Börsen under geopolitisk kris – råd, olja och Iran 2026

André Granström, Iran-konflikten och varför börsen är lugnare än nyhetsflödet

Den 7 april 2025 spelade vi in ett live-avsnitt av RikaTillsammans, fem timmar innan Trumps ultimatum mot Iran löpte ut. Vi visste inte vad som skulle hända klockan två på natten. Publiken visste inte. André Granström, som jag bjudit in för att sätta siffror på det vi ser, visste inte heller.

Det är ungefär det läget vi befinner oss i när det handlar om geopolitik och börsen. Ingen vet. Men det hindrar oss inte från att titta på vad historiken säger, vad marknaderna faktiskt prisar in och vilka råd som håller även när det är skitjobbigt att följa dem.

André driver aktietipstjänsten VQM där han skriver analyser, nyhetsbrev och följer marknaden noga. Han är den jag ringer när jag vill ha en analytisk genomgång snarare än magkänsla. Jag är delägare i VQM, det är relevant att säga.

+23 procent på ett år – och ingen såg det komma

Imorgon, den 8 april, är det exakt tolv månader sedan den förra Trumpkraschen nådde sin botten. Jag lade inte in den sliden förrän eftermiddagen, André hade inte sett den. Jag frågade rakt ut vad han trodde att en globalfond gett under perioden.

”Mellan plus 20 och plus 25 procent”, svarade han utan att tveka.

Han hade rätt. Exakt 22,91 procent, uppmätt på Avanza. Det är inte en siffra att stirra på som om det vore en prognos. Poängen är en annan: vid botten i april 2024 var det oerhört svårt att tänka sig det scenariot. Det var ”annorlunda den här gången”. Trump var oförutsägbar. Marknaderna raglade. Och ändå – som vanligt – lönade det sig att sitta still i båten.

Om du inte loggade in på ditt konto under den perioden är chansen stor att du sover bättre och avkastar bättre än den som försökte navigera.

En nedgång på 14 procent är ingenting ovanligt – det är normen

Det som gör börsen psykologiskt svår är att resan alltid är jobbigare än slutdestinationen. En av de grafer jag visade i avsnittet illustrerar det här tydligt: den visar den amerikanska börsen år för år sedan 1986, med både hur årsresultatet slutade och vad den maximala nedgången var under det enskilda året.

Snittnedgången inom ett år är 14,2 procent. Men snittet för hur åren slutar är positivt. Det vill säga: du måste i regel bita ihop med en tvåsiffrig nedgång under resans gång – oavsett om slutresultatet sedan är bra.

Förstår man det i förväg är det enklare att hålla ut. Förstår man det inte är det lätt att tolka en normal 10–15-procentig nedgång som ett tecken på att ”nu är det annorlunda”. Och börja fatta dåliga beslut.

Det som också är värt att bära med sig: nedgångar på 50 procent eller mer är historiskt sett ganska ovanliga. Det har bara hänt tre gånger på hundra år på den amerikanska börsen. Det är fortfarande ett scenario att vara mentalt beredd på, men man ska inte räkna med det som en regelbunden händelse.

Geopolitiska kriser påverkar börsen lite – och glöms snabbt bort

Jag hittade en graf som sammanfattar börsutvecklingen tolv månader efter ett antal av de största geopolitiska kriserna sedan 1950: Koreakriget, Kubakrisen, första Gulfkriget, 11 september, Ukraina-invasionen. Alla tillfällen när det kändes allvarligt. Alla tillfällen när det var lätt att tro att ”den här gången är annorlunda”.

I snitt låg börsen 14 procent högre tolv månader efter händelsen. Inte för att krisen inte var allvarlig. Utan för att börsen speglar framtida vinster, och de flesta kriser visar sig ha ett mer begränsat ekonomiskt spår än vad den akuta skräcken antyder.

Min reflektion är att de flesta geopolitiska händelser vi minns som enorma – finanskrisen 2008, pandemin 2020 – knappt syns som en ”blipp” när man zoomar ut på en tjugoårig graf. Det är inte för att de inte var allvarliga. Det är för att ekonomier och bolag är mer motståndskraftiga än nyhetsflödet låter påskina.

Torrt krut är ett marknadstimingsråd i förklädnad

Jag hörde frasen ”torrt krut i ladorna” och ”pengar vid sidlinjen” lite för många gånger under den här perioden. Och jag ville säga rakt ut vad jag tycker: det är ett dåligt råd för de allra flesta.

Här är grejen: vems pengar är det egentligen? Om det är pengar du sålt av i förväg för att ha dem redo – ja, då har du redan tagit en börsnedgång i förväg och hoppas nu på tajmning. Om det är pengar du aldrig investerade – vad har de kostat dig under tiden de stod stilla?

Sannolikheten att tajma rätt två gånger – rätt ut och rätt in – är matematiskt sämre än ett slantsinglande. Ens om man har rätt i 70 procent av sina beslut, vilket är remarkabelt bra, är sannolikheten att ha rätt både när man går ut och in 0,7 × 0,7 = under 50 procent.

