan

Caroline: Men för att fråga, för det kommer ju, vi ska prata med dig i ett avsnitt till där vi pratar om livet i FIRE. Jag misstänker att ditt jobb faktiskt har varit en bidragande del, ett positivt bidrag. Kan du inte berätta var du jobbade innan?

Jesper: Jo, men absolut. Det går att hitta mellan raderna, men jag har inte sagt det. Jag jobbar i Svenska kyrkan, jag jobbar som något som heter församlingspedagog. När folk frågar mig om det, så säger jag att det är något mellan fritidsledare och lärare. Sedan gick väl den rollen ganska mycket över i informatör så småningom under mitt arbetsliv. Det är ganska vanligt i det yrket.

Caroline: Sedan har du delat med dig. Först provade du att göra FIRE för att se om det var någonting för dig. Sedan, året efter, tog du steget. Nu är du inne på år två.

Jesper: Ja, det får man väl se. Det beror lite på var man drar gränsen. För jag hade sparat semester för ett år sedan. Men ungefär ett år sedan, för ett år sedan, visste jag att jag inte tänkte jobba igen. Så kan man väl säga.

Caroline: Och du delar ju med dig av din resa, massa tips. Du har en YouTube-kanal som heter FIRE på svenska.

Jesper: Precis. Det blev så, och jag vill... Det blev ju större än jag trodde att det skulle bli.

Caroline: Alltså, jag måste säga såhär. Det har gått jättebra för dig. Du har flera tusen prenumeranter trots att du precis har börjat. Och vissa av dina videoklipp har minst lika många visningar som våra. Och vi har ändå hållit på i tio år.

Jesper: Ja, men som sagt, jag försöker. Ni kör ju mer proffsigt här. Jag sitter i en hörna i hemstudion och kör med det jag hade tillgång till. Men jag försöker göra det ganska mycket som en videoblogg.

Konkreta tips, men ingen instruktionsbok

Caroline: Det är liksom inte sådana avsnitt där man får veta exakt hur man ska göra, utan det är mer från ditt liv.

Jesper: Ja.

Caroline: Men du gör det väldigt konkret också: såhär tänker jag kring uttag, såhär tänker jag kring bil. Tips. Och du tar upp mycket diskussion med din community, med dina lyssnare eller tittare, vilket är jättekul. Men där tänker jag att vi måste ta den frågan, för det var en kommentar: du tjänar ju samma som mig, hur har du råd?

Jesper: Ja.

Caroline: Var det utifrån yrkeslivet?

Jesper: Ja, precis.

Caroline: Hur kan du göra en FIRE med helt normal inkomst? Vi har den frågan också här från några andra: Emil Ovan Miller, Håkan Andersson och Stefan Torssell. Vad tjänade du?

Jesper: Det kan jag berätta, det är inget konstigt. Nu får väl mina chefer och kollegor där ute... Nej, men sista löneförhandlingen, för ett och ett halvt år sedan, då fick jag upp den till 42,6, tror jag jag hade då.

Caroline: Ja, och snittlönen i Sverige är 39,9. Så bra lön, men ingen monsterlön.

Jesper: Nej. Och när jag började jobba för en herrans massa år sedan, så låg jag ganska mycket under snittlönen. Så jag brukar säga att utslaget, om man gör någon kalkyl på det, så är det nog ungefär snittlön. Men sedan är den stora skillnaden, tror jag, att det är livsstilsinriktat, hur man väljer att jobba. Jag har naturligtvis tagit en del kloka beslut på vägen. Garanterat haft tur också. Så det är lite komponenter här och där, tror jag man kan säga. Och jag går gärna in på dem.

Caroline: Ja, men gör det.

Boendet och lånebördan

Jesper: Om man tar det dyraste vi människor har, boende...

Jan: Eller, det borde vara det dyraste för det stora flertalet. Annars har man andra problem.

Jesper: Lite så kan jag tycka, men jag och mitt ex köpte hus 2003. Redan då tyckte folk att hus hade blivit dyra. Och sedan, när vi separerade ett gäng år senare, tre-fyra år därefter, då valde jag att bo kvar. Naturligtvis tog jag på mig en stor lånebörda då, med den tidens mått mätt. Men det gjorde också att jag på något sätt hittade ett naturligt sparande. För sätter man sig i den sitsen, så vill man amortera mer än man måste.

Jesper: Det här diskuterar jag mycket, inte minst med mina FIRE-kollegor. Men jag säger det igen: i den sits jag var 2007, med småbarn, relativt hög ränta jämfört med nu...

Caroline: Ja, då låg den en 4–4,5.

Jesper: Ja. Mitt lån var uppdelat, jag hade ett som var på 5,2.

Caroline: Exakt.

Jesper: Och då kände jag att nej, jag får städa undan en del av det här i alla fall.

Caroline: Sedan tror jag också att många inte kan relatera till den perioden 2007–2008, för det var ju finanskrisen då och en helt annan osäkerhet. Att investera på börsen var inte en sådan grej som det är idag. Indexfonder fanns ju knappt. Länsförsäkringar Global, som vi brukar tjata om, den startade 2013. Och ISK fanns inte.

Jesper: ISK fanns inte.

Caroline: Så det var mycket mer naturligt att ta ett sådant beslut. Men varför tänkte du att jag ska bo kvar och ha den här lånebördan? Det kan ju ändå vara så att man vill lätta lite på den.

Tryggheten i att bo kvar

Jesper: Absolut. Det var känslomässigt mycket. Dels hade jag möjligheten att bo kvar. Jag valde att ha den möjligheten, för då kunde barnen bo kvar, även om de bodde på halvtid. Det är alltid en trygghet i det. Jag visste var min punkt i tillvaron var, och livet var rätt mycket upp och ner. Då var det jätteskönt att komma in från jobbet som vanligt. Gå in genom dörren som vanligt och känna att det här är åtminstone som vanligt.

Caroline: Det är en psykologisk grej.

Jesper: Sedan, idag, inte minst utifrån era senaste avsnitt med den här trappan, så spelar inte boendet, så ekonomiskt sett, någon roll för mig, själva värdet på huset. Men däremot att jag inte nu har lån, och att jag har låga omkostnader, det spelar en aktiv roll.

Caroline: Men vi har fått massor av frågor. Stefan Torssell och Koniala Skog frågar: hur lång tid tog det? Om du säger att det här på något sätt var starten 2007, men jag gissar att det inte var ett uttalat mål med ekonomisk frihet då. Men då är det ändå 20 år. Var skulle du säga att det började skifta?

Jesper: Jag ser faktiskt att det finns en möjlighet att sluta jobba tidigare.

Ränta på ränta, fast med lån

Jesper: Ja, det är lite som ni vet det här. Ränta på ränta, och avkastning på avkastning. Det funkar ju så med lån också, att man börjar betala av sitt lån. Och efterhand, som jag nämnde, mitt var uppdelat på flera. Det har jag sagt förr, det är inget råd, men jag hade gått i den fällan. Efterhand som den där fasta tiden löpte ut var vi i en situation i Sverige då räntan var sjunkande. Så fort de löpte ut, så hoppade räntan ner. Men jag valde att fortsätta amortera lika mycket som jag hade gjort.

Caroline: Mm.

Jesper: Och gick det inte då, för att det var ett bundet lån, så var det bara att det fick samlas lite på ett konto, och sedan när det löpte ut så skyfflar man in. Så min bankman lärde sig det ganska snart: jaha, nu är det skatteåterbäring, jag kommer att få en påse pengar.

Caroline: Du beskrev det i något av dina avsnitt, där du skrev att du började med en låg sparkvot på 5 %, och sedan ökade du gradvis, och mot slutet var den typ 70 %. Då skrev du också, eller sa, att de sista åren levde du på 30 % och sparade 70 %. Då kom också en fråga här från Olivia Nyström: hur lyckades du spara så mycket?

Jesper: Ja, det är väl lite det jag menar med det här att man, eller jag, betalade av. För om vi tar 2007, så vet jag att jag hade femsiffrigt då i amortering och ränta. Och det kan man föreställa sig, det är ju ett tag sedan, så det var en stor del av lönen. Men jag hade ingen lust att göra någonting. Jag var känslomässigt upp och ner. Så då kändes det ändå att det här gör i alla fall nytta, i stället för att bara lägga det på hög.

Den sista amorteringen 2013

Jesper: Och sedan, om man snabbspolar lite, så på sommaren när jag var 39, vad blir det, det måste ha varit 2013, så betalade jag min sista amortering. Jag tror det var 120 000 kr på ett bräde, och sedan stod det noll på kontot, och jag skärmdumpade och tänkte: det här lägger vi till arkivet.

Caroline: Men det är väl lika stort, tänker jag, som att vissa firar första miljonen. Att man firar det där också.

Jesper: Och det lustiga där var att då hade jag vant mig att fortsätta pytsa in den här summan. Jag kan inte svära på exakt hur mycket det var, men säg att det var de där femsiffriga, även på slutet när räntan kanske handlade om små pengar och resten var amortering.

Jan: Jag fattar inte. När du sparade, vad sparade du då, någonstans, när du väl hade amorterat av?

Jesper: Ja, sedan när det var slut, då satt jag där sommaren 2013. Oj, nu är det avbetalat. Och sedan kom jul, och lönen. Och då hade jag plötsligt, okej, ska jag nu köpa en ny bil? Ska jag åka jorden runt? Jag har inget intresse av något av det. Nu har det ju börjat, det här ISK. Det är ju bra, har jag läst. Jag hade någon liten fond i kortare perioder under tiden som jag väntade på att kunna betala av till banken. Nu var det plötsligt igång, så då var det bara att börja tuta in där.

Jan: Och eftersom jag trivdes på jobbet, så kände jag, men då kan jag ju börja sätta av. Jag tror att jag började där med kanske en tusing i början. Men då samlades pengarna på lönekontot, för de gick inte åt. Och sedan var det bara att höja.

Behovet av trygghet

Caroline: Visste du då att nu ska jag samla ihop en påse pengar så att jag kan bli mer oberoende?

Jesper: Jag tror att det åtminstone fanns 5–10 år av uppsamlat behov av att känna en trygghet, att det inte var från lön till lön. Det kan jag nog säga. Sedan hade jag nog ingen tydlig nivå. Lönen kan ha legat på runt 30 kanske, eller någonting sådant. Jag hade kanske någon bild av det här man pratar om, ett halvår på banken, eller, ni vet, den gamla finansministern, ett år. Där kanske fanns någon liten bild av att det vore härligt att ha några hundratusen. För sitter man själv i en villa och taket ger sig, så är det bra med en slant.

