Fakta bankerna helst undviker: 9 av 10 fonder slår inte index
Kortavsnitt K52: SPIVA och Morningstar med 20 års data. 91 % av globalfonderna var sämre än index 2024
Avsnitt K52 | Publicerat 1 år sedan.
Avsnitt K52. Senast uppdaterad 9 dagar sedan (2026-07-31) av Jan Bolmeson.
Denna video finns att se på Youtube eller via videon ovan.
Du kan lyssna på detta avsnitt (K52) där poddar finns, t.ex. på Spotify, Apple Podcast och Acast.
Referens: Saknas.
Sammanfattning och guldkorn
Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.
Värdet med dagens avsnitt
På en kvart får du kärnan i två branschrapporter som visar att nio av tio aktiva fonder förlorar mot index, och varför det blir värre ju längre du sparar. Avsnittet ger dig argumenten för att välja bort den dyra aktiva fonden, oavsett vad banken säger.
Källan: SPIVA och Morningstar
Underlaget är SPIVA Europe Scorecard, som i 20 år jämfört aktiva fonder mot index, och Morningstars Active Passive Barometer. Båda är öppna data du kan googla själv, men ingen i branschen har incitament att lyfta dem. Läs mer.
9 av 10 globalfonder förlorar
Per december 2024 var 91 procent av alla aktivt förvaltade globalfonder sämre än sitt index på ett års sikt. Det betyder att den billiga indexfonden slog den dyra aktiva fonden i ungefär nio fall av tio. Läs mer.
På tio år nästan ingen som slår index
På tioårssikt underpresterar 95 procent av Europafonderna, 99 procent av globalfonderna och 100 procent av Nordenfonderna mot sitt index. Ju längre tidshorisont, desto färre aktiva fonder överlever jämförelsen. Läs mer.
Var tjugonde fond på 20 års sikt
Andelen aktiva storbolagsfonder som slår index faller från 26 procent på ett år till 6 procent på tio år och 5–8 procent på tjugo år. Tidshorisonten är aktiv förvaltnings starkaste fiende, och det är just den långa horisonten du har som sparare. Läs mer.
Samma mönster i alla regioner
På ett års sikt 2024 var 82 procent av de amerikanska aktiva fonderna sämre än index, 85 procent i Europa och 83 procent i Sverige. Det är inte en svaghet hos en handfull fonder utan ett mönster över hela kartan. Läs mer.
Kontrovers: heltidsexperten räcker inte
Den aktiva förvaltaren har utbildning från Handelshögskolan och jobbar heltid, men måste ändå gissa rätt om vilka aktier som vinner, gång på gång. Indexfonden behöver inte vara smart, den äger hela höstacken och får med varenda nål automatiskt. Läs mer.
127 år för att skilja tur från skicklighet
Rent statistiskt skulle det behövas nästan 127 år av sammanhängande resultat för att med säkerhet avgöra om en förvaltare är skicklig eller bara har tur. Tio bra år bevisar alltså ingenting, trots att branschen ofta påstår det. Läs mer.
Fonddöden döljer sanningen
I Europa läggs fyra av tio fonder ner inom tio år, och i Norden ungefär hälften. Banken behåller vinnarna och stänger förlorarna, så historiken du ser i utbudet är redan rensad på de sämsta. Läs mer.
Survivorship bias snedvrider bilden
När du jämför fonderna som finns kvar i dag jämför du med en lista branschen redan rensat på sina förlorare. SPIVA räknar in de nedlagda fonderna, och det är en stor del av varför deras siffror ser så dystra ut. Läs mer.
Sämre även före avgifter
De flesta aktiva förvaltare underpresterar både före och efter avgifter, så avgiften är inte hela förklaringen. Vore fonderna gratis skulle fler klara sig, men flertalet skulle ändå förlora mot index. Läs mer.
Risk-korrigerat håller det inte heller
Säljargumentet att en aktiv förvaltare kan välja bort tveksamma bolag inför en nedgång håller inte i empirin. Fonderna underpresterar även när man korrigerar för risk. Läs mer.
Sverige är undantaget som bekräftar regeln
Svenska aktiva fonder klarar sig bäst i Europa med 79 procent underpresterande på tio år, troligen för att vår börs har många småbolag som Sverigefonderna ofta utelämnar. Men även i bästa fall förlorar fyra av fem. Läs mer.
Tre stjärnor slår fem stjärnor
En fond med tre stjärnor har nästan större chans att gå bra nästa år än en med fem stjärnor. Ett starkt enskilt år handlar oftast om tur snarare än om en förvaltares skicklighet. Läs mer.
Misstag: att välja fond på historik
Fyra av tio väljer fond baserat på historisk avkastning, alltså exakt den signal forskningen säger saknar prediktivt värde. Ett historiskt resultat över snittet säger i princip ingenting om framtida resultat över snittet. Läs mer.
