Hem » Studier » Bästa aktiva globalfonden 2020 var inte längre i toppen 2025

Bästa aktiva globalfonden 2020 var inte längre i toppen 2025

Bara 16 % av 408 globala aktiefonder höll sig i topphalvan två femårsperioder i rad enligt SPIVAs nya rapport.

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Publicerad 20 maj 2026

8 minuters läsning

Källa

2 kommentarer

Dela

Köper du en aktivt förvaltad globalfond (ofta sådan banken rekommenderar) som gått bra de senaste fem åren, hur stor är chansen att den fortsätter gå bra nästa femårsperiod?

S&P:s nya rapport, Europe Persistence Scorecard Year-End 2025, ger ett tydligt svar. Och har du följt oss ett tag kommer du förmodligen att uppskatta det. 🙂

S&P:s nya rapport ger ett obekvämt svar om din globalfond

S&P Dow Jones Indices publicerar varje halvår sin Persistence Scorecard. Det är en av få genomgångar där man kan se, utan att fonderna själva får välja vilka siffror som visas, om aktivt förvaltade fonder faktiskt lyckas hålla sig kvar i toppen över tid. Inte bara om de slår sitt index ett enskilt år. Frågan som SPIVA ställer sig är:

Är vinnarna det på grund av skicklighet, eller hade de bara tur?

Den enklaste sammanfattningen av rapporten är denna: av 408 globala aktiefonder som tillhörde den bästa halvan under perioden 2015–2020 var bara 16 procent kvar i den övre halvan under nästa femårsperiod, 2020–2025. Om utfallet varit slumpmässigt borde siffran ligga runt 50 procent.

Det vill säga: att om man kastat pil på en fondlista, helt utan kunskap, hade ungefär hälften hamnat över snittet bara av tur. Att bara 16 procent klarar det pekar inte direkt på skicklighet. Snarare på att tur verkar vanligare än långsiktig överprestation.

Och 84 procent av dem lyckades alltså inte ens fortsätta vara bättre än snittet under två femårsperioder i rad. Det är inte ett tillfälligt resultat. Samma mönster återkommer år efter år, vilket vi också skrivit om i samband med SPIVA Europe 2025-rapporten, som handlar om en närliggande men något annan fråga.

Toppfonderna hamnar i botten lika ofta som de stannar i toppen

Här blir det ännu mer galet (eller obekvämt för finansbranschen). När SPIVA undersökte de allra bästa globalfonderna, alltså den översta kvartilen (bästa 25%) och följer upp var de hamnar nästa femårsperiod, visar det sig att ungefär lika många hamnar i botten som stannar kvar i toppen. Av globalfonderna i toppkvartilen 2015–2020 var bara cirka 18 procent kvar i toppkvartilen 2020–2025.

Resten föll tillbaka mot snittet eller försvann helt. 26 procent av toppfonderna hamnade direkt i bottenkvartilen. Med andra ord: om du valde den bästa globalfonden 2020 baserat på de senaste fem årens avkastning var sannolikheten större att den skulle hamna i bottenkvartilen än att den skulle ligga kvar i toppen.

Om du valde den bästa globalfonden 2020 baserat på de senaste fem årens avkastning var sannolikheten större att den skulle hamna i bottenkvartilen än att den skulle ligga kvar i toppen.

Det här är också så aktiva fonder ofta säljs in. ”Vår globalfond har legat i toppen de senaste fem åren.” Visst. Men de kommande fem åren är oddsen sämre än 50/50 att förvaltaren ens ligger över snittet, och en betydande andel av toppfonderna hamnar faktiskt i botten.

Personligen tycker jag att det här är en av de mest förbisedda insikterna i hela rapporten. Förra periodens vinnare har ungefär lika stor sannolikhet att bli nästa periods förlorare som att fortsätta vinna. Det betyder inte att man ska köpa förlorarna. Det betyder att historisk avkastning helt enkelt är en svag signal om framtida resultat.

Mönstret är inte ett tillfälligt utfall, det är konsekvent

En naturlig invändning är förstås: ”jaja, men just den här femårsperioden var ovanlig, marknaden gjorde si och så”. Det är en rimlig fråga. Och svaret är nej. S&P har gjort den här mätningen år efter år, och resultaten ser i stort sett likadana ut varje gång.

Tittar man bara på det senaste året, december 2024 till december 2025, ser det faktiskt lite bättre ut. 30 procent av globalfonderna som låg i toppkvartilen 2023 var fortfarande kvar där 2025. Det är högre än slumpens 25 procent.

Men över femårsperioden 2021–2025 är det bara 1,2 procent av toppkvartilsfonderna som lyckats stanna kvar i toppkvartilen samtliga år. Ungefär en av hundra. Så svårt är det att vara konsekvent skicklig.

Bara 1,2 procent av toppkvartilsfonderna lyckades hålla sig kvar i toppen samtliga fem år. Ungefär en av hundra.