Jan: För hus kostar ju. Du sa att du inte har så mycket omkostnader, men hus kostar ju ändå lite grann. Där vill man ha en buffert. Och du hade väl ändå ganska gott ekonomiskt självförtroende då, tänker jag, när du har amorterat aggressivt.

Jesper: Ja, och jag tror att det var mycket det som blev biljetten till resan. Att jag kände att det här har gått bra i så här många år. Sedan, som jag nämnde i min egen kanal, fick det bli lite fokus på att nu behöver hemmet sitt. Att man ser över tak och fasader och fönster lite. De där stora grejerna som håller elementen ute.

Inte en extremsparare

Caroline: Jag tänker att vissa fördomar är att man är extremsparare. För jag upplever inte dig som en extremsparare som laddar telefonen på jobbet och tar med sig en burk med krossade tomater.

Jan: Det är ju inte där slaget står, brukar jag tänka. I hans utveckling är det så. Och då tänker jag att...

Jesper: Jag har snackat lite om det själv också. Jag menar, boende, och sedan pratar man om transport, och så pratar man en del om mat och resor och så vidare. Jag är inte superintresserad av att resa. Det är klart att om det är en sådan hemlig lösning, så påverkar det mitt sparande jättemycket. Vill man, och man tycker att det är det stora intresset att resa, så ska man göra det. Men då måste man också veta att det har en alternativkostnad.

Caroline: Ja, de 50 000 kr eller vad man lägger om året.

Jesper: Ja, dyrt att resa. Dem kan man naturligtvis inte spara. Och sedan har jag kört med mina gamla skunkbilar genom åren. Jag har haft fyra bilar i mitt liv, och jag har inte betalat mer än 15 000 kr för någon av dem.

Caroline: Och där vet vi av erfarenhet att man kan spara många tusenlappar i månaden. Men du sa också att lönen inte gick åt. Och jag tror att för rätt många är det nog ändå så att lönen går åt.

Jan: Nej, men jag undrar, vad är liksom... Du tyckte inte det var så roligt att resa. Just då tyckte du inte det var så kul att göra saker heller. Var går pengarna?

Var går pengarna?

Caroline: Men om jag får testa. Kostnadsdrivarna är boende. Det är transport, det är bil. Och sedan är det resor och barn. Livsstilen. Vad man vill ha för någonting.

Jan: Grejer, prylar.

Caroline: Kläder.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Och jag vet att du har haft ett helt avsnitt, replik på Caroline. Och sedan får vi ta separat om kläder. För du vet att du har ett helt avsnitt om kläder på din egen kanal. Så du får börja med Caroline.

Jesper: Jo, men alltså, fritid. Om man pratar fritid. För där är vi människor jätteolika. Och jag har all respekt, oavsett vilket intresse man har. Så länge man har ett intresse, brukar jag säga. Det var någon som frågade tidigt under min egen kanal: men om man gillar att hänga upp nya gardiner, då ska man göra det. Personligen har jag inga gardiner i de flesta rum, för jag tycker det är jätteskönt och snyggare utan. Men då är det ett intresse. Vill man ha julgardiner, så är det ett intresse, och då ska man hålla på med det.

Jesper: Det var någon på forum som pratade om bilar, och det nämnde jag med stor kärlek. Jag tror inte de ser det här, men mina grannar hemma, de är otroligt bilintresserade. Pappan i familjen, nu ska sönerna läras upp, och nu är det traktorer och det byggs in ljudanläggningar och grejer. Det var någon gång jag kollade hur många fordon de har egentligen. Nu vet jag att man bör fundera på det, man måste gå in och checka det. Och då är det ett intresse. Ha det, inga problem. Jag är sjukt ointresserad av bilar själv.

Dyra intressen och fyndarglädje

Jesper: Sedan har jag också dyra intressen. Jag är skivsamlare av stora mått. Hittade inget under dagens Malmörunda, dessvärre. Sedan har jag hemstudio, och jag har köpt fruktansvärt mycket instrument genom åren. Men jag har också den där fyndarglädjen. Att jag handlar sådant som jag tycker är prisvärt och roligt.

Caroline: Och är det inte också så att vissa saker håller i värde?

Jesper: Ja, de stiger i värde också. Ska man räkna om det, så har det varit en ren plusaffär. Men å andra sidan, det är lite som huset. Jag planerar inte att sälja det och bo i ett tält, och jag planerar inte att sälja mina hobbyer heller, även om jag skulle kunna göra det, såklart, om det kniper.

Caroline: Jag tror precis att det är det du säger, det handlar om att prioritera. Och jag tror att vad många inte tänker på är den dolda alternativkostnaden. Att man tänker, okej, men vi kan göra den här resan nu. Men det skjuter ju upp den där. Till exempel, om FIRE också är ett intresse och man gör en resa om året för 50 000 kr, ja, men då skjuter jag liksom FIRE kanske tre eller sex månader framför mig. Men det ser vi ofta inte, utan vi ser bara det som ligger nära. Och där tror jag att du är ganska duktig på att lära känna dig själv, i vad som är viktigt för dig. Gör jag detta för min egen skull, eller gör jag det för att det förväntas?

Lego och alternativkostnad

Jesper: Jag har gjort lite sådana här enkla, jag vet att du gillar, vi skojar om det, du gillar tabeller. Jag har använt Lego i min kanal, för jag tycker att det är väldigt illustrativt att bygga saker. Ta det här som vi nämnde nu, med att man lägger 50 000 kr om året på att resa. De flesta, utan att vara alltför tabellfixerade, kan tänka: om jag delar det på 12, ja, det är ungefär 4 000 kr i månaden. Ja, det är värt det för mig, jag vill resa. Absolut, men det är också 4 000 kr mindre i ren sparkvot.

Caroline: Jag tänker också, om jag skulle vilja bli FIRE med resten av min familj, naturligtvis, då skulle jag behöva sätta upp mål. När det ska ske, och hur mycket som ska ackumuleras fram till dess, och i små bitar, kanske i legobitar till och med, då hade det kunnat gå. Men jag hade nog inte kunnat göra det utan att ha den här långsiktiga planen. För för mig hade det bara inte hänt, då hade pengarna gått åt till lite här och var.

Jan: Om jag testar, så tänker jag att du pratar också om den här klassiska 25-regeln. Att du multiplicerar dina årsutgifter med 25, det är liksom målsumman du behöver komma upp i. Och det fina med en sparad krona är att den både sänker målet och ökar farten, eftersom du kan investera den. Och för många, när man kommer till den insikten, så är det: shit, en sparad krona, både flyttade närmare och jag höjer farten. Så blir det en kick i det också.

Olika vägar att gå

Jesper: Jag tror det finns olika vägar att gå. För mig hade det inte kunnat fungera att FIRE bara ramlar på mig. Förstår ni vad jag menar?

Caroline: Jag säger inte att det ramlar på dig.

Jesper: Jag hade verkligen behövt sätta upp mål. För annars hade jag inte förstått vart mina kronor hade tagit vägen.

Caroline: Så vad är tipset till henne?

Jesper: Jag förstår precis vad du menar. Jag tror att det är väl det, som många som kanske är mer aktivt FIRE-intresserade än vad du är, eftersom du nu vill börja jobba i det.

Caroline: Ja.

Jesper: Nej, men då tänker jag att det är också därifrån det här stora missförståndet kommer. Ni vet, Starbucks-muggen som alla FIRE-människor pratar om. Att skippar du din hämtkaffe varje dag på väg till jobbet i din stressade New York-miljö, så kommer det gå bra. Det är ju bullshit. Sedan tycker inte jag heller att kaffe på Starbucks är värt pengarna.

Caroline: Nej, det är det inte.

Jesper: Nej, men då handlar det om någonting annat. Då handlar det inte om att man aktivt sparar, utan mer, nej, sådant finns hemma. Och bor man i New York, så är det kanske inte där man ska spara pengar, tänker jag. Man kanske ska flytta till en billigare delstat, till exempel.

Att förstå sig själv över tid

Jesper: Så där tror jag att det är målet. Sedan tror jag, nu gissar jag bara, men många som sätter upp ett mål tänker så här: jag vill bli FIRE när jag är 50, till exempel. Och är man då 40? Då tenderar man oftare att ha en liten bild av att jag har lite på kontot, jag har den här sparkvoten, det rullar på bra nu. Och då tror jag att man lättare förstår sig själv och tänker att det ser ut att gå.

Caroline: Och så har man fått någon törn i livet och fattat att skiter det sig, så får vi vänta till 52. Och det är okej?

Jesper: Ja, och det är okej. Medan om man är 25, och återigen, jag ser absolut inte ner på 25-åringar, det är bara det att vi är på andra ställen i livet. Om man som 25-åring säger att jag ska bli FIRE vid 50, då upprepar jag att livet händer. För när jag var 25 hade jag inte hus, jag hade inte barn, jag var inte gift. Jag hade jobbat på mitt jobb i två år. Och det handlar inte om att säga vänta tills du har levt, det är inte det det handlar om. Utan det handlar mer om att ta det lugnt.

Caroline: Det är ju när man är 25 det händer.

Jesper: Ja, exakt.

Hur lång tid tog det?

Caroline: Men det här var också lite på formen. Hur lång tid tog det innan du kände att du var på väg åt rätt håll?

Jesper: Ja, jag kan säga att det var sommaren 2013, när huset var avbetalt. Då kände jag någonstans att jag hade stoppat de hålen i ekonomin som gick att stoppa. Nu, när jag har pratat rikedomstrappan, och vi ska referera lite till den tänkte jag, så kan man tänka att jag visserligen var på någon sorts mental nollnivå där. Eftersom jag upplevde att ekonomin var tajt. Ja, jag har ju ingenting på kontona, kände jag. Sedan, vad som satt i huset och vad som satt på pensionskontot, det var ju inte det jag betalade räkningarna med.

Jesper: Men efter det gick det ganska fort. Eftersom jag sparade. Och var det då kanske 8 000–10 000 kr i månaden på året? Säg att det var 100 000 kr första året kanske. Då behövdes det inte gå så många år. För jag började känna att oj, här var det rull liksom. Och det var dessutom bra år på börsen.

Jesper: Och jag har också sagt att jag trivdes på jobbet. Jag tjatar gärna om det generellt. För det gjorde att jag inte bara satt i tryggfonder då. Jag kände att jag kunde, i stället för att satsa på Eurojackpot, köra lite hårdare på sådant som jag tyckte var kul och spännande.