Tumregel: bred, billig och passiv
Vill du investera i Sverige slår en svensk indexfond en aktiv svensk fond, och globalt slår en bred global indexfond en aktiv global. Principen håller oavsett nisch: ju bredare, desto bättre. Läs mer.
Att tro på historik är en beteendefråga
En fin historisk kurva känns konkret och trygg på ett sätt som ingen kan förutse framtiden aldrig gör, så hjärnan greppar tag i den fast den inte säger något. Det är en mänsklig reflex, inte ett dumt val, men den kostar pengar över tid. Läs mer.
Den hängande frågan
När den billiga passiva varianten vinner i nio fall av tio på kort sikt och nästan alltid på lång sikt blir det svårt att motivera merpriset. Avgiften du betalar köper i regel ett sämre utfall, inte ett bättre. Läs mer.
"Vi ser ju inte de fonderna som vilar på de tysta vittnenas kyrkogård."
"För att urskilja tur från skicklighet hade det nästan behövts 127 år."
"Varför ska man betala mer, få det dyrare och få ett sämre resultat?"
"Ett historiskt resultat bättre än snittet säger absolut ingenting om ett framtida resultat bättre än snittet."
Innehållsförteckning
- Sammanfattning, guldkorn och citat (18 st)
- Två nördrapporter som nästan ingen läser, men som avgör ditt sparande
- Nio av tio globalfonder är sämre än index
- På tio års sikt försvinner överprestationen nästan helt
- Ju längre du sparar, desto sämre står sig de aktiva fonderna
- De nedlagda fondernas tysta kyrkogård
- Tur eller skicklighet: matematiken kräver 127 år för att avgöra
- Historik säger ingenting om framtiden, och det är hela poängen
- Läs vidare
- Transkribering av hela avsnittet
- Vanliga frågor (9 st)
- Communityns tankar, tips och inspel
- Relaterade sidor och annat kul
- Senaste nytt på RikaTillsammans
Denna sida uppdaterades 9 dagar sedan (2026-07-31) av Jan Bolmeson.
Två nördrapporter som nästan ingen läser, men som avgör ditt sparande
Det finns två rapporter som svarar på en av privatekonomins viktigaste frågor och nästan ingen läser dem. Den ena är SPIVA Europe Scorecard, som i 20 år har hållit räkning på hur det går för aktivt förvaltade fonder jämfört med index. Den andra är Morningstars Active Passive Barometer. Det här kortavsnittet handlar om vad de visar och om varför det är fakta som banken eller din finansiella rådgivare sällan har något incitament att lyfta fram.
Frågan de besvarar är enkel. Hur går det för aktivt förvaltade fonder, alltså fonder där en förvaltare på banken försöker välja ut vinnarna och undvika förlorarna, jämfört med att bara äga allt i en billig indexfond? En indexfond utgår från att ingen kan förutse framtiden, så det är lika bra att äga hela höstacken. Äger du höstacken får du med alla nålarna de aktiva letar efter, garanterat.
Det som gör SPIVA speciellt är att de jämför äpplen med äpplen. De tar hänsyn till fonder som lagts ner, korrigerar för risk och har gjort det konsekvent i två decennier. Det är inte en skum forskningsrapport någon grävt fram. Det är öppen data, men den får sällan en rubrik eftersom ingen i branschen tjänar på att prata om den.
Nio av tio globalfonder är sämre än index
Per december 2024 var 91 procent av alla aktivt förvaltade globalfonder sämre än sitt index. Vänder man på siffran betyder det att den billiga globala indexfonden slog den dyra aktiva fonden i ungefär nio fall av tio och det är resultatet på bara ett års sikt. Det är inte en katastrofsiffra från ett enskilt uselt år heller. Per juni 2024 var andelen 84 procent, i december 2023 likaså 84 procent och bakåt i tiden rullar det på i samma härad: 81, 73, 83, 85 procent.
Då kan man invända att det kanske bara var globalförvaltarna som hade en dålig dag. Det stämmer inte. Mönstret återkommer oavsett vilken region man tittar på. Bland amerikanska fonder var 82 procent av de aktiva sämre än index, i Europa 85 procent och även hemma i Sverige var 83 procent av de svenska aktivt förvaltade fonderna sämre än Sverigeindex under 2024.
| Region (aktivt förvaltade fonder, 2024, 1 år) | Andel sämre än index |
|---|---|
| Globalfonder | 91 % |
| Europa | 85 % |
| USA | 82 % |
| Sverige | 83 % |
| Tillväxtmarknader | 72 % |
Tillväxtmarknaderna sticker ut som det enda området där en knapp tredjedel av förvaltarna höll näsan över vattenytan och även där är det fler som förlorar än vinner. Det här är alltså inte en svaghet hos en handfull dåliga fonder. Det är ett mönster som håller över hela kartan.