S&P har också en egen förklaring till varför kortare tidsserier ibland ser bättre ut. Det handlar om momentumstrategier som gått ovanligt starkt de senaste åren. Aktier som stigit har fortsatt uppåt, vilket gynnat förvaltare som råkat äga dem. När marknadsklimatet förändras försvinner effekten. Och det är precis det som syns i längre tidsserier.

Det som gjorde en förvaltare framgångsrik i ett visst marknadsklimat blir ofta ett problem när förutsättningarna förändras. Det är också vad mönstret i de femåriga transition matrices visar.

En förvaltare som var skicklig i ett visst marknadsklimat klarar inte automatiskt nästa. Snarare tvärtom.

Survivorship bias är inräknat, vilket gör siffrorna värre, inte bättre

En annan invändning vi ofta hör är att S&P:s rapporter ser värre ut än de ”egentligen är” eftersom de räknar in fonder som lagts ned. Men det är just därför metoden är trovärdig. Rapporten inkluderar uttryckligen fonder som slagits ihop eller likviderats under perioden och redovisar dem som en egen kategori.

Av globalfonderna i bottenkvartilen 2015–2020 hade 25 procent slagits ihop eller likviderats efter nästa femårsperiod. För globalfonderna i toppkvartilen var siffran 13 procent. Det vill säga: en betydande del av problemet handlar inte bara om underprestation, utan om att fonder helt försvinner.

Den globalfond du valde 2020 finns kanske inte kvar 2025.

Det är dessutom ett enkelt sätt för fondbolag att rensa bort förlorare ur sin marknadsföring. Om man ignorerar de fonder som försvunnit, vilket många jämförelser gör, ser aktivt förvaltade globalfonder bättre ut än de faktiskt är. Här räknas de in, och det är därför 16-procentssiffran känns trovärdig snarare än tillrättalagd.

Vad betyder detta konkret för dig som har en globalfond?

Jag vet att detta kan upplevas tjatigt, särskilt eftersom detta inte är något nytt. Och på sätt och vis är det också det. Men varje gång jag läser en ny version av rapporten slås jag av samma sak: evidensen förändras inte. Den fylls bara på med fler årgångar som pekar åt samma håll.

Den praktiska slutsatsen för dig som sparare är ungefär densamma som vi pratat om sedan vi startade RT:

1. Att välja ”rätt” aktiv globalfond är extremt svårt i förväg. Även om du tittar på fem års historisk data är sannolikheten låg att fonden står sig lika bra nästa femårsperiod, och oddsen att den ens stannar kvar i topphalvan är bara 16 procent.
2. Förlorarna har ungefär lika stor chans att bli framtida vinnare som vinnarna har att stanna kvar. Det betyder inte att du ska köpa förlorarna. Det betyder att historisk avkastning är en svag signal om framtida resultat.
3. Det enda som går att förutse någorlunda tillförlitligt är avgiften. Lågkostnadsfonder slår sina dyrare motsvarigheter över tid, inte på grund av större skicklighet utan på grund av matematik.
4. En bred, billig global indexfond löser problemet genom att inte försöka välja vinnare. Du köper hela höstacken i stället för att leta efter nålarna – till en bråkdel av kostnaden.

Vi är ganska säkra på att vi inte kan välja den aktiva globalfond som kommer att slå index de kommande 20 åren, och rapport efter rapport pekar åt samma håll. Därför har vi själva majoriteten av våra pengar i den här typen av lösningar (bästa indexfonderna, Lysa, AP7 SÅFA i premiepensionen och några indexfonder direkt). Inte för att vi är säkra på att indexfonder är optimalt, utan för att rapport efter rapport visar samma sak.

Om du sitter med en aktiv globalfond med 1,5 procents förvaltningsavgift med motiveringen att den gått bra de senaste tre åren, då är det här en rapport värd att lägga 15 minuter på. Alternativt kan du också använda den för att skapa dålig stämning på nästa bankmöte. 😂

Lyssna på avsnittet och fördjupa dig

Vi har pratat om aktiv kontra passiv förvaltning i flera avsnitt genom åren, ofta utifrån samma typ av evidens som rapporten bygger på. Om du vill fördjupa dig:

• Avsnittet med Craig Lazzara från S&P där vi går igenom 20 års forskning från SPIVA och Persistence Scorecard.
• SPIVA Europe 2025-genomgången som mäter samma fenomen ur en annan vinkel (underprestation mot index snarare än persistens mot jämförbara fonder).
• Det breda perspektivet i kortavsnittet om varför 9 av 10 fonder inte slår index.
• Alla rapporter och studier som vi samlat här på RikaTillsammans.

Poängen är inte att förvaltare är dumma eller lata. De flesta är skickliga och välutbildade. Poängen är att marknaden är så effektiv att även skickliga förvaltare har svårt att, efter avgifter, skapa mervärde jämfört med index över tid. Det är inte ett konstaterande om människor, utan om matematik och konkurrens.

I vårt nyhetsbrev lyfter vi varje vecka fram en studie eller rapport som faktiskt har betydelse för ditt sparande och översätter den till något praktiskt användbart. Gratis, en gång i veckan.