De stora frågorna i livet

Jesper: Och sedan skulle jag också säga att jobbet gjorde att det inte var det här. Jag plågar mig igenom 48 veckor om året, för att sedan ska jag ha fyra veckor semester och då ska jag, min själ, ta igen all minusenergin från de 48 veckorna genom att göra en stor resa.

Caroline: Precis. Och sedan tror jag också, men det kanske vi ska ta i nästa avsnitt, att jag tror att ditt jobb inom kyrkan, att vara konfirmationsledare och sådant, du har ju blivit diskad i det där. Vad är det som är viktigt? Vad är det som betyder någonting? De stora frågorna. Och jag tror att det gör det enklare att vara till freds, eller?

Jesper: Jo, men det är alltid svårt att lägga sig själv på soffan och analysera sig själv. Men jag tror definitivt, om vi nu pratar lite, vad är meningen med tillvaron och så, utan att det ska bli... människor tro på det av det. Så definitivt lite marinerad. Sedan, samtidigt, kan jag säga att det har varit en del intressanta löneförhandlingar genom åren. När man, eller, jag ska bli bättre på det, när jag har suttit, och det ibland har lagts fram sådana här absurda saker som att vi jobbar ju ändå inom kyrkan. Det är ju andra värden som betyder någonting här.

Caroline: Det finns fler branscher, kan jag tänka mig, till exempel i vården och inom konstnärs- och forskningsvärlden.

Jesper: Och då kan jag känna, men nu är det ju så att det finns räkningar att betala. Och så har jag sagt.

Caroline: Har du sagt det? Det är bra.

Att läsa på och förstå sin ekonomi

Jesper: Och sedan, eftersom jag möttes lite av det tidigt i mitt yrkesliv, så lämnade jag även facket. Så jag lärde mig rätt tidigt både att läsa på och...

Caroline: Lämnade du facket?

Jesper: Ja, så jag var bara med i A-kassan. Jag tyckte de gjorde ett så fruktansvärt dåligt jobb. Så jag lämnade det. Och det är egentligen lite som ekonomi, det är därför jag nämner det. Jag tänker att man behöver inte läsa på jättemycket själv för att förstå vad man håller på med, men man behöver läsa på lite. Det är lite som att om man inte investerar, om man lever lön till lön, då behöver man inte förstå hur ett ISK och hur skatten på det fungerar. Men det är en väldigt bra grej att veta.

Jesper: Sedan har vi ju sett ibland på forumet, och jag har sett det: jag har så här mycket investerat, varför vill Skatteverket säga så mycket om mig? Jo, för att du har pengar på ditt ISK.

Caroline: Men där finns väldigt mycket att vinna, det har vi konstaterat också nu i avsnittet med Rikos. Vi har mycket att vara stolta över i Sverige, att defaulten i Sverige är, för de flesta, inte för alla, men för de flesta, ganska bra. Och sedan också att man kan göra den där resan, att vill man anstränga sig lite, så kan man få betalt för den ansträngningen.

Vilka var uppoffringarna?

Caroline: Jag tänker säga också, Olivia Nyström här: vilka var de stora uppoffringarna? Har det varit några uppoffringar på vägen?

Jesper: Ja, men det har det säkert varit, naturligtvis. Jag hatar fortfarande mitt kökskakel.

Caroline: Du hatar...

Jesper: Skämt åsido. Jag har ett kök från 90-talet hemma, det är inget fel på det. Men jag tycker fortfarande att kaklet är jättefult. I början var det väl ett medvetet val, nu är det mer så att jag lämnar inte mitt liv i köket, så det kan sitta kvar tills jag känner att det är dags. Bilar, möjligtvis någon gång, när det var någon tidigare bil som inte startade någon kall vinter, då kunde jag väl känna, är det värt det? Jag kanske skulle ha en roligare, men jag är inte säker på att den nivåökning som skulle behövas hade varit värt det.

Jesper: För det är ju fortfarande så att bilar som kostar fem gånger så mycket som de jag hade, kommer med samma problem. Jag har inte rest så mycket, men det handlar väl inte om en uppoffring, tänker jag. Nej, jag tycker inte att jag har uppoffrat någonting egentligen på det sättet. Jag vill inte vara diffus på något vis, jag ställer gärna följdfrågor på det. Men lite får jag nog ändå säga att jag blev överrumplad själv av hur snabbt det gick.

Ketchup eller snöboll?

Caroline: Ja, det var också en fråga här. Ketchup- eller snöbollseffekt?

Jesper: Jag skulle säga att först är det snöboll, och sedan, jävlar, blir det ketchup.

Caroline: Jag skulle säga att förståndet fattar nu snöbollen.

Jesper: Huvudet hajar. Och man går in en gång i månaden. För jag vet att jag sparade, vad ska jag säga, jag kallade det aktivt. Det vill säga att jag inte hade automatiserat så mycket. Utan från mitt lönekonto drogs pengar och hamnade på mitt ISK. Men jag fick aktivt gå in och bestämma vad jag skulle köpa. Och detta hade jag ställt in så, för jag tyckte det var rätt bra att gå in en gång i månaden och titta och se vad som hade hänt, och förstå vad jag gjorde. Och det gjorde att jag uppfattade det som en snöboll. Det händer grejer. Men sedan var det några bra börsår och ökat sparande, och då kändes det som att man hade ketchup i knät plötsligt.

Caroline: Men hur många år var det?

Jesper: Från 13 till 23. Ja, eller 24 egentligen, när jag slutade. Så man säger tio år. För det var väl egentligen efter tio år som jag definitivt bestämde, japp, det blir till våren när jag tar snacket med chefen. Och sedan hade jag ett år kvar.

Hur investerade du?

Caroline: Olivia, hur hade du investerat?

Jesper: Alltså, hur det var att investera. Jag har försökt hitta tillbaka, jag är notoriskt dålig på det här. Men om vi pratar från 2013 och framåt, inte tidigare, lite småsaker här och där, så har jag haft väldigt mycket indexfonder, såklart. Men jag hade den stora som har gjort jättestor skillnad i min. Det var att jag hade Handelsbanken Hållbar Energi. Den gick ju fantastiskt.

Caroline: Den gick fantastiskt.

Jesper: Och jag har en miljömuppsådra. Så jag gillade hela tanken på den. Jag gillade att den gick bra, så det var lätt att hänga med, såklart. Men den tutade ju på. Det gjorde den, och det kändes också så. Ja, men jag har valt något jag gillar, det går bra, då kan jag fortsätta. Och jag var med på i princip stora delar av den resan innan jag började avveckla den. För det kändes som att nu har luften gått ur det här solcellsprojektet, när det började bli lite jobbigare tider igen. Och det visade sig sedan efteråt att den var ganska hyfsat väl tajmad.

Hur mycket pengar hade du?

Caroline: Men jag tänker också så att, hade inte du det uppe i något av dina avsnitt, att det är lite synd att... för det var jättemånga frågor: hur mycket pengar hade du, inklusive och exklusive pension? Och jag är alltid så här, jag tycker inte den frågan spelar så stor roll. Men tydligen gör den det. Så hur brukar du bemöta den?

Jesper: Jo, jag brukar säga att jag inte tycker att det är relevant exakt hur mycket jag hade när jag tog beslutet.

Caroline: Och det kan vara lite provocerande. Varför tycker du inte, varför tycker vi inte, att det är relevant? Det är egentligen nyfiket.

Jesper: För att Jesper lever Jespers liv. Och om det var Olivia, eller vem det var som frågade här, så lever ju Olivia Olivias liv.

Caroline: Det var faktiskt Louis. Sassa Louis, vi sa Olivia, och då skrev vi det.

Jesper: Nej, men vi tar en fiktiv person där ute, en fiktiv Mattias som lever ett något liknande liv. Men har kanske, jag menar, bor man i innerstan, kan man välja att inte ha bil. Jag hade bil i alla år. Bor man på landet, så måste man ha bil. Jag har full förståelse för dem som känner det. Kanske två också. Bor man i Norrland, så vet man att man behöver ha motorvärmare och så vidare. Och bor man i Skåne, så vet man att det går en buss utanför knuten på många ställen. Och allt det där påverkar.

Boendet i kalkylen

Jesper: Och sedan utgifterna, samma där. Har man drömmen om att åka till fjällen varje år? Ska man göra det? Men då ingår ju det. Och inte minst egentligen boendet då. För det är ingen hemlighet att jag är skuldfri nu. Och har man ett boende med, låt säga, vad är snitt, 3 miljoner kr tror jag är värdet. Vad är man belånad till då?

Caroline: 2? Ska vi säga det som exempel?

Jesper: Ja, det beror på. Grejen är att det är så många äldre. Snittbelåningen på nya är ju över 70 %. Men tittar man på hela kollektivet, så är det typ 40 %. Så det är lite beroende på.

Caroline: Men om vi säger, bara för enkelhetens skull, att man lånar för 2 miljoner kr. Och sedan, idag, så ska man betala ungefär 4 % av det varje år.

Jesper: Då har ju inte jag de 4 % som utgift. Och därför blir det lite knasigt.

25 gånger årsutgifterna

Caroline: Men kan jag vända på det? Var du i den här 25 gånger årsutgifterna, att det var det du hade sparat ihop?

Jesper: Ja, jag lärde mig själva Bengens princip. Och jag ramlade in på RikaTillsammans via den här ränta på ränta-kalkylatorn, där jag hade börjat skissa. För kör man den parallellt, som man på något sätt har förstått, hur mycket behöver jag, så kör man dem bredvid varandra. Men jag hade också gjort den här enkla matematiken, som jag tror att om det är Axel som pratar om på forumet: okej, hur många år har jag kvar tills jag kan gå i pension? Och går jag när jag är 50, så gjorde jag det enkelt för mig och tänkte, det är 20 år tills pensionen kickar in.

Caroline: Ja, tills pensionen kickar in.

Jesper: Hur mycket behöver jag då? Och så tänkte jag så, och så försökte jag räkna: vad behöver jag lägga på mig och på huset, och vad kostar maten? Och jag följde upp allt det där. Och då får man en siffra, det fick jag också. Och sedan körde jag återigen, vad borde mitt sparande ge de sista åren, och vad borde jag behöva, om nu 4 %-regeln funkar även här?

Räkna baklänges

Caroline: Ja. Och grejen är, och nu vet jag, folk, nu är det ytterligare en podd där de duckar den frågan. Och jag är så här... För man kan räkna baklänges.

Jesper: Exakt.