En invändning man hör är att den aktiva förvaltaren har en utbildning från Handelshögskolan och jobbar med det här på heltid, medan indexfonden bara följer med passivt. Just det är pudelns kärna. Indexfonden behöver inte vara smart. Den äger hela höstacken och får därmed med varenda nål, medan den aktiva förvaltaren måste gissa rätt om vilka nålar som är värda att plocka, gång på gång, år efter år. Heltidsexpertisen är inte värdelös, men den räcker sällan för att vinna kapplöpningen mot ett index som inte ens försöker tävla.
På tio års sikt försvinner överprestationen nästan helt
Den verkligt obekväma siffran dyker upp när man förlänger tidshorisonten. På ett år kan en förvaltare ha tur. På tio år hinner turen jämnas ut och då blir bilden brutal: på tioårssikt underpresterar 95 procent av alla aktivt förvaltade Europafonder mot sitt index. Mot Norden underpresterar 100 procent. Inte en enda aktiv Nordenfond slog index över perioden.
Resten av listan är lika nedslående. Globala marknaden 99 procent, tillväxtmarknader 99 procent, USA 97 procent, Danmark 97 procent och Frankrike 91 procent. Det enda landet som faktiskt sticker ut åt det positiva hållet är Sverige, med "bara" 79 procent underpresterande. Det vill säga att åtta av tio svenska aktiva fonder ändå förlorade, men en av tio fler klarade sig än i resten av Europa.
Förklaringen till Sveriges avvikelse är troligen vår udda börs. Vi har många småbolag och Sverigefonderna tenderar att exkludera dem. En aktiv förvaltare som vågat hålla småbolag har därför haft en chans att slå indexet just här. Men notera vad undantaget egentligen säger: även i det bästa fallet på tio år förlorar fyra av fem.
Ju längre du sparar, desto sämre står sig de aktiva fonderna
Morningstars Active Passive Barometer bryter ner samma fråga över tid och just den uppdelningen är artikelns viktigaste insikt. Ta stora mixbolag, alltså den typ av innehav du oftast får i en USA-fond eller en global fond, där runt 60 procent ligger mot USA. Andelen aktiva fonder som slår sitt index krymper för varje år du lägger på.
| Tidsperiod | Andel aktiva storbolagsfonder som slår index |
|---|---|
| 1 år | 26 % |
| 3 år | 33 % |
| 5 år | 20 % |
| 10 år | 6 % |
| 15 år | 5 % |
| 20 år | 5–8 % |
Mönstret är detsamma oavsett vilken fondtyp man granskar. På ett år finns det alltid en hygglig klick som slår index, men ju fler år som läggs på, desto färre blir kvar. På tjugo år är vi nere kring var tjugonde fond. Det finns en gradient i materialet också: ju mindre bolag fonden investerar i, desto större chans att den aktiva förvaltaren överpresterar. Men även där landar andelen under hälften. Tidshorisonten är den enskilt starkaste fienden till aktiv förvaltning och det är just den långa horisonten du har som långsiktig sparare.
De nedlagda fondernas tysta kyrkogård
En klassisk branschstrategi förklarar varför fondhistoriken ser bättre ut än den borde. Banken startar många fonder, lägger ner dem som går dåligt och behåller dem som går bra. Sedan pekar man på de överlevande och säger: titta vilken fin historik våra fonder har. Det är överlevarna du ser i utbudet, aldrig de som tyst plockades bort.
Siffrorna på fonddöden är påtagliga. I Europa läggs fyra av tio fonder ner inom tio år, samma sak i eurozonen och globalt. I Norden försvinner ungefär hälften av fonderna innan tioårsdagen och i Sverige läggs fyra av tio Sverigefonder ner inom samma period. Naturligt nog överlever fler billiga passiva fonder än dyra aktiva.
Gud, vad bra de här fonderna har gått! Ja, fast vi ser ju inte de fonderna som vilar på de tysta vittnenas kyrkogård.
Det här kallas survivorship bias, överlevnadsbias och det snedvrider hela bilden av hur aktiv förvaltning faktiskt presterar. När du jämför de fonder som finns kvar i dag jämför du med en lista som branschen redan rensat på sina förlorare. De fonder som rasade så illa att de fick stängas räknas aldrig in i statistiken du ser i reklamen, men SPIVA räknar in dem och det är en stor del av varför deras siffror ser så dystra ut.
Poängen är att en fonds glänsande historik inte säger något om hur den genomsnittliga fonden i samma familj presterat, eftersom de sämsta redan är borta. Nästa gång ett fondutbud imponerar med sin track record är det värt att fråga sig hur många fonder som tyst plockats bort från listan.