Med det sagt: André nyanserade det bra. Om ett litet ”torrt krut” gör att du sover bättre och håller resten av portföljen investerad, är det kanske inte helt fel. Men då handlar det om psykologi, inte ekonomi. Och det är viktigt att kalla saker vid dess rätta namn.

Att stå utanför marknaden i sex månader kostar dig i snitt 5–6 procent, och du har haft fel i 74 procent av fallen, enligt Vanguards forskning. Att stå utanför ett år: 80 procent sannolikhet att ha haft fel, med en mediankostnad på 11 procent.

Hormussundet: 25 procent av världens olja i ett trångt pass

Nu till den del av avsnittet som André hade förberett, och som det händer mer saker kring varje dag. Hormussundet ligger norr om Oman och är inte ett speciellt känt geografiskt begrepp för de flesta. Men det är ett av de viktigaste.

Genom det sundet passerar ungefär 20 miljoner fat olja per dag, vilket motsvarar runt 25 procent av all sjöburen olja i världen. Tio gånger mer trafik än Panamakanalen. Och 90 procent av allt som passerar går till Asien, framförallt Kina.

Det som gör situationen extra allvarlig: de globala oljereserverna räcker ungefär 45 dagar. Det är inte en reserv som ger mycket handlingsutrymme om sundet stängs längre. André jämförde störningen med historiska kriser som Gulfkrigen, där utbudsbortfallet var 7–9 procent och det fanns tillgängliga reserver. Nu pratar vi 20 procent av utbudet med i princip inga reserver i botten.

Det är lätt att fokusera på oljepriset. Men lika viktigt är det att förstå vad som annars passerar sundet: nafta för syntetiska material, gödsel för jordbruk, kemikalier för avsaltning av vatten. 80 procent av Mellanösterns mat importeras via samma flaskhals. En utdragen blockad är inte bara ett energiproblem – det är en potentiell humanitär kris.

Vad marknaden faktiskt säger om krisen

Det intressantaste med krisen – och det som mediarapporteringen ofta missar – är att marknaderna har reagerat ganska lugnt. Det är inte vad man förväntar sig när nyheterna rapporterar om utrotningshot och stopp i ett av världens viktigaste sund.

Oljeterminerna, det vill säga hur marknaden prissätter olja framåt i tid, pekar på ungefär 80 dollar fatet i december 2026. Det är en nivå vi har hanterat förut. Marknaden tror alltså att detta är övergående. Räntemarknaden signalerar ungefär 0,4 procentenheters högre inflation kommande 2–5 år. Aktiemarknaden, mätt globalt, är i princip oförändrad för 2025.

André formulerade det träffande: ”Marknaden viskar om högre inflation, men inte om någon stor tillväxtskada.” Cykliska aktier, alltså de som är känsliga för konjunktur, har faktiskt klarat sig bättre än defensiva under den här perioden. Det är inte ett tecken på panik. Det är ett tecken på att marknaden tror på en lösning.

Vad det innebär för oss som sparare: normala råd gäller fortfarande. Fortsätt månadsspara. Undvik att reagera på nyhetsflödet. Det är svårt – och det är just det som gör det värdefullt.

Lyssnarfrågor: engångsinvestering, bolåneränta och fyrahinkarprincipen

Ska man investera en skatteåterbäring direkt eller sprida ut?

Statistiskt sett är det bäst att investera direkt. Men praktiskt sett är det lättare att göra bra saker om man inte ångrar sig. En tumregel jag gillar: om pengarna redan hade legat i en indexfond, hade du plockat ut dem just nu? Är svaret nej är det ett argument för att lägga in dem. Ångrar du dig ändå, och tar ut dem när börsen skakar, har du gjort det sämsta av två världar.

Binda eller rörlig bolåneränta?

Jag brukar säga att bunden ränta är en försäkring, inte ett investeringsbeslut. Rörlig ränta har historiskt lönat sig bättre i nio fall av tio. Men om marginalen är tajt och en chockhöjning skulle slå hårt, kan försäkringen vara värd att betala. Ska man binda, tycker jag att man ska göra det ordentligt – fem till tio år – snarare än ett eller två år, för det är där försäkringsvärdet faktiskt finns. André tillade, rättvisande nog, att om banken driver hårt på att du ska binda länge är det troligen för att det är bra för banken. Ha det i bakhuvudet.

Fyrahinkarprincipen och omallokering vid nedgång

En lyssnare frågade om det är vettigt att flytta kapital från buffertshinken till tillväxthinken när börsen faller. Det är systematisk marknadstajming, och det är viktigt att kalla det vid dess rätta namn. Det är inte nödvändigtvis dumt, men det avviker från vad forskningen rekommenderar. Jag har själv en lite liknande princip, men den börjar vid minus 20 procent – inte vid varje normal korrektion.