Caroline: För det där är så roligt, du vet, nu med rikedomstrappan så var det någon som skrev: ja, alltså, är man på nivå fyra i rikedomstrappan, har mellan 10 och 20 miljoner kr, då kan man göra en FIRE. Och jag bara så här, ja, alltså, vi med vår livsstil kan inte göra en FIRE på nivå fyra, för att vi har den där skidresan för 50 000 kr i början av året. Ni var i Paris nu i somras, jag var och gjorde Skånes Djurpark med Elsa, sov över med vargarna för 3 800 kr. Vi behöver fixa badrummet snart, ni är fyra.

Jesper: Och vi är fyra.

Caroline: Så grejen är så här, det är belopp. Egentligen är det inte så intressant vilket belopp jag behöver, eller vilket belopp du behöver, det intressanta är vilket belopp du behöver. Och då är det rimligt att ta så här: titta, vad är dina årsutgifter i det liv du har idag? Sedan kan man titta, vilka årsutgifter har jag i det liv jag vill leva, eller är okej med att leva, multiplicera det med 25, för det är samma sak som att dividera med 0,04. Och det bygger på den här Bengen, 94, som kom fram till att om man har 4 % avkastning, eller nej, man kan ta ut 4 % av första året och sedan korrigerar man det med inflation alla åren därefter, och då räcker pengarna med 80 % sannolikhet i 30 år, ish. Man måste bara räkna lite.

Att lära sig leva på en tredjedel

Caroline: Och sedan vet jag att du har en jättebra video på så här 27 minuter om uttagsstrategi, och det kan vi väl ta lite sedan.

Jesper: Det kan vi absolut. Men jag menar, jag sa ju vad jag hade som slutlön, vi har pratat om två tredjedels sparande och sådant. Men den stora vinsten här är inte att veta exakt att Jesper hade så och så många miljoner när han slutade jobba. Utan det är egentligen att inse att eftersom jag hade lärt mig att leva på en runda, lite längre, än en tredjedel av vad jag hade ut, så gick sparandet fort. Och det gör också att nu när jag har slutat jobba, så är jag van vid att leva på den tredjedelen.

Caroline: Och det är ingen uppoffring?

Jesper: Nej.

Caroline: Det är det som är det viktiga liksom.

Jesper: Och sedan att det ibland kanske blir lite mer någon månad och lite mindre någon annan, det är ju helt sekundärt. Och det är ju också... Jag har ju de här 25-åringarna också som kan dyka in och säga, åh, jag är sugen på det. Jätteroligt. Men inse då också att du har mycket svårare som 25-åring att uppskatta din konsumtion.

Caroline: Ja, och även att föreställa dig hur ditt vardagsliv som 50-åring är.

Jesper: Men jag, som är där, jag vet hur det ser ut.

Been there, done that

Caroline: Och du kommer inte heller ha det, i likhet med, vi har gjort oss lustiga över Teslan som kostar oss 13 000 kr i månaden.

Jesper: Ja, men det kostar mer, väl?

Caroline: Nej, men ish.

Jesper: Jo, men det var skitsamma.

Caroline: Men poängen är så här, been there, done that, jag behöver inte göra det igen. Medan jag tror också att är man 25, så är det en massa obesvarade frågor. Ja, men alltså, ju äldre man blir, desto fler av de här frågorna har man besvarat, desto enklare blir det utan att känna ånger. Utan man blir mer och mer, du vet, med så här 80-åringar, de är så här, jag vill inte det. De vet vad de tycker, de berättar, de vet att det inte spelar så stor roll.

Jesper: Man kan ta ett sådant litet exempel också, som jag gillar, för att det gäller inte alla, men alla har haft tankar någon gång. Sommarstuga i Sverige. Väldigt många har tillgång till en stuga, delägare eller helägare av en stuga, och det kan vara en dröm man har.

Caroline: Väldigt många har inte det, och ändå finns den där i medvetandevärlden liksom.

Jesper: Jag har inte en stuga själv, sedan har jag tillgång att låna om jag skulle vilja, och så. Men det gör ju att har man den drömmen, så blir det mycket dyrare.

Caroline: Ja, exakt.

Är vägen mot FIRE rak?

Caroline: Jag tänker en grej till här också, som man kanske vanligt missar. För jag upplever att väldigt många av frågorna vi får in är i linje med så här: vad gick inte enligt plan? Hur gjorde du det där? Att man tror att om man sätter upp målet mot FIRE, att det ska vara en rak väg, eller att det finns en utstakad väg, eller ett recept. Vad tänker du? För jag tänker lite att det ibland är en missuppfattning.

Jesper: Jag tror att jag nämnde det sist jag var med här. Mina kompisar i tonåren hade smeknamnet Ior på mig.

Caroline: Ja.

Jesper: Och det handlade om att varför säga någonting positivt om man kan säga det negativt. Och det låg säkert någonting i det, för det fanns ett mått av att det kommer aldrig gå. Vi är lika mycket det vi låter bli, som jag nog var med då. Men jag tror att det kanske ändå har tjänat mig väl i FIRE-resan. Ta nu 2025. Första halvåret har inte varit jättekul på börsen liksom. Och sitter man och har tänkt att varje år ger 4 % i snitt, då har vi en bit kvar fortfarande liksom.

Jesper: Men jag har nog aldrig tänkt så, utan jag har snarare tänkt, jaha, men nu blev det ett sådant här år i år, som kanske går sidledes, kanske går neråt. Det är ingen som vet, såklart. Men det har tjänat mig väldigt väl, skulle jag säga.

De två viktigaste sakerna

Caroline: Men om du skulle ge ett tips till någon som vill, de två viktigaste sakerna för den som vill göra en FIRE, vad skulle det vara?

Jesper: Börja, det är ju börja spara, såklart. Och sedan, slappna av lite, för att livet pågår under tiden. Men vet du med dig att du sparar, säg att du sparar 10 % av din lön efter skatt, och efter ett halvår så har du kanske inte de pengarna som du borde ha på kontot, då har du prickat en period när börsen går dåligt. Ja, då vet du det. Jag gjorde ett avsnitt i våras, det var en del där jag fick lite mothugg på det, men jag menar att börsen, åtminstone historiskt, inte är som att slå tärning. Det är inte som att slå 1–3, nu går börsen ner, slå 4–6, så går den upp. Utan den är snarare så att de här perioderna innehåller oftast x antal år som är skitdåliga, x antal år som är jättebra, och rätt många år som är oftast bättre än noll.

Jesper: Och då tänker jag att kan man tänka sig, efter ett halvår, jag har sparat jättemycket och det har bara gått ner. Då menar jag nog att det är rätt stor sannolikhet att snart kommer det en göttig period. Och så är det ju inte med tärningar. För slår jag en etta i monopol, så kan jag slå en etta igen.

Börsen som världens bästa kasino

Jesper: Det var någon som beskrev det, som jag gillar detta.

Börsen är som världens bästa kasino. Ju längre du är inne i kasinot, desto bättre kommer det gå för dig.

Jesper: Och jag var så här, jo, så.

Jan: Det är verkligen så när man är på kasino. Jag var omvänt. Kasinot vinner alltid i längden.

Jesper: Och då är börsen där jag spelar. Ju längre jag är kvar där inne, desto mer kommer jag tjäna.

Caroline: Och det du beskriver egentligen där, min reversion, att pendeln slår alltid tillbaka. Och pendeln slår alltid tillbaka, för vi människor, antingen är vi giriga eller så är vi rädda. Och när vi har varit rädda jättemycket, då är det så många som har gett upp, och då blir det vissa som blir giriga, och sedan blir det jättemånga som blir jättegiriga, och då blir vissa rädda igen. Och så håller det på fram och tillbaka. Så där är en viss av den effekten.

Indexfonden som roulettebordets nolla

Jesper: Men du nämnde kasino, och man skulle kunna göra den där liknelsen, som alla har sett ett roulettebord. Hjulet innehåller 37 sådana här små fack som bollen kan landa i. 18 av dem är röda, 18 är svarta och en är grön.

Caroline: Ja.

Jesper: Jag börjar inte spela, men jag tycker den är så tydlig. För på roulettebordet kan man satsa allt på rött eller allt på svart och så vidare. Medan nollan kan du bara vinna på om du satsar på nollan. Så jag vill påstå att en indexfond, det är som ett roulettebord, fast nollan alltid ger vinst, skulle man kunna säga. Så sprider du ut dina marker på hela planen, så går det upp. Men börjar du stacka upp sådana där jättehögar på, jag tror att 27 kommer nu, och det tredje dussinet där och så vidare, som man kan göra på roulette, ja, då händer det ändå.

Jesper: Så att slappna av, tror jag faktiskt, är jätteviktigt. Jag tror att har man en för tydlig sådan här, det här är min väg mot FIRE, så kommer det grejer som inte är med på schemat. Och då får man äta upp det. Så slappnar man av lite och tänker att det löser sig nog. Så har man nog mycket gratis.

Caroline: Ja, precis. Jag skulle säga så här, stake ut riktningen och se mer riktningen. Se till att gilla ditt liv på vägen.

Jesper: Exakt.

Är det obelånade huset en del av kalkylen?

Caroline: Ska vi ta några andra frågor så här. Ticker: är det obelånade huset en del av din FIRE-beräkning?

Jesper: Ja, det är en jättebra fråga. Jag såg den faktiskt. Under min resa, först gjorde jag det på A3-papper. Och bara ritade sträckor och skrev siffror och tänkte. Jag har kvar det av nostalgiska skäl hemma. Sedan började jag tvinga in mig i kalkylblad och försökte se hur det skulle se ut. Sedan fick det expandera lite, men då tänkte jag bara sparkvot och hur mycket investeringarna var värda. Både pension och hus var helt irrelevant för mig där.

Caroline: Förutom att du visste att de kickar in vid 70?

Jesper: Ja, men det var ju dit jag skulle klara mig, så skit i det, tänkte jag, det löser sig. Och sedan nu i år är väl första året som jag satte mig i januari och expanderade mitt kalkylark lite. Så jag har tre delar, och det är investeringar, och sedan är det hus och pension i en klump, och sedan en klump som är handlat liksom. Och nu får jag väl peta in en sådan där, åh, alla de där YouTube-inkomsterna som folk tror att man blir rik på.

Caroline: Man tjänar ingenting på YouTube.

Jesper: Och då får de vara i en egen, men det är ändå tydligt för mig att det här händer lite i den där lite mer luddiga.