Tur eller skicklighet: matematiken kräver 127 år för att avgöra
Den mest kontraintuitiva insikten är hur svårt det faktiskt är att veta om en bra förvaltare är skicklig eller bara har tur. SPIVA är tydliga med att de flesta aktiva förvaltare underpresterar för det mesta och att det gäller både före och efter avgifter. Avgifterna gör det värre, men de är inte hela förklaringen. Hade fonderna varit gratis hade fler klarat sig, men flertalet skulle ändå förlora.
De underpresterar dessutom även när man korrigerar för risk. Det vanliga säljargumentet, att en aktiv förvaltare kan välja bort tveksamma bolag och styra om inför en nedgång, håller inte i empirin. Sannolikheten för underprestation ökar dessutom ju längre tidshorisonten är, vilket är precis vad man väntar sig om kortsiktiga vinster mest beror på slumpen. Vore det skicklighet skulle försprånget hålla i sig över tid. Det gör det inte.
Inom finans brukar man säga att tio bra år bevisar skicklighet snarare än tur. Det är inte sant heller. Räknar man på det rent statistiskt skulle det behövas nästan 127 år för att med säkerhet skilja den ena från den andra, alltså flera mansåldrar av sammanhängande resultat innan slumpen kan uteslutas.
Värt att minnas är att detta gäller proffs med hela team bakom sig. Vi har intervjuat en svensk fond med två förvaltare och tio analytiker, där en enda analytiker fokuserar på en specifik bransch i ett specifikt geografiskt område och även de har oerhört svårt att slå index. Så när farbrodern på festen berättar att han slagit börsen rejält, lyssna artigt men dra inga slutsatser. Resultatet i sig avslöjar ingenting. Det enda som kan säga något är processen och även efter tio år är svaret oftast oavgjort.
Historik säger ingenting om framtiden, och det är hela poängen
Ett historiskt resultat över snittet säger i princip ingenting om ett framtida resultat över snittet och det är här de flesta går vilse. Jag har sett undersökningar där fyra av tio väljer fond baserat på historisk avkastning, alltså exakt den signal som forskningen säger saknar prediktivt värde. Det går till och med att vända på det: en fond med tre stjärnor har nästan större chans att gå bra nästa år än en med fem stjärnor, något vi tidigare grävt i kring varför toppbetygsfonder tenderar att bli sämre.
Min reflektion efter alla år är att det här är mindre en kunskapsfråga än en beteendefråga. Historik är konkret och känns trygg på ett sätt som "ingen kan förutse framtiden" aldrig gör, så hjärnan greppar tag i den fina kurvan trots att den inte säger något. Det vanligaste misstaget jag själv gjort har handlat om just det: att tro att en stark historik var en signal när den i bästa fall var brus. Det är en mänsklig reflex, inte ett dumt val, men den kostar pengar över tid.
Det är därför vi envist tjatar om att spara långsiktigt, regelbundet och automatiskt i en bred, billig, passiv indexfond. Vill du investera i Sverige är en svensk indexfond ett bättre val än en aktiv svensk fond. Vill du investera globalt är en bred global indexfond bättre än en aktiv global. Principen håller nästan oavsett nisch: är du nyfiken på elbilar, välj en indexfond som äger alla elbilsbolag istället för att försöka peka ut vinnaren själv. Ju bredare, desto bättre.
Varför ska man betala mer, ofta få det dyrare och få ett sämre resultat?
Det är den hängande frågan hela materialet landar i. När den billiga, passiva varianten vinner i nio fall av tio på kort sikt och nästan alltid på lång sikt, blir det svårt att motivera merpriset. Avgiften du betalar köper i regel ett sämre utfall, inte ett bättre.
Få guldkornen direkt i din inkorg
Häng med 70 000+ andra prenumeranter som varje vecka får våra bästa tips, guldkorn och idéer om privatekonomi, sparande och investeringar — direkt i mejlen.
Läs vidare
Om du vill fördjupa dig i aktiv kontra passiv förvaltning eller i hur man väljer rätt fond har vi samlat våra mest relevanta sidor här:
- 99 % av alla proffs är sämre än en indexfond – studien som visar att bara en handfull av tusen fonder slår index över tid.
- Bästa fonderna – våra konkreta förslag på breda, billiga och globala indexfonder.
- Matematiskt bevis: aktiv förvaltning måste förlora i längden – Sharpes resonemang om varför genomsnittet vinner efter kostnader.
- 9 av 10 svenska fondförvaltare är sämre än index – svenska professorer bekräftar att mönstret gäller även här.
- SPIVA Europe 2025 – den senaste utgåvan av rapporten avsnittet bygger på.
- Jämför avgiftens påverkan på ditt sparande – räkna själv på vad en procent extra i avgift kostar över tid.
- Sluta välja fonderna som gått bra, de är framtida förlorare – varför historik är en dålig kompass när du väljer fond.
Transkribering av hela avsnittet
Nedan har vi transkriberat hela avsnittet för dig som hellre läser än tittar eller lyssnar. Den är gjord med AI så den är inte ordagrann, utan fokus har varit på läsbarhet.