Oförutsedda höga utgifter

Caroline: Ja, exakt. Det var ju någon också här, BQEDZ: hur tänker du kring oförutsägbara höga utgifter som kan komma längs vägen?

Jesper: Ja, jag kom på det, du sa ju där, så räkna in huset.

Caroline: Ja.

Jesper: Jag räknar in det, men räknar vi rikedomstrappan nu? Så klart jag tar med det i siffrorna. Men jag har ju inte tänkt att flytta aktivt. Och då blir det en passiv tanke på det, så kan man väl säga.

Caroline: Och sedan kan man tänka på det också som en trygghet, tänker jag. Man kan ju ta ut pengar om det skulle behövas.

Jesper: Ja, och ta ut såtillvida att man kan flytta. Det blir ju nu svårare att låna på det för min del. Det har vi pratat en del om på sistone på min lilla kanal också. Men det är svårare att låna på sitt hus utan inkomst. Så nu ska du få ta om den.

Caroline: Ja, men hur gör du med oförutsägbara utgifter?

Jesper: Jag har försökt kratta manegen inför FIRE genom att göra saker som jag visste behövdes på huset. Min 70-talsvilla har nytt tak. Alla fönster utom två i kåken är bytta, och ska väl räcka till min pension, tänker jag. Jag har gjort fasad och så vidare. Så sådana saker har jag försökt kratta för.

Amortera eller låna upp?

Caroline: Men du har inte gjort som Axel, som har den här tråden att amortera höjer din risk. Jag kan känna så att hade jag varit lite i din situation, så kanske man hade lånat upp en miljon kr innan man gick i pension, och sedan tagit den där diffen mellan att ha det på ett sparkonto, ish, och betala räntan. För där diffade vi kanske 0,4 procentenheter. Och då hade jag tänkt att de där 0,4 procentenheterna får väl vara kostnaden för att ha en buffert på en miljon kr.

Jesper: Alltså, jag gillar ju Axel så mycket. Vi snackar mycket, men vi har väldigt olika syn på en hel del. Jag skojar med honom också, för jag är rätt säker på att han vet hur många diskborstar han gör av med när han är 60. För han jobbar på det sättet. Medan jag har mer en slackerinställning, att det löser sig. För det har jag alltid blivit pengar över. Och då tänker jag att skulle det vara något som händer hemma, till exempel, jag måste fixa något större, vad det nu kan vara, så snäva marginaler har jag inte. Så då får jag väl ta de pengarna till det, helt enkelt.

Caroline: Är Axel också FIRE?

Jesper: Ja, det tror jag. Han har också dragit sig tillbaka. Han är lite mer anonym än jag. Men han är härligt fyrkantig i sina...

Caroline: Är han också 50 plus?

Jesper: Det har jag tolkat. Jag tror att vi är i närheten av varandra i alla fall.

Caroline: Jag älskar ju... Han är väl rätt nära en sådan här homo economicus.

Jesper: Ja, det känns så.

Caroline: Väldigt rationell.

Jesper: Och väldigt mycket kloka. Och sedan när han skriver, så är jag så här, ja, det där är ju faktiskt rätt. Matematiskt är det alldeles helt rätt.

Känslan av att vara skuldfri

Jesper: Sedan är det det här som jag tjatar om, känslan med att slippa ha lån och sådant. Jag tror att jag bär med mig det från att det var ganska tufft. Och därför känns det irrationellt för mig att låna upp nu. Jag tror för mig att det kommer vara så här. Jag vill kunna betala av det och sedan ta upp det igen. För då vet jag, jag har varit där och betalat av det, och nu behöver jag inte göra det. Typ som Teslan. Köp Teslan, och behöver inte göra det igen. Bara känslan av att det står noll.

Caroline: Ja, precis. Ta skärmdumpen, så bara låna upp igen. Bra.

Jan: Jag tänker, är det något du tänker, Caroline?

Caroline: Nej. Vilka, så här på din YouTube-kanal, vad är de vanligaste frågorna?

Jesper: Den är ju fortfarande relativt liten, så det är inte jättemånga. Men det kom lite frågor i början. Hur mycket? Hur lång tid?

Caroline: Det var någon som skrev det rätt så rakt upp och ner.

Jesper: Och tid, inga problem att svara på. Det är inte superhemligt, som sagt. Det går, man kan räkna baklänges. Men jag tycker inte att summan är relevant. Jag är på steg fyra, om någon undrar. I trappan, om man ska räkna så. Men de flesta, och det är väl det som är hela det centrala, de flesta skulle tycka, om man tog det som jag använder till min FIRE-avkastning och bröt ner det på månadsnivå, de skulle tycka att det var för lite att leva på. Och då missar man varandra när man kommunicerar. För då är det någon som tänker, va, behövs det inte mer? Då är jag snart klar.

Caroline: Och sedan får de inte ihop det för deras livsstil. Eller så tänker de tvärtom: du lever i någon fantasivärld, det går aldrig. Och uppenbarligen så går det.

Avsnittet om kläder

Caroline: Men vi får ta också, du har ett avsnitt om kläder.

Jesper: Ja.

Caroline: Då ska jag säga så här.

Jesper: När jag tänkte att jag ska göra någon typ av vloggresa, då började jag skriva ner ämnen som dök upp. Och ett av de ämnena var kläder. Det var inte bara för att skoja med min särbo, men lite kanske.

Caroline: Varför tänkte du skoja med henne om det? Hon verkar ha ungefär samma inställning till klädshopping som du har, om jag har tolkat det rätt.

Jesper: Det är supermysigt att handla, och skor, och man behöver absolut jättemånga dussin. Nej, så är inte jag. Men man behöver absolut ha ett antal skor till olika tillfällen, och kläder till olika tillfällen. Men inga megagarderober.

Caroline: Nej.

Jesper: Men hur som helst, ett av ämnena som dök upp var kläder. Och så tänkte jag att jag försöker varva lite mer avslappnade ämnen med sådant som är lite fyrkantigare ekonomiskt. Och så hade vi i forumet också en tråd där jag hade lite som både miljöutmaning och så: nej, men det kan hänga ihop. Ska vi köra ett år utan att handla några kläder? Och det var 2024. Och så var det, återigen, några blev lite provocerade. Andra tyckte, ja, det var befriande, det vill jag prova. Och så körde vi det. Nu rullar det väl ett år till med att man ska följa om det är... men inte max fem plagg?

Caroline: Är väl vad man har räknat ut är hållbart, ungefär.

Jesper: Jag tror de flesta skulle klara av det, att inte handla kläder på ett år.

Hur många t-shirtar har Jesper?

Caroline: Men vet du vad, jag måste flika in, för du hade en tävling på din kanal, och du får vara med, för jag vet facit, tyvärr.

Jan: Jag ska vara med här.

Caroline: Du får vara med i tävlingen, och du som lyssnar på Jespers kanal. Hur många t-shirtar har Jesper?

Jan: Jag menar 23.

Caroline: Vill du gissa igen?

Jan: 23.

Caroline: Du får gissa igen.

Jan: 57.

Caroline: Du får gissa igen.

Jan: Jag tror du får ge svaret här.

Jesper: Jag hade ju den här uppe, för jag vill säga det, att jag är ju också en kolsupare emellanåt. Jag har 166 t-shirtar, där kommer jag fram till.

Caroline: Och det är ju... Caroline är imponerad.

Caroline: Jag tänkte så, för jag har liksom suttit här och tänkt, shit, vi känner inte någon som har en dyr livsstil som har blivit FIRE. Alltså, måste man komma ner på någon slags, ja, men liksom, att man bara lever på en tredjedel av sin lön? Och så kände jag lite att det var trist liksom. Men det verkar ändå som att du har haft råd att köpa t-shirtar genom åren.

Jesper: Jag gissar att det är genom åren, ja. Det är det, och sedan har jag dem kvar.

Caroline: Och det är inte bara så här, Svenska kyrkan konfirmationsläger 2015, 2013, som fått nej, utan det sitter med special-t-shirtar?

Jesper: Ja, det är ganska mycket speciellt. Sedan räknade jag allt när jag gick igenom det. För jag tänkte att jag måste ha en rätt. Jag visste inte ens facit själv när jag ställde frågan. Så sedan fick jag räkna. Men jag tycker också att den säger något om vårt konsumtionssamhälle. Jag har t-shirtar kvar som jag handlade när jag var 16 och gick på konsert. Som fortfarande är i bruk. Och sedan är det någon gammal jobbtröja och så.

Caroline: God kvalitet får man säga.

Jesper: Ja, och så har jag inte torktumlat sönder dem.

Caroline: Ja, det var ett av dina tips, att torktumla inte.

Jesper: Ja, exakt det.

Att träffa någon med dyr livsstil som blivit FIRE

Caroline: Men vad tänker du om det att jag säger att jag gärna skulle vilja träffa någon som har riktigt mycket utgifter och som också då har blivit FIRE?

Jesper: Jag förstår.

Caroline: Hade det varit spännande?

Jesper: Jag har ju hört er ta upp det, men min bild är att de som är där, de är mer restriktiva med det. Och kanske är det för att jag... att berätta, menar du?

Caroline: Ja.

Jesper: Jag, och FIRE-Jimmy till exempel, som är ju ännu, han är ju mycket mer. Han har ju dragit till en extrem. Ja, han håller i det rejält. Men andra som har varit med här också, som är kanske mer på min nivå, vi upplevs ändå av de flesta medelsvenskar som att vi håller i pengarna rätt hårt, tror jag. Medan någon som kanske befinner sig på, låt säga, fem gånger min nivå på kontot, och kanske åtminstone tre gånger så mycket i utgifter, jag tror att det är lättare att bli obekväm. Det är min gissning.

Jesper: Jag ska vara helt ärlig, jag har inte träffat någon. Och jag känner ingen. Därmed känner vi inte några som vi kan ta upp, människor som hade kunnat göra det. Men ofta så tror jag att där gör man någonting. Det är en annan personlighet, som har mycket utgifter. Det är ett annat liv. Man har redan konstaterat, jag behöver inte jobba. Okej, om jag inte ska jobba, vad vill jag göra då?

Skam och att sticka ut

Caroline: Och då är det ofta inte... som du vet, vi kommer prata senare, men du gillar till exempel musik, eller du gör sådana här, alltså verkligen pysslar. Många av dem som har en stor förmåga, då har det blivit ett företag till exempel. Man har byggt upp ett företag, och då håller man på med det företaget. När man sysselsätter sig så, och sedan gör man liksom de här andra grejerna.