Visa hela transkriberingen
Innehållsförteckning
Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.
- Sex saker bankerna inte vill att du ska veta
- SPIVA: nio av tio globalfonder slår inte index
- Samma mönster i alla regioner
- På tio år försvinner överprestationen helt
- Ju längre tidsperiod, desto sämre resultat
- De tysta vittnenas kyrkogård
- SPIVA:s tre första slutsatser
- Tur kontra skicklighet
- 127 år för att urskilja tur från skicklighet
- Historik säger ingenting om framtiden
- Rapporterna du kan googla själv
Sex saker bankerna inte vill att du ska veta
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens poddavsnitt som berör sex saker som är viktiga när man väljer fonder. Eller, med min lite mer kvällstidningsaktiga rubrik: fyra grafer, sex saker bankerna eller din finansiella rådgivare inte vill att du ska veta. Skämt åsido handlar det här kortavsnittet om två rapporter som jag tycker är väldigt bra, men som typ ingen läser. Det är två nördrapporter: en från Morningstar som utvärderar fonder på halvårsbasis, och den andra från SPIVA som i 20 år har hållit den här räkningen.
Hur går det mellan aktivt förvaltade fonder, alltså fonder där det finns en förvaltare eller någon på banken som försöker välja ut vinnarna eller undvika förlorarna, jämfört med hur det går om man bara äger allt? Att man äger en sådan indexfond som utgår från att man inte kan förutse framtiden, så det är lika bra att man äger hela höstacken. För om man äger hela höstacken då får man med alla de där nålarna som de aktiva förvaltarna letar efter, och där är man garanterad att ha med dem.
SPIVA: nio av tio globalfonder slår inte index
Jan: Så jag tänker att vi hoppar rakt in i det. Det första som den här rapporten, SPIVA Europe Scorecard per 31 december 2024, går igenom är hur stor andel av de aktivt förvaltade fonderna, alltså de med en sådan förvaltare från banken som har läst på Handelshögskolan eller jobbar med det här på daglig basis, som var sämre än någon som bara ägde allt i form av en indexfond.
Det som är speciellt med SPIVA är att de gör korrekta jämförelser. Man jämför verkligen äpplen med äpplen. De jämför fonder och tar hänsyn till fonder som läggs ner. De tar hänsyn till massa olika saker. Och det har de gjort sedan 20 år tillbaka.
Den första grafen, för dig som bara lyssnar, kan jag beskriva. Den visar andelen globalfonder som är sämre än sitt index. Nu tittar man bara på globalfonder. Per december 2024 var det 91 % av alla globalfonder som var sämre än en indexfond. Per juni 2024 var det 84 %, december 2023 84 %, sedan 81 %, 73, 83, 85 och så vidare. Så kan vi gå bakåt i tiden, och detta är alltså på ett års sikt.
Samma mönster i alla regioner
Jan: Alltså, hur många av de här globalfonderna är sämre? Eller om man vänder på det: i hur många fall slår den billiga globala indexfonden den dyra aktiva fonden? Det är i 9 av 10 fall.
Då kan man säga: okej, var det bara de globala förvaltarna som var dåliga? Nej, det var det inte, för de här resultaten återkom om man tittade på amerikanska fonder. Där var 82 % av de aktivt förvaltade sämre. Tittar man på fonder som investerar i Europa var 85 % sämre än sitt index. Tillväxtmarknadsfonder var 72 % sämre än sina billiga och passiva motsvarigheter. Tittar vi på Sverige är det samma sak. För 2024 var 83 % av alla svenska aktivt förvaltade fonder sämre än indexet för Sverige under samma period.
Sen har de ju undersökt det här för olika geografier och olika tidsperioder. Men om vi tar tio års sikt, för man kan ju säga att de bara kan ha haft otur nu, att 2024 var ett svårt år. Ja, men om vi tittar på Europa på tio års sikt så underpresterar 95 % av alla aktivt förvaltade Europafonder mot sitt index.
På tio år försvinner överprestationen helt
Jan: Mot eurozonen är det 95 %, mot Norden underpresterar 100 % av alla aktiva fonder mot sitt index. Globala marknaden 99 %, tillväxtmarknader 99 %, USA 97 % på tio år, Frankrike 91 % och så vidare, Danmark 97 %. Sverige sticker faktiskt ut här i mängden med lägst andel underprestation, med bara 79 procent. Det vill säga att bara 8 av 10 aktivt förvaltade Sverigefonder underpresterade.
Det beror förmodligen på att vi i Sverige har en ganska udda grej: vi har ganska många småbolag, och Sverigefonderna tenderar att exkludera de här småbolagen. Så har man varit aktiv förvaltare och haft småbolag, då brukar man överprestera mot Sverigefonderna. Så jag skulle gissa att det är förklaringen.
Om vi går över till Morningstars rapport, som heter Active Passive Barometer Year End 2024, så har de dessutom delat upp det vidare i olika typer av bolag: storbolag, mikrobolag, storbolag med tillväxtinriktning, storbolag med värdeinriktning, mellanstora bolag, mix och så vidare. Och så har de tittat på hur det ser ut på 1, 3, 5, 10, 15 och 20 års sikt, så att man ser det över tid.
Ju längre tidsperiod, desto sämre resultat
Jan: Det ger en ganska intressant graf. Om vi tar stora mixbolag, det är ofta det man får om man köper en USA-fond eller en global fond. En global fond är ju ofta 60 % mot USA, och då är det ofta mot de här stora mixbolagen. På ett års sikt är det 26 % som slår sitt index. På tre år är det 33 %, så det ökar lite. Men sen kommer vi in på fem år: bara 20 %. På tio år 6 %. På femton år 5 %. På tjugo år typ 5–8 %.
Så ju längre tidsperioden blir, desto färre aktivt förvaltade fonder slår sitt index. Den här trenden återkommer oavsett vad man tittar på. På ett års sikt är det alltid många fler aktivt förvaltade fonder som slår sitt index, men ju fler år vi lägger på, desto sämre blir resultaten.
Sen kan man också se en tydlig trend: ju mindre bolag, desto större överprestation hos de aktivt förvaltade fonderna. Men det är fortfarande under 50 %. Så det här är ganska tydligt.
De tysta vittnenas kyrkogård
Jan: Sen är det något man behöver titta på som en klassisk strategi hos bankerna. Det är så att man startar jättemånga fonder, och sen lägger man ner de fonder som går dåligt och behåller de fonder som går bra. Sen kan man peka på dem och säga: titta hur bra våra fonder går, titta vilken bra historik de har.
Så till exempel har SPIVA tittat på hur många fonder som får fira sin tioårsdag, alltså hur många fonder som överlever till sin tioårsdag. Naturligtvis är det fler passiva fonder med låg avgift som överlever än aktiva fonder med hög avgift. Tittar vi på Europa så läggs fyra av tio fonder ner inom tio år. Samma sak på eurozonen. Mot Norden läggs hälften av fonderna ner. Globalt läggs fyra av tio fonder ner inom tio år. I Sverige läggs fyra av tio Sverigefonder ner inom tio år. Så det är nästan hälften av fonderna som läggs ner innan sin tioårsdag. Vilket också är bra att veta när man tittar på en bank och ser deras fondutbud.
Vi ser ju inte de fonderna som vilar på de tysta vittnenas kyrkogård.
Gud, vad bra de här fonderna har gått! Ja, fast vi ser ju inte de fonderna som vilar på de tysta vittnenas kyrkogård.
SPIVA:s tre första slutsatser
Jan: Så vilka slutsatser kan man dra av det här? Nu har jag två källor, både SPIVA och Morningstar. Här är SPIVA:s egna slutsatser, som jag mer eller mindre bara har översatt. De kommer från en rapport som heter Talking Points: Assessing the Impact of 20 Years of SPIVA. Vi gjorde också ett avsnitt om detta, avsnitt 302, där vi intervjuade vd:n för SPIVA.
Han säger att slutsatserna man kan dra är att de flesta aktiva förvaltare underpresterar för det mesta. Och detta gäller faktiskt både före och efter avgifter. För ibland säger man att det är de höga avgifterna som äter upp avkastningen. Ja, det ligger en viss sanning i det. Hade fonderna varit gratis hade det varit fler förvaltare som hade överpresterat. Men det här säger att många av de här fonderna har höga avgifter som kommer banken eller förvaltarna till godo, inte mig som småsparare. Så nummer ett: de flesta aktiva förvaltare underpresterar för det mesta.
Nummer två: de flesta aktiva förvaltare underpresterar även när man korrigerar för risk. Ibland hör man aktiva förvaltare säga: ja, ja, men väljer du oss så är vi inte så dumma som en indexfond som bara följer med ner, utan vi kan välja bort bolag som inte borde ha en sådan plats i indexet. Eller vi kan välja säkrare aktier om marknaden vänder.
Tur kontra skicklighet
Jan: Och historiken här, empirin, och faktiskt teorin också, men det får vi prata om i ett annat avsnitt, säger att de inte lyckas med det här. Nummer tre: sannolikheten för underprestation ökar ju längre tidshorisonten är. Det vill säga att ett bra resultat på kort sikt ofta bara beror på tur. För om det var skicklighet skulle det fortsätta över tid, medan vi ser väldigt tydligt att antalet aktivt förvaltade fonder som slår sitt index minskar med tiden.