Jan: Och sedan kommer det ofta, men, skulle jag också säga, men skam, alltså, för man sticker ju ut åt ett negativt håll.

Jesper: Och det är väl lite det jag vill åt. För jag menar, ta exemplet med någon som gillar bilar till exempel, och man har väldigt god ekonomi och har slutat jobba, och man ligger kanske på, säg att man kanske har 25 miljoner kr själv på sitt konto som avkastar åt en. Då kan man köpa en fräsig sportbil, och sedan kan man köra på bana med den. Men jag tror att det tar emot, det är min gissning bara, jag tror att det tar emot för Jante-Sverige.

Caroline: Säg att man smäller 25 000 kr i däck på en helg.

Jesper: För det vet ju folk som säger att jag är instruktör på den här racerbanan. Och då kostar det en uppsättning däck för en helg.

Caroline: Eller, vad ska du göra i sommar?

Jesper: Jag och några kompisar drar ner till Nürburgring och så ska vi köra runt där med våra Porsche liksom. Oj, vad kostar det? Och då blir det lite skaviga. Jag har ingen aning om vad det går på, men bara att äga den bilen och dra runt där och bränna däck en helg, kommer ju med kostnader som de flesta människor inte är bekväma med. Och då tror jag att man uppfattas på ett annat sätt. Även om det då är en hobby, och man i övrigt kanske lever på pasta.

FIRE före och efter femtio

Jesper: Och sedan skulle jag också säga så här, min andra spaning är att många av dem är, det såg vi också i rikedomstrappan, nivå fyra är ju femtio plus. Och då är man så här, är man femtio plus och man ska upp i den nivån, då var det mer sextio, närmare sextio. Då är det inte så stor skillnad på vår pension. Då pratar man inte om det som att man har gjort en FIRE, då pratar man om det som så här, vi har gått i pension. Det blir en annan grej. Så jag tror, nej, jag tror att FIRE som koncept är ju mer intressant ofta innan femtio, ish. Efter femtio så tror jag nog att då säger man bara så här, jag går lite tidigare.

Caroline: Den diskussionen hade vi någon tråd om, det var på chattdelen. Hur tidigt måste man gå för att räknas?

Jesper: Exakt.

Caroline: Jag gillar frågan på något vis, för det är också det här behovet av att ruta in.

Jesper: Exakt, bara du är i den boxen.

Caroline: Exakt. Men du, apropå boxar, bollar.

Jesper: Ja.

Fem nivåer av bollar

Caroline: Du hade en video där du sa, ditt liv har varit fem nivåer av bollar. Spelkulor, chokladbollar, golfbollar, knasbollar och balls to invest. Guida oss igen. Guida Caroline, som är så här, jag gillar verkligen din copy på detta.

Jesper: Det var också ett av de här som jag märkte tidigt när jag började tänka, vad kan jag göra avsnitt om? Och bara, vänta, allt det här handlar om runda objekt, typ. Och då pratade jag lite om, du började med spelkulor när det gick i lågstadiet ungefär. Vi spelade jättemycket kulor på gatan. Och det här med att en viss kula för barn kan vara värd 20 andra kulor. För den är fin. Det här fullständigt ologiska, som vi människor har. Vad är det som gör att just den här prylen...

Jesper: Och då behöver man inte ens gå på Pokémon-kort. Även i vårt vanliga liv, köpa en ny fåtölj framför tv:n, varför är just den fåtöljen den jag vill ha? Och då lärde jag mig rätt mycket om det här, tillgång och efterfrågan. Är det väldigt många andra som vill tävla om den kula man har, då kan man tjäna massor på det. Så det var väl i korta ordalag. Vi spelade jättemycket kulor.

Caroline: Men tjänade du pengar då?

Jesper: Nej, utan det var mer det här, tillgång och efterfrågan. Och pengarna var väl i form av kulor. De vanliga sten- och glaskulorna, de var väl valutan på något vis.

Caroline: Man bytte fem små mot en stor.

Jesper: Och det är exakt, precis så. Och var den extra fin, så kanske den var värd 10 eller 20. Och lite det, det absurda är det. Och jag nämnde också en episod där jag och min bror hade fått tag i någon kulor som ingen på gatan hade sett. Man hade fått en liten påse med sådana, de säljs väl i nät än idag, tror jag. Och då gick man ju ut på gatan med en av de där, inte tjugo, kolla vad jag har, utan man gick ut och kollade. Och alla ville ha den. Sedan nästa dag eller så kunde man ju, kolla, jag har en till.

Chokladbollar och ränta

Jesper: Men där någonstans, det fattar jag. När jag började högstadiet så kom det, då var det chokladbollar, och då var det just det här. Jag vet att jag hade typ tio spänn i fickan, för vi hade kiosk på skolan, liksom kafé. Man fick handla efter lunchen, och då var det jättemånga andra som aldrig hade pengar, och så kom de så här, får jag låna pengar? Jag lånade ut till kompisarna utan problem. Men sedan, de jag inte riktigt kände, då var jag så här, nej, jag vill inte låna ut till dig, vi känner inte varandra. Och så sa de, men du får fyra kronor imorgon om jag får låna tre idag.

Jesper: Och då blev det så här, ja visst, det är väl värre, vi går i samma klass, tyckte jag. Och så fick jag det. Och sedan var det någon annan någon gång som, ja, du får en femma imorgon, ja, absolut. Men det roliga var att då märkte jag ju, en dag senare, ja, men nu kan jag köpa en chokladboll utan att ha betalat någonting för den. Utan jag handlade den för avkastningen.

Golfbollar och hårt arbete

Jesper: Och sedan, när jag gick i typ högstadiet och gymnasiet, då var jag golfspelare. Den var ju oväntad, men...

Caroline: Det är inne nu igen.

Jesper: Det var inte så inne då, men i alla fall. Och på klubben jag var med i, så fick juniorerna leta bollar en förmiddag i veckan, och det satte jag och min bror i system. Vi var uppe i svinottan och cyklade ut till golfbanan, letade golfbollar. Sålde ganska mycket på plats, för det är också så här, vad brukar man säga, gripa möjligheten. Så de här som spelade på morgonen, här är det billiga bollar vi kan köpa. Så det var mitt enda sommarjobb under hela skoltiden, egentligen. Att varje måndag morgon, vi är fyra på morgonen, cyklar jag ut i badbyxor och t-shirt och frös både öronen och annat av mig i de här vattenhålen, och gick och plockade bollar. Och det blev ju bra med pengar.

Caroline: Knasbollar.

Knasbollar och studielånet

Jesper: Just det, knasbollar.

Vissa saker är helt rätt i en viss fas på den ekonomiska resan. Men de kan vara totalfel i en annan.

Jesper: Det var ju lite kärleksfullt, för att det skulle matcha in i temat. Men det är de som under min studietid sa, varför tar du inte hela studielånet? Det är ju så billigt. Och jag är helt med på att det är jättebra att ta det, om man investerar det som blir över. Verkligheten för en student kan ju vara att det går jättemycket i början av terminen. Då behöver man hela lånet, tuta och köra, handla böcker och allt det där. Och sedan kanske det kommer några månader när det är lite mindre. Och då är det jättebra att investera det, om man tar det. Men om man köper öl och pizza för det, då är det inte ett bra lån. Och det är väl egentligen en sammanfattning på knasbollar.

Caroline: Fast vet du vad? Om jag får vika tillbaka. Tillgång och efterfrågan på spelkulor. Chokladbollar var lån och ränta. Golfbollar var värdet av hårt arbete. Och sedan så är detta mer ekonomiskt misstag. Och där tänkte jag, du skrev en kommentar på forumet också, när vi hade rikedomstrappan.

Jesper: Jo, men så här, idag, känns det inte rimligt att gå och plocka golfbollar. Nej. Vissa saker är helt rätt i en viss fas på den ekonomiska resan. Men de kan vara totalfel. Många människor tänker ibland så här, shit, golfbollar, det var ju en jävla bra grej som funkade. Ja, men det funkade då.

Caroline: Ja.

Jesper: Så hur tänker du också kring det? Golfbollar är ju ett bra exempel, att jag inte skulle göra det idag. Det handlar väldigt mycket om att jag inte skulle tycka att det var värt det. För jag är på en annan ekonomisk nivå. Och man luktar inte gott efter en tur i sådana äckliga dammar. Men det handlar också om att alla som spelade golf när jag var i tonåren kunde inte göra detta, för alla barn hade inte den överenskommelsen. Så det är också ett gripet tillfälle på något vis. Så att nej, man måste nog se, vad är min möjlighet i verkligheten, här och nu?

Knasbollar i communityn

Caroline: När du tittar, för vi ska fortsätta till nästa boll, men jag tycker ändå att detta var bra tajming. Var tycker du att vi är knasbollar, alltså communityn, eller jag och Caroline? Och du får vara, för jag kan ibland se att folk gör knasiga bollar.

Jesper: Jag har ett bra exempel. Och detta är åter med all kärlek i världen. Men ibland skriver jag både på forumet och även i direkta PM, när någon hör av sig och säger, till exempel, vilken är den bästa indexfonden? Och då säger jag, så länge du investerar i någon av dem, alltså de här vi är överens om är rimliga, har index i namnet, kostar under 0,4 %.

Caroline: Precis.

Jesper: Bara välj en och sedan sluta bry dig. Och sedan kommer det kanske PM igen, och så står det så här, den här har gått upp 0,23 sedan igår och den andra 0,21, borde jag byta? Och dels, återigen, jag är inte någon auktoritet på det, även om jag fattar att man då gärna hör ett råd, och då försöker jag bara säga, rör dig inte! Rör dig inte! För börjar du byta och tror att det är en optimering, så...

Caroline: Men jag kan ju tänka på det där redan från det hållet, det spelar ingen roll. Men är det inte ett behov för någon då, att hålla på och pilla med någonting? Det vore pengarna. Så ska man egentligen pilla med något annat kanske?

Kanalisera pilleriet någon annanstans

Jesper: Öka sin inkomst, brukar jag säga. Men det är mycket svårare att öka sin inkomst.

Caroline: Jo, men då måste man känna sig själv, att det är nu jag håller på att pilla med saker, jag borde kanalisera det här någon annanstans.

Jesper: Vad är det, så att man... jo, men är det nu så att man tycker att det här är spännande med börsintresse och man är tidigt ute? Så är det att man har satt in pengar som ung person, och så har man fått ihop några månadslöner och känner att, fan, sådär är ju gött. Och så ligger det då någonstans mellan 50 000 och 100 000 kr kanske på kontot. Så känner jag, jag fattar att man är jättestolt över detta. Men bara, ta det lugnt nu liksom. Och om kursen uppdateras, ni vet själva hur helgerna är, vissa kurser är uppdaterade, andra är inte. Det är inte viktigt. Du ska inte ha pengarna nu.