Om vi tar de sista tre slutsatserna så handlar det om att resultaten gäller oavsett typ av fond, geografi eller tidsperiod. Nu har jag bara pratat om aktiefonder. Typ 93 % av alla aktivt förvaltade fonder underpresterar mot sitt index över en tioårsperiod. Så 9 av 10 är sämre. Detta gäller även om man tittar på räntor, även om man tittar på olika geografier, oavsett tidsperiod. Så det är ett ganska stabilt resultat.
Sen säger SPIVA också att när en förvaltare har ett bra resultat så tenderar det inte att hålla i sig. Detta går också i linje med Morningstar, som vi pratade om i avsnitt 123, att det är nästan större sannolikhet att en fond med tre stjärnor får ett bättre resultat än en fond med fem stjärnor det kommande året. Ofta handlar ett bra resultat ett enskilt år bara om tur.
127 år för att urskilja tur från skicklighet
Jan: Det har jag också pratat om i andra avsnitt. Inom finans brukar man säga att om man har ett bra resultat i 10 år, då handlar det inte om tur, då är det skicklighet. Det är inte heller sant. För tittar man på det från ett matematiskt perspektiv, så för att urskilja tur från skicklighet hade det nästan behövts 127 år.
För att urskilja tur från skicklighet hade det nästan behövts 127 år.
Det är jättesvårt att urskilja tur från skicklighet. Och notera att detta gäller professionella förvaltare som ofta har team. Vi har till exempel en fond här i Sverige som vi har intervjuat, där de är två förvaltare och har tio analytiker, varav en analytiker bara fokuserar på en specifik bransch i ett specifikt geografiskt område. Och de har jättesvårt att lyckas slå index.
Så du vet, ibland när jag träffar farbrodern som säger att han har fått jättebra resultat och att du skulle ha köpt det här, så är det ofta bara tur, även om de aldrig kommer erkänna det. Det blir bara konflikt om man säger det. Men lyssna inte på folk som säger: oj, du vet, det har gått jättebra, slagit index med supermycket. Man kan inte urskilja det på bara resultatet, utan då måste man titta på hur processen ser ut. Och även efter tio år är det jättesvårt att säga någonting.
Historik säger ingenting om framtiden
Jan: Och avslutningsvis: ett historiskt resultat bättre än snittet säger absolut ingenting om ett framtida resultat bättre än snittet. Det är här jättemånga går fel. Jag såg i någon undersökning att fyra av tio väljer fond baserat på historik, och historiken säger ingenting om framtiden. Detta är anledningarna till varför vi alltid tjatar om att man ska spara långsiktigt, regelbundet och automatiskt i en bred, billig, passiv indexfond.
Många gånger är det också så att vill jag investera i Sverige, då är det bättre att välja en svensk indexfond än en aktivt förvaltad svensk fond. Vill jag investera globalt är det bättre att välja en passiv, billig, bred global indexfond än en aktivt förvaltad global. Och detta gäller i princip vad som helst. Är du intresserad av elbilar och vill ha en liten del av din placering i elbilsbolag, välj en indexfond som väljer alla elbilsbolag i stället för att försöka välja ut dem själv. Så ju bredare, desto bättre.
Varför ska man betala mer, få det dyrare och få ett sämre resultat?
Den hängande frågan här blir: varför ska man betala för något, eller betala mer, och ofta få det dyrare och få ett sämre resultat?
Rapporterna du kan googla själv
Jan: Så jag hoppas att du gillade det här kortavsnittet. Om du har några frågor är det bara att återkomma i kommentarerna eller skicka ett mejl eller liknande.
De två rapporterna jag har hänvisat till är SPIVA. Det går superbra att bara googla SPIVA Scorecard. Det finns jättefina hemsidor där du kan se hur många fonder som underpresterar i olika regioner. Så det är egentligen inte ens dolt eller hemligt, eller att man ska hitta någon skum forskningsrapport. Det finns en hel sajt, men det här är ofta något som ingen har något incitament att prata om. Den andra heter Morningstar Active Passive Barometer, så den kan man också googla fram.
Så stort tack för att du lyssnar, för att du tittar och för att du följer. Så ses vi där ute i något annat kortavsnitt eller ett ordinarie avsnitt. Ha det så bra. Hej!
Vanliga frågor
Hittar du inte din fråga ovan? Se alla frågor här, eller ställ den i forumet.
Communityns kommentarer
Nedan följer 8 av totalt 10 kommentarer. Notera att kommentarer i forumet inte kvalitetssäkras av oss på samma sätt som all annan text på denna sida. För att följa hela diskussionen, skriva en egen kommentar eller ställa en fråga, gå till forumet. Vi ses där! 🙂
Stöd RikaTillsammans
RikaTillsammans finns tack vare dig – vi ägs inte av någon bank, tar inte emot presstöd, säljer inte rådgivning och vill inte förvalta dina pengar. Det gör oss fria, men också helt beroende av dig och vår community.
Om du gillar det vi gör får du gärna supporta oss – genom att bli månadssupporter, swisha ett valfritt belopp eller bjuda oss på en digital kaffe.
Som tack får du tillgång till extramaterial, bonusavsnitt, verktyg och inbjudningar. Tillsammans blir vi både klokare och rikare. Läs mer.
Tack för att du hejar på oss!

Från 49 kr/månad
Eller stöd oss via...
Swish (123 463 53 22) BuyMeACoffeeTillsammans blir vi både klokare och rikare dag för dag. Tack på förhand!
Senaste nytt på RikaTillsammans


Vad är FIRE och hur börjar man?
Med Jesper som gjorde FIRE vid 50 år.


Kan en AI investera bättre än en indexfond?
Forskare vid Edinburgh, UCLA och Oxford lät AI-agenter handla aktier. Slutsatserna: köp-och-behåll vann i samtliga urval och AI:n gjorde samma misstag som vi människor.


Högre tillväxt skulle ge 100 000 kr per hushåll
Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom Svenskt Näringsliv, om hur 0,7 procentenheter mer tillväxt skulle göra både landet och befolkningen rikare på tio år.


Rikedomsskiftet: fyra faser och sex skiften för ett rikare liv
Avsnitt 474 med Moa Diseborn: get rich, stay rich, live rich och leave rich – och de sex förflyttningar som tar dig mellan dem.


Skuldsatt: när obetalda lån blev en lysande affärsidé
Ett avsnitt med journalisten Lena Pettersson, om varför 400 000 svenskar är fast hos Kronofogden, hur systemet är riggat emot dem och de fördomar vi andra har om dem. .


Vår parterapeut Tommy Waad om tillit, pengabråk och tysta män
Problem i en parrelation handlar sällan om det man först tror oavsett om pengar, sex eller närvaro. Efter vårens egna sessioner bjöd vi in Tommy på återbesök. .













Varför ger dessa studier ett annat resultat än proffessor Barras kom fram till i avsnitt 199?
“T.ex. har 80 % av alla fondförvaltare ett positivt alfa (=bättre avkastning än index) på den första kronan.”
Bra fråga, jag vet inte.
Jag har inte grävt ner mig i Barras forskning, så någon som grävt djupare i det får gärna fylla i, men som jag förstått den studien så försöker Barras isolera skill och scalability (skicklighet och skalbarhet) för enskilda fonder och kommer fram till att de flesta fondförvaltare har skill på så sätt att den “första dollarn” de investerar (ett teoretiskt fall då de kan pappershandla utan kostnader eller begränsningar i form av likviditet i marknaden) får en bättre avkastning än index.
Men sedan visar han att fondförvaltare drabbas av en negativa skaleffekter. Ett exempel på en skalnackdel är att de kanske korrekt kan identifiera en felprissättning, men att endast en begränsad mängd pengar kan plockas ur denna felprissättning innan den upphör.
När de ska investera mer pengar så räcker inte deras skicklighet för att överkomma dessa skalnackdelar.
En misstanke är att eftersom skickliga fondförvaltare får mer pengar investerade så länge de överavkastar så kommer de generellt att växa till en storlek då de underavkastar, och att investerare överskattar skickligheten hos fondförvaltare och fortsätter investera efter att skalan blivit för stor och trots att avgifterna är för höga för att fonderna ska leverera överavkastning.
Så kan det vara. Själv tänkte jag att skillnaden låg i att Barras har kollat på ett större urval av fonder medan studierna i denna tråd främst fokuserat på större indexfonder. Bägge studierna anger ju att det är lättare för aktiva förvaltare att få bra resultat i små okända marknader.
Men jag tror nog du har rätt här, fondförvaltare kan inte utnyttja felaktiga prissättningar i marknaden när deras kapital blir för stort. Det skulle dock tala för att om man är tillräckligt skärpt aktieanalytiker och spenderar tillräckligt mycket tid och har tillgång till information så går det att över prestera index? Sedan kan man fundera på om man i slutändan ändå skulle ha mera pengar om man till exempel jobbade övertid eller tog ett andra jobb, men det är en annan fråga.
Är det inte just att Barras tidsperiod var 30 år och är längre än de andra studiernas tidsperioder? Ju längre tid, desto svårare att slå index.
6/1000 gäller dock EFTER avgifter. Men min tolkning av Barras var att även på längre sikt så slår förvaltarna index INNAN avgifter? Men jag kanske misstolkade hans forskning?
Jag hörde att Ben Felix på RR är lika kär i Spiva som du @janbolmeson
Jag lyssnade på er båda idag, så nu har jag fattat att det här med aktiv förvaltning är kass.
En indexfond kan ju per definition inte vara aktiv, den ska ju följa index. Så nu fattar jag inte vad du menar.
Det finns ju en hel drös olika indexfonder och aktiva fonder och en förklaring till olika resultat skulle kunna vara att studierna valt olika data som input för studierna.