Jesper: Men om det då hjälper, som du sa, Caroline, pilla med något annat. Starta ditt kalkylprogram. Gör en graf. Fyll i och måla. Eller kör ränta på ränta-kalkylatorn och sitt och mysa över vad detta är när du är 40. För då kan du pilla med det utan att du sabbar någonting.

Caroline: Det tycker jag väl är en lätt knasbollsgrej.

Att försvara sina val

Jesper: Sedan att jag har andra. Jag ser ju många som har liknande värderingar som jag på forumet, det är inte så konstigt. Det finns en del som har andra, och väldigt gärna vill försvara dem med näbbar och klor. Och då försöker jag säga, jag kritiserar inte dig, det är ditt beslut. Men när de ändå känner ett behov av att försvara att de åker på solsemester med hela familjen, till exempel, jag har inte begärt det, så det är lite knasbolligt. För jag tror att man njuter sämre av sin semester om man känner att man måste försvara den. Gör det fullt ut.

Caroline: Det var som min tränare sa, men käkar du glass, njut åtminstone av glassen. Annars åt jag glassen och hade dåligt samvete efteråt. Och då var det ju, det var ju meningslöst.

Jesper: Det är också ett jättebra exempel. För man sitter där, och det är lite som att vara fem år gammal och äta upp kakorna i skafferiet hemma. Och så vet man att mamma dammsuger i andra änden av huset. Den kakan smakar aldrig bra, den måste sväljas i lönndom. Och det kan jag väl tycka är lite knasboll. Annars har jag svårt att uttala mig om andras val. Men jag tycker att ibland optimerar en del kanske på millimeternivå, och så mycket vet vi inte om framtiden.

Caroline: Ja, precis. De breda penseldragen, det är där det är rätt att lägga krutet. Sedan är det ändå så mycket slump, och så mycket variabler.

Balls to invest

Caroline: Balls to invest.

Jesper: Den slängde jag in lite spontant faktiskt när jag spelade in. Men just att våga investera. Jag nämnde det tidigt här, men har man en situation när man känner att det blir pengar över, man tycker att det liv man lever faktiskt är tillräckligt bra, eller vad man ska säga, det rullar på, ja, men sätt in pengarna då. För om man... eller som jag gjorde, jag vet de första, då har jag kanske hundratusen kr i något relativt riskfyllt. Vad är det värsta som kan hända? Det är att det går till noll. Det händer väldigt sällan, men det kan göra det. Till exempel, låg man i Ryssland för ett gäng år sedan när de började bete sig, så gick det till noll.

Jesper: Om man då har ett liv man trivs med, med en lön som kommer in, och det är inget problem i övrigt, då är ju inte de hundratusen kr ett stort problem egentligen.

Caroline: Nej, men exakt.

Jesper: Men lever man och skrapar ihop sin tillvaro hela tiden, då fattar jag att man inte sätter hundratusen kr på ett ISK. Jag hajar det.

Caroline: Nej, det är fullt.

Vad hade du gjort annorlunda?

Caroline: Bra. Jag tänker så här. Punkman, och Kefla, och Saiyan, och flera, var så här: om du fick börja om med FIRE, vad hade du gjort annorlunda?

Jesper: Det beror på om man menar börja om sitt vuxna liv, eller börja om när jag börjar tänka på FIRE. Men jag tänker att det handlar väl förmodligen om när FIRE börjar bli något aktuellt i huvudet på mig. Och då hade jag faktiskt redan betalt av huset, så jag hade nog inte gjort så mycket annorlunda. Jag hade inte belånat mig, portföljbelåning och så, för att det skulle gå fortare. Det är kanske kontroversiellt, men en lite försiktig general vill jag väl vara, tänker jag. Vad hade jag mer annars kanske?

Caroline: Hade du inte kunnat inte amortera så aggressivt, och i stället lägga undan och investera?

Jesper: Ja, det hade jag. Fast jag var inte i någon FIRE-tanke där.

Caroline: Nej, och ISK, sa vi, fanns inte riktigt då heller.

Jesper: Sedan hade det varit intressant egentligen. Det hade vi kunnat be Axel räkna på. Men jag tror inte att det hade gjort så stor skillnad. Det hade blivit plus minus några år.

Marginaler i ekonomin

Caroline: Jag tror det också, för om man börjar titta på kostnaden då, kontra, och det kommer ju med räntor hit och dit, så absolut, det hade gått snabbare, men jag tror inte att det hade gjort så stor skillnad. Och jag tycker också att man ska ha marginaler i sin ekonomi. För om man sitter hemma, oavsett hur gammal man är, och så bestämmer man sig för att man behöver 10 miljoner kr, till exempel, så kanske det inte är läge att säga upp sig precis när det, oh, den här veckan såg jag att det gick över bara 10 miljoner kr, nu ska jag säga upp mig. För nästa vecka kan man ju ligga på 9 eller 8 igen.

Jesper: Så att det är ju ändå, när jag hade bestämt mig, så tänkte jag, nu får det ticka på ett år.

En riktning, inte en stig

Caroline: Men jag upplever också att många frågorna här utgår från att man har en typ av färdig plan som man följer.

Jesper: Jag skulle säga att det har man inte. I början, väl, i alla fall. Jag vet inte, jag skulle nog säga att det är en riktning snarare än en stig, kan man säga så. Jag hade en gammal kollega som jag har träffat, vi har inte jobbat ihop på ganska många år, men som sa det, ja, men du sa ju det liksom när du var typ 40, att du inte tänkte jobba till pensionen. Och jag kände igen det då, men jag hade glömt bort det själv.

Jesper: Men min bild då var väl kanske att jag vill ha så pass att jag kan välja själv. Och då var det kanske snarare så att jag tänkte på mitt yrke, det yrke jag hade valt, att efter 60 där någonstans, kanske jag inte känner att jag är done with the kids. Utan då kanske det är dags att göra något annat. Då hade jag sett på kollegor att de kanske de sista fem åren inte var så sugna på det längre. Så den bilden hade jag kanske. Förlåt, sidospår.

Lingvistikprofessorn

Caroline: Caspian visade mig en video med en sådan här lingvistikprofessor som ska hålla en föreläsning för 14-åringar. Och han är så här, som lingvistikprofessor, så ska man ju prata till sin målgrupp på ett språk de förstår, så...

Jesper: Var det bara slang? Ja, men den har jag sett.

Caroline: Det jag har också sett. De älskade det.

Jesper: Jag sitter och tittar och lyssnar, och jag är så här, han pratar engelska och jag fattar inte vad han säger. Och det var så här, jäkla tur att det var textat.

Caroline: Jag kommer ihåg det som att de gillade det. Först var det lite så här att de tyckte det var lite obehagligt, men sedan var det sjukt imponerande, han hade ändå ansträngt sig i det där.

Gemensamt kapital i en relation

Caroline: Jag tänker några avslutande frågor. Sparsson: har din syn på relationsgemensamt kapital förändrats under åren?

Jesper: Ja, jag tänker, i en relation. Vi har den speciella sitsen att vi särbor. Och det är 60 mil emellan de olika hemmen.

Caroline: Så jag får bryta in då. Lil Illel, sorry, han är inte singel.

Jesper: Nej, just det. Vi har 60 mil. Så vi har synnerligen separat ekonomi på det sättet. Om det då är ingången i det här. Så nu, när det pratades rikedomstrappa, så var jag en av dem. Det var en av mina frågetecken. Nu har vi ju avpoletterat oss FIRE-knasbollar från den trappan, mer eller mindre. Men, vad ska jag säga, jag tror att ska man leva FIRE och leva ihop, så tror jag det viktigaste inte är om man har exakt delad ekonomi, eller hur man har löst det, utan att man är överens om målet. Och, jag ska säga, utgiftsnivån.

Jesper: Ja, att man är överens om att den här sommaren ska vi åka dit, och då är det lagom om det kan få kosta ungefär så här. Och sedan kvittar det om man delar 70–30, 50–50, eller tar det i efterhand, eller hur man gör. Och jag och särbon har ju olika, hon är på jobbet i detta nu till exempel, och vi tycker och tänker en del olika, men vi förstår varandra, och det är det viktigaste.

Jesper: Så det är inte heller så att jag går hemma och drar, och så lever jag ihop med någon som jag breder mackor åt på morgonen och som jag skjutsar till jobbet. För det hade nog också funkat, men då måste man ha det samtalet. Det är väl egentligen...

Caroline: Exakt.

Jesper: Det blev relationspodden. Men jag tror att det viktigaste är att man pratar om det. Och jag tror jag sa det sist jag var med, men när jag sa till henne första gången att jag tänkte sluta jobba, då, hur ska det gå, var ju frågan. Och det är en av de få jag har berättat för hur mycket jag hade investerat. För det behövde hon veta, förstod jag, för att hon skulle kunna föreställa sig att det går.

Har du hjälpt barnen ekonomiskt?

Caroline: Nisse ett: har du hjälpt dina barn ekonomiskt i bostadsjakt?

Jesper: Nej. Min äldsta har flyttat hemifrån, och jag har hjälpt så mycket som att jag har stått som medlåntagare. Och sedan har jag supportat jättemycket mentalt i hur det funkar, och det tror jag är det stora.

Caroline: Det är mycket som de också ska klara själva, men de behöver ju stödet.

Caroline: Henrik Rebom: är det värt att köra FIRE innan barnen är klara med skolan? Jag vet inte om jag ska svara på dem själv.

Jesper: Bra fråga. Jag tycker det är en bra fråga faktiskt. Nu slutade jag ju för ett år sedan, och min yngsta gick sista året på gymnasiet, och jag tror, jag uppfattade, för jag har analyserat det här lite i efterhand, jag uppfattade att det var ganska bra för mig. För jag kände att jag fortfarande hade någon att ta hand om. Inte så att han inte klarar sig själv, men ändå det här, givna mattider och han kommer hem från skolan och så vidare. Nu har vi haft, så att säga, sista sommarlovet, eller om man ska kalla det det. Och då är han hemma hela tiden. Så jag tyckte nog att det var någonting som var ganska bra.

Jesper: Sedan hade jag nog inte velat dra på FIRE när de var 13–14 kanske. För att då är det ju lite, vad ska vi säga, det är en del utgiftsnivåer och sådant som man inte riktigt vet. Och kanske att man blir trött på varandra också. Men en del av detta handlar också om hur man bor. Hade jag bott i en trea med sonen, så kanske jag hade tyckt det var jobbigare, för då går vi på varandra mer. Nu har vi en våning var, så lite så.

Uttagsstrategi i korthet

Caroline: Jag tänker att jag missade en fråga innan, så här kort: du har ett helt avsnitt om uttagsstrategier, det finns en studie på Vanguard, vi kommer också lägga ut en studie kring det. Men kort, om du sa en minut, uttagsstrategi i stora penseldrag?

Jesper: Ja, jag gjorde en egen som jag bara satt och vaskade fram, och den är kopplad till hur jag känner inför det. Men i princip delade jag in det lite, att mellan vissa spann sa jag, då tar du därifrån, om börsen går på det sättet, då tar jag ut så mycket. Och sedan, tänker du kvartal i stället?

Caroline: Och sedan...

Jesper: Så väljer jag att ta kvartal. Så jag tittar på tre månader, hur har de gått? Checkar av det med min lilla lista, och sedan låter jag den bestämma, då tar du ut så här.

Jesper: Och jag ska säga, i linje med forskningen, så är det precis som man ska göra, vilket är ganska roligt. Vanguard gjorde en studie som var så här, 4 %-regeln för FIRE-människor. De döpte den uttryckligen så här, för FIRE-communityn. Och då konstaterade de, 4 %-regeln funkar lite dåligt för FIRE, för ofta är det en längre period, 30 år, som de räknar på. Men då var de så här, om man är smart och har en dynamisk uttagsstrategi, att man kan vara flexibel i när man behöver pengarna, man kan anpassa sig till hur börsen har gått, så kan man liksom... Så var det det de rekommenderade som uttagsstrategi.

Jesper: Så att jag var så här, på den nya hemsidan så har jag den här studien från Vanguard, och sedan under den har jag klistrat in, vill ni se hur detta går till i verkligheten på svenska i Sverige? Så här är liksom Jespers video.

Ett systematiskt regelverk

Caroline: För du gör det väldigt pedagogiskt.

Jesper: Ja, jag försökte, och det här, jag tror att jag behövde det. Jag behövde det här regelverket själv, för att inte ta några sådana här dumbeslut, för dem kan vi alla göra. Ja. De där att, oh, men nu verkar ju, eller jag har en aning om hur börsen kommer att gå.

Caroline: Det är ju det farliga liksom.

Jesper: Men även det här liksom, att nu verkar just den här fonden gå lite bättre, så att jag kanske ska låta den löpa. Och så tar jag hellre...

Caroline: Nej, men det ska vara systematiskt, det ska vara dynamiskt. Och precis som du säger, anpassat till en själv känslomässigt. Så att det är okej att det är för mycket buffert. Ja, men så här, känns det bra? Fine. Bra.

Tio år med minus två procent

Caroline: Jag är att-tist-investor, han är ändå lite så här... Det är 2035. CAGR, alltså den årliga avkastningen de senaste tio åren, är minus 2 %. Hur har det påverkat din FIRE, och vad gjorde du?

Jesper: Alltså att det har gått ner i snitt 2 % om året. Jag tror att de första åren... Ja, men min uttagsstrategi, om den är någorlunda jämn, den här sluttande planen utför, så hade jag väl plockat ut som jag har tänkt. Och jag tror inte att det hade påverkat så mycket mer än att jag hade tyckt att det var lite tråkigt. Men min är ju räknad på 4 %-regeln och 30 år. Så även om det nu går skitdåligt i 10 år, så är det ju 20 år jag ska brygga. Så jag hade nog försökt tänka så, jaja, det är bara 10 år kvar, så de pengar jag har kvar, de räcker.

Caroline: Och sedan tänker jag också att många missar med 4 %-regeln att det är ganska många scenarion där det blir sjukt mycket pengar över. Alltså, vi pratar ju alltid om de negativa scenarion, och så fokuserar man på de 10 % eller 5 % där det inte funkar. Men det är också 10 % där du har 10 gånger mer kapital än du började med. De utfall som finns. Och sitter man och labbar med en Monte Carlo, en Monte Carlo-simulering, och bara drar lite i de olika spakarna och testar, så kan man komma upp i sådana här 99,8 och sådant, med ganska små justeringar.

Jesper: Ja, flexibilitet.

Caroline: Ja, är man då flexibel? Jag menar, som du sa, man tjänar nästan ingenting på YouTube.

Jesper: Nej, det gör man inte, men det man tjänar går ju faktiskt in också i det.

Vad tjänar man på YouTube?

Caroline: Jag tror, så här för den som undrar, man tjänar ungefär 10 000 kr per en miljon visningar.

Jesper: Ja, det är det säkert. Jag tror att jag har fått en tusing i månaden ungefär, sedan jag började få någonting.

Caroline: Ja, jippie. Är det någon fråga vi borde ha ställt?

Jesper: Jag vet inte. Det tar vi nästa avsnitt.

Caroline: En kommentar: räddades från modets klor genom mitt intresse för syntmusik. Modets klor, detta kräver en...

Jesper: Det var modet alltså.

Caroline: Ja.

Jesper: Sade jag det i programmet?

Caroline: Ja, precis. Du räddades från modets klor genom ditt intresse för syntmusiksubkultur.

Jesper: Ja, just det. Det är väl rätt mycket mod i synten.

Synten och cigaretterna

Caroline: Ja, men...

Jesper: Jag tror att det är lite som, jag hade en kompis på gymnasiet som rökte. Han kedjerökte rätt bra. Och han var ofta så här, du skulle se cool ut om du rökte, Peter. Och så sa jag, nej, det skulle jag inte. För då blir det någon gång, kan du hålla dig när jag knyter skorna och sånt? Jag visste absolut så.

Caroline: Men du hade inte speglat dig samtidigt.

Jesper: Nej.

Caroline: Men kände dig kanske inte så cool?

Jesper: Nej, det gjorde jag inte. Och sedan visste jag också att ett paket cigaretter, den kunde jag ju köpa en maxisingel för kanske. För så funkade mitt huvud då, att jag omsatte allting i skivor. Och när det gäller detta, så tror jag att det här med, är man subkultursugen, så är det klart att man ska ha vissa attribut. Men man tenderar att köpa. Jag vet att jag gick i militärbyxor och kängor och så jättemycket. Och alla mina t-shirtar där.

Caroline: Hade du långt hår också då?

Jesper: Jag har haft hår uppe på, sådana här syntfrisyr.

Caroline: Långt hår funkar inte i synten.

Jesper: Nej, det ska vara kort. Sedan lät jag det växa och hade hästsvans här bak då, men rakat runt om. Men i alla fall, jag köpte bra kläder. De höll, rejäla grejer. Och sedan, när modet skiftade ett år senare, så gick jag fortfarande i sammanhanget.

Caroline: Vad var det för märken du köpte då, som var så rejäla?

Jesper: Ja, men man ska ju ha Dr. Martens-kängor, det måste man ha om man är tuff syntare.

Caroline: Ja, okej, check.

Jesper: Och sedan åkte man ju till överskottslagret, när det hette det, i Lödeköping och handlade militärt överskott. Det gjorde man också. Kostade ju ingenting då.

Caroline: Ja, och det var väl bra kvalitet.

Jesper: Ja, och det höll. Kronans hakar.

Caroline: Ja, precis.

Jesper: Nej, så det var ju lite med humor på det. Men jag tror faktiskt att det ligger något i det, för när modet skiftar och plötsligt skulle man ha en annan typ av skjorta, eller andra snitt på grejerna, så det brydde jag mig inte om alls. Utan det rullade bara på.

Södermalm eller Malmö?

Caroline: Lina på linjen, sista frågan. Södermalm eller Malmö?

Jesper: Åh, vem ska jag göra mig osams med?

Caroline: Både och. The power of and.

Jesper: Vi kan bara ta en helt annan ort.

Caroline: Ja, precis.

Jesper: Jag måste säga att jag gillar absolut Stockholm. Jag tycker att Stockholm är fint på många sätt, men jag har också varit i Stockholms tunnelbana under rusningstid, och då undrar jag vad folk sysslar med. Så att jag kan säga så.

Caroline: Men är det inte så att de skyndar sig? Eller vad är det som händer?

Jesper: Men jag menar att bo i Stockholm och jobba skulle jag nog inte vilja.

Caroline: Nej.

Jesper: Jag har empati, jag har jättemycket empati. För jag blir mest stressad och lite förbannad på folk då. De ilar alla och far runt och sådär.

Jesper: Jag kan säga så här, jag känner mig aldrig så mycket som lantis som när man går av X2000, går in på T-Centralen, och man är fan i vägen för alla.

Caroline: Det är nog för mig också. Därför hatar jag det. Och sedan tar det två timmar, och sedan är man... flytta på dig, flytta på dig!

Malmö-viben

Jesper: Men jag ska ge ett tidstypiskt exempel från dagen här. För nu promenerar jag ut till er, efter att ha gått runt lite i Malmö ett par timmar innan. Och så slog jag mig ner på en av bänkarna vid Triangeln. Ganska fint väder, även om det blåser idag. Och sedan satt jag där och lyssnade lite på er podd, men gjorde också lite annat i mobilen. Och sedan hörde jag två som gick förbi. Jag överhörde bara deras samtal när de passerade mig. Det verkar vara många som har semester, sa de, när de tittade ut över Triangeln. Då låg jag för mig själv, nej, det har jag faktiskt inte. Men jag tror att det säger någonting om Malmö-viben. Det är mer slack här, det är mer avslappnat, det är färre människor som far runt och ger hugg. Och utifrån det gillar jag Malmö bättre.

Caroline: Ja, väldigt bra svar. Jesper, fantastiskt, stort tack. Man googlar FIRE på svenska, då kommer man till YouTube-kanalen, och jag tror att när vi spelar in detta så har du gjort typ 29 avsnitt.

Jesper: Ja, det var väl 30 stycken, tror jag.

Caroline: Okej, det har jag inte sett. Och sedan så hänger du också som Angaudlin i forumet, tänker jag. Så där kan man få kontakt med dig och skicka frågor. Men som sagt, är man intresserad av uttagsstrategi, titta på det. Är man intresserad av de här, du har ju väldigt tematiska avsnitt.

Jesper: Försöker hålla det ganska begränsat, sedan spårar det lite ibland. Men det får man ta.

Caroline: Jesper, stort tack.

Jesper: Tack